Kommer ni ihåg…

Av , , Bli först att kommentera 0

…dessa?

Mother Love Bone

Temple Of The Dog – Hyllningsprojektet som Chris Cornell startade i samand med att sångaren i Mother Love Bone, Andy Wood avlidit. En blandninga av medlemmar från Soundgarden, Pearl Jam och forna Mother Love Bone hade egentligen tänkt sig två låtar som skulle hylla hans minne men det resulterade i en fullängds LP.

Soundgarden

Pearl Jam – Alive! Eddie Vedder och Chris Cornell gjorde en duett tillsammans Hunger Strike som är bra! Under namnet Temple Of The Dog då….jag är nog lite för spretig.

Nirvana….inga ord behövs egentligen…..

Hole

 

Dessa är några av mina absoluta favoritgrupper all time!

 

Intressant artikel!!!

Av , , Bli först att kommentera 1

Hittade en superbra sida igår där det fanns mycket att läsa. Bland annat detta inlägg: http://genrep.wordpress.com/2010/02/27/s…larsjukdom-sant/

Skrämmande…..fascinerande. Vilken tur att nätet finns för hur skulle man annars få veta saker som kanske handlar om en själv?

Ska snart åka och träffa läkare. Undrar just om ett drev står och väntar på mig där. Att uttrycka frustration över hur man behandlas är lika med att må dåligt psykiskt för min kontaktperson. Hur många gånger jag än förklarar för henne (hmmmm, intressant va?) att hon måste se skillnad på de olika måendena där jag klart och tydligt säger att biverkningarna av min medicin gör mig rätt trött, ändå vill hon få det till att jag mår dåligt. Snacka om att bli nedskriven till någon man inte är. Har upptäckt att oavsett hur jag pratar med människan, på ett barns nivå, som till en annan utbildad så fungerar inte vår kommunikation.

Jag har nu sedan 2007 bollats mellan olika instanser. Detta är min tredje. Den "bästa" som skulle kunna hjälpa mig på ett adekvat sätt. Dvs. Hjälpa mig att få till min medicinering på bästa sätt. I övrigt behöver jag ingen hjälp.

Tror ni att det har blivit någon förbättring? Eller jo, det har det blivit. Läkaren jag fått är super, men därför också väldigt upptagen. Meningen är då att denna sk. kontaktperson ska sköta mellan hanteringen. Typ boka in blodtryckskoller osv. Men….nej då. Det gör jag själv. För att få tag på människan och vara säker på att mina meddelanden går fram får jag ringa först henne och hoppas att telefonsvararen är igångsatt, ringa sekreteraren och förvissa mig om att det går fram. Inte ens det är säkert att det fungerar.

Det är ljuvligt! Så fint. Sitter fast i ett ofrivilligt ekorrhjul. De vill att jag ska må bättre (vilket jag gör) men att få det att flyta på så man kan slappna av är tydligen inte möjligt. Jaga recept, jaga för att få annan hjälp osv. Och Försäkringskassan anser att man ska kunna arbeta…..hur ska man kunna göra det om allt runtomkring orsakar tillräcklig stress…

Usch….känns inget vidare idag. Men jag måste verkligen gå dit.

Min bebis…

Av , , Bli först att kommentera 1

…är ingen bebis något mer. Klart och tydligt deklarerade hon det igår kväll. Mamma! Jag ska till skolan i morgon och är inte en bebis något mer.

Insikten som jag i och för sig ignorerat sedan hon fyllde ett slog mig med kraft. Snart är hon en underbar sexåring som börjar på Minervaskolan. Förskoleåren är över, kommer aldrig åter. Snart är hon en ettakluddare och jag? En mamma utan småbarnsår.

Min lilla kärlek som jag nog alltid kommer att hålla som bebis eftersom hon är min sista är så fin, stark och kommunikativ. Hennes förmåga att föra sin talan, svänga sig med ord är otrolig. Jag har en känsla av att hon kommer att ge mig vitt hår innan hennes tonårsperiod är över. Men…..en del av livet.

Idag är hon på sitt första besök med sin nya klass och jag kan inte vara med. Hostan sliter, förkylningen dräper. K.E är däremot med och säkerligen kommer en uppdatering om hur det gick.

Mina döttrar…snart är de båda stora. Gillar inte att tiden går så fort men vad gör man? Skyndar sig att njuta av livet med dem!