Enda gången jag läser Aftonbladet i pappersform är på flyget. Idag på väg hem från Stockholm läser jag om Wikileaks och om hur Socialdemokraterna skulle ha sökt stöd hos USA för att vinna opinion under valet. Än en gång slås jag av medias sätt att spegla verkligheten.

 

Det är med all säkerhet en närmast hysterisk sensation som Wikileaks har skapat för länder som inte har offentlighetsprincipen närvarande i det offentliga. Jag kan också förstå att svensk media nu gör allt man kan för att hitta något i Wikileaks-dokumenten som man inte tidigare hittat i den svenska offentlighet, där man hela tiden kan följa politiken och de ärenden som media väljer att sätta fokus på.

 

Att Urban Ahlin som representant för oppositionen i Sverige för ett samtal med amerikansk ambassadpersonal eller företrädare för FN, NATO eller ens med afghanerna själva, det tycker inte jag är särskilt konstigt. Däremot undrar jag ifall Carl Bildt överhuvudtaget intresserade sig för frågan? Han hade ansvaret. Ingen media skrek ”Exklusivt” om detta under valrörelsen. Han lyckades till och med ducka för Lundin Oil-historien i skuggan av Littorin-historien. Och är det någon som har sett någon av dessa båda historier sedan i somras?

 

Min uppfattning är att Sverige har med sin alliansfrihet lyckats hålla liv i våra ungdomar och inte varit beredda att offrat någon i krig på 200 år. Jag undrar ifall det verkligen är det svenska folkets vilja att unga svenskars liv ska stå på spel och riskeras bara för att USA, FN eller NATO ber om det. Sen är jag inte riktigt säker på hur Sverige med sina fredsbevarande styrkor hamnat i denna krigssituation. Lite offentlighet på den frågan hade jag välkomnat.

 

Det hade inte varit så svårt för Aftonbladet att ta reda på vad den Socialdemokratiska kongressen beslutade i frågan om Afghanistan. Jan Eliasson gjorde ett mycket uppskattat inlägg som vann kongressens respekt annars hade nog kongressen beslutat att förorda en truppreträtt omgående.

 

Det hade inte heller varit så svårt att vinkla den politiska kommentaren och lägga ansvaret på den sittande regeringen och USA istället för på en avgående socialdemokratisk partiledare i opposition. 

 

Nej, Lena Melin. Mona Sahlin hade fått kritik om hon inte i valrörelsen hade brytt sig om trupperna i Afghanistan och nu får hon kritik för att hon gjorde det.