…och förövrigt…

…är mitt inre påväg att ha utrymme för mer än svart och vitt. Där finns numer även en gråskala, det rödaste rött och allt från ljuslila till mörkaste vackraste skimrande grönt.

Mitt grundtillstånd vägrar fortfarande förändras. Det ger barnen mig bekräftelse på. Att en liten flicka på snart 7 år lyckas förmedla sina känslor till mig, där jag kan lyssna och bekräfta hennes känsla som helt rätt. Där jag sedan förklarar att jag lovar att vi åker till Paradisbadet, FÖRUTOM, att vi har en annan elak åkomma, eller att något händer som ingen kan styra över, är bekräftat och spikat.

Då kan alla andas igen, i samförstånd, att magsjuka och andra otrevligheter man inte förstår men får berättat, förmedlat för sig går in och om det inte stannar kvar, kör en gång till.

Där min DBT-behandling fortgår, dag efter dag ger det mig oanade verktyg att förmedla vidare.

Helt fantastiskt underbart.

Helt plötsligt kom min sol tillbaka, trots människor, ett konstant latent illamående som pockar men jag trycker tillbaka.

Ny kraft, tack älskade, älskade kärlekar! Alla tre har bevisat att jag är värd att älskas, av min StoraSessa ännu en gång, av de små, förutsättningslöst.

Jag fixar mitt liv sakta, sakta. Det går, jag vill.