Min bebis…

…är ingen bebis något mer. Klart och tydligt deklarerade hon det igår kväll. Mamma! Jag ska till skolan i morgon och är inte en bebis något mer.

Insikten som jag i och för sig ignorerat sedan hon fyllde ett slog mig med kraft. Snart är hon en underbar sexåring som börjar på Minervaskolan. Förskoleåren är över, kommer aldrig åter. Snart är hon en ettakluddare och jag? En mamma utan småbarnsår.

Min lilla kärlek som jag nog alltid kommer att hålla som bebis eftersom hon är min sista är så fin, stark och kommunikativ. Hennes förmåga att föra sin talan, svänga sig med ord är otrolig. Jag har en känsla av att hon kommer att ge mig vitt hår innan hennes tonårsperiod är över. Men…..en del av livet.

Idag är hon på sitt första besök med sin nya klass och jag kan inte vara med. Hostan sliter, förkylningen dräper. K.E är däremot med och säkerligen kommer en uppdatering om hur det gick.

Mina döttrar…snart är de båda stora. Gillar inte att tiden går så fort men vad gör man? Skyndar sig att njuta av livet med dem!