Politiker brukar vara väldigt måna om att bli ihågkomna antingen för sin goda politiska gärning eller genom att de kan stoltsera med några pampiga byggnader, precis som Holmlund nu gjort med en hel radda statusbyggnader. Sedan kommer vi ju aldrig att kunna glömma Margot Wikström som säkert gjorde annat också men hur många minns henne för något annat än punkthusen på Sandahöjd, Margots tuttar! Hans Lindberg däremot har ännu inte lyckats åstadkomma några stordåd vare sig politiskt eller i byggnadsväg.

Hans Lindbergs eftermäle kommer sannolikt endast att handla om en episod när han led av en allvarlig form av tunnelseende! För ingen har väl glömt bort när han på eget bevåg initierade en grov vandalisering av konstverket i ”Sara Lidman-tunneln”. Det dråpligaste i hela den historien är nog ändå att han, genom att täcka över delar av konstverket med asfalt ville förhindra att andra delar av konstverket skulle vandaliseras, glasklart eller hur! Eller som Hans själv uttryckte det hela i sitt försvarstal: ”Det är två aspekter i det här som kan provocera till klotter, det är ju att man inte förstår, och vi har ju de i vårt samhälle som har ett begåvningshandikapp som kanske inte gör den konstnärliga kopplingen…”. 

Vi landsbygdsbor verkar ju tydligen anses lida av ett gravt kulturellt begåvningshandikapp, så jag förmodar att det är alla oss här ute i skogskojor och jordhålor som han refererar till beträffande att inte förstå den kulturella kopplingen…

Mycket vildare än så här blir det nog inte i en kulturhuvudstad! Till sist så blev det faktiskt ingen vandalisering med hjälp av asfalt, utan istället användes silvertejp, denna universiella problemlösare. Av någon outgrundlig anledning så var det tydligen en och annan kulturmänniska som opponerade sig mot detta olagliga övergrepp, så konstverket återställdes lagom till invigningen!

Lögnerna som följde på detta när allas vår Hans Lindberg med berått mod i media svor sig fri från skuld och istället skyllde det hela på en hög tjänsteman får nog ändå anses som det mest anmärkningsvärda i det hela. För vi kan ju inte helt utesluta att Hans, precis som alla oss på landsbygden, lider av en kulturell begåvningsstörning som innebar att han helt enkelt inte förstod bättre. Nej, det som är riktigt anmärkningsvärt är att hans första instinkt när det började blåsa lite snålt var att försöka ljuga sig fri…

När man är förtroendevald som Hans och det visar sig att man instinktivt väljer att ljuga för att dölja sina misstag kanske det är så att man självmant borde lämna politiken. Sätter vi upp dessa två nyckelbegrepp sida vid sida, FÖRTROENDE – LÖGN, kanske även Hans inser att något är allvarligt fel. Det första begreppet har ju trots allt väldigt svårt att existera om det andra finns med i ekvationen…