Detta inlägg har i sak inget att göra med den debatt och process som pågått runt upphandling av tjänsterna för glas mm. – Detta därför att embryot till mina synpunkter byggts upp under lång tid i min tankevärld runt politik.

Som jag ser saken finns det stora brister i hur vi som kommun agerar efter det att en upphandling är slutförd och efter det att vinnaren i upphandlingen är utsedd – En brist i form av att kommunen även efter avgjord upphandling många gånger fortsätter i gamla hjulspår och fortsätter att handla av samma leverantör som innan upphandlingen trots att resultatet av upphandlingen säger att man numera ska handla hos den vinnande entreprenören.

I och med det så väcks i vart fall hos mig frågan varför vi gör upphandlingen överhuvudtaget då avsikten att följa dess resultat inte är direkt tvingande för den som ska göra inköpen?

I grunden är upphandlingar av förbrukningsartiklar ett bra sätt att hålla priserna nere för kommunen och dess medborgare genom att säkerställa att förbrukningsartiklar, varor och externa tjänster köps av den entreprenör som totalt sett lämnat det lägsta anbudet på det som ska upphandlas.

Det är när tjänstemän och andra befattningshavare med inköpsrätt som sedan praktiskt ska sköta uppgiften att göra inköpen felen begås och nyttan av upphandlingen går förlorad.

Att göra inköpen hos andra leverantörer än hos den som vunnit upphandlingen är enligt mitt sätt att se på saken fel – Har kommunen gett rätten att t.ex. leverera alla däck till kommunens fordon till en specifik leverantör så ska detta avtal hållas till punkt och pricka annat än i de undantagsfall som kan motiveras med akuta åtgärder för att undvika ett stillestånd.

Det är när de som gör inköpen använder sig av andra leverantörer än de som vunnit upphandlingen är som saken går fel!

Den slutsatsen baserar jag på många faktorer men mest av allt på slutsatsen att kommunen i slutändan torde får betala mer än smakligt för sina inköp när kostnaderna för inköp och kostnaderna för upphandlingen sammanräknas än vad som varit fallet om upphandlingen aldrig genomförts.

Därtill skapas indirekt en grogrund för osämja mellan näringsidkarna och kommun i och med att inköp kan göras utan att beakta upphandlingens resultat vilket jag ser som förödande för den framtida utvecklingen och för samarbetet mellan kommun och leverantörer.

Att en vinnande entreprenör lägger upp ett större internlager samt att samma leverantör baserar sin prissättning på andra parametrar därför att man vet att ordervolymen kommer att öka under avtalsperioden torde vara ett korrekt antagande om upphandlingens resultat beaktas vid inköp – När så icke sker blir det fel och orättvist.

I min värld ska resultatet av kommunala upphandlingar följs till punkt och pricka – Kan så icke ske bör vi skyndsamt som kommun sluta upp med att göra kommunala upphandlingar på löpande basis avseende förbrukningsmaterial, varor och tilläggstjänster och för att bevara vår goda relation med våra leverantörer. samt för att hushålla med våra skattepengar.

Min avslutande frågeställning blir därför om vi överhuvudtaget ska göra denna form av upphandlingar i framtiden och i sådana fall med striktare efterlevnad för framtida inköp eller inte?

Vad tycker du?

P.S. Att upphandling alltid ska användas som instrument vi större inköp såsom byggande mm. är en självklarhet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I en ledare författad av Martin Klepke i Tidningen arbetet kan man läsa hur SCB påvisar att den återstående livslängden efter pension för lågutbildade arbetare sjunker och då alldeles speciellt så för lågutbildade kvinnliga arbetstagare.

Artikeln hittar du på följande länk: https://arbetet.se/2018/10/23/forvantad-livslangd-for-arbetare-sjunker/

Martin pekar på att detta innebär att höjd pensionsålder innebär att lågutbildade arbetstagare får arbeta en allt längre tid av sina allt kortare liv än välutbildade med högre lön vilket stämmer och ytterligare spär på den orättvisa och den ojämlikhet som redan råder i vårt samhälle.

Trots det inser även jag att det inte finns någon enkel lösning eller ”quick-fix” på detta problem utan att en långsiktig och väl genomtänkt lösning är bästa vägen framåt.

Min tro och övertygelse är att ett införande av en basinkomst lika för alla från 18-års ålder och resten av livet som ersättning till de flesta av dagens bidag skulle vara ett stort steg framåt för att lösa problemet i och med att en basinkomst skulle skapa ett mer jämlikt samhälle.

Med hjälp av en basinkomst så blir det även lättare att höja utbildningsnivån på dem med lägre utbildning vilket medför att alla blir mer jämlika även på det området sett över en livscykel.

I artikeln kan man läsa hur välutbildade män ökat sin medellivslängd med 8,5 månader mellan åren 2012 och 2017 medan densamma sjunkit med 2,5 månader för lågutbildade kvinnor under samma mätperiod vilket innebär att allt prat om att medellivslängden ökar och att pensionsåldern därför måste höjas inte stämmer fullt ut.

Nyliberalismen har länge försvarat ökade inkomstskillnader med den groteska idén att de smulor som faller ner till golvet innebär att även lågavlönade får del av dem samtidigt som de högutbildade roffar åt sig det mesta på de lågavlönades bekostnad.

Så ska vi inte ha det i vårt moderna Sverige anno 2018 och framåt – Därför säger jag som Martin Klepke – Kampen om ett jämlikare samhälle handlar inte längre enbart om arbetsmiljö mm. – Kampen handlar om våra liv sett ur helhetsperspektiv.

Låt oss därför lyfta denna fråga till ordentlig debatt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag tillhör den skara som aktivt under lång tid hävdat att avreglering, konkurrensutsättning och upphandling av offentlig tjänster – Dvs tjänster som tidigare drevs i offentlig regi är dåliga för de allra flesta som arbetar i dessa upphandlade verksamheter.

Bevisen för att jag är inne på rätt spår och på att jag har rätt hopar sig och presenteras nu ett och ett.

Det finns en röd tråd i allt som presenteras och det är att arbetet blivit stressigare och sämre betalda efter genomförd upphandling.

Därtill tydliga tecken på att anställningarna blivit osäkrare i och med att tillsvidareanställningar ersätts med allmän visstidsanställning och behovsanställning i mycket högre grad än de offentliga arbetsgivarna gjorde.

Innan avregleringens tidevarv fanns det oerhört få delade turer och inga företeelser som ”sovande natt” och betalning för endast 15 minuter av varje timme en arbetstagare har rast på bortaort.

Alla dessa försämringar för alla arbetstagare kom till efter det att vi hade avreglerat och upphandlat och då för att skapa större vinster hos de företag som vunnit upphandlingen – Därtill har avregleringarna och upphandlingarna skapat högre arbetsbelastning och mer stress hos de anställda i sektorn vilket är olyckligt för alla i samhället.

Försämringarna för de som jobbar hos privata aktörer har till viss del spillt över på de offentliga arbetsgivarna vilket gör saken ännu allvarligare.

Kontentan och slutsatsen är att det hade varit bättre för både arbetstagare och de som dessa arbetstagare ska vårda och hjälpa om verksamheterna stannat kvar i offentlig regi och drift.

Att det blivit på detta sätt är inte speciellt konstigt då privata företag alltid kommer att sträva efter att göra vinster. Att företag strävar efter vinst är inte underligt utan snarare naturligt då det är utsikterna om vinst som är själva grogrunden till att starta och driva företag.

Det som är underligt i sammanhanget är dock att dessa vinster drivs fram med hjälp av direkta och indirekta politiska beslut. Direkta beslut i form av beslut om avreglering och upphandling och indirekta beslut i form av införande av stupstockar i socialförsäkringssystemen och införandet av den mycket förödande arbetslinjen.

Det är den av alliansen införda och därtill skadliga arbetslinjen som skapat möjligheten för privata aktörer inom offentlig sektor att betala sina anställda lägre löner än motsvarande anställda hos offentliga arbetsgivare – Detta därför att arbetslinjen medförde försämrade arbetsvillkor och försämrad anställningstrygghet.

Arbetslinjen är i sig bara ett samlingsord för att framföra att det är helt okay att företagen använder sig av färre anställda som får arbeta under mer stress och högre arbetsbelastning för att skapa högre produktion så att företagen kan öka sina vinster.

Att det är så har påvisats i en mängd rapporter som fackförbundet Kommunal tagit fram avseende arbetssituationen för de som arbetar i äldreomsorgen hos privata och kommunala arbetsgivare.

Föga förvånande visar rapporten att de som jobbar i privata vårdföretag har lägre löner än de som jobbar i de kommunala vårdapparaten. Rapporten visar även att skillnaderna dem emellan ökat. 2012 hade de som arbetar i privata vårdföretag 900 kronor lägre lön per månad än de kommunanställda – 2014 hade denna skillnad fördubblats till 1.800 kronor per månad.

Rapporten visar även att det finns stora skillnader i grundlön för tillsvidareanställd personal där skillnaden kan vara så stor som 2.500 kronor per månad till de privatanställdas nackdel.

Lägg ovanpå detta sämre personaltäthet och högre arbetsbelastning hos de som arbetar i privata vårdföretag så förstår ni varför Alliansen, Svenskt Näringsliv och Almega lobbade så hårt för avregleringar och konkurrensutsättning.

Man lobbade för detta för att kunna sänka löner och försämra arbetsvillkor så att privata företag kan använda de vinster man gör på dessa försämringar för de anställda till att stoppa våra skattepengar i sina egna privata fickor.

Än viktigare är att man lobbade för detta för att överhuvudtaget få uppdragen i samband med upphandling ty utan lägre löner och försämrade arbetsvillkor hade offentliga företag kunnat lägga ett lägre bud än ett privat företag.

Vi ska inte ha det på detta sätt i Sverige anno 2018 – I vart fall inte i ett socialdemokratiskt styrt Sverige.

Får jag vara med och bestämma ska avregleringarna inklusive LOV rullas tillbaka och verksamheterna återgå i offentlig regi – Inte för att vi som politiker gillar makt utan därför att vi som politiker alltid värnar de anställda och deras arbetssituation.

Som socialdemokrat kan jag aldrig acceptera att skattepengar används till att sänka löner och försämra arbetsvillkor.

Som socialdemokrat anser jag att skattepengarna ska gå till de saker där de gör bäst nytta vilket i just detta fall är tryggare anställningar, bättre arbetsvillkor och högre lön för de som jobbar med välfärdstjänster snarare än till vinstutdelning i privata företag inom välfärdssektorn.

Glöm heller aldrig vilka som gjort dessa försämringar möjliga när ni ska rösta i samband med framtida val – Glöm aldrig att dessa försämringarna är signerade alliansen och dess företrädare.

En röst på alliansen är alltid en röst på lägre löner och sämre arbetsvillkor – En röst på socialdemokraterna är en röst för högre löner och bättre arbetsvillkor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Som alla säkert märkt så har jag inte bloggat de sista dagarna vilket beror på att jag är sjuk och inlagd på sjukhus. Vissa stundr har det känts precis som om jag kommer att dö vilken sekund sim helst för att korta stunder kännas rätt bra.

Förutom min cancer som är under behandling har jag haft en fruktansvärd och ihållande huvudvärk likt migrän som innebär att det bara blixtrar så fort jag öppnar ögonen.

Den huvudvärken hoppas de rådda bot på redan idag och försvinner den så är jag tillbaka med full kraft i morgon här på min blogg.

Ha en bra och framgångsrik alla.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag vet inte hur många inlägg jag skrivit om bank och finansmarknaden och av nödvändigheten att återreglera den på ett handfast sätt för att säkerställa att de inte kan ägna sig åt saker som penningtvätt och skatteflykt driven av den girighet som jakten på högre vinster framkallar.

Att banker och finansinstitut som vi i normala lägen räknar som de mest seriösa i bank & finansvärlden nu avslöjas som i högsta grad delaktiga i penningtvätt och att de medverkar till att göra skatteflykt möjlig genom att upprätta obskyra uppllägg och genom att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster som i sak är olagliga är skrämmande.

Att jag påstår att det är skrämmande beror på att banker & finansinstitut bör vara nationers vänner snarare än dess fiender.

Att stora och väl etablerade banker medverkar till att stjäla nationernas skatteintäkter på villkoret att de själva får en ordentlig bit av kakan är så osmakligt att det inte ens går att sätta ord på fenomenet.

Att detta beteende måste leda till en snar och strikt återreglering av bankernas och finansinstitutens möjlighet att agera lika fritt som idag ser jag som en självklarhet.

Banker och finansinstitut ska inte vara nationers fiender utan snarare utgöra en del av nationernas försvarsmur gentemot den organiserade brottslighet som är beroende av möjligheten att tvätta svarta pengar vita och om möjligt själva lägga beslag på så mycket som möjligt av nationernas skatteintäkter för egen vinning.

När det nu uppdagas att bankerna gör motsatsen genom att medverka till att dessa brott kan genomföras och dessutom lägger sig vinn om att sopa igen spåren efter sig är det hög tid för omedelbara åtgärder vilket i detta fall innebär en omedelbar återreglering av bankers och finansinstituts möjlighet att agera helt självständigt.

Därför är mitt förslag att vi återreglerar på ett sådant sätt att banker & finansinstitut återgår till att driva sina verksamheter efter samma regelverk som gällde fram tills avregleringen.

Med sådana åtgärder på plats och med ett regelverk som innebär ett visst mått av valutakontroll genom anmälningsplikt till riksbanken kan vi bota många av de sjukdomar som finns i systemet idag samtidigt som vi kraftigt begränsar tillväxten av nya sjukdomar.

Det är därför detta bör göras snarast och helst igår!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Ju längre tiden går ju klarare framträder bilden av att det blir en hårdare brexit eller till och med en mycket hårdare och därtill smärtsammare brexit för Storbritannien än vad de trodde när en majoritet av britterna röstade för ett utträde ur EU.

Huruvida det faktum som nu uppenbarar sig kommer att leda till krav på en ny omröstning i frågan eller inte ska jag låta vara osagt men tron att så ska bli fallet ökar för varje dag som går och för varje besked som pekar mot en hård brexit.

Att de som förespråkade ett utträde ur EU förskönat vad ett utträde innebär och framförallt att de starkt mörkat vad ett utträde medför i form av konsekvenser ser ut att landa i britternas knä på ett sätt som mer eller mindre försätter dem i chock.

Den lärdom vi alla kan dra av de pågående brexitförhandlingarna är att det inte går att ha ett synsätt som innebär att man får behålla allt det som man ser som fördelar med ett medlemskap i EU och samtidigt slippa ifrån det man ser som nackdelar.

Är man med i en union, sammanslutning eller förening så får man leva med alla de eventuella konsekvenser som detta medlemsskap innebär – Bra likväl som dåliga.

Att som medlem arbeta inifrån en union och verka för en förändring av de saker man ser som en nackdel med medlemskapet är en framkomligare väg än ett utträde vilket nuvarande utveckling av villkoren för en brexit påvisar klart och tydligt.

Med det sagt så hoppas jag att alla som fram tills nu betraktat ett eventuellt svexit som en god idé och tanke tänker om och inser att ett fortsatt medlemskap är betydligt bättre än ett svexit för Sverige som är beroende av ett EU-medlemsskap för att överleva i en värld där vi utgör ett litet och exportberoende land.

Ett budskap jag framför allt sänder till alla svenska arbetare som röstade på eller i en framtid kan tänkas överväga att rösta på SD som är ett starkt EU-fientligt parti.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter att ha tittat igenom hur bland annat frågan om Bullmarks skola och frågan om hur andra beslutsärenden bereds i vår kommun och med största sannolikhet även i en massa andra kommuner dyker ett antal frågeställningar upp i mitt huvud.

• Den första frågan är om det är tjänstemännen eller politiken som bestämmer i kommunen?
• Den andra frågan som är en direkt följdfråga av den första är huruvida det är bra eller ens lämpligt att tjänstemännen förutom att arbeta fram beslutsunderlagen även kommer med rekommendationer till beslut?
• Sist men inte minst är huruvida beslutsunderlagen tar hänsyn till hela kommunens ekonomi eller bara den egna nämndens ekonomi?

Förvisso är det så att det i många stycken är just tjänstemännen och de som arbetar i en verksamhet som är specialister på sin egen verksamhet – Detta erkännande vill jag på inget sätt ta ifrån alla tjänstemän inom kommunal förvaltning.

Med detta sagt tycker jag dock att det är fel att tjänstemännen ska ta fram både beslutsunderlag och rekommendationer till de besluts om ska fattas och att politiken borde få större inflytande på detta område än vad som är fallet idag.

Det är när vi förfar på detta sätt som saker riskerar att gå fel – Gå fel därför att tjänstemännen sällan och aldrig väger in ideologiska aspekter i sina rekommendationer utan endast vad de anser vara bäst för deras enskilda verksamheten ekonomiskt

Att göra så utan att påvisa hur ett beslut i en viss riktning påverkar anda verksamheter ekonomiskt eller samhället i stort är en brist som riskerar att leda till felaktiga beslut.

Jag brukar ofta tjata om att politik i grund och botten handlar om en enda sak – Om vilken typ av samhälle vi ska bygga och för vem detta samhälle ska byggas. Jag gör så därför att bara politiken har överblick över totalen av alla beslut och därför att det är politikens uppgift att bestämma vilken typ av samhälle man vill bygga.

Dessutom är det högst olyckligt att varje nämnd själva bestämmer hur saker och ting ska skötas utan att sätta in konsekvenserna av sina beslut i den stora planen som gäller alla nämnder och all kommunal verksamhet.

Jag tycker dessutom att det är fullt rimligt att begära av en nämnd att denna måste förhandla med andra nämnder och/eller kommunstyrelsen om det beslut man vill ta påverkar en annan nämnds verksamhet och/eller kommunens totala ekonomi.

En punkt som definitivt måste vägas in i alla beslut är hur t.ex. en skolnedläggning eller en nedläggning av annan kommunal verksamhet påverkar byn, orten eller stadsdelen där nedläggningen görs och då med fokus på om nedläggningen följer eller går emot den plan sittande politisk majoritet har för sitt samhällsbygge.

Det borde konsekvent vara så att en nämnd även måste väga in skeenden utanför den egna nämnden i sina beslut. T.ex. hur ett nedläggningsbeslut av en skola påverkar fastighetsförvaltningen och dess ekonomi när de efter genomfört beslut kommer att stå med en tom lokal som kan bli svår att hyra ut till andra än den egna skolförvaltningen.

Pratar vi pengar tycker i vart fall jag att det är ett måste att beslutsunderlagen ser till helheten och påvisar hur ett beslut i den ena eller den andra riktningen påverkar kommunens ekonomi totalt sett.

Att bara mäta gentemot ekonomin och kostnaderna inom den egna nämnden eller förvaltningen är fel enligt mitt synsätt.

Som ekonom spelar det i min värld mindre roll vart en intäkt eller kostnad uppstår – Det viktiga är hur denna kostnad och intäkt påverkar sista raden i den kommunala resultat- och balansräkningen.

Därför borde alla nämndbeslut ställas mot den plan för samhällsbygget som präglar hela kommunen för att säkerställa att beslutet följer planen för den typ av samhälle vi politiskt säger oss vilja bygga.

Med det jag skrivit ovan som grund för min uppfattning vill jag därför se en förändring inför framtiden – En förändring som innebär att vi framgent tar hänsyn till fler faktorer än de som blir resultatet i respektive nämnd innan vi fattar beslut.

Därutöver vill jag se en ordning där tjänstemännen fortsatt bereder ärenden men utelämnar den del som omfattar deras rekommendationer till beslut så att politiken kan fatta beslut utifrån ett neutralt och politiskt ofärgat beslutsunderlag.

Slutligen borde vi ha en ordning som innebär att alla beslut som får konsekvenser för andra verksamheter än den egna borde hänskjutas till Kommunstyrelsen och/eller Kommunfullmäktige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Min förhoppning är att Stefan Löfven ska lyckas betydligt bättre än vad Ulf Kristersson gjorde med att forma en regering som går över de traditionella blockgränserna.

I slutändan tror jag att han kommer att gå segrande ur striden och att vi därmed även fortsättningsvis får en socialdemokratiskt ledd regering som denna gång verkar över de traditionella blockgränserna.

Till skillnad från Kristersson är Löfven en god förhandlare och därtill en förhandlare som är betydligt starkare i slutfasen av en förhandling än i början av den vilket ofta lett till att han i slutändan sitter med alla de trumf som behövs på hand för att gå vinnande ur förhandlingen.

Hur Kristersson kunde tro och uppenbarligen fortfarande tror när han tror att det största partiet i det största blocket ska ge honom stöd som statsminister förvånar säkert fler än mig.

Med det vill jag påstå att det mesta i de regeringsförhandlingar som nu startar i Löfvens regi precis som Löfven framför är öppet att förhandla om undantaget posten som statsminister inte är förhandlingsbar.

Med detta sagt så ser jag med spänning fram emot att Löfven på talmannens uppdrag påbörjar arbetet med att försöka bida en ny svensk regering.

Än mer tillförsikt har jag på att Stefan Löfven i vanlig ordning kommer att gå i land med det han förutsatt sig att lyckas med genom att genomföra en lyckad regeringsbildning.

Avslutningsvis är det hög tid att alla svenskar – Även de som är politiskt inblandade inser att den blockpolitik som länge präglat svensk politik numera är död i och med att vi har fler block och/eller politiska konstellationer än två i den svenska politiken numera.

Ska Sverige utvecklas på ett dynamiskt sätt måste det system som politiken bygger på vara anpassat till dagens situation i Sverige – Görs inte den anpassningen kommer Sverige inom kort att vara ett land fullt av politiskt kaos.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det går inte en dag utan att vi påminns om att dagens värld är en mycket osäker plats med stora motsättningar och stora orättvisor.

Terror- och vansinnesdåden duggar oerhört tätt och på platser som Paris, Bryssel, Nice, München, USA, Irak, Libyen, Syrien, Turkiet med flera platser – Överallt med samma resultat i form av ond bråd död för helt oskyldiga människor.

Den riktigt stora frågan mitt i allt detta är varför dessa terror- och vansinnesdåd inträffar?

Mitt svar på den frågan är kort och koncist – Ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor tillsammans med girighet och egoism är svaret.

Ett välmående och fredligt samhälle kan bara byggas om alla i samhället känner att deras situation och levnadsbetingelser är tillfredsställande. Alla samhällen där detta inte är uppfyllt kommer att präglas av oroligheter, slitningar och vansinnesdåd.

Det största misstaget begått i girighetens tecken var USA och Englands intåg i Irak och Libyen för att kontrollera oljan och dess inkomster i syfte att som de uttryckt saken skydda sina egna interna ekonomiska intressen trots att dessa inte ligger inom deras eget territorium.

Att stoppa den afrikanska ekonomiska frigörelsen från de forna kolonisatörerna på det sätt som Khadaffi redan initierat när han lovade att ensam finansiera en gemensam afrikansk centralbank med en gemensam afrikansk valuta kan bara leda i en riktning – Till krig och katastrof för de människor som bor och verkar där och till oroligheter i resten av världen.

Dessa krig har skapt en ofantlig mängd flyktingar som flyr från vad som tidigare var ett helt okay liv till ett liv på flykt undan det stor armod som råder för de som konstant utsätts för bombattacker, terrordåd och raserad samhällsinfrastruktur. 

Samtidigt har den starka segregationen i Europa skapat ett läge där vi idag lever i ett vi och dem samhälle därför att inget europeiskt land på allvar funderat på hur en effektiv integration ska utformas.

Ovanpå detta har nyliberal politik dominerat Europa under mer än 20 år vilket inneburit att klassklyftorna ökat dramatiskt. Vad som inträffat är att Europas storföretag förutom att flytta jobben till låglöneländer för att öka sina vinster dessutom skatteplanerar aggressivt för att undvika att betala skatt i Europa med krackelerade välfärdsstater som följd.

Allt detta kan sammanfattas med att både Europa och världen gått från att vara en relativt solidarisk och kärleksfull plats till att vara en plats präglad av egoism och girighet.

Skillnaden mellan det kärleksfulla Europa som var och det giriga Europa som finns nu stavas avsaknad av en stark socialdemokratisk och socialistisk arbetarrörelse.

Så länge socialdemokratin dominerade Europa och så länge som socialismen dominerade andra delar av världen mådde mänskligheten rätt bra. När den generation som drev igenom socialismen därför att de upplevt kapitalismen dött ut fick kapitalismen nytt liv under nyliberal flagg.

Denna flagg var dock falsk och ledde mänskligheten in på precis samma väg som den forna kapitalismen – In på girighetens och egoismens väg.

Det är därför en stark socialdemokrati och en stark arbetarrörelse är världens räddning!

En analys jag hoppas att fler än jag ska förstå och därför se till att socialdemokratin och arbetarrörelsen stärks i Sverige och Europa så att vi tillsammans kan skapa en fredligare värld.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det är med glädje jag konstaterar att de allra flesta socialdemokrater som är verksamma inom Umeå kommun fullt ut har förstått principerna för hur man bygger en dynamisk och växande stad där människor trivs.

Precis som kommunstyrelsen beslutat och precis som Hans Lindberg (S) ofta förmedlar på sin blogg bygger alla tillväxtambitioner på att det måste finnas tillgång till bostäder – Finns bostäder sker inflyttning och med inflyttning kommer större behov av service, omsorg, sjukvård mm. och större konsumtion vilket leder till att fler arbetstillfällen skapas.

Dessutom behövs en kommunledning som ger företagen rätt möjligheter att etablera sig och växa samt utvecklas på rätt sätt i kommunen vilket inte minst Komatsu Forest är ett bra exempel på när de erhöll löfte om mark för att kunna växa och samla all sin verksamhet på samma ställe.

Med det sagt finns ett därmed ett klart och tydligt samband mellan tillgången till en bostad, ett företagsvänligt klimat och ett växande näringsliv.

Därutöver är det viktigt att bygga en attraktiv stad med ett rikt utbud på alla områden för att attrahera människor med olika intressen. Jag är själv ett lysande exempel på en människa som för några år sedan inte kunde förstå varför vi ska satsa skattepengar på kultur som inte kan bära sina egna kostnader.

Denna uppfattning fick jag dock ändra efter att ha lyssnat på Torsten W. Perssons argument för kulturens betydelse om man vill attrahera experter till universitetet med flera områden och genom att ha pratat med många av de människor som konsumerar det vi i dagligt tal kallar finkultur.

Tittar man på Norrlands Operan som enskild institution framstår den för många som en riktigt dålig förlustaffär – Den bilden ändras dock om man sätter in Norrlands Operans verksamhet i den stora bilden för Umeås framtida tillväxt.

Förutom att NO skapar en massa arbetstillfällen hos de aktörer som på ett eller annat sätt är inblandade i och/eller levererar varor och tjänster till NO så är den ett måste för valet av bostadsort för många av de experter som i sin tur skapar arbetstillfällen inom andra grenar av Umeås näringsliv.

Det är med den förståelsen i bagaget jag ändrade inställning till kulturen och betydelsen av ett starkt och attraktivt kulturutbud – Något jag är säker på att de allra flesta gör om de tittar på helheten.

Nästa steg i Umeås utveckling handlar förutom om att bygga fler bostäder i centrala lägen om att skapa den hållbara staden.

Skapandet av den hållbara staden kommer att ha minst lika stor om inte större dragningskraft för högutbildade experter av olika slag än kulturutbudet – Experter som när de väl flyttat till Umeå kommer att skapa arbetstillfällen i stor skala.

För mig handlar den hållbara staden om att positionera Umeå som den cirkulära ekonomins huvudstad och om att bygga Sveriges mest innovativa och klimatsmarta kollektivtrafik. Därutöver ett trafiksystem som i centrumkärnan prioriterar kollektivtrafik samt cyklister och gående samtidigt som biltrafiken doseras.

Umeå kan uppnå allt detta och mycket mer av den anledning jag skrev i rubriken – Anledning som stavas framsynt socialdemokratisk politik förd av människor som förstått vikten av att ha en god strategi och en bra plan.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”