…och livet…

…fortsätter i all sin kraft.

I vissa tillstånde skulle jag vilja vara mitt gamla jag och den förtärande kraft det gav mig, men återfår snabbt insikt och vilja att återgå till nuet.

Bara en sådan liten sak som att lyckas förstå varför en incident blir till snöbollseffekt, ni vet när man börjar med en liten för att rulla den runt i klabbsnö för att åstadkomma en gigantisk snögubbekropp, ger kraft och modet åter att vilja fortsätta.

När så strutseffekt infinner sig, vilket det gör då och då försöker jag andas, samla tankar och ge mig själv lite time-out. Att dessutom få hjälp igenom vissa situationer där kommunikation krävs av en annan ger även ny självkänsla att allt går, bara man vågar.

Att våga förändring ges inte alla. Men jag har fått den, viljan. Även om vissa dagar känns mindre meningsfulla att genomföra dessa.

Förändringar. På ont och gott, men frukterna som skördas är så mycket bättre än de man förstör.

Jag har en helvetesvecka framför mig. Jag vågar, och jag vill.