Min 14åriga krigare

Leo har alltid vart intresserad av armén och vad dom sysslar med sen han va liten. Han går i pappas fotspår till att börja med iaf. I min ungdom va jag som alla polare FBU,are och alltid ute på övningar av alla de slag. Vid ett tillfälle, det var i ett låtsaskrig mot Skellefteå FBU, så rakade jag och min bästis Janne Lohse av oss håret uppdraget till ära. Sen insåg jag att Försvaret inte va ngt för mig så jag slapp skämma ut armén, t.o.m har jag inte ens mönstrat?;) Ångrar det inte och hoppas att även mina ungar låter andra sköta krigandet.

Leo, han till höger;) Snacka om att han vart förvånad över vad allting vägde, ändå saknade han mycket utrustning. Leo erbjöds en språngmarch på några kilometers hinderbana men avböjde med all rätt. Leo har en AK5a i handen. suck

Här får Leo information om hur skjutabana och vapnet AK5 fungerar innan han själv ska prova.

En enorm säkerhet och tydliga instruktioner innan Leo fick skjuta skarpt.

Hmmmm, har gossen tjuvövat ngnstans??? Killen skjöt i mittpunkten alla skott och vart rejält godkänd. Hmm första gången? Efter skjutningen va han rätt nöjd och gick med ett leende ganska lång tid.

Efter ett par timmar i skogen bjöds vi och alla andra besökare på gott kaffe, saft och riktiga kanelbullar. Alla nöjda med dagen!!! Oliver, Edvin, Wiliam, Fredde och Leo. Leo saknas på denna bild. Vapenvård?;)

Tack för en härlig dag med er grabbar!

//Big Papa