Man kan inte bli annat än arg, besviken och uppriktigt förbannad över det faktum att inlandet särbehandlas och förlorar den samhällsservice som i ett solidariskt land som Sverige SKA erbjudas alla på lika villkor om vi vill påstå att ”Hela Sverige ska leva”.
Listan på samhällsservice som redan lagts ner eller är på väg att läggas ner är lång men det som gör mig upprörd för stunden är det faktum att penningföretaget Loomis nu drar in alla insättningsboxar i Åsele och Dorotea vilket leder till att företagarna på dessa orter med omnejd nu får 6-7 mil enkel väg till Wilhelmina för att banka sina pengar.
Låt mig säga att skulden på inget sätt ligger på Loomis – Skulden till detta ligger till 100% på politiken.
Till ekvationen ska läggas att vår landsbygd och specifikt Norrlands inland till största delen befolkas av äldre människor som föredrar kontanter framför kort och andra betalningsformer.
Att på detta sätt diskriminera människor och göra skillnad på människa och människa beroende på vart de bor är fel – Mycket fel.
I detta fall tvingas jag i första hand att lägga skulden till det inträffade på mitt eget parti socialdemokraterna som trots fagra löften om stora satsningar på en levande landsbygd som kan verka på samma villkor som landets städer tillåter att en av de mest grundläggande funktionerna avvecklas utan att ingripa politiskt.
Snacket från våra politiker i riksdagen oavsett partifärg om att ”Hela Sverige ska leva” är således inget annat än tomma ord som inte betyder något alls – Vore jag i landsbygdsminister Sven-Erik Bucht’s skor skulle jag skämmas storligen.
Trots att jag är inbiten stadsbo och skulle ha väldigt svårt för att leva och bo på landsbygden för egen del så har jag sedan länge insett att alla människor har lika värde och att hela landet måste leva för att kunna erbjuda alla människor den sorts levnadsmiljö de själva väljer att leva i.
Därtill är det ett måste med en levande landsbygd i Sverige om vi ska klara av våra miljömål framgent och hålla utsläpp och annat innanför de gränser vi bestämt. Att sprida landets befolkning på hela landets yta är ett måste för att ett hållbart samhällsbygge ska bli verklighet.
Att sprida befolkningen över hela Sveriges yta är dessutom viktigt för att undvika segregation vilket måste tas med i ekvationen när vi debatterar hur framtidens Sverige ska struktureras.
Att som idag omöjliggöra ett liv utanför våra städer kommer att ta en ända med förskräckelse – Därför måste vi inse att kostnaderna för att ”Hela Sverige ska leva” solidariskt måste spridas och betalas av alla skattebetalare i Sverige oavsett bosättningsort och oavsett den egna plånbokens storlek.
Valet om huruvida jag som person vill bo i stan eller på landet ska således inte vara ett privatekonomiskt beslut utan ett beslut taget på helt andra grunder och värderingar än de rent ekonomiska.
Vill man bo i stan väljer man det och vill man bo i inlandet eller på landsbygden ska man kunna välja det trygg i förvissningen om att samhällets basservice till medborgarna fungerar oavsett hur jag som individ väljer att bo.
Med det sagt är det dags att göra verklighet av det vi säger och se till att även de som väljer att bo i inlandet och landsbygden får tillgång till all grundläggande samhällsservice oavsett vart de väljer att bo.
Att steg för steg rusta ner servicen på landsbygden omöjliggör för människor att göra den sortens livsval vilket jag anser är helt fel. Om det är så politiken vill att det ska vara är det hög tid att säga det rakt ut i stället för att vilseleda människor genom att sända budskap man från politiskt håll aldrig någonsin tänkt sig att uppfylla.
Den sortens beteenden skapar politikerförakt och det är saker som dessa som trots bättre vetande får människor att proteströsta på SD trots att de vet att SD:s politik är förödande för alla.
Med detta anfört tycker jag att det är hög tid att vi en gång för alla bestämmer hur framtidens Sverige ska byggas – Endera bygger vi ett Sverige för alla eller så deklarerar vi att i Sverige måste man bo i en större stad för att ha tillgång till den samhällsservice man förväntas ha i ett välfärdsland som Sverige.
I arbetet att göra verklighet av detta ska vi använda oss av Norge som modell för hur man bygger ett land där människorna själva fritt kan bestämma vart och hur de vill leva sina liv.
Till alla er som valt att bo i Norrlands inland, på landsbygden eller i någon av alla de gamla industriorter som under många år avfolkats vill jag säga att jag står på eran sida i kampen för att göra sanning av ordspråket att ”Hela Sverige ska leva”.
”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”
Senaste kommentarerna