Ensammast i Sverige
Tänk att vissa dagar känns det så. Oavsett hur många människor det finns runt omkring en. Idag är den sådan dag. Inget känns särskilt roligt det mesta går i snigelfart. Hjärtat ömtåligt och sårbart. Givetvis upptäcker jag då saker som gör mig osäker och ledsen. Idag är det jobbigt att leva och det tycker jag inte om. Efter det jag genomgått under det sista året så vill jag bara vara lycklig, slippa känna ångest över saker som så länge varit avslutat. Tyvärr måste jag skriva i gåtor men måste få ner det här på pränt så att jag inte glömmer bort det.
Det är alltid bra att sätta upp livsstrategier men det är så mycket svårare att följa dom. Men mitt sargade hjärta ska definitivt inte sargas mer nu. Så det blir inga högtflyende strategier. Enbart enkla livsvillkor där JAG måste lära mig att stå i centrum för mitt eget liv. Tyvärr skitsvårt i mitt fall. Hur kunde det bli så svårt?
Sedan ringde sjukgymnasten idag och ville boka in ytterligare en tid inför mitt återinträde i arbete. Jo, ni läste rätt….jag ska börja arbeta i höst. Spännande, med skräckblandad förtjusning deltar jag i undersökningar och möten med läkare mm. Det är så mycket som ändrats på relativt kort tid. Jag lever ensam igen, ska börja arbeta samt återta min föräldraroll gentemot mina barn. Det kan låta enkelt men när man varit under isen och sjuk ett så långt tag som jag varit är det mest uppenbara för de flesta jättesvårt för mig.
Senaste kommentarerna