140 serien gjorde succé

Volvos moderna tideräkning började med 140-serien och att den fick B20 under huven 1969 gjorde inte bilen sämre.

Nr.1. Den absolut första Volvon i 140 serien lämnar fabriken:)

Sedan hösten 1966 hade svenska folket fått en ny favorit, när 140-serien gjorde debut som 1967 års modell. Bilen var trygg, säker och i efterhand vet vi att den i god Volvoanda också var oerhört slitstark. Motor och växellåda lånades över från Amazonen men två årsmodeller senare kom den utvecklade och förstorade maskinen: B18 bytte skepnad till B20. Grillen var sig lik från föregående år men för att markera den nya motorn monterades ett B20-emblem på vänster sida.

1969 fick även 140-serien ett mer påkostat, mjukare intryck i kupén när Volvo ryckte ut galonet och lät sy upp textilinredning istället. Dessutom fick bilarna växelströmsgenerator. Den stora svensken fanns som två- och fyradörrars sedan och som kombi med stor baklucka. Den senare bjöd också möjligheten att fälla baksätet så att man fick ett enormt, plant lastutrymme, inte mindre än 188 cm långt. Volvokombin var en formidabel laståsna – och fortfarande idag kan man se 145:or slita, ibland ont …

Fantastiskt att så många i 140 serien lever kvar ännu.

I broschyren sålde Volvo förstås 140-serien på säkerhet, biltillverkarens vurm för passagerarskydd var stort redan för fyrtio år sedan. Men man sålde också på utrymmen, komfort och ergonomi. Stolarna ges stort utrymme och ratten för det justerbara svankstödet får en egen bild.

140 serien har ända från min ungdom och även idag varit bilar man både rejält byggt om, men som oftast alltid ändrat lite för att få lite tuffare. Och nog är dom fortfarande attraktiva att se på tycker jag…. 🙂

Texterna i den amerikanska broschyren trycker en hel del på ekonomi och hur smart bilen är. Där hävdar dessutom Volvo bilens goda innerutrymmen trots vagnens blygsamma yttre. I det amerikanska sextiotalet var de flesta vana vid betydligt större bilar. I Amerikaversionen berättar man också om det goda rostskyddet och hävdar att Volvon inte behöver stå i garage tack vare biltillverkarens ansträngningar.

En rolig detalj kring de båda broschyrerna är att bilarna, fotade i amerikanskt utförande med vita däcksidor, sidomarkeringsljus och orangefärgade positionsljus, även användes i den svenska broschyren – fast då retuscherade. Och med betydligt sämre bildkvalitet för den svenska marknaden – trots att trycksakerna kom från samma svenska firma i ”Hälsingborg”. I retuscheringsivern för att få bort de vita däcksidorna har man på en bild till och med naggat i fälgkanten – men däremot glömt bort att byta till vita parkeringsljus …

Motorsporten har tagit många Volvobilar till sista vilan. Trots detta finns fortfarande så många kvar vilket inte något annat bilmärke skulle ha klarat.

Själv har jag ägt både standardbilar i hela 140 serien, ombyggda och tävlingsbilar. Hur många vågar jag inte tänka på, men mina båda händer räcker knappast till. Just nu finns en 145 i familjens ägo vilket känns riktigt kul. Och sedan vi köpte den gamla Volvon för 1 år sedan har inget, absolut inget behövts lagats på den. Otroligt!!!!

//Big Papa