…kan verkligen få en att vakna upp och rannsaka sig själv. Säkert får jag, i min tur människor att fundera kring sin egen person. Just idag är det dock jag som är på tapeten och mina reflektioner. Trots att timmarna inte hunnit bli så värst många på min dag har jag ändå hunnit möta andra personer.
Det jag hunnit börja fundera över är vilka man ska räkna som sina vänner? Det jag kommit fram till är att man inte ska behöva må dåligt så att det framkallar ett sådant obehag att man funderar över varför man överhuvudtaget utsatt sig för kontakten i början.

Innan jag insjuknade rejält så hade en sådan här reflektion aldrig existerat i min hjärna. Gick förmodligen igång på att samla rejält underliga personer runt mig. Ju mer galet de betedde sig, desto bättre mådde jag då jag fick känna mig duktig. Genom åren har jag samlat på mig en del udda personer. De flesta kvinnor med en massa relationsproblem där förhållanden på förhållanden raserats och jakt påbörjats omgående för att åter krascha vidare. Där ekonomisk brottslighet, självmordsförsök i min lägenhet och andra galna upptåg aldrig någonsin fått mig att fundera på om jag kanske bättre skulle gallra i umgänget, blivit arg om någon kommenterat eller ifrågasatt.

Nu när jag fått rätt behandling där medicinen fått mig att falla åt andra hållet där jag i princip blivit folkskygg och behovet att ha stabila kontakter blivit oerhört viktig.
Jag orkar snart inte höra mer om hur jag är som människa, hur jag bör agera i olika situationer. Jag är absolut inte samma människa som den jag var förra året vid den här tiden. Jag är förändrad både inombords och utanpå. Allt jag byggt upp inom mig raseras allt eftersom och att då få höra hur man är och egentligen inte alls hålla med om det är svårt. Man kan fråga sig varför jag inte säger ifrån och protesterar men har kommit till ett läge där jag inte längre strider för minsta sak utan hellre låter saker passera och inte låta det nå fram till mig.

Istället för att mata fram explosiva uppbrott och skandalösa beteenden från mig eller personerna som är på tapeten har jag förhoppningsvis kommit närmare målet att istället bara låta relationen dö ut. Det är väl inte det optimala utan helst skulle man väl vilja förklara sig varför man känner som man gör men vissa personer är så vridna i huvudet så det inte lönar sig. Men en person som skrämmer mig så oerhört, att det känns värre än när något av mina ex och jag bråkat, bara genom att smälla i en dörr är ingen jag önskar i mitt liv. Tur är väl att dessa människor inte lämnar några bestående intryck där saknaden efter vänskapen inte är som ett litet sår som har svårt att läka utan det hellre kan liknas med ett skrubbsår som läker inom någon dag.

Det tar en enorm kraft att bryta gamla mönster och beteenden. Att tro att man kan göra det själv och skylla på andra och på yttre ting är säkert i mångt och mycket en ren självbevarelsedrift. Att andra sedan köper sådant står för var och en. Alla orkar inte gå igenom en förändring. Kan tänka mig att när man är i min ålder t.ex. så orkar man inte rannsaka sig själv och ta av sig skyddsglasögonen då det blir alltför jobbigt. De romerska stridsherrarna hade alltid en slav som stod bredvid sig då de red in efter ett krigsslag och möttes av folkets jubel. Slaven stod och viskade ’glöm inte bort att du är dödlig’. Jag tror att det är något man ska anamma. För hur man vill bli uppfattad och ihågkommen då dagen är här för sista andetaget är väl faktiskt en del av livet?

Idag är det tisdag och jag har lärt mig något nytt om mig själv. Tack ni som hjälpt mig att komma fram till dessa insikter.

…och förmodligen en lyckodag.
Allt har löst sig kring flytten och det enda jag kan säga här är att jag bara behöver packa ned mina saker i kartonger. Flytt och städ gör någon annan åt mig. TACK!

Flytten har legat som ett gnagande orosmoment i magen under en längre tid nu, och ju närmare vi kommer desto värre har det blivit. Tack vare en väninna har jag ju i alla fall lyckats packa några kartonger. Fler blir det idag då hon är på väg hit. Så det blir nog packat och klart tillslut, i tid för flyttgubbar och städfirma.

Snart bryter jag min levnadsperiod här på Ersboda. Att börja om på en ny stadsdel är alltid lite skrämmande i början. Hur barnen ska trivas samt en själv.

Jaja…..Helgen var faktiskt jättebra! Fredagen hade jag besök min kära väninna med barn. Lördagen tog jag ungarna på bio och såg Wall-E. Betydligt roligare än att gå på Myrorna och handla på Willys. Efteråt fick dom varsin frassebox.
Söndagen, ja gårdagen…Den var helt underbar! Vi åkte ut till några vänner i Botsmark och tillbringade hela dagen i skogen. Vi hittade mängder med kantareller både gula och trattisar. Vi grillade och åt slisk fika med kokkaffe till, fantastiskt rogivande.
Fick med mig tre påsar gula kantareller hem som ligger i tryggt förvar i frysen (som behöver en rejäl avfrostning).
Väl hemma fick alla lov att duscha då grillrök luktar förfärligt när man väl är hemma.
Somnade som en stock alldeles för tidigt.
Det räntade sig dock bra i morse. Var pigg vid halv sju när klockan ringde.

Nu ska jag packa några kartonger igen.

’Så länge jag andas, hoppas jag.’

…är något helt annat än vardagsfrukost.
Då finns det mesta på köksbordet som alla önskar och man tar den tid man vill på sig att äta upp. Det som skiljer är väl det faktum att jag insett under vardags inmundigandet av frukost är att det inte kan ätas i godan ro hur tidigt vi än stiger upp, då sonen har sirap i huvudet och inte är speciellt hungrig sådär en sju på morgonen. Kan väl känna att det inte är så konstigt för själv är jag inte särskilt motiverad att trycka i mig något då utan föredrar en kopp kaffe som den är.

Vaknade imorse med en j-a huvudvärk och insåg att jag i vanliga fall bara tar den medicin jag behöver mot min sjukdom så det blev lite konstigt att peta i sig två tabletter istället för en som jag nu varit van vid så länge. Sedan kan tilläggas att under gårdagseftermiddagen fick jag besök av en kär vän som hjälpte mig att packa ytterligare kartonger och det blev riktigt illa i nacken och ländryggen. Blir så j-a förbannad att det inte kan försvinna som all annan värk har gjort. Idag blir det alltså bara vila med en tripp till myrorna med lillgänget och in på Willys för inhandlande av mer godis. Lugnt och sansat. Bjöd över vänninan som var här igår på fika då en granne kom över med världens sliskfika. Vill inte bli lämnad med det själv då jag är en fena på att smyga upp i skymningen och stoppa hela huvudet fullt med allt som luktar sött.

Kan säga så här om gårdagen. Den enda som kan förändras är jag. Vad andra människor gör är deras försyndelser, kan bara göra mina egna gärningar, goda som dåliga. Jag är glad att jag är stabil och under kontroll. Utan medicin hade jag bara förstört för mig själv. Får därför tacka för att jag fått livet tillbaka. Tack och lov för ’second opinions’. Synd bara att avdelningsföreståndaren på psyk.1 inte är mer villig att upplysa om sådant samt att h*n dessutom inte kan särskilt mycket om det.

Det visar sig väl…

…verkade det vara på sonens skola idag. Undrar just om det är så varje fredag så att jag kan kalla det fredagsparkeringsanarki? Oj, vilket långt ord jag lyckades skapa. Har packat några kartonger tillsammans med hög hård musik. Svettats ett kilo och fått ur mig lite sorg och vrede. Orkar inte gå runt och vara irriterad mer än nödvändigt. Jag är älskad och det räcker för mig idag.

Det visar sig väl…

…garden är ett av det svåraste man gör.
Jag trodde att jag vågade det nu efter ett antal månader av förbättring.
Allt grusades idag.
Orkar inte skriva mer.
Men det jag lär mig av detta är ytterligare en dyrköpt läxa…
Lita inte på någon.

Det är fredag och barnen är här. Vi ska ha en skön helg tillsammans med roliga aktiviteter förhoppningsvis.

Trevlig helg!

…runt runt går tankarna. Tänk att ens tankeverksamhet kan få sådan enorm kraft. Min ger mig ångest och sömnlöshet. Hur den ger sig uttryck för andra vet jag inte. Vissa verkar kunna skjuta undan allt när huvudet läggs på kudden och det kanske vore det enklaste för alla om det kunde vara så. Nu tillbaka till min bistra verklighet där sådant inte existerar…
Har haft måsten varje dag de senaste dagarna och för mig som inte riktigt är van vid sådant ger det huvudbry till sena natten.
Var hos min psykoterapeut idag och det var skönt att prata av sig synd bara att hon inte riktigt kan använda sig av sin yrkesroll fullt ut när det kommer till mig då det är en massa andra praktiska saker som måste åtgärdas. Ska förhoppningsvis få annan hjälp med de praktiska sakerna men sådant vet man ju inte med tanke på alla besparingar. Jag är väl alldeles för frisk för det. Hur man nu klassar sådant.

Hursomhelst är det tisdag hela dagen. Vad äter man på en tisdag? Hörde diskussioner på p3 om det men har glömt vad som åts då.
Ska packa ur exets bil som är full med mina saker sedan vi tömde husvagnen. Skulle ha gjort det igår men då var jag i riktigt dåligt skick. Huvudvärk och frossa, precis som om förkylning är påväg att bryta ut men inte gör det. Men vem lyssnar på sådant egentligen? Man kör på ändå. Insåg att jag är barnledig två dagar till och att jag kanske skulle försöka göra så lite som möjligt så jag inte blir riktigt sjuk när de kommer.

Ja så får det bli. Ska skippa datorhack och vila lite efter jag tömt bilen.

Till alla och envar. Ha bra dagar!