När humöret slår om…
…med nästan ingen förvarning.
Det kan vara en sådan gång som när man är med sina änglar på Coop och de på en sekund förvandlas till små hornade djävlar och man själv helt plötsligt befinner sig i ett storköps helvete……
En eftermiddag hämtad från en skräckfilm har jag genomlevt. Barn som skriker och klättrar där de inte ska klättra. Säger saker helt ogenerat och man själv vill sjunka genom golvet, hellre implodera till ingenting än stå kvar osv.
Ja, humöret då? Mitt berömda….. Fortfarande som en filbunke med en stark önskan om att skrika det allra högsta jag kan. Gör det inte. Har vunnit ännu en seger över mig själv, men är sur som ättika…..
surare än omogna vinbär.
Så sur är jag på mina tvåfotade vildar.
Senaste kommentarerna