…när dagen skulle bestå av enbart hisstorsdag, vilket det vanligtvis är fanns tyvärr en hel del piss även på horisonten. Saker jag inte får att passa in i huvudet, saker jag inte förstår som får en hel natt att bli ett enda stort grubbleri, där ilska över mig själv och mina svagheter samsas där lugn och ro borde finnas.

Efter avslutad DBT-behandling idag, när jag så slår på mobilen ser jag detta:

"Läste att det finns piss på denna hisstorsdag?! 🙁 Hoppas att du kan förvandla pisset till någonting bättre, du vet ju att man kan dricka och få näring av piss 3 ggr innan det helt tomt på energi och värdelöst…"

Ea du ljuvliga varelse… Tack…TACK!!!

Du är en gnista som får mig att tända när livet ibland tenderar att suga…

…fet pisstorsdag när det SKA vara hisstorsdag.

God natt alla!

…platt mot marken.

Orkar inte skriva mycket efter de senaste dygnen, men precis som livet just nu ökar markant till det bättre blir de uppenbara svårigheterna tydligare i vissa ljus och jag känner mig inte det minsta stor, stärkt, klok, vacker, eller på annat sätt speciellt bra. När jag försöker sänka garden kommer saker som får mig instinktivt att höja den igen, stänga ute och kapsla in. Jag undrar fortfarande varför vissa människor verkar få bära en "shitload" medan andra bara kan säga "jag vet inte".

Jag vill så mycket och kraschar stundvis under bördan. Jag tränar innerligt på att vara medveten i nuet och inte rusa iväg framåt eller bakåt.

Som vanligt har jag idag varit på min DBT-behandling, som vanligt för det med sig en massa intryck som jag själv delar, där jag även får dela andras känslor och intryck kring sina erfarenheter och känslor.

Alla har sina kors att bära. Själv ska jag efter 41 år forma om min hjärna och de tankemönster jag ägnat mig åt en livstid. Det ger mig dock hopp i förr så oöverstigliga hinder som jag byggde upp för mig själv att dessa kan raseras.

För det är ju så… att när man klättrar mot bergets topp kommer det en och annan dalgång. Istället för att känna svackan lära sig att se på utsikten, kanske få ett guldkorn i form av en springande bäck, inse att dalgångarna inte är så farliga och tillsynes ändlösa för att nå den högsta toppen med en strålande utsikt. Inse att snart…

…snart står jag där på toppen i all min glans och få insupa en utsikt mer ljuvlig än den springande bäcken i dalgången. Jag är uppe bland molnen och när jag vilat ut, orkar jag gå tillbaka, ner i dalgången, veta att där har jag varit, passera vidare ner mot marken och veta att jag klarade färden mot toppen och kan fortsätta njuta på marken med minnet av toppens utsikt och de guldkorn jag mötte på vägen.

Har en massiv blogg-utmattning. Idag har jag inte ens ägnat en tanke åt att sätta ett ord på pränt, ej heller gårdagen. När jag väl loggade in denna eftermiddag efter att ha hämtat det ljuvliga lillgänget som tillsammans med StoraSessan få mig att ana toppens ljuvliga utsikt, fick se det här…

Säger bara:

Tusen tack!

Catarina Alperud, Att gå i tusen bitar
En tjej som med djup inlevelse delar med sig om hur det är att leva med ADHD i vårt trångsynta samhälle – det är ofta jag läser och ögonen tåras, när man känner hennes smärta och ångest…

Att bli sedd och bekräftad ger kraft att se och bekräfta de i sin omgivning. Ger en ökad vilja att visa empati, ett ökat intresse, deltagande och medkänsla för sin omgivning. En högre vilja till nyskapande med en växande tillförsikt till sin omgivning och i slutänden ett välbehag som sakta växer sig stark inom en.

Tack alla ni som ser mig, jag växer både själv och tillsammans med er.

//Catharina

…tatuering.

För någon vecka sedan var det en människa som ville syna mina tats som blivit några genom åren. Den som betyder allra mest är denna:

Personen ifråga log lite överseende när jag sa att ja… Det är som det står. Så länge jag andas hoppas jag. Hoppas på att livet ger och slutar ta.

Men så är det. Jag andas, hoppas och nu börjar jag med tillförsikt även tro på att även jag förtjänar att vara lycklig, älskad och tillsammans med de jag älskar.

…är ovanligt, det brukar vanligtvis vara torsdagar denna vecka som hissas. Denna vecka startar jag redan tisdag med att hissa dagen som en av de bästa sedan i höstas.

Jag och älskade dotter nr 1 har hängt. Snackat, bara varit, ätit gott på ett av favorithaken, shoppat skor för inga pengar alls, sånt gillas av båda, tittat sänggrejor, och köpt presenter till våra kärlekar.

Idag är jag så innerligt jävla lycklig.

Allra käraste dotter! Mitt hjärta finner inte ord för den kärlek som ryms för dig och dina syskon. Tack för idag!