Jag kommer…

…att se ljusglimtarna i livet. Även de dagar jag har svårt att finna mina egna så finns det med all säkerhet någon som kan glimta lite åt mig med. Öppna inbjudande vänner gör mycket, nya möten med fina människor långtbortifrån Belgien och snyggflickor som är kloka som värsta gamla uppslagsverket, som gör saker för att förverkliga sitt liv. Det är aldrig försent, alla gör det inte bara i rätt ordning.

Att få dela denna lilla killes, lil’kids vardag där hans lite supercrejsiga mamma hittar på bra vardagssaker som blir till en enda stor peppdag är inte illa.

Långa väga gäster ända från Belgien väntades. Dit blev jag med öppna armar inbjuden. Någon belgisk chokladtårta serverades inte men denna lika goda:

Lil’kid hade frosting över hela fejjan och försökte slicka i sig allt. Precis som man ska.

Frukost, lunch och middag, konstaterade både jag och Ea. Som det ska vara då….

Då inget sällan är fel, vare sig Iphone eller HTC. Smaken är som baken och det respekteras. Likväl som att chokladtårta med grädde är godare än fiskpinnar.

Sällan har jag tagit en sådan stor bit, svept i mig så snabbt att jag glömde kaffet…

…men snus och vatten fick jag allt i mig. Salmiak… som godis, sa Ea.

Efter vi ätit frukost, lunch, middag var det dags för lil’kid att äta middag. Vi fortsatte hänga och åse hur underbart det är när allt är så där lätt….

Sen i ytterst god tid bytte Ea om till postala munderingen, satte på Veronica Maggio på hög volym. Peppdansade i cirklar med en skrattande, halvrädd men galet förtjust lil’kid.

När vi väl gett oss ur pepp och tillbaka till vardagen för att säga hej då försöker jag fånga lil’kid i full färd att ta efter mammans Iphone intresse. Han passar på när mamma Ea fixar sig inför postalnatt att sticka iväg med Iphone för att spela Angrybirds…. Duktig kille, bäst att lära sig teknik i god tid.

Själv tackade jag och sköna Helena för en fin eftermiddag. Sa hej då till fina belgien besökt med ett vi ses igen!

Packade in oss i en kall bil, snackade lite om ditt och datt för snyggHelena åker till Australien, 3 månader närmare bestämt. Men vi hann avhandla lite livsväsentligheter. Människomöten är intressanta, kommer alltid att förbli. Vissa vill man ha kvar för alltid efter mötet, andra om inte var tvungen skulle man ha gjort sig av med för länge sedan.

Där är jag nu. Pepp inför onsdag eller diss….

…det återstår nu i vilken ände jag ska böja mina knän och sälja mig igen…

…men några timmar kvar innan dess, och dessförinnan kör jag Veronica Maggio på repeat, andas, andas och åter andas.