Vissa av er kanske redan sett i Folkbladet att jag nu kommit ut ur garderoben med min läggning – Javisst är jag Centerpartist…

Jag vill dock passa på att utveckla och förtydliga vissa saker gällande bloggande, politiskt engagemang och lite annat. Så därför lägger jag ut detta blogginlägg som ett komplement till artikeln i Folkbladet. Har ni inte redan läst den så hittar ni den här: Kritisk Umeåbloggare tar steget in i politiken.

Granskandet av Umeås politiska ledning och bloggandet om skol- och landsbygdsfrågor har tagit enormt mycket tid i anspråk och jag har insett att det inte i längden är hållbart att ägna all ledig tid till detta. Hälsan, familjen och det normala livet måste alltid prioriteras först, därefter kan tid läggas till annat. Situationen fram till semestern var milt sagt intensiv och jag sov sällan mer än 3-4 timmar per natt, vilket efter ett tag blir aningen tärande. För att detta skall fungera framöver måste jag såldes dra ner på nattbloggandet. Jag fick också en smått osannolik uppbackning av familjen och kunde i stort sett fokusera enbart på research, granskning och skrivande från det att jag klev innanför dörren hemma. Även detta fungerar under en begränsad tid, men också här måste jag ta tillbaks en hel del tid. Detta till trots så är jag absolut inte beredd att bara släppa det här utan vidare så jag kommer självklart att fortsätta granskningen och bloggandet, dock så kommer jag att dra ner radikalt på frekvensen och omfattningen. Som en av mina kloka kusiner formulerade det hela: Nu är det slut på 100-metersloppet – nu handlar det om långdistanslöpning…

Under resans gång har det också blivit uppenbart att mina åsikter och det sätt som jag framfört dessa på har varit väldigt obekväma för en del och då inte enbart de direkt berörda. Det finns nog en och annan därute som gärna skulle se att jag slutade framföra min sanning angående Umeås bedrövliga politiska ledarskap. Från flera håll har det också kommit sådana signaler, en del har varit väldigt tydliga och högljudda andra har varit mer subtila. Detta manar till en hel del eftertanke – Vi har i Sverige laglig rätt att uttrycka våra åsikter men ändå är det inte riktigt accepterat i vissa kretsar! Hur står det egentligen till med åsikts- och yttrandefriheten i Umeå? Är det bara tillåtet att utrycka en åsikt som delas av den styrande eliten och deras anhängare? Det som dock vägt upp allt detta är det massiva stöd som ni andra där ute gett mig, oftast har inte ens partifärger spelat någon roll, eftersom vi alla i slutändan kämpat för samma sak – Ett rättvisare Umeå!

Det är nog lätt hänt att man backar och ge upp när ”rätt” personer på olika sätt upplyser en om att de inte tycker att det man håller på med är så bra… Men de som känner mig sedan tidigare har säkert noterat att ett sådant här beteende bara eldar upp den här tjurskallen ytterligare. Så det här med att backa av har aldrig riktigt varit ett alternativ för mig i det här fallet. Utöver att fortsätta som vanligt med bloggande, fast i lightversion, så kommer jag, som ni nu redan vet, därför även att engagera mig på ytterligare ett plan för att försöka belysa och kanske rent av kunna göra något åt problemen. Ifall ni mot förmodan missat vad jag anser vara problemet så kan ni kika igenom mina 158 tidigare inlägg så klarnar det nog en aning…

Så jag har med andra ord för avsikt att engagera mig politiskt, nu har jag inga illusioner om att jag kan förändra världen, men får jag möjlighet att emellanåt framföra några obekväma sanningar på ytterligare en spelplan så är jag nog ganska nöjd…  Det mest logiska hade självklart varit att bli medlem i Socialdemokraterna, för det är trots allt där de största problemen finns här i Umeå. Maktfullkomligheten och pampfasonerna i S-toppen är ett direkt hot mot demokratin här i krokarna. Mitt problem är dock att jag inte delar deras värderingar så det var aldrig aktuellt. Det verkar för övrigt som att Umeås S-ledning själv har vissa problem gällande att dela de socialdemokratiska värderingarna…

I ärlighetens namn så fanns det bara ett alternativ, självklart så valde jag att bli medlem i Centerpartiet. Mina sympatier låg hos dem redan innan Umeås politiska ledning beslutade sig för att kväva byaskolorna och hela Umeås landsbygd. Efter att ha följt lokalpolitiken väldigt noggrant den sista tiden så är jag stärkt i min övertygelse att Centern är det parti som verkligen både med ord och handling arbetar för ett Umeå där både stad och landsbygd tillåts leva. Min avsikt är att vara en aktiv medlem och redan nästa vecka får jag min första politiska duvning i opinionsbildning, när jag påbörjar steg 1 i Centerpartiets nya utbildningssatsning.

Jag har alltså helt sonika ställt mig till Centerpartiets förfogande och jag hoppas verkligen att jag skall kunna vara till någon nytta i deras arbete och att de skall uppskatta mitt engagemang. Vad detta innebär rent konkret har jag ingen aning om, jag kliver på det här tåget helt förutsättningslöst. Dock så hoppas jag kunna bidra till att ytterligare lyfta fram den allt mer aktuella landsbygdsfrågan. Som boende på Umeås landsbygd så vill jag gärna göra det jag kan för att alla våra byar skall få rättvisa förutsättningar för att fortsätta leva. I min enfald så tror jag att det är viktigt för hela Umeå.

Specifikt för skolfrågan så fortsätter jag sjävklart också att arbeta med detta tillsammans med de övriga eldsjälarna ute i byarna. Här har vi precis kört igång en bred kampanj med namninsamling gällande folkinitiativet för folkomröstning. Så se till att skriva på om ni inte redan gjort det…

Ni hittar oss bl.a. på stan, på olika evenemang, på Facebook och på www.skolfragan.se

Om våra kära socialdemokrater med Hans Lindberg i spetsen fortsätter på den inslagna banan så vore det rimligt med ett svidande nederlag för dem vid nästa val! Förutom att det vore det absolut bästa som kunde hända för Umeå så är det också lite intressant att fundera över hur det skulle bortförklaras av Hans och S-ledningen!

Vi har vant oss vid att Hans har en förkärlek för att skylla på andra när något går emot honom! Så utifrån tidigare dokumenterade bortförklaringar så skulle det sannolikt låta ungefär så här när Hans i vanlig ordning försöker sig på en analys av det som inträffat:

Vi har blivit utsatta för en fullständigt oförklarlig bevakning av såväl traditionella- som sociala medier! De negativa skriverier som drabbat det socialdemokratiska partiet är den huvudsakliga orsaken till att vi förlorat. De negativa skriverierna har i allra högsta grad varit orättvisa enligt min mening. För vi socialdemokrater är trygga i vår politik och vi är övertygade om att väljarna egentligen tycker att vår politik är bäst för Umeå, men de har bara lite svårt att att förstå det.  Dessutom är det alla de andra partiernas fel – För de är allihop så ansvarslösa och populistiska…

Du har säkert rätt Hans! Som vanligt är det alla andras fel, för ni har ju verkligen skött er exemplariskt den sista tiden…

Vi kommuninvånare har fått vänja oss vid att våra ledande S-politiker inte är speciellt intresserade av öppenhet, de ser ingen anledning till att medborgarna skall kunna granska deras förehavanden. De tycker inte heller att beslutsunderlag är speciellt viktigt och i de få fall det ändå finns så benämner de dessa som arbetsmaterial och vägrar lämna ut uppgifterna.

Vi har också fått följa hur den politiska S-ledningen i ena andetaget pratar om demokratiska principer och att politiska beslut står fast, medan de i nästa andetag med all önskvärd tydlighet visar att detta bara gäller när det gynnar dem själva i deras egna profilfrågor.

Dessutom har vi kunnat följa S-ledningen när de genom moraliskt tveksamma manövrar skapar möjlighet att t.ex. ge föreningsbidrag och sponsring till ett företag. Trixandets absoluta bottennotering nåddes nog med Väven där Umeå kommunföretag AB (UKF) tillsammans med Balticgruppen har för avsikt att ägna sig åt avancerad skatteplanering genom att sälja Väven till sig själva.

I samband med Väventrixandet sattes ytterligare ett lågvattenmärke när Hans Lindberg och de övriga i UKF bestämde att de offentliga protokollen skulle göras mindre utförliga för att allmänheten inte skulle kunna få reda på den här typen av känsliga uppgifter… Demokrati fungerar viss bara så länge inte medborgarna lägger sig i…

De senaste dagarna har de kommunala bolagen åter varit aktuella dels gällande ytterligare sponsring av Gitarrmuseet eftersom kommunen inte kan bidra med fler miljoner i år. Sedan så har vi även Umeå Energi som skulle ”sponsra” byggandet av en sportpark vilket kommunen också saknar pengar till. Som enskild händelse kanske sådant här inte sticker ut, eller rent av kan uppfattas som bra! Men väger vi samman allt som S-ledningen tillsammans med de kommunala bolagen kuckilurar med då blir det en riktig soppa.

På ren svenska kan vi konstatera att det inte är någon djävla ordning alls på någonting överhuvudtaget när det här gänget är i farten! Hans Lindberg och hans lakejer tror att de kan göra precis som de själva vill. Funkar det inte genom politiska beslut så slår de nästan knut på sig själva för att hitta lösningar som gör att de får sin vilja igenom.

Jag föreslår att herr Lindberg och UKF på nästa styrelsemöte spånar lite kring hur de kan trixa ihop en bidrags-/sponsringslösning för att ordna lite fler lärare samt bygga ett par skolor på landsbygden. Men det spricker väl pga 5-kilometers staden och S-ledningens vanföreställning om urbanisering som enda drivkraft för Umeå…

Det är därför extra befriande att Inge-Bert Täljedal fortsätter att avslöja hur illa saker sköts av Umeås S-ledning. De sanningar han levererar från insidan av det socialdemokratiska partiet målar upp en bild av ett parti som kommer allt längre från sin ursprungliga ideologi.

Att Täljedal valde att lämna S för att demokratin försummades känns allt mer logiskt! Sedan så kan ni ju fundera på varför Åsa Ögren valde att lämna sossarna när Hans Lindberg utsågs till Lennart Holmlunds efterträdare. Min gissning är att hon inte ville vara delaktig i det demokratiska förfall vi nu har det tveksamma nöjet att bevittna, men som sagt det var ju bara min gissning! Ni kanske har en bättre? Det måste dock vara bekymmersamt för S att två av deras mest rakryggade och förnuftiga representanter valt att lämna partiet.

Det är nästan som att Ögren och Täljedal vill säga – Det var illa med Holmlund, men det här är rena rama katastrofen…

Så här beskrev Inge-Bert Täljedal i ett Facebookinlägg hur S-ledningen trixar med de kommunala bolagen:

”Att utnyttja de kommunala bolagen för att runda hinder i den kommunala verksamheten är ett trixande som har gamla anor. För mycket länge sedan hände det att bolagen fick agera värdar, när kommunalråd ville representera med alkohol men var förhindrade att låta kommunen själv stå för detta. Kommunalrådet Margot Wikström satte P för just det oskicket genom att rakt och ärligt föreslå i fullmäktige en för tiden realistisk representationspolicy.

Nu handlar det inte om alkohol utan om pengar. Energibolaget ska fås att bekosta en sportpark, därför att kommunalrådet Lindberg vill ha parken utan att behöva betala inom den strikt kommunala budgeten. Att bygga sportparker torde knappast ligga inom det uppdrag som motiverar energibolagets existens. Byggnadsnämndens ordförande känner sig tydligen tvungen att spela med i detta och försvarar tilltaget med argumentet att den tilltänkta sportparken kan vara en legitim och nyttig PR-satsning av energibolagets pengar.

Ack, ack. Detta är naturligtvis ett oskick. Beslut av kommunala bolag kan inte överklagas. Genom att röra ihop kommunen som myndighet med de affärsdrivande bolagen, skapar man en oreda som strider mot grundläggande principer för den kommunala demokratin.”