I Hold On…

…tydligen. Har sovit inatt. Kände mig smått bakis i morse av alla dessa timmar effektiv sömn. Men det är skönt. Gör att livet vänder på en gång. Som person ska jag leva som en bebis för att må bäst (sova, äta på fasta tider), blir man då sjuk med en förkylning och hosta från helvetet som gör att sömnen störs under en lång tid blir småsaker stora berg.

Fick en panikångestattack för någon kväll sedan och det om något för med sig flashar bakåt i tiden. I en sådan situation har man svårt att diskutera med sig själv på ett förnuftigt sätt. Jag vill skrika, springer fram och tillbaka som en osalig ande och önskar mig någonstans där ingen annan behöver se eller vara mig nära. Ensamheten är påtaglig, ingen att prata med.

Dagen efter med ett få antal timmars sömn var ändå situationen annorlunda. Kom på var problematiken låg, varför det startat igång och efter det……….lugn. Frid i huvudet och främst i själ och hjärta.

Fredag. Det blir en fin dag och jag ska njuta i fulla drag. Barnen springer runt och packar saker. Det blir fint.