Ja…

…efter en dag av eftertanke och smälta intryck kan konstateras följande:

• Det är bra att be kärleken shoppa så jag själv får vara hemma och förbereda mig inför större evenemang. Mindre stress i huvudet och lättare att njuta när inga måsten fanns före.
• Dagen efter ett rätt ojämnt spritintag med konserter som håller på så att alkoholen hinner gå ur kroppen så när pauserna kommer och vätskeintag ska påbörjas känns det som dagen efter-dagen före.
• Dagen efter blir lätt pensionärstatus läge med vegeterande i säng, soffa med ett och annat besök på klosetten, i kylskåpet men absolut inte utanför dörren utan rollator.
• De olika scenerna hann inte alla besökas. Äpplet bjöd på ett fint band som spelade Metallica tributes men tyvärr krockade med Udos konsert. Vi hann se lite, hångla en del och inse att Udo börjat, rusa de 3 trapporna upp och inse att Idun var fullsatt. Vi hamnade längst upp, med ett gäng som också reste sig, diggade hejvilt som oss när favoriter ur repertoaren levererades. Metal heart är förövrigt min favorit, princess of the dawn sjöng kärleken mest till.
• Första kaffekoppen kl. 1955 är inte att föredra, men ett måste denna afton med lillgäng och tonåring i huset.
• Det blir en tidig kväll med pensionärsvarning även där.

Sad But True Metallica Tribute Band – Äpplets största behållning den aftonen

Ett annat band spelade också. Seek and destroy akustiskt, sjukt bra men namnet på bandet….

…panschisvarning igen.