När man är sådär…

…utslut, så infernaliskt trött i huvud och kropp men ändå inte kan sova. Jag har det så just nu. Min sömn är varken god eller på annat sätt effektiv. I mitt förra liv hade detta oftast lett till allvarliga konsekvenser som en mamma som gick på i 190, var konstant irriterad, bråkade och hittade på anledningar till att starta gräl osv. Listan kan göras så otroligt lång över de beteenden jag får av för lite sömn i för många dagar….
I morse när jag tillslut masade mig ur sängen kände jag mig istället bara trött och outsövd med en känsla av uppgivenhet istället för ilska. Tydligen så kommer detta att följa med mig oavsett rätt medicinering. Den absolut största skillnaden på situationen är ändå att jag är medveten om vad som händer och att jag faktiskt vet hut nu för tiden att hålla mig i kragen och vet hur man beter sig som en vanlig dödlig utan fel på cellmembranen.

Förövrigt så fortsätter jag och CT att vara oense. Jag tror att jag kan mer, han vet att jag inte kan och verkar hålla emot och öka motståndet utan min medverkan…Jag börjar tro att det är enklare att springa med en torktumlare i trapporna än att valsa runt med CT några minuter per dag.
Men….Jag har icket gett upp ännu. Bullmage och trött mamma botas lättast med lite effektiv träning.

Idag kommer lillgänget för en ny underbar vecka. Jag har verkligen längtat efter dom. Vi ska på bakfredag där vi ska fixa lussebullar, peppisar och lite julgodis. Sen blir det waldorfs julmarknad och lite annat kul Lite julpyntande måste jag väl också utsätta mig för. Barnen älskar det så jag får väl offra mig trots att julstämning är svårt att väcka i mig..
Jag ska njuta, snusa och uppleva.

Trallala!