…väldigt sliten, så här på blanka förmiddagen.

Druckit kaffe och fått lugnande tankar. Vissa människor verkar helt sakna självinsikt, precis som jag blivit matad med under många år. Noll konversation verkar vara det enda rätta.

Japp…Från och med nu NOLL konversation. Tur att det finns delete funktion att använda sig av.

…Blund är komplicerad. På min facebookstatus skulle det nog stå: "det är komplicerat med John Blund".

Nu står det däremot något helt annat. Det är varken komplicerat eller särskilt ensamt.

Min sömn däremot kan vara en rätt så komplicerad relation. Men istället för att ligga i sängen och hetsa över att sömnen inte infinner sig försöker jag hitta vägar att på något sätt ändå slappna av och vila i vissheten om att jag så småningom somnar. Lite trist tv-underhållning brukar hjälpa eller o’boy mitt i natten.

Än så länge är klockan ingen större fara. Men de nätter när småtimmarna kommer och jag vet att några få timmar blir samlad skulle jag önska att högkostnadsskydd skulle gälla enkla sk. "naturpreparat". Jag talar denna afton om melatonin. I Sverige är det idag receptbelagt men utan högkostnadsskydd. För många inklusive mig medför det att man inte hämtar ut receptet då några nätters sömn kostar för mycket. Istället vill man skriva ut beroendeframkallande sömnpreparat, i mitt fall sådana mediciner som i många länder förbjudits och som jag vägrat ta i flera års tid. För i slutänden av sådana medicinintag får man ett kroppsligt beroende som i längden medför mer ångest och ett ökat medicinintag succesivt då de slutar fungera i den dos man fick från början.

Lite intressant blir det alltså. Narkotikaklassade preparat är enkla att få ut men ett naturläkemedel som i USA t.ex. är fritt, inte går att få på recept och på så sätt få till en sömncykel som fungerar natt efter natt.

Så denna natt får jag vackert ropa förgäves på käre lille John och hoppas på att något brottar ned min hjärnas motstånd att somna. Kanske lite trist sport på tv:n hjälper.

Om inte får jag hoppas att måndagens natt blir bättre.

Sömnlös på Östermalm är inte så farligt men borde på ett enkelt sätt kunna förändras. Tyvärr är det synd att läkare inte fattar bättre. För mig skulle det underlätta att vara min egen doktor i många lägen känns det som då de finns många läkare därute som verkar fatta mindre mycket kring ADHD-problematikens virrvarr.

Mitt vortex ger dom pengar men inte fan hjälper det mig i natt….

…inte längre skrämmer mig halvt från vettet.

När tystnad inte betyder slutet varje gång man säger hej då och kysser läppar man så innerligt börjat hålla av.

När skynda långsamt inte betyder mer än egenskrivna regler som kan hållas.

När 14 dagars samtal gör enorm skillnad.

När allt har sin tid och det är helt ok, faktiskt smått fantastiskt.

När saker som uppstått under senaste tiden går att förändra utan att man slitit ur sig hjärtat på kuppen, utan istället fått ännu mer lugn i magen.

När hej då betyder…

…jag saknar dig redan, du fattas mig och jag längtar!

När längtan får växa och ge mer syre istället för kvävande ovisset.

Kanske finns då hopp för en sån som mig att kunna älska och älskas.

För jag älskar just nu, livet, barnen, kärleken, framtiden.

Allt sinom tid bara olika hastighet.

Sov gott och dröm vackra drömmar. Jag ska sova sött bredvid mitt nya sängbord med den vackraste sidenrosskärmen lysande i mörkret som en kamrat i mörkret, hållandes min hand om sängspökena hotar att vilja komma åt mig.

Jag är trygg i min ensamhet ikväll och skyndar sakta, så sakta mot underbara mål.

…februari, ja…ni vet året.

Min rygg håller sakta på att ta död på mig. Ibland glömmer jag bort den, ibland gör den sig påmind och då protesterar den hejvilt. Som idag, men är huvudet dumt får ryggen lida.

Jag har sedan ett tag varit djupt irriterad på min underbart sköna vita soffa. Med kids som på helgerna har vissa friheter, äta i vardagsrummet, ha soffmys med godis och läsk samt en mamma med konstant hål i läppen ger det ibland konsekvenser som inte är så roliga. Fläckar är väl mer en regel än ett undantag. Har funderat på hur man gör med en gammal älskad ikeasoffa där klädslar utgått och bemz tillhandahåller allt för dyra nya…

…tills den där kärleken ni hört talas om på slutet, säger, efter att jag snurrat fast mig i dyra lösningar a’la CattaADHDhjärna med enorma prissummor vindlande…Varför kollar du inte in ett överkast? Eh…överkast? Min hjärna vindlar bland sammetstyger, täcken att sy in och göra ett sjuvidunderligt eget överdrag där jag förmodligen skulle fixa steg ett, bränna pengar, få hem skiten och där skulle allt stanna av. Jag skulle fortsätta sitta i en fläckig vit soffa, sura över detta och sucka gång efter gång. Istället surfar han runt, kollar ställen som jysk….Jysk??? Tills jag också tittar en extra gång. Hittar något som dessutom är billigt! Tänker att…jo, men kolla kan jag ju göra.

Eftersom hunden Robin besöker oss i helgen, passar jag även på att presentera denna lilla kluriga kille. Liggande längst upp på soffan innan…

…spanandes på lillgänget som bakom soffan med madrasser och annat bygger en koja. Han blev väldigt förtjust i Sessan som verkat bli hans superidol med.

Märk de gamla ikeaborden lack. Ett arvegods av en god väninna…

…som hastigt fick byta rum när jag tittat på överkastet och beslutat mig för att hugga det sista Jysk hade och täcka över vitsoffan. Eftersom färgerna knappast passade in med slitna lackbord, baxade jag ut glasbordet jag hade bredvid min säng. Knäckte ryggen på kuppen, trots att sonen försökte hjälpa till så gott han kunde. Men är man full av idéer är det inte så lätt att bara tänka logiskt….Bära tung glasskiva kontra hur mår ryggen då fungerade inte idag. Var alldeles för uppfylld av inredningspiffningen.

Det blev väldigt bra och billigt. I min värld hade det rusat iväg. Nu blev det inte dyrt.

Som bonus fick jag två likadana soffbord som matchar sängen. Sängbordslampor med skärmar klädda med svarta sidenrosor (syns dock inte på detta kort).

Nöjd, helt klart. Men ryggen fick sig en kraftig påspädning från förra helgens krasch….Men det går det med. Vila, massage och lite anti-inflammatoriskt hoppas jag ska kunna fixa till det. Annars får jag vackert vila vidare.

Min söndag har varit fin. Hämtat kärlekens fina småkvitter, haft besök av Sessans fina kompis, gräddat massivt med pannkakor och bara njutit.

Det går det med, trots uppgång och fall.

God afton!

…trots värdinnans sinnessjuka tillstånd. 😀

3 fina flickors mamma kom med Sessans bäste vän och i handen hade bästevännen en hembakt sirapslimpa som uppskattades enormt!

I nästa hand som dök upp, Lil’kids fanns en påse plopp med ett ljuvligt budskap som resten av kvällen gick i det tecknet.

Återstående bilder talar för sig själv. Jag har köpt vinglas för första gången i mitt liv. Så de som vill ha sådana för sitt vin får det, så småkillar får dricka mjölk och skåla så det gungar i glaset, där dr pepper denna fina årgångsdryck kan sippas på i allra högtidligaste grace, där exotisk fanta även det verkar vara högst mycket mer uppskattat.

Mitt fredagspepp, varsågoda!

…jag, där energin sprudlar och klacksparkar är enkla och lättsamma för att slippa känna fick jag mig en rejäl aha-upplevelse igår.

ADHD-kursen jag ska gå kändes på torsdagen efter första träffen var avslutad som att ett ton sten lossnade från bröstet. Det här kommer att bli enkelt…

…enkelt? Vem försöker jag lura? Mig själv, givetvis. Terapi och behandling där man jobbar med sig själv är inte enkelt. Det är så sjujävla svårt. Otäckt, skrämmande och att stå oförstående en fredag under skärmtaken på sin parkering med tårar som fryser på kinderna, när fredagspepp är meningen med dagen, i ilska funderandes över dessa förbannade tårar…

Jag gråter sällan. Tårar är svaghet. Har sällan sett tårar i min familj, någon gång hos min älskade syster som alltid är undantaget. Hon jag skrivit om i ett tidigare inlägg, hon jag skulle dö för.

Tårar…svaghet…

Där stod jag. Kärleken inne, sovandes sin bästa sömn. Barnen i tryggt förvar på sin skola. Grannar som spatserade omkring. Jag under skärmtaket….svag, för jag grät ju. Visade mina känslor, inte för någon just precis…men jag grät hejdlöst.

I den stunden bestämde jag mig för att aldrig någonsin dölja detta. Aldrig igen. Att gråta är styrka, skönt för det som är inombords, som olja där torrheten hotar att spräcka huden. Så trots aversion tog jag mod till mig, med frusna och flödande tårar. Knatade mot huset med grannar fortfarande mötandes mig.

Resten av dagen blev kaos. Men jag lyckades på något vis ändå klara mig igenom kaoset. Förvirrade meningar och hoppande konversation där ämnena inte flöt ihop möttes Jessie av när hon och hunden Robin kom på besök.

Ea….ja, de möttes av någon de känner, vet försvinner, som absolut inte förstod mig när jag sa att tårar är en dålig sak som visar på svaghet. Kanske var det någonstans där när min kära vän sa: Men va fan!!! Gråt!!! Man ska gråta det är skönt. För det är lite så. När jag och Ea för samtal, där hon tycker att jag säger för många ja…du vet… vägrar hon godta det. En annan får utveckla sig själv och i den stunden förstår jag även mig själv. Det är skönt. Att veta att min galenhet är en tillgång i denna kvinnas liv, trist är inte bra alla dar, men ibland. Hon visar mig att postala uniformer inte behöver vara lika med tråkigt. Att man kan göra allt i glädje.

Finaste 3 fina flickors mamma fick nog också se mig ur ett perspektiv där jag inte är mitt yttersta. Jag var inte så fokuserad, men det gick det med.

Kärleken…stackarn! Vi skulle handla, på Ica Maxi, gå på systembolaget. Då han liksom Ea gillar timmeslånga förberedelser inför jobb och jag har mycket lite förståelse kring det ställde det till smärre kaos igår.

Eftersom tårar är svaghet, det har vi kommit fram till längre upp och i detta läge inte är bortsuddat och en ny etblering kring tårar inpräntad i hjärnan, väcker jag givetvis inte den sovande skönheten när jag kommer hem. Nej, nej. Man rider ut skit själv. Utan andras inblandning. Så där satt jag, i fåtöljen i köket, med hörlurar och deppmusik. Efter några timmar vaknar han äntligen till liv, lätt irriterad över att jag frångått överenskommelsen att väcka honom.

Insikten av vad klockan är leder till att stressen börjar flöda. Med vansinnet jagandes i skallen och mina ögon åker vi till helvetsplatsen på jorden…Ica Maxi. Han: du handlar, jag tar systemet. Jag: Va??? Han: Sätt i hörlurarna. Jag: Men…. dom är hemma.

Nåja…skakar mig in på hell on earth (i alla fall denna dag) tar en scanner hinner två meter in då en bloggläsare stoppar mig och vill tacka för mitt engagemang. Med kaos i skallen försöker jag på ett artigt sätt säga tack för komplimangerna när jag på vanligt Catta manér egentligen bara vill skita i denna person och springa runt som en yr höna eftersom kärleken måste vara på jobbet i tid.

Resultatet av allt detta blir att när min telefon ringer och kärleken för länge sedan är klar med sina bestyr där han även hunnit placera alkoholen i bilen, undrar var jag är och jag stammar…vid frukten, försökandes få ihop vad det var jag skulle ha trots att listan är tydlig och klar, då tror jag att vi båda fattar…

…man kan inte stressa. Minst två timmar för att handla.

Resten av handlingen är diffus…min hjärna går på högvarv och har för länge placerat sig i ett annat startläge.

Kärleken "släpper" mig i hissen med sakerna jag handlat och virvlar vidare.

Efter en kvart får jag ett sms om förlåt, jag stressade dig lite tror jag, förlåt för det. Svaret jag skickade var: Lite…vet inte riktigt om det är nyttigt men funderar. Fick inget raseriutbrott i alla fall.  Eftersom min kärlek är en ytterst lakonisk person blir svaret: Inte jag heller och det är bra.

Mitt i all denna fredagsröra där kaos hotade att ta över ordningen har jag ändå sinnesfrid. Det blir jobbigt dessa 14 veckor, jag kommer med all säkerhet att gråta ut ännu en ocean, trots att jag trodde det var avklarat under helvetesåret 2010…

…men tyvärr.

2011 kommer även det att innefattas av tårar. Tårar som läker för mig framåt. Men jag är tryggare idag. Jag får vara mig själv hos de människor jag har runtomkring mig idag. Behöver inte maskera mig, försöka bete mig vilket bara gör mig underligare. Jag kan bara säga…. kaos och de säger aha..

Man undviker många bråk om man gör så. Det verkade gå vägen under gårdagens fredag med.

Bara kommentarer, torra konstateranden om att ingen fick ett utbrott räckte, eller eldiga, om tårar som är förjävla bra.

Vad som sedan diskuterades stannar i mitt hjärta.

Tårarna som fälldes igår morse gav mer än jag någonsin trott.

Tack till er som älskade mig igår!

Idag är det fredagspepp! Heeela dagen! Vi ska lyssna musik, dansa med Veronica Maggio, äta långmarinerad lax, dricka vin. Skratta, gråta om vi måste men vi ska bara… …vara. Med människor som inte bryr sig, med de som bara är och helst peppar varje dag i veckan. Idag peppar vi för fredag och fortsatt fin helg! God morgon! 

…där Eddie Vedder får mitt hjärta att smälta med sina vackra ord och en röst som jag älskat sen första gången.

Huset är tyst för idag. Nu väntar andiska i mörkret och sömn som ger ro för hjärnan.

God natt!

…till er ”därute” lyssna.
Glöm aldrig vem du är, var du kom ifrån och ge aldrig efter för påtryckningar från den grå massan. Lyssna på de som säger saker som du vill lyssna till, annars försök stäng dövörat. Du är du, unik och ska älskas och respekteras för det. Inget mindre, inget mer.

• Hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning i kombination (ADHD)
• Hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning, huvudsakligen bristande uppmärksamhet (ADD)
• Hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning, huvudsakligen hyperaktivitet/impulsivitet (rätt ovanlig)

• Hur har det sett ut bakåt i tiden? (tidig utveckling, förskola, skola osv)
• I bästa möjliga mån intervjua anhöriga (exempelvis föräldrar)
• Skolbetyg (”man kunde alltid ha gjort bättre ifrån sig”)
• Levnadsbeskrivning (”avbrott” och ”nystarter” typiska, i mitt fall…kraschade relationer, avbrutna studier, arbeten, vänskapsrelationer, you name it, i did it)
• Familjeanamnes (familjens ”svarta får”, hell yeah!!, ”klassens clown”, ”drömmare”, ”bråkstake” osv)

• Symtomen ska ha funnits i minst sex månader.
• Symtomen fanns redan under barndomen.
• Någon form av funktionsnedsättning orsakad av symtomen som föreligger inom minst två livsområden. (t.ex. i skolan/arbetet och i hemmet, relationer.)
• Det måste finnas klara och signifikanta belägg för funktionsnedsättning. (Inte bara att jag är lat och orkar inte diska undan efter maten)

• Bristande uppmärksamhet
• Inre rastlöshet (ångest)
• Glömska
• Oorganiserat beteende
• Impulsivitet
• Humörsvängningar
• Presterar under sin nivå
• Problem med rutiner och regler
• Arbetslöshet (working 9 to 5 isn’t my kind of coffee)
• Avbrutna relationer
• Andra sjukdomar (missbruk, depression, ångest, personlighetsstörning,bipoläritet)

• Energi
• Nyfikenhet
• Risktagande
• Kreativitet
• Fantasi
• God uppfattningsförmåga (förnimmelse är ett bra ord)
• Anpassningsförmåga (”dom” säger, jag gör, förstår inte men gör ändå)
• Förmåga att vara ”hyperfokuserad” (är det intresseväckande ”brinner” man ofta för det man tycker om och snöar fast)
• Dom flesta av oss är känslomänniskor till det yttersta. Vi älskar, hatar, ger av oss själva men blir oftast missförstådda och sedda som konstiga. Där vi svarar med aggressivitet kanske vi istället är rädda för situationen vi inte förstår eller hanterar. Vi är de största empaterna samhället har och är sköra på grund av det.

• Sämre betyg i skolan
• Kanske få gå om en eller flera årskurser
• Har svårare att få arbete
• Blir förälder betydligt tidigare än andra
• Separerar och skiljer sig oftare
• Uteblir oftare från sitt arbete (trist? Motiverad? No)
• Ekonomin kan få svåra konsekvenser

• Idrott som ställer krav på uthållighet kan stabilisera humöret och förbättra uppmärksamheten…Någon talade om Phelps, hans historia kan ni läsa här: 
• Viss form av koncentrationsövningar (avslappnings är däremot inte lika framgångsrikt)
• Byta ”kaos” mot struktur. Det svåraste men nödvändigaste. (almanacka, anslagstavla, dator, mobiltelefon alla sätt är bra utom dom dåliga)
• Coaching… (om man finner någon att lita på)