…han fick ingen inbjudan i brevlådan idag.
Tydligen har det varit ett kalas till inom klassen. Det fick jag reda på av en annan mamma.
Hon hade skön inställning och jag anammar den tror jag. Vuxna människor är fan så mycket värre än sina barn.
Tur att det finns de som har förståndet i behåll. *blä*

Det är en väldans tur att man har både sjukskrivna och överläkare i sin umgängeskrets som kan berätta vilken sorts människa man är, trots, utseendet.

Idag är det INTE en bra dag. Har bara lust att gråta känns det som. Min son är världens snällaste och finaste pojke. Till och med fröken påpekar det då och då.

Nu ska jag titta i väggen en timme.

…och funderar.
Som vanligt nojar jag fast i saker när det gäller mina barn. De äldre har jag oroat mig så mycket runtomkring att de säkert i resten av sitt liv kommer att komma ihåg när jag gjorde vissa tokiga saker av rädsla att de inte skulle ha kompisar osv.

Minervaskolan…Så många fördomar som jag varje dag låter skölja över mig. Att föräldrarna i sonens klass är riktiga stropphuvuden som knappt hälsar etc. Varför? Ja jag har många teorier men det finns väl säkert ingen som stämmer. En är i alla fall att jag blir bedömt utifrån mitt yttre och de tatueringar jag bär. Säkert är det vissa som inte förstår konstformen och anser att man är ett slödder när man är så tatuerad som jag är, och i mina ögon är det lite. Synliga förvisso då de sitter på underarmarna bla. Men annars….

Hursomhelst träffade jag en av de föräldrar som faktiskt hälsar, är otroligt trevlig och har en jättefin son som min son uppskattar otroligt mycket. De hade fått en kalasinbjudan med posten och frågade om vi fått någon och jag kunde bara svara nej. Genast uppkom svarta tankar och en orosklump i magen, ska min son behöva bli dömd i förväg över hur jag ser ut? Tydligen är man inte mer intelligent än så inom denna skolklass. Och är det så kanske man kan ge sonen andra vänskapsalternativ utanför skolhelvetet! För skolformen är jag nöjd med och hur pedagogiken fungerar.

Jag hoppas verkligen att jag har fel i hur jag kryssar runt i skallen, för annars vad lär man sina barn? Att alla inte är lika värda som människor utifrån ett utseende?

Usch, vilken sur morgon!!!

…genom att skriva osanning i sin blogg?

Rättfärdigar man sitt liv om man skriver sanning i sin blogg?

personligen tror jag inte på något av de båda frågeställningarna. bloggande i all ära har förhoppningsvis i syfte att ärligt berätta om saker, sitt liv och sådant som finns runtomkring i samhället.

min dag blev bra. terapi, möte med en fin människa, solning och motion i lagom dos. terapin är välgörande och jag kommer vidare i tanken varje gång, hoppas innerligt att handlingen snart följer efter.

7 december är jag inbjuden att delta i en bokcirkel och tills dess ska vi läsa sin egen kropp av elsie johansson och gomorra författare än så länge okänd för mig. tänkte vara ute i god tid så jag tänkte börja leta i morgon. billigaste böcker vinner.

hatar tangentbordet!!!!!!!!1

…har jag hunnit bevittna idag. Som tur var bar bägge hjälm.
Med en lockande sol som lovar varmare blir gatorna förrädiska när de i sin tur är såphala och ingen kan tro att det är så eftersom solen har gett oss plusgrader igen.

Mycket har jag hunnit med redan trots tidig timme. Lämnat barn på sina visten samt handlat på Willys. Ska göra soppgryta till middag och jag saknade några ingredienser, därav saffran. Enligt kassörskan hade dom inget förrän jul och i mitt huvud malde det på…Inget innan jul? Men alla som lagar saffransris till sin mat osv, var handlar de då sin saffran? Utan saffran blev jag i alla fall och får gå till någon butik här i närheten och se om de har den gyllene kryddan.

Idag är det min dag. Jag ska bara göra saker för mig själv. Promenera, eller ska jag som alla andra skriva powerwalka? Äh, gillar inte svengelska i mitt ordförråd så promenad får duga. Sedan ska jag fuska i kärringgrill även om det är ej att rekommendera. Hinner jag något mer idag blir det röjning av vardagsrummet då kidsen har klippt i en massa tidningar och lämnat en massa papper på matbordet.

Så från mig till er, ha en riktigt skön dag och undvik att halka omkull!

Seg och sliten med ett leende enbart för de som räknas…

…verkar jag ha.
La in en bild som sonen plåtat.
Förhoppningsvis kommer den nu.

…sällansommantänkt?

Tangentbordet fungerar bättre idag…Undrar just om det måste smekas medhårs för att vara fullt tillfredsställt och på samma sida som min? Ska glädjas så länge det fungerar som det ska och hoppas att tangentbordsstrul inte infinner sig de dagar jag verkligen behöver använda det.

Sonen hemma idag, igen. Mitt nya nyttiga jag fick helt enkelt bara använda sig av de illasmakande soppor som jag planerat att använda några ggr per dag tillsammans med motion. Den enda motion jag fått idag är mellan garaget och hemmet. Det blir endel vånda över hans mående då det bara kommer utan förvarning. Tack och lov är han på benen nu men att det ska behöva ta en förmiddag att återhämta sig på för att man antagningsvis har sockerfall är lite otäckt. Har provat få tag på hans läkare men det har varit lönlöst idag.

Fick besök av en kär vän som ska åka utomlands om några dagar. En liten restaurering av håret behövdes och självklart hjälper man till. Det blev skitsnyggt så jag ska använda samma färg och hoppas att det fungerar lika bra på mig. Dock får det bli en annan vecka då jag kan få hjälp. Gör inte om mitt färgningsäventyr en gång till.

Satt och tittade runt lite på andra människors bloggar och förundras över alla vackra, dumma, smarta, fantastiska ord som strömmar ned på pränt lite överallt i landet. Har mina favoritbloggare som jag tittar in hos lite nu och då för att få perspektiv på min egen tillvaro som ibland känns bisarr, ensam och utan ramar.
Längtar efter ett arbete så jag får känna mig lite nyttig. Är less på att gå hemma. Så jävla less!

Tänk om FK ser det här?

…i mitt kök.

Hallå! Helgen var suverän med en massa trevligheter och onyttigheter.

Idag har jag ägnat förmiddag och halva eftermiddagen till att ta mig hem. Av en slump gick jag in i pappas snickeriverkstad och upptäckte fyra(!) teakstolar som passade perfekt till min köksinredning. Nu är det en stringhylla på väggen, skitsnyggt teakbord och de nya stolarna i harmoni med resten av inredningen i mitt lilla kök. Lite fix med sitsarna som var rätt torra. Lite olivolja senare var de fit for fight. Får väl se hur det känns att sitta på dom till middagen.

Avnjuter Anna Ternheims nya singel What have I done och lämnar denna söndag med denna strof:

’I hope you feel the way I do, I hope you give yourself up too, I learned to feel the way I do, What have I done to fall so hard for you’

Livet är inte längre svart eller vitt och det är det värsta jag lär just nu.

Jag är snart avvand.