Umeås socialdemokratiska ledning anser att medborgare som utnyttjar sina demokratiska rättigheter är rättshaverister. De nedvärderar dessutom förtroendevalda från andra partier och smutskastar media. Vad tycker ni, är detta verkligen okej eller har Hans och gänget helt tappat kontakten med den verklighet som vi alla andra måste rätta oss efter?

Läs gärna min debattartikel, i dagens VK, där jag ger min syn på det hela. 

Debattartikeln hittar ni här eller genom att klicka på bilden nedan:

…här kastas det visst sten i glashus!

Enar Jonsson ordförande i bygderådet samt i högsta grad aktiv i Gravmark Bullmarks S-förening skriver i senaste numret av Västerbottningen ett öppet brev till mig. Rubriken är: ”Axebro håll dig till sanningen”. Ni hittar det öppna brevet i slutet av blogginlägget.

Enar förklarar inledningsvis att han på omvägar hört att jag tydligen varit en ivrig bloggare under 2016. Det verkar vara viktigt för Enar att verkligen trycka på att han själv aldrig läser det jag skriver. Han refererar sedan till ett av mina tidigare blogginlägg. Här säger Enar, helt felaktigt, att jag i inlägget skrivit att jag skulle sluta blogga för att min arbetsgivare ansåg att det inte var förenligt med min anställning. Detta är förstås en ren lögn, i inlägget anförde jag hälsoskäl som en anledning att dra ner på bloggandet. Jag skrev också att en annan anledning var att: ”jag har fått ytterst subtila indikationer på att mitt korståg mot Umeås politiska ledning inte riktigt står högst upp på min arbetsgivares önskelista.” För mig som är ganska petig med sanningen är dock skillnaden i betydelse här väldigt stor.

Enar skriver sedan att jag ett par dagar senare kom med ytterligare ett inlägg där jag skulle ha sagt ”jag har gått in Centerpartiet, och nu startar jag min blogg igen.” Det här är också rena påhitt, vilket är uppenbart om man läser mina blogginlägg från den 12:e, 13:e och 23:e september. Så jag tvingas faktiskt konstatera att det nog är Enar som har vissa problem att hålla sig till sanningen

Så här långt kan man ju tycka att det inte är så mycket att bråka om. Särskilt om det nu är som Enar säger att han själv sällan läser min blogg utan bara ibland får veta från goda vänner vad jag skriver… Men sedan börjar Enar trassla in sig rejält i fullständigt osannolika förklaringar till varför han ringt runt till en hel massa Centerpartister för att baktala mig. Här vill han få folk att tro att han bara å Bygderådets vägnar ville veta om jag bloggar som enskild individ eller för Centerpartiets räkning.

Redan här svajar förklaringen betänkligt, men om man bara läser hans öppna brev kan det eventuellt verka troligt. För i det öppna brevet beskriver han sina samtal med Mattias Larsson och Eric Bergner som ett kvitto på att det han säger är sant. Det han inte nämner är att han även kontaktat ytterligare ett antal Centerpartister. Om han nu bara ville veta om jag uttalade mig privat eller inte, varför då ringa runt till alla de övriga i Centern? Det hade ju för övrigt räckt med att fråga mig, Enar säger sig ju trots allt föredra att föra samtal direkt i det personliga mötet. Dessutom så bör det tilläggas att Enars version gällande syftet med samtalen inte bekräftas, så man börjar ju faktiskt fundera på vad syftet egentligen var med alla Enars telefonsamtal och nu det här öppna brevet. Personligen så köper jag definitivt inte hans story…

Eller som en av mina Centervänner lite fint försökte förklara för dig Enar, så är du nog ute i ogjort väder här…

Enar påtalar också att jag framfört omdömen om honom och Bygderådet i tidigare blogginlägg, för tydlighetens skull så var det så här jag skrev, det hela gällde kommunens samråd om den nya översiktsplanen för landsbygden: ”Det samråd som kommunen haft med medborgarna hittills, har i princip uteslutande gått genom bygderådet. Detta verkar vid första anblick kanske vara i sin ordning, men tyvärr har bygderådet starka kopplingar till den S-förening som t.ex. när det gäller skolfrågan i Bullmark visat sig ha allt annat än landsbygdens bästa för ögonen. Så därför måste vi tillsammans få kommunen att inse att de måste samråda med fler parter som representerar Umeås landsbygd.” Mitt omdöme handlar alltså främst om att vi har olika åsikter om såväl skolfrågan som upplägget för kommunens samråd. Att kommunen borde ha fler samrådsparter framförde jag även till kommunen på det första samrådsmötet. Det var dock tydligt att Enar inte uppskattade att jag framförde min åsikt. Personligen tycker jag dock att det är okej att ha olika åsikter, men vi verkar definitivt inte vara överens på den punkten. 

Jag skulle dock ljuga om jag sa något annat än att mitt förtroende för hur bygderådet leds, om möjligt, har sjunkit ytterligare. Detta inte minst efter Enars märkliga ”ringa runt kampanj” och nu hans förvirrade öppna brev där det framkommer att det är ett styrelseärende huruvida jag bloggar privat eller som centerpartist. Borde inte Bygderådet ha betydligt viktigare ärenden på agendan?

En bekant här i byn uttryckte sig ungefär så här gällande hela denna soppa: ”Du har nog trampat på ömma tår, som borde ha blivit trampade på för länge sedan.” Med andra ord så upplever jag att den gängse uppfattningen är att det var på tiden att någon sade emot denne despot… 

De allra flesta av oss är kapabla att se skillnad på en åsikt och en lögn…

Som utlovat så kommer jag här att kika lite närmare på det senaste NyhetSbladet från Gravmark Bullmark Socialdemokratiska Förening. S-föreningen börjar direkt med att slå på stora trumman och klargöra att nu äntligen så kommer sanningen en gång för alla att komma fram. Det låter ju faktiskt riktigt lovande för vi är ju ganska många som kämpat med näbbar och klor för att få en glimt av sanningen i skolfrågan. Så här lyder ingressen:

”Sanningen om handläggning, beslut och läget i detaljplaneringsförfarandet, projektering och byggandet för skolan i Bullmark”

Om vi stannar upp och tänker efter ett ögonblick så är det inte någon liten utfästelse S-föreningen kommer med här. Vi ska alltså få sanningen om handläggningen i detta det mest mörklagda ärendet i mannaminne, inte illa! Dessutom så kommer vi att få veta sanningen om beslut som fattats. Vi får väl anta att det gäller bägge besluten som fattades i fjol, alltså även beslutet som är så hårt kopplat till den ”hemliga” konsultrapporten. Redan med löfte om alla dessa sanningar känner jag mig ganska nöjd, men S-föreningen tänker dessutom leverera den sanna bilden kring läget gällande detaljplanearbete, projektering och själva byggandet. Nu kanske någon tycker att jag övertolkat detta en aning för det är ju tänkbart att de bara avser att klargöra vad som kommer att hända framgent. Detta är fullt möjligt men med tanke på vad som kommer längre ner anser jag trots allt att mitt antagande är fullt rimligt. Fylld av förväntan läser jag därför vidare…

Men det börjar omgående svaja betänkligt. För nu kommer förklaringen till varför S-föreningen vill att ”sanningen” ska fram. Här blir det också väldigt tydligt var skon egentligen klämmer. Det handlar i grund och botten inte om något annat än den kritik som framförts mot hela den undermåliga process som lett fram till de aktuella besluten.

”Stor osäkerhet råder hos vissa ortsbor om var läget står i skolfrågan. Vi förstår denna oro och vill med anledning av många skrivna och sagda osanningar, halvsanningar och alternativa fakta som framförts, redovisa läget i skolfrågan.”

Det har alltså framförts en massa osanningar, halvsanningar och alternativa fakta som som gör att vissa ortsbor känner sig oroade och osäkra. Det här med lögner och alternativa fakta skriver jag under på utan vidare omsvep. Problemet är väl bara att jag anser att lögnerna och all alternativ fakta i så fall har kommit från de ledande politikerna och de ansvariga tjänstemännen. Man behöver dock knappast vara raketforskare för att begripa att S-föreningen nog skickar den här passningen till ”vissa” som varit öppet kritiska till hanteringen av hela skolfrågan.

Det som är intressant här är att det som jag antar är det som S-föreningen betecknar som lögner och alternativa fakta inte är något annat än åsikter, frågeställningar och en portion kritiskt tänkande. Problemet verkar dock vara att alla åsikter som inte sanktionerats av S-föreningen här betecknas som lögner. De ägnar sig åt utstuderade härskartekniker helt enkelt. Väldigt märkligt agerande av en demokratisk förening. Genom att slå fast att alla avvikande åsikter är rena lögner försöker de kväsa alla oliktänkare. De har verkligen en annorlunda syn på hur en demokrati ska fungera…

När de väl ska presentera sanningen så överlåter de detta till Moa Brydsten. Här tror jag dessutom att de varit lite oförsiktiga med sanningen. De hävdar här att de vidtalat Moa för att hon ska redovisa läget i skolfrågan. Men den text som finns med här är faktiskt inget annat än Moas svar, från Folkbladet 26/1, på Elisabet Forsells (V) debattartikel från den 25/1. Dessutom är jag ytterst tveksam till om det levererades några sanningar gällande skolfrågans hantering och beslut i den aktuella texten. Jag kommer inte att kommentera Moas ”debattartikel” men jag kan dock konstatera att hon och en del andra nog borde fundera ett par varv till kring vad som kännetecknar en bra lärmiljö…

Det utlovade sanningarna verkar tyvärr utebli. Men S-föreningen hade naturligtvis ytterligare ett ess i rockärmen. Förutom det grava övertrampet att anklaga dem som framfört sina åsikter i skolfrågan för att ljuga så var ändå kronan på verket när de implicit försöker skuldbelägga de medborgare som eventuellt tänkt utnyttja sina demokratiska rättigheter för att överklaga detaljplanen. I den del av nyhetsbladet där detaljplaneprocessen beskrivs har de mage att klämma ur sig följande:

”Tillkommer överklagningar och JO anmälningar riskerar tidplanen och bygget att försenas. Vi hoppas att arbetet nu kan fortskrida som det är tänkt…”

S-föreningen försöker manipulera ortsborna till att inte använda sig av sina demokratiska rättigheter. Det är ju helt självklart att vi som medborgare måste utnyttja de enda verktyg vi har för att få till stånd en prövning av beslut vi anser vara felaktiga. Det är ju faktiskt en grundbult i vårt demokratiska samhälle. Nu tror jag inte någon fäster någon större vikt vid S-föreningens dumheter, men bara det faktum att de försöker manipulera ortsborna på det här viset är allvarligt nog. För övrigt gjorde Hans Lindberg (S) exakt samma sak när det gäller västra länken. Lika barn leka bäst…

Kontentan av allt detta är att S-föreningen i sin relativa maktställning gentemot oss medborgare agerar på ett extremt odemokratiskt sätt när de aktivt undergräver vår mänskliga rättighet att uttrycka våra egna åsikter. Dessutom försöker de på ett otillbörligt sätt att manipulera människor i syfte att de inte ska utnyttja sina demokratiska rättigheter. För mig framstår det här som något helt annat än demokrati och jag är säker på att det kommer att märkas efter nästa val.

Näe, några sanningar om skolfrågan blev det aldrig, så man skulle ju kunna säga att de ljög om sanningen. Men i vilket fall som helst så klarnar bilden av S-föreningen allt mer och det är i sanning ingen vacker bild som framträder…

Här nedan hittar ni de delar av S-bladet jag refererat till.

 På förekommen anledning vill jag också uppmärksamma vissa individer på denna lilla text, den är högst relevant inte minst med tanke på orsaken till mina två senaste blogginlägg. Fundera lite extra kring betydelsen av ”utan ingripande”…

FN:s ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA, Artikel 19
”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”

Det har idag kommit till min kännedom att Gravmark-Bullmark S-förenings ”starke man” och tillika ordförande i Umeås bygderåd har suttit och ringt runt till ett antal Centerpartister med ett enda syfte – Han vill försöka hindra mig från att arbeta politiskt genom att bedriva en ren förtalskampanj.

Bullmarks självutnämnde hövding tycker uppenbarligen att det är en fantastiskt bra idé att ringa runt och baktala mig hos mina partivänner i Centerpartiet. Hans syfte verkar helt enkelt vara att övertyga alla och envar om vilken fruktansvärd människa den där otäcka Robert Axebro är. ”Vad har ni tänkt göra med den där Axebro, inte kan ni väl låta honom vara med i Centern…”

Jag vet inte vad ni säger men för mig känns det hela väldigt märkligt. Kan det här vara riktigt normalt? Denna ryggradslösa feghet är för mig helt obegriplig. Jag har under det senaste året uttryckt en mängd åsikter om vad jag anser om diverse politiska beslut och hur vissa saker hanteras i Umeå kommun. Jag har hela tiden stått bakom allting med mitt eget namn oavsett om jag bloggat skrivit insändare eller debattartiklar. Dessutom har jag varit väldigt rak och tydlig med vad jag står för, det kan inte råda någon tvekan om vad jag tycker är viktigt. Så utifrån hur jag agerat så finns det i min värld ett flertal olika alternativ till hur alla som inte håller med om mina åsikter hade kunnat bemöta mina ståndpunkter.

Inget av dessa alternativ innefattar dock att i lönndom sitta och ringa runt till en massa människor för att snacka skit och försöka baktala mig för att försöka hindra mig från att kliva in i politiken. Det är helt okej att kritisera mina åsikter och ståndpunkter precis hur hårt som helst, men gör det då med lite ryggrad. Jag har väldigt svårt att respektera människor som beter sig på det här viset. Det väcker dessutom en hel rad med frågor gällande värdegrunden och människosynen hos den som beter sig så här.

Kan det vara så att när argumenten tryter är det enklare att försöka hugga någon i ryggen? För lyckas det så behövs ju inga argument… Det här med öppenhet verkar var ett främmande begrepp för vissa. Näee, det här var höjden av feghet, riktigt patetiskt faktiskt.

Är det verkligen så farligt det jag gör? Varför vill någon hindra mig från att framföra mina åsikter kring den allt annat än förtroendeingivande politiska verklighet vi fått bevittna på sistone? Vad är det ni är rädda ska hända om jag fortsätter? Har jag förstört något för våra barn eller har jag raserat framtiden för hela bygden? Själv så är jag så dum att jag snarast tror jag åstadkommit motsatsen! Det enda som möjligtvis skadats under min framfart är nog egot hos några enstaka ledande socialdemokrater och så S-föreningen förstås…

För jag har svårt att förstå hur så många kan få stora skälvan bara för att någon efterfrågar lite fakta, vettiga beslutsunderlag och vill att saker och ting skall skötas korrekt. Känner man sig hotad av detta så kan jag upplysningsvis meddela alla berörda att problemet inte ligger hos mig…

Jag hade nog kunnat vifta bort detta som ett isolerat misstag av någon stackare som uppenbarligen passerat sitt politiska ”bäst före datum” med råge. Men utifrån vad jag fått berättat för mig om denna mans historiska bravader här i krokarna så lutar jag nog mer åt att det är en ytterst medveten härskarstrategi. Därför väljer jag också att bemöta det hela med ett blogginlägg.

Men när Bullmarks ”starke man” nu ändå har kastat handsken så kanske jag senare under veckan också bemöter S-föreningens senaste nyhetsblad som damp ner i brevlådan för ett par veckor sedan. Det avslöjar faktiskt ganska mycket om deras syn på demokrati…

Avslutningsvis kan jag konstatera att han faktiskt med sitt agerande sagt betydligt mer om sina egna tillkortakommanden än om mina, som för övrigt ligger helt öppet för allmän beskådan på diverse sociala medier.

Nästa gång vi ses på byn, vilket vi ju faktiskt gör ett par gånger i veckan, så kan du ju alltid prova med att säga:

Hörru du Axebro jag håller faktiskt inte med dig om…  För jag anser…

Vad tror du Enar, skulle inte det kunna vara något? Själv skulle jag tycka att det vore otroligt givande, för jag har aldrig riktigt fått något grepp om vad ni egentligen grundar era ståndpunkter på…

…väldigt mycket längre än många andra partier mäktar med!

Det känns bra att få vara del av ett politiskt parti vars värderingar inte förändras med ett ökande avstånd till stadshuset. Här nedan kan ni läsa en insändare från det senaste numret av Västerbottningen. Insändaren är skriven av två erfarna och väldigt förnuftiga Centerpartister. Kommentarer är överflödiga, kan väl möjligtvis nämna att det är 19 månader till nästa val och Centerns värderingar kan man lita på såväl över tid som avstånd…

Jag har fått den stora äran att delta i ett kluster av engagerade människor som alla brinner för samhällsutveckling. I sammanhanget får jag nog ses som en ”ungdomspraktikant” i denna respektabla konstellation av kloka herrar. Vi är bosatta runt om i Umeå kommuns ytterområden och tillsammans representerar vi en stor del av kommunen, såväl geografiskt som åsiktsmässigt. Såhär i inledningsskedet utmynnade vårt samarbete i en debattartikel vars syfte är att visa på alternativa möjligheter för hur vi kan få hela Umeå att växa. För vi är övertygade om att Umeås tillväxt begränsas kraftigt av kommunledningens fixering vid förtätning av centrala Umeå. Som motvikt till denna fixering lyfter vi här fram några ideér om hur vi bl.a. genom att ge Bostaden ett något förändrat uppdrag bättre kan nyttja de delar av Umeå som ligger utanför ”5-kilometersstaden”. Vi är övertygade om att ett smartare nyttjande av Umeås landsbygd skulle ge positiva effekter för hela Umeå.

Det pratas mycket om att Smart Cities är framtiden och det opponerar sig nog ingen emot. Men minst lika viktigt är att vi börjar prata om Smart Villages, för utnyttjar vi inte landsbygden på ett intelligent sätt så kan aldrig Umeå, som skriker efter snabbare tillväxt, bli en speciellt smart stad. Möjligtvis blir det trångt och det känns ju inte så speciellt smart, snarare dumt…

Ni hittar artikeln här: Nytt uppdrag för Bostaden löser Umeås bostadskris 

Du kan också påverka Umeås framtid!

Som jag tidigare nämnt så pågår just nu ett samråd där tanken är att kommunen ska inhämta synpunkter från medborgarna gällande den nya översiktsplanen och utvecklingsprogrammet för landsbygden. Följande två samrådsträffar återstår:

13/2 kl 19.00 Bygdegården Tavelsjö

21/2 kl 19.00 Missionshuset Sörmjöle

Förutom dessa träffar så finns det även möjlighet att tycka till om förslaget via kommunens hemsida. Via nedanstående länk hittar ni ett webbformulär där ni kan skicka in era synpunkter, vilket jag starkt rekommenderar. Här kan ni också läsa mer om hur samrådet går till:

Ny översiktsplan Umeå.

Jag vill börja med att tacka den anonyma ”konspirationsteoretiker” som uppmärksammat mig på detta bevis för att det faktiskt existerar en konspiration i maktens korridorer…

Under fullmäktigedebatten blev Elisabet Forsell anklagad av Moa Brydsten för att ägna sig åt konspirationsteorier. Men av någon anledning är just den passagen bortklippt i webbsändningen…

Tur att man inte är det minsta misstänksam av sig, för då hade man ju kunnat misstänka att det rörde sig om en konspiration…

Från ca. 2h 40min in i den första delen kan ni börja lyssna. Fast ni kanske hellre fixar lite popcorn och klämmer bägge ”filmerna” från början till slut. Det passar ju perfekt för hela familjen efter fredagsmyset… 😉

Kommunfullmäktige webbsändning

Det händer emellanåt att människor i min omgivning väljer att kalla mig för sanningssägare och av någon anledning har det dessutom hänt lite oftare den senaste tiden…

Ordet sanningssägare har för mig en positiv betydelse, litegrand som frispråkig och uppriktig, men jag upplever dock att många som levererar detta omdöme snarast menar det som något negativt. Så för folk i allmänhet verkar en sanningssägare alltså vara en person som avviker från normen på ett obekvämt och icke önskvärt sätt.

Att sanningssägare används i negativ mening är faktiskt lite märkligt om man betänker att motsatsorden till sanningssägare är: Lögnare och lögnhals. Så med tanke på detta så känns det faktiskt rätt okej ändå…

Det finns nog en och annan som trott att min ”frispråkighet” skulle ställa till det för mig på ett eller annat sätt. Sanningen att säga så har det funnits ganska många situationer när jag i ett kortsiktigt perspektiv säkerligen skulle ha tjänat på att agera ”ja-sägare” istället för att säga vad jag egentligen anser. Att säga vad man tycker är av någon outgrundlig anledning inte alltid så populärt. Det verkar finnas en oskriven regel att man helst av allt ska leverera en lagom tillrättalagd åsikt – Helt enkelt något som känns mer bekvämt för mottagaren. Fast helst ska man ju bara hålla med förstås! För det vore ju tråkigt om någon skulle råka känna sig besvärad, vi är ju trots allt svenskar och lagom är ju alltid bäst, eller hur…

Det jag vill komma till är att jag upplever att det hos alltför många finns en obefogad rädsla att uttrycka sina åsikter – sin egen sanning. Många verkar oroa sig så mycket för vad andra ska tycka så att de nästan glömmer bort att faktiskt tycka något överhuvudtaget. När det gäller politik så anser jag att vi därför får ett dubbelbottnat problem. Dels så friserar politikerna sanningen en aning så att den inte ska upplevas alltför obekväm för medborgarna och dels så är vi medborgare generellt på tok för ”väluppfostrade” för att ifrågasätta vad de egentligen menar. Vi vill ju trots allt inte vara till besvär för det vore ju att bryta mot normen.

I förlängningen innebär det här att vi snällt sitter och lyssnar på de tomt ekande plattityder som matas ut av politiker som alltför sällan tvingas ta ställning och visa vad de själva egentligen tycker. Spinner vi vidare på detta så har det i Umeåpolitiken den senaste tiden pratats mycket om bristen på öppenhet och transparens. Har man följt debatten så är det nog lätt att tro att det bara handlar om att våra politiker och tjänstemän undanhåller och mörkar diverse handlingar och underlag som t.ex. konsultrapporter.

Det finns självklart ytterligare aspekter på öppenhet och transparens som är minst lika viktiga för att en demokrati ska fungera. Bland annat så utgör politikernas sätt att kommunicera med plattityder och ”icke-svar” ett minst lika stort hot mot öppenheten. För när politikerna ständigt slirar på sanningen och levererar sina inövade intetsägande floskler hur ska medborgarna då kunna värdera och förstå vad som egentligen händer? När det dessutom finns outtalade normer som innebär att de som ifrågasätter snarast ses som obekväma bråkstakar så ökar faktiskt politikernas chanser att ”komma undan” med nästan vad som helst.

Att anpassa sanningen så att den passar just för stunden är alltså ett effektivt sätt att minska transparensen. Men det skapar misstänksamhet och osäkerhet och någonstans finns det en bortre gräns för vad medborgarna accepterar.  När den gränsen väl nås börjar allt fler ifrågasätta vad de styrande politikerna egentligen håller på med och om då ”icke-svaren” fortsätter hagla så sjunker förtroendet ytterligare (om möjligt) och missnöjet växer lavinartat. Att då som vissa politiker gör att börja hojta om att allt bara är konspirationsteorier visar bara att de inte förstått grundproblemet. För problemet ligger definitivt inte hos dem som söker sanningen utan hos dem som med alla medel försöker hindra oss att ta del av den.

Så konspirationsteorier eller inte, vi vet nog alla vad som är pudelns kärna här… 

Det var rent av skrämmande att höra Moa Brydstens kommentarer från gårdagens fullmäktige, där hon stod på den svarande sidan vad gäller motionen om en F-6 skola i Bullmark. Beträffande de politiker som hade en avvikande uppfattning konstaterade Moa helt enkelt att de ägnade sig åt smutskastning och konspirationsteorier. Sedan vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när Moa uttalar sig så här om Bullmarksfrågan:

”Tråkigt att man försöker skapa oro i en fråga där det finns tydliga beslut.”

Tydliga beslut? Det hela är så tragiskt att det nästan blir komiskt. Hur kan någon som är vid sina sinnens fulla bruk på fullt allvar klämma ur sig att det finns någon form av tydlighet i de beslut som är fattade. Hade det varit tydligt så hade motionen aldrig behövt komma upp. Hade det varit tydligt så skulle det inte finnas en massa märkliga villkor i besluten. Hade det varit tydligt så skulle inte föräldrar ute i byarna ägnat all sin lediga tid till att samla namnunderskrifter för att få politikerna att tänka om. Hade det varit tydligt så skulle inte konsultrapporten ha mörkats i nästan 6 månader. Hade det varit tydligt så skulle renoveringen av den gamla skolan redan påbörjats för den ”hemliga rapporten” pekar faktiskt ut en rad saker som var tvungna att åtgärdas omgående och det har nu gått 8 månader sedan besiktningen och inget har hänt. Nä du Moa! Det enda som är tydligt i den här frågan är att den misskötts grovt och att den kommer att leva kvar som ett avskräckande exempel under en mycket lång tid…

Sedan var det också intressant att ta del av Moas tankar kring min JO-anmälan 

Moas kommentarer angående att jag JO-anmält henne och tre andra för att de medvetet undanhållit allmänna handlingar samt att de ljugit om dess existens tycker jag är helt obetalbara, så här säger hon:

”det förvånar mig inte. Robert Axebro har tidigare JO-anmält tjänstemän och det är hans sätt att skapa opinion i den här frågan och misskreditera oss”

Här tycker jag att det är lite intressant att Moa inte ens blir förvånad. Det måste ju innebära att hon är medveten om att alla de som nu blivit anmälda inte har rent mjöl i påsen. För inte tror hon väl att jag skulle springa runt och JO-anmäla folk bara så där helt utan anledning?

Är jag en notorisk JO-anmälare?

Jag har faktiskt vid ett tillfälle tidigare lämnat in en JO-anmälan också den mot Umeå kommun. Hör och häpna så gällde även det kommunens hantering vid utlämnande av allmänna handlingar samt den ogenomträngliga struktur av separata diarier som byggts upp. Till saken hör dock att jag fick rätt och kommunen fick en reprimand av Justitieombudsmannen där de upplyste kommunen om deras skyldigheter. När man läser Moas kommentar så kan man få intrycket av att jag ägnar mig åt okynnesanmälningar samt att jag gör det på regelbunden basis. Men Moa är nog en aning slarvig med sanningen här, men vi börjar ju förstås bli vana vid det. Dessutom så vet nog till och med Moa att det den här gången är långt mer allvarligt och kommer de undan med en reprimand efter det här måste det nog betecknas som ett smärre mirakel. För hon kan väl ändå inte anse att min anmälan är helt grundlös?

Moa säger också att jag JO-anmäler i syfte att skapa opinion, men är det verkligen så?

Det är inte heller riktigt sant. Anledningen till att jag lämnar in en JO-anmälan har väldigt lite med opinionsbildning att göra. Det handlar istället om något så enkelt som att jag vill att saker och ting ska skötas korrekt både vid beslutsfattande och vid övrig myndighetsutövning, särskilt viktigt är detta när det gäller demokratin. Dessutom så är jag ganska petig med att folk ska vara raka och ärliga. Brister det på dessa punkter kan det mycket väl hända att det dimper ner ytterligare en befogad JO-anmälan. Men hur var det med opinionen då? Jo det är klart att en JO-anmälan mycket väl kan få visst genomslag på opinionsläget, men det är definitivt inte det primära här. För om Moas resonemang skulle stämma så innebär ju det att det här endast är andra gången någonsin som jag försökt skapa opinion och det tror jag vi kan enas om att det inte stämmer…

Moa och en del andra i S-ledningen har en tendens att hela tiden känna sig orättvist behandlade. Det är aldrig deras fel oavsett vad som händer, är det inte medias fel så måste det vara någon annans fel. Själv verkar de vara helt oförmögna att göra något minsta fel. Det här beteendet märks tydligt när hon anklagar andra politiker för att ha konspirationsteorier. Det visar sig även när hon ondgör sig över att jag försöker misskreditera dem min JO-anmälan. Men att även S-ledningen gör fel råder det inget tvivel om. Det som är det stora problemet är bara att de aldrig någonsin är villiga att erkänna detta…

Förutom att skapa opinion så är jag enligt Moa alltså också ute efter att misskreditera dem. Jag får intrycket av att hon dessutom anser att det jag gör är helt obefogat, där råkar jag dock vara av en annan uppfattning. För att bemöta detta så kan jag bara säga att jag inte är ute efter att misskreditera någon, det jag vill är bara att få fram sanningen, vilket i och för sig kan innebära att en del makthavare hamnar i rampljuset om de misskött sig. Dessutom behöver Moa och S-ledningen definitivt inte någon hjälp med misskrediteringen för det verkar de vara mer än kapabla att sköta alldeles själva…

Känner man sig misskrediterad när sanningen lyfts fram så är det nog dags att snarast kliva fram ur skuggorna…