Umeås psykiatri skiter…

 …i sina patienter!

Att lära sig sortera ut sådant är väldigt svårt i situationer beträffande behandlingen av oss speciella människor. Vi med funktionshinder som försvårar vår vardag men egentligen enkelt kan åtgärdas…

Många är vi i världen som lider av ADHD och de val man gör beträffande medicinering är helt upp till var och en. När vardagen är i princip vidrig att hantera, där ångest, konflikthantering och stress gör att man reagerar på impulser som är svårkontrollerade är medicinering ett bra alternativ.

I dagens pappers VK läste jag en artikel om en mamma som bett att få ut sin sons journaler i samband med att han avled på psykiatriska kliniken i Umeå. Detta har nu JO-anmälts då det som vanligt bedrivits grov negligering från psykiatrins sida gentemot den lilla människan. Man kan fråga sig ännu en gång varför detta ska behöva ske, vad de försöker dölja osv….?

• Dagens historia är en horribel historia där sk. KANS-personal sedan i oktober blivit mailad angående problematik kring medicinering och utskrivning av läkemedel. Där ens handikapp bollas vidare till en annan enhet som i ärlighetens namn har ännu mindre kunskap kring problematiken vid ADHD. En vecka senare, fortfarande i oktober får personen ett ytterst bristande svar från ansvarige KANS (vet inte ens vad KANS står för) där en KBT-behandling skulle kollas upp, INTE bollas vidare. Varpå personen svarar, märkväl 1 MÅNAD i förväg!!! att h*ns medicin skulle ta slut den 16/12, att personen också vill veta vem som blir läkare i behandlingen då den ansvarige läkare som tillhandahållits tidigare blivit förflyttad till en annan enhet och att ett personligt möte bör bokas in då h*n inte träffat någon öga mot öga på mycket länge. Anledningen är enkel. Medicineringen fungerar inte på ett bra sätt.

Svaret som kommer:

"Hej kan tyvärr inte i nuläget ge dig något namn på RA ersättare vi har i
nuläget brist på läkare.Då det gäller förskrivning av LM fixar vi det ändå
med befintliga läkare.Då det gäller din problematik kommer vi att skicka
remiss till psykoterapienheten då ditt nuvarande handikapp ej är av den
graden att en kontakt med rehab.teamet  behövs.Den kontakt från teamet vi
kan erbjuda är en uppföljning av din medicinering samt  läkarkontakt en gång
årligen.Uppföljning av med blir den ****.av *namn raderat*. Meddela om tiden passar. mvh  *namn raderat*"
 

Varpå det replikeras med:

"Du måste skoja med mig? Eller?

Så du menar på fullaste allvar att ALLA frågor angående medicinering med ett
preparat där läkare skall ha förskrivningsrätt ska ske hur? Utan att jag har
fått träffa denne? Så då det kommer till dosering om jag vill höja/sänka, ev
bieffekter, verkansgrad o.s.v. skall skötas via mail? Utan att den
förskrivande läkaren har träffat mig personligen?
Är det ens enligt gällande föreskrifter?’"

Sista svaret som kommer:

"Hej igen.Som jag skrev sist har vi brist på läkare i nuläget.Några är sjukskrivna o en del har som du vet slutat .Jag kan ej ge dig något namn i nuläget,har avvaktat med ett svar för att ev.kunna ge dig ett namn men antar att du vill få ett svar.Du antydde att jag uttryckte mig luddigt men hur gärna jag vill KAN jag inte ge ett klarare besked.Men en remiss till psykoterapienheten o en tid för uppföljning till *namn raderat*  kan jag ge dig.Den **** är du välkommen."

 

• Handikappet är inte av den grad att hjälp från enheten behövs. Se till att du inte har ett arbete som du kan sköta.
• Personen i fråga har inte fått någon som helst uppföljning sedan i maj gällande de åtgärder som ska göras.

 

Läkemedelsverket har följande riktlinjer gällande barn och vuxna:

 

Uppföljning av behandling

Läkemedelsbehandlingens effekt bör regelbundet utvärderas

gentemot uppsatta behandlingsmål. Vikten

av uppföljning betonas också av ESCAP, European

Society for Child and Adolescent Psychiatry, som

2004 publicerade rekommendationer för behandling

av ADHD hos barn. (Taylor E, Döpfner M, Sergeant

J, et al. European clinical guidelines for hyperkinetic

disorder – first upgrade. Eur Child Adolesc Psychiatry

2004;13(Suppl 1):1/7–1/30).

Skattningsformulären utgör ett värdefullt stöd såväl

för den initiala bedömningen liksom för titrering

av optimal dos och för långtidsuppföljningen. Vid

behandlingens inledning, då dosen justeras utifrån

effekt och säkerhet, rekommenderas täta kontakter

(en gång i veckan) med sjukvården.

Effekterna av CS-lm och atomoxetin på blodtryck

och puls samt längd- och viktutveckling hos barn

motiverar att man i samband med medicineringsstarten

dokumenterar dessa kardiovaskulära variabler

samt noterar aktuell längd och vikt. Variablerna ska

regelbundet följas under behandlingens gång. Data

som har fastställt ett optimalt tidsintervall mellan

kontrollerna saknas emellertid och tidpunkterna för

uppföljning måste därför anpassas individuellt.

Följande rekommendationer kan ges:

• Monitorera tecken på cerebrovaskulära symtom.

Cerebral vaskulit kan förekomma som biverkan

(t.ex. huvudvärk, domningar, svaghet, koordinationsrubbningar

m.m.).

• Tillväxt, psykiskt och kardiovaskulärt status bör

regelbundet utvärderas:

– Blodtryck och puls vid varje dosjustering och

därefter var tredje månad.

– Aptit bör följas regelbundet medan längd och

vikt initialt mäts i samband med dosjusteringar

och därefter var sjätte månad. En tillväxtkurva

skall alltid upprättas.

– Utvärdering av nytillkomna eller förvärrade

psykiska symtom följs minst var sjätte månad.

• Vid varje återbesök bedöms uppkomst av eller

förvärring av depression samt suicidtankar och

suicidrisk samt behov av tätare kontakt.

"Befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad, tillgänglig och effektiv vård av god kvalitet. Arbetet inom politikområdet ska särskilt inriktas på att
–
säkerställa en god tillgänglighet och valfrihet bland en mångfald av vårdgivare
– säkerställa att hälso och sjukvården är kunskapsbaserad"

För det första. Det finns inte tillräckliga studier på oss vuxna. Kvinnor och flickor underbehandlas och får i mindre utsträckning hjälp då det finns få kliniska studier. Därigenom väljer man att inte behandla.

Bristerna som psykiatrin i Umeå uppvisar är skrämmande. Att människors syn på psykiska sjukdomar, ADHD och andra funktionshinder existerar beror på bristande kunskap hos de som ska behandla.

Detta händer dagligen i vårt lilla Umeå!!!