Om att pausa…

Av Catharina Alperud, 25 september 2011 kl 11:28, 2 kommentarer

1

…mitt i pågående händelser har varit en svårighet i mitt förra kaosartade liv.

Gårdagen sov jag bort efter nattliga händelser jag inte tänker gå in på här. Men jag skickar en tacksamhets tanke till de SuperHjälte-killar som i natten fanns där för en annan SuperHjälte i svårmod! Mitt innerliga, innerliga tack och all respekt till er ungdomar som visar ADHDn ett stolt ansikte!!!

Sen fick jag även en glimt i utelivet under några minuter. Energi som tankades på effektivt sätt!

Idag är det en helt annan sak. Jag kan prioritera, göra saker i rätt ordning. Hittills denna söndag har jag varit ute med Pälsklingarna, strosat i vått gräs så skorna blev blöta, tittat på solens försök att tränga fram och haft en liten frysande LillPälskling under jackan och tittat på den lite störres glädjeskutt bland skogens träd.

Jag har planerat upp veckans mat, lagt in familjens olika händelser och skrivit lite mer på begynnande projekt.

Samtidigt i kulisserna ligger sorgen som en blöt illaluktande filt på vissa av familjemedlemmarna. Det otäckaste man gör är att sörja en människa som lever men aldrig mer kommer att finnas ibland oss. Där den enas hat måste ges tystnad till svar, där vi istället ökar kärleken ibland oss och fortsätter på samma utstakade bana där vi började i våras. Tillsammans i Annorlunda Familjen verkar vi överbygga de äckligaste incidenter, de vidrigaste människor för vi mår bra. I både själ och hjärta, där dessa ynkliga existenser fortsätter i samma leriga skit. Men raka ord som informerar är utdelade till alla och envar i kollektivet!

Vi slipper det och framförallt slipper vi er!

Vi tillåter oss att sörja så inte trycket inombords tar över och energi som personer inte är värd den får ta över.

Ju dåligare ni mår och hankar er fram i förnekelse, desto längre försprång får vi!

Ha en fin vecka alla därute!!!

Läsvärda bloggar:

bloggmalplace.wordpress.com/

blogg.mama.nu/kompromiss/

mellanstolar.blogspot.com/

adhdivardagen.wordpress.com/

bloggmalplace.wordpress.com/

Genrep den bästa ADHD-bloggen

adhd-npf.com/

I övrigt:

Mitt liv består av lite allt möjligt. Jag brukar säga att jag är en överlevare med en vilja av stål, ”en hård jävel” som någon uttryckte.

Egentligen handlade det bara om ett omdiskuterat funktionshinder. ADHD i all ära. Mina vänner säger ofta att jag är precis som alla andra. Själv känner jag mig mer och mer som mig själv.

När denna 40+ uppenbarelse inte bloggar söker hon svar och verktyg för sin vardag som hon delar med min Älskade Brunögda, Sessan och Herr Effektiv samt hans fina SmåKvitter.

Empati för en ocean där jag varje dag försöker göra om, göra rätt om jag fallerar, ge tillbaka och visa att allt kan förändras till det bättre bara man har viljan och orken.

Sedan 1 februari i år har livet ännu en gång tagit nya riktningar. Jag och Herr Effektiv slog våra påsar ihop och flyttade hela mitt bohag, med stora delar bortrensade, Väst på Stan. Som en kamikazepilot har jag kastat mig ut i främmande flygrum, förlitat mig på att det går och allt löser sig. Jag är nu sambo efter närmare 9 år som enastående hushåll med barn.

Sakta anpassar jag mig efter det nya livsförhållandet med allt som följer med det. Att man måste jämka, lyssna på sin partner, reda ut de 4 älskade ungarnas bråk och vara ännu en gång mamma och hjärtemamma med familjeliv jag aldrig trott jag velat leva. I tvåsamhet och *peppar, peppar* Det verkar gå, bara man tar det lugnt med en sak i taget.

Gillar musik, film men främst tv-serier. Kanske för att det är kortare tid att koncentrera sig, eller helt enkelt för att jag gillar´t. Matlagning stort stort intresse. Från att blanda egna kryddor utan en massa E-nummer till att leta maträtter från vida världen. Inget halvfabrikat i mitt kök. Smör är också bra. Drömmer fortfarande om en kolonistuga att sitta och vifta med tårna på, tillsammans med en kopp kaffe på bron när dagens bestyr i trädgården är avklarad. Texas, en chi-chi hund och hans sidekick Dexter är 2 familjemedlemmar till som huserar här Väst på Stan. De 2 busarna som får mig att gå ut, följa struktur bara genom att vara hundar.

Min tonårsaktiga dröm om en diamantring har blivit uppfylld... Det roliga är att det INTE blev diamantringar denna gången heller. Det blev egen designade hjärteringar, som visar på familjen och att kärleken segrar i de mest omöjliga lägen. Trolovad. Varken förlovad eller gift kommer jag att förbli. För nu när det fungerar vill jag absolut inte förändra det i någon riktning.

Jag har fortfarande kontroll på min adHd och mer och mer på hela grejen som livet faktiskt är tack vare den DBT-behandling för vuxna med ADHD-problematik som maximerat mitt liv på ett sätt jag i mitt förra liv aldrig trodde var möjligt. AdHd:n styr mig inte jag är fortfarande kapten på skutan som är mitt liv.

Jag brinner för att lyfta fram det kontroversiella ämnet ADHD och behandlingen kring oss superhjältar ute i samhället.

ADHD står för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (ej sjukdom) som innebär bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet plus koncentrationssvårigheter.

I korta drag är jag mig själv, varken mer eller mindre och är stolt över mig själv och den person jag åtstadkommit att bli, trots bristande kunskap kring mitt funktionshinder.

Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Inga frågor är för stora eller svåra, bara man vill!