Jag går i ledband…
…gör precis som dom säger. Försöker lita på deras ord. Gång på gång sviker de mig, behandlar mig godtyckligt. Lyhördhet är lika med ignorans. Löften bryts.
Här sitter jag den lilla människan. Samhällets belastning. Försöker passa in, göra som jag blir tillsagd. Försöker förstå vad som bör göras, hur jag ska vara för att passa in i mallen, för att mina barn ska passa in, inte behöva lida över att ha en mamma som kanske inte alltid är som alla andra. En mamma som dock älskar lika mycket om inte mer för att kompensera för allt det andra
Farbror doktorns framgångssaga som han inte ens känner igen ansiktet på trots att inte ens en månad gått sedan förra besökte är all.
Trots allt måste en saga också ta slut.
Senaste kommentarerna