Pisstorsdag…

…med de orden kliver jag in hos fina Ea. Lillgängets sista dag är för en timme slut hemma hos mig. Jag har skjutsat, fixat och trixat. Hunnit förbi min innerligt älskade lillasyster, min klippa, den av de personer jag älskar mest i denna värld förutom mina barn, hon jag skulle ge mitt liv för om det krävdes. Vi avslutade mötet i tårar denna morgon. Sådant som är jobbigt att prata om togs upp, mitt i dagislämnande och påvägfart. Det gör ingenting. Jag förstår. Jag älskar dig syster, oavsett närvaro eller inte. Kommer alltid att göra det förutsättningslöst på det sätt jag förmår. Glöm ALDRIG det. Jag är din storasyster som fuckat upp mycket men som försöker göra om, göra rätt. Varje dag med mål att vara din storasyster och inte som det är nu när du är min…

Kände sinnesfrid. Skönt men med sorg i hjärtat.

Pisstorsdagen fortsatte vidare med målet på Ea och när jag väl klev in där i vanlig yr ordning med en diskande skönhet som likt mig är lika yvig och galen. Galen i min värld är ett postivit ord. Det är sådana människor jag föredrar att röra mig bland. De som kan ändra sig, hitta på upptåg från en minut till en annan. Förutom denna morgon….Saknar tisdagsmiddag och med scheman, barn i varannan vecka ordning kontra schemarad from hell där ingen vecka är den andra lik måste man göra lite planer. Typ boka in en tisdag då lil’kid och lillgäng är på samma plats samma tid. Tisdag…även denna gång. Vin, god mat blir det, hopprep likaså.

Sedan avhandlades det gamla vanliga…Ligga, kyssar…vara ihop eller inte, om att vara snart 42 och inte ha en aning om något egentligen där man enligt ADHD utbildning är 30% efter i hjärnan…dvs 29 snart 30 och därför inte riktigt passa in bland "de sina". En lunchinbjudan samt min hastiga upptäckt av att tiden i vanlig ordning med denna fantastiska människa, min nr.2, hade rusat iväg gav snabbt uppbrott. Lipande tungor i hallspegeln, en upptäckt av min sambal oelek i bilen efter nästan ett år. Skratt…Ett snabbt hej med vetskap om att det här gör vi igen.

Pisstorsdag…

…blir inte så pissig när man har vänner som dessa. Inte heller av att veta att jag är på väg ut ur skiten jag låtit mig sitta fast i där andras värderingar styrt mitt liv mer än jag gjort själv. Även om det kostar mig min högra halva så…

…kan jag andas denna torsdag som stank sur urin när jag vaknade.

Det som gjorde att trycket över bröstet lättade var just en reflektion jag delade med Ea.

I morse sov jag…länge, längre än både snooze och förstånd. Så barnen blev väckt lite senare än vanligt. Pussad upp dottern till gubben i lådan…1000 gånger om gör jag det igen

Tände lampan till sonen som skrek…Jag hör!!! Log inombords, startade pannkaksstekning denna sista torsdag på lillgängsveckan (som förövrigt känns som en deadmans-walk) då jag ser in i sonens rum hur ett par ben sprattlar i sängänden och två röster som skriver och vrålar. Som rutin tror man genast att jaha….Bråk sista morgonen och med sträng höjd röst säger åt som att SLUTA BRÅKA!

Dottern….kravlandes ur sängen, ståendes förvirrad vid storebrors sängände, vilt torkande sin högra kind…

…när det slår mig. Har brorsan pussat dig? JA!!! Supermycket!!!

Hjärtat slår en extra volt…LYCKA säger det.

De älskar varandra. Hon har en brorsa som förmodligen alltid kommer att stå bakom henne och störa bort oroande moment, som hon med sin lilla själ försvarar honom i de utsatta lägen han kan tänkas finnas i. De har varandra, tills döden skiljer dom åt.

Precis som jag och min lillasyster.

Torsdag förvandlas från piss till hiss.

Kärleken vinner alltid.