Det är inte speciellt ofta jag skriver blogginlägg som varande medlem i fackförbundet Kommunal – Detta inlägg är dock ett sådant och en hyllning till både förbundet och min förbundsordförande Tobias Baudin för modet att på allvar sätta ner foten och ställa krav på politikerna som ingår i det facklig-politiska samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna.

Kommunals ordförande Tobias Baudin sätter ner foten och ställer tydliga krav på att Socialdemokratiska politiker i landstings- och kommunalpolitiken som önskat stöd från Kommunals medlemmar måste hörsamma Kommunals krav om de önskar medlemmarnas stöd.

Socialdemokratisk politiker som inte gör det kommer Kommunal att uppmana medlemmarna att kryssa bort i valet till förmån för kandidater som lyssnar på Kommunal och hörsammar kraven.

Tobias Baudins uttalande är hårt och tydligt – Om de inte lyssnar på Kommunal ska de bort, de ska bytas ut.

Att han uttrycker sig så finns det dessutom gott fog för då han är ordförande för Sveriges största fackförbund och därtill LO:s största förbund med över 500.000 medlemmar.

Kommunal har därför uppmanat sina medlemmar av vilka jag råkar vara en att rösta på Socialdemokraterna i Riksdagsvalet då partiet drivit igenom en rad reformer som är positiva för Kommunals medlemmar och därför drivits av Kommunal i det facklig-politiska samarbetet.

Trots det flaggar Baudin för att samverkan inte är reservationslös och att de S-politiker i kommunalpolitiken som bromsar i fråga om heltid ska bli norm och införas snarast möjligt i alla verksamheter eller fallerat för att stå upp för att barnskötare är en viktig grupp i förskolan ska bytas ut genom att kryssas bort.

För mig är det fullt naturligt att facket och LO har rätt att ställa krav på att Socialdemokratisk politik i alla lägen ska verka för fackets medlemmars bästa och för ett samhälle byggt på den svenska modell LO och Socialdemokraterna är överens om när vi gemensamt påstår att den Svenska modellen ska utvecklas – Inte avvecklas.

Med det sagt är jag därför böjd att hålla med Tobias Baudin – Socialdemokrater som inte hörsammar fackföreningsrörelsens och LO:s krav på partiet och dess företrädare bör endera tänka om eller vara beredda på att bytas ut.

Det är bland mycket annat det jag länge efterlyst när jag skriver om att vi Socialdemokrater ska återgå till traditionell socialdemokratisk politik – Dvs. till den politik där LO, partiet och alla dess politiker jobbade hand i hand i full symbios för arbetarklassens bästa.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Facktidningen Skolvärden har gjort en undersökning som visar att det råder stora skevheter vad gäller lönesättningen för behöriga lärare.

Att det är så kan säkert förklaras av den stora lärarbristen men trots det så är det hög tid att göra något åt saken och säkerställa att lärare får ordentliga lönelyft under ett antal år för att fortsätta arbeta som lärare.

Skolvärden har undersökt drygt 600 fall i Sundbybergs, Lunds och Huddinge kommuner som visar att lärare som sagt upp sig och hade minst 10 års erfarenhet i yrket ersatts av yngre kollegor med mindre erfarenhet som trots det fick i genomsnitt 3,867 kronor mer per månad i lön än de som sagt upp sig vilket är helt fel enligt mitt sätt att se på saken.

Jag har självklart inget emot att lärare har bra betalt men att det ska gå till på detta sätt gynnar ingen i det långa loppet.

Att det är lättare att öka sin lön genom att byta jobb i ett bristyrke vet vi sedan länge men för lärare som inte kan eller vill byta arbetsplats slår detta hårt och ovanpå det drabbas både eleverna som mister sin kontinuitet och därtill kommunerna vars uppskattade kostnad för varje lärarbyte beräknas uppgå till 240.000 kronor per lärare.

Sedan är det hög tid att våra beslutsfattare frågar sig hur det känns för lärare som jobbat länge att helt plötsligt få en ny kollega med liten eller ingen erfarenhet av läraryrket anställd på samma lönenivå som den som jobbat länge?

Med allt detta sagt så är lönen inte allt i ett yrke då trivseln och övriga arbetsvillkor måste vägas in i ekvationen. Trots det så är det hög tid att vi gör en ordentlig revision av lönesättningen i läraryrket och skapar en klar strategi och modell för hur en lärares löneutveckling ska se ut i framtiden.

Nyckeln till större lärartäthet och attraktivitet i yrket ligger i god löneutveckling och bra arbetsvillkor – Kan vi skapa det kommer lärarna att stanna i yrket samtidigt som fler utbildar sig till lärare – Sker det har vi snart löst problemen med för få lärare i det svenska skolsystemet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Riksrevisionen har i en utredning ledd av projektledaren Pathric Hägglund gjort en ordentlig översyn av reglerna för sjuk- och aktivitetsersättning – Dvs. det som tidigare kallades förtidspension och kommit fram till att regelverket är alldeles för hårt och att regelverket därför måste ändras så att fler än idag kommer i åtnjutande av ersättning.

I utredningen har Riksrevisionen analyserat hur de personer Försäkringskassan nekat ersättning påverkats vad gäller inkomst och hälsa med extra analys av de ärenden som anses utgöra gränsfall.

Utredningen ger vid handen att de som står allra längst från arbetsmarknaden och nekas ersättning får en kraftigt försämrad ekonomi som en effekt av att de blir nekade ersättning – Därtill påvisas en kraftigt försämrad hälsa hos de som nekas avslag och då ofta i kombination med utvecklandet av allvarlig psykisk sjukdom.

Riksrevisionens analys visar att felet inte ligger hos Försäkringskassan därför att man tolkat regelverket för strikt utan hos ett regelverk som är alldeles för hårt efter det att Alliansen under sin tid vid makten skrev om regelverket för att i akt och mening säkerställa att färre än tidigare skulle kunna förtidspensioneras.

Att som Alliansen försämra för sjuka och arbetslösa och sparka på de som redan ligger för att kunna sänka skatten för de som redan lever ett bra liv är fel väg att gå för alla som vill se ett jämlikare och mer harmoniskt Sverige växa fram.

Efter att ha läst repporten så är jag ännu klarare än någonsin tidigare i min uppfattning om att regelverket ska skrivas om så att systemet för sjuk- och aktivitetsersättning ges på samma premisser som innan Alliansens förändring till det sämre.

Som socialdemokrat trogen mina ideologiska ideal är det viktigt att se ett Sverige med fullt ut fungerande sociala trygghetssystem som skyddar människor när livet tar en vändning man inte önskat eller planerat för.

Är man sjuk ska man ha sjukpenning utan bortre tidsgräns så länge sjukskrivande läkare uttrycker att personen efter sjukskrivning kan återgå till sina tidigare arbetsuppgifter.

Är man så sjuk att man aldrig kan återgå till arbete ska man ha förtidspension och kan man arbeta i ett annat yrke än det man hade tidigare ska man utbildas på statens bekostnad med bibehållen sjukpenning under utbildningstiden och hela vägen fram tills dess man fått ett nytt arbete.

Skulle lönen i det nya arbetet vara lägre än den man hade i det yrke man inte längre kan utföra på grund av skada eller sjukdom ska mellanskillnaden kompenseras av sjukförsäkringssystemet fram till pensionen.

Därför tycker jag att vi socialdemokrater ska reagera på Riksrevisionens rapport med omedelbar verkan och göra en förändring i enlighet med Riksrevisionens önskan till ett vallöfte som ska infrias i början av nästa mandatperiod om vi vinner regeringsmakten efter valet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Svensken kör mer bil än någonsin tidigare enligt rapporter från myndigheten Trafikanalys – Hur mycket kan du läsa om du följer följande länk: https://www.vk.se/2321779/svenskar-kor-mer-bil-an-nagonsin

Att svensken kör mer och mer därför att antalet fordon ökar för varje år är en trend som pågått länge och därtill en trend som inte visar några som helst tecken på avmattning. Det innebär att debatten om hur vi effektivt kan få svensken att övergå till fossilfria bilar och fordon är viktigare än någonsin tidigare.

Den som läser undersökningen ordentligt kommer även att finna att de som bor på landsbygden kör aningen mindre än tidigare samtidigt som bilkörningen i städerna ökar mer eller mindre ohämmat med ökade utsläpp, ökat buller och mer trängsel som följdeffekter.

För mig innebär det att vi måste ta oss en ordentlig funderare på hur vi ska lagstifta och reglera för att bli av med all okynneskörning i stadsmiljöer.

I grunden måste det bli vansinnigt mycket dyrare än idag att välja bilen som transportmedel i stadsmiljö samtidigt som det blir billigare att välja bilen i glesbygd där kollektivtrafik saknas.

Hur kombinationen av trängselskatter, minskningen av parkeringsplatser och övriga straffavgifter ska utformas för de som väljer bil i stadsmiljöer där kollektivtrafiken är väl utbyggd tarvar en ordentlig debatt med högt i tak.

Den debatten vill jag uppmuntra till med tillägget att den bör starta direkt efter valet så att problemet med svenskens ökade bilkörning kan lösas medan tid är.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I januari i år skrev jag ett första inlägg om kryptovalutor med innebörden att kryptovalutor är det största hotet mot världsekonomin som mänskligheten någonsin upplevt – Därtill en företeelse som är skräddarsydd för att facilitera penningtvätt, skatteflykt och de redan rikas fortsatta ekonomiska dominans.

Den uppfattningen kvarstår jag vid och därför kommer här ett andra inlägg i ämnet för att tydliggöra vikten av att stoppa kryptovalutorna innan samhället gjort precis det som är målet för skaparna av kryptovalutor – Förlorat kontrollen över sitt lands valuta och ekonomiska utveckling.

Att överlåta till banker, finansinstitut och privata entreprenörer att bestämma över ett lands valuta och räntor utan politisk inblandning är ett skrämmande scenario som kommer att ta en ände med förskräckelse om inte fenomenet kryptovalutor stoppas genom rigid lagstiftning med omedelbar verkan.

Hur lagstiftare öppet kan sitta och titta på hur instrument som uppmanar till penningtvätt och skatteflykt växer fram utan att reagera kraftfullt skrämmer mig – Måhända beror detta på att man redan idag sitter i händerna på storkapitalet och att man vill medverka till att skatteplanering ska kunna fortgå även om lagstiftningen på området förändras i en framtid.

Att stora spelare som Warren Buffet och George Soros med flera varnar och uppmanar till ett omedelbart stopp för kryptovalutor borde få politiker världen över att reagera och omedelbart göra något åt saken.

Att världens regeringar och riksbanker/centralbanker fortsatt har oinskränkt makt vad gäller utgivande av valutor och räntesättning av styrräntor och valutakurser ser jag som ett måste om världen ska bestå på det sätt vi känner den idag sett ur ett ekonomiskt perspektiv.

Därutöver utgör framväxten av snabbrörliga kryptovalutor ett enormt stort hot mot den ekonomiska tillväxt som just startat i Afrika och andra andra av världens utvecklingsländer.

Med kryptovalutor och betalning i kryptovalutor försvinner den för utvecklingsländerna så viktiga möjligheten till skatteintäkter som är motorn i resan från utvecklingsland till industriland.

Uteblivna skatteintäkter innebär fortsatt ekonomisk kolonisation och en situation där för länderna viktig infrastruktur och utvecklande av välfärdssystem aldrig ser dagens ljus då pengarna istället för byggande av sådan hamnar i fickorna hos de redan rika och välbeställda.

Därför upprepar jag än en gång min vädjan – Låt oss lagstifta om ett globalt totalförbud för kryptovalutor innan det är för sent.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag håller helt med i allt chaufförerna och den fackliga organisationen önskar och kräver i den insändare chaufförerna i Ultratrafiken – Dvs. Umeås lokaltrafik hade publicerad häromdagen i media.

Det är viktigt att beslutsfattarna sätter kvalitét och funktion samt inte minst vinnande bolags ekonomiska styrka att leva upp till sina åtaganden före allt annat när de utser vinnande anbud för vem som ska leverera Umeås elbussflotta.

Att som chaufförerna kräva bussar som fungerar redan från dag 1 för att undvika psykosocial stress och en dålig arbetsmiljö borde vare en självklarhet utan att frågan ens ska behöva lyftas.

Redan idag finns busstillverkare likt VDL från Nederländerna och BYD från Kina samt även Volvo m.fl. som med framgång sålt och levererat stora mängder elbussar som rullar runtom i Europa och därtill rullat under lång tid med gott resultat och stor driftsäkerhet.

Att den parametern borde väga oerhört tungt i det beslut som ska fattas i Umeå ser jag som självklart då det precis som chaufförerna anfört är jätteviktigt att vi får elbussar som är väl utprovade och fungerar klanderfritt från dag 1.

Utan att säkert veta exakt hur anbudsunderlaget är utformat är det viktigt att nämna att det fungerar alldeles utmärkt att skilja på leverantören av bussar respektive leverantören av laddinfrastruktur då branschen idag använder sig av laddlösningar med öppna gränssnitt som kan användas av alla busstillverkare.

I många städer använder man sig av stora sedan länge etablerade bolag såsom ABB som leverantör av laddinfrastruktur – Då utformad på det sätt beställaren önskar baserat på linjeläng och bussarnas totala dagliga körsträcka. I regel innebär detta en kombination av laddningstationer längs linjen samt nattladdning på depå.

Därför är jag lika spänd som alla andra inför beskedet om vilken leverantör som lämnat det vinnande anbudet i upphandlingen och hoppas att det kommer ett besked eller i vart fall en indikation redan kommande vecka.

För mig är Umeås satsning på elbussar viktig då en helt fossilfri och därutöver nästintill bullerfri kollektivtrafik öppnar för många nya möjligheter för kollektivtrafik på platser där sådan tidigare varit omöjlig på grund av buller och utsläpp.

Elbussar öppnar även för nya möjligheter då nya bostadsområden och byggnadskomplex planeras då elbussar innebär att man om man så önskar kan förlägga hållplatsen inne i en byggnad utan rädsla för avgaser och buller.

För mig är eldriven kollektivtrafik framtiden – Därtill förutsättningen för att i en framtid göra Umeå centrum till en mer eller mindre helt bilfri plats där kollektivtrafik, cykel och gångtrafik prioriteras samtidigt som biltrafiken doseras.

Med väl utbyggd kollektivtrafik och ett bra nät av gång- och cykelvägar kan Umeå gå samma väg som Zurich och kraftigt reducera antalet parkeringsmöjligheter i citykärnan för att främja ett bilfritt centrum som i förlängningen precis som i Zurich kommer att gynna både centrumhandeln och medborgarna.

Med det sagt hoppas jag därför att beslutsfattarna fattar rätt beslut och att politikerna är beredda att ifrågasätta och nagelfara beslutet om så blir nödvändigt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag är rätt säker på att många fler än jag vid olika tillfällen ställt sig frågan om huruvida huruvida arbetarrörelsens samhällsidé förändrats eller inte genom åren?

För egen del gör jag det med jämna mellanrum och varje gång kommer jag fram till svaret att svensk arbetarrörelse är trogna sina ideal och sin grundidé om hur samhället ska byggas för att bli jämlikt och stabilt.

Demokrati, välfärd, arbete åt alla, social trygghet och kampen för ett jämlikt samhälle med små sociala och ekonomiska klyftor är precis lika viktig idag som historiskt vilket innebär att kampan och kampviljan för dessa ideal borde vara lika stark idag som historiskt.

Principen om att samhället ska byggas på doktrinen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov” lyser lika klart i mötesrummen hos de som utgör dagens arbetarrörelse som den gjorde hos den generation som skapade arbetarrörelsen och satte tåget i rullning.

Förvisso hände något i mitten av 1980-talet som tystade denna kamp något när debattklimatet ändrades från att debattera ideologi och vilket samhälle vi vill bygga till att debattera sakfrågor som lyfts ut ur sitt ideologiska sammanhang.

Många påstår att detta har att göra med att den klass som tidigare räknades som traditionell arbetarklass försvunnit vilket inte är sant. Sanningen är att det som tidigare var tunga manuella arbeten numera ersatts med maskiner och att vi i dagens samhällsbygge har betydligt fler tjänstemän än i gamla tider.

Likväl så är den kvarvarande arbetarklassen tillsammans med dessa tjänstemän och småföretagare den del av befolkningen som tillhör dagens arbetarklass och därmed den grupp för vilken samma kamp som historiskt måste fortgå och därtill intensifieras.

Den utbyggnad vi socialdemokrater gjort av välfärdspolitiken historiskt byggde på en växande ekonomi och en konkurrenskraftig industri – Ett förhållande som består även i våra dagar.

Det vi missat är att vi samtidigt som vi byggde välfärdssamhället splittrat den enighet som tidigare fanns mellan medelklass och arbetarklass – Den enighet som möjliggjorde välfärdsbygget.

Det är den enigheten vi ska återskapa när vi nu övergått från att debattera sakfrågor till att debattera den svenska samhällsmodellen och vilken typ av samhälle vi vill bygga.

Således är det precis som jag sagt vid ett antal tillfällen så att vår historia kommer att staka ut vår framtid – Hur stark och hur framgångsrik framtiden blir beror på hur väl vi lär oss av vår historia och hur duktiga vi är på att förklara arbetarrörelsens samhällsideal på ett sätt dagens människor kan förstå och relatera till i sin vardag.

Jag vågar påstå att majoriteten av alla svenskar kommer att rösta på oss socialdemokrater när de väl förstår vad den svenska samhällsmodellen är och vad den står för.

Ett jämlikt Sverige präglat av optimism och framtidstro är vad majoriteten av alla svenskar önska se växa fram. Ett Sverige där rätten till ett arbete, rätten till en bostad, rätten till god sjukvård, rätten till en bra utbildning och rätten till en stark social trygghet är självklara inslag i samhällsbygget är lika aktuella och relevanta för väljarna idag som de var historiskt.

Därför ska vi socialdemokrater använda vår historia när vi förklarar hur och varför det är viktigt att bygga ett samhälle byggt på den svenska samhällsmodellens principer – Den svenska samhällsmodellen ska utvecklas inte avvecklas.

Det är inte politiken som behöver förändras då den är precis lika relevant idag som historiskt – Det vi ska och måste förändra är sättet på vilket vi berättar vad den sortens politik står för och vad den åstadkommer i form av trygghet och välstånd.

Snart är vi framme vid 1 maj – En symboliskt viktig dag som för mig symboliserar arbetarrörelsens uppkomst och från och med nu arbetarrörelsens starka återkomst och revansch i svensk politik.

För mig kommer 1 maj detta valår 2018 att symbolisera återkomsten av den politik och den politiska debatt som byggde välfärdslandet Sverige.

Väl mött på barrikaderna och i demonstrationerna runt om i vårt land – Den blomstrande framtid vi sjunger om är vår och den blomstrande framtiden tillhör alla inte bara ett utvalt fåtal.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I det kommande valet ska den fackligt politiska samverkan stärkas och att LO och Socialdemokraterna redan kopplat armkrok och kampanjar tillsammans i många frågor ser jag som bra och fullt naturligt då det strävar mot att utveckla den svenska modellen.

Ska vi klara av framtidens utmaningar krävs det att facket får tillbaka det inflytande de hade när samhällsbygget fungerade som bäst.

Med det sagt tycker jag att det är bra att Stefan Löfven och socialdemokraterna går ut och öppet deklarerar att vi inte behöver någon arbetskraftsinvandring för alla enkla jobb så länge det finns arbetslösa i Sverige som kan ta de jobb som finns.

Den uppfattningen och den ståndpunkten från socialdemokraterna upplever jag har brett folkligt stöd och för mig är det en självklarhet att vi ska lyssna på väljarna och säkerställa att vi så långt det är möjligt följer deras viljeyttringar så länge detta är den väg som är bäst för folkflertalet och samtidigt inte krockar med vår ideologiska övertygelse.

Trots att jag ännu väntar på att få läsa förslaget mer i detalj så tycker jag inte att vi ska låta någon speciell myndighet bestämma över detta. Som ett led i att öka den fackligt politiska samverkan ska vi i stället ge facket utökat inflytande i denna fråga för att säkerställa att lönedumpning inte förekommer.

Jag har lyssnat på de kritiska röster som redovisats i TV och i övrig media och vad gäller de företag som intervjuats och som hävdar att den arbetskraft de söker inte finns att finna i Sverige vill jag säga följande:

• Så länge de utannonserade jobben följer svenska kollektivavtal vad gäller arbetstid, lön, övriga ersättningar, arbetsmiljö och arbetsrätt mm. finns hur många sökande som helst till varje utannonserad tjänst.

Problemet är inte det som uppges utan snarare att man försöker komma undan billigare än vad kollektivavtalen på svensk arbetsmarknad stipulerar.

Med det sagt så ser jag den arbetskraftsinvandring som sker på de premisserna som ren och skär lönedumpning och som ett hot mot den svenska modellen.

Den svenska modellen ska utvecklas – Inte avvecklas. Så lyder vår socialdemokratiska paroll och det är i det ljuset förslaget som Stefan Löfven la fram idag ska betraktas.

Därför avslutar jag där jag började – Ska de svenska arbetstillfällena värnas och ska svenska arbetstagares välfärd, lön och arbetsvillkor säkras från lönedumpning och andra försämringar finns bara en väg – Stärkt facklig politisk samverkan.

Sug på den karamellen under dagen och kommentera gärna så lovar jag att bemöta alla kommentarer under sen kväll då dagen blir en intensiv dag för mig.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag är på inget sätt förvånad över att Hans Majestät Konungen nu ingriper och förändrar Svenska Akademiens stadgar då kungens uppgift som Svenska Akademiens beskyddare tillåter och mer eller mindre tvingar kungen att göra så.

Att kungen ingriper ska ses som en stark signal på att det nu är hög tid att Akademiens medlemmar rättar in sig i ledet och sätter Akademien och dess trovärdighet och överlevnad före personliga intressen och svågerpolitik.

Att man ska kunna avgå och att man automatiskt räknas som avgången om man under de sista två åren inte deltagits i Akademiens arbete tycker jag är rätt och riktigt.

Låt oss därför hoppas att dessa förändringar träder i kraft så fort som möjligt – Därtill att Akademiens ledamöter tar sitt förnuft tillfånga och återupprättar Akademiens heder och förtroende hos alla.

Slutligen tillhör jag skaran som anser att både Horace Engdahl och Sture Allén bör ta sitt förnuft tillfånga och avgå självmant – Detta därför att de uppvisat beteenden som inte hör hemma i ett modern och jämställt samhälle.

Avslutningsvis vill jag än en gång hylla kungen för hans initiativ – Starkt jobbar Hans Majestät Konungen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den kinesiska ekonomin går som tåget och uppvisar en tillväxt på 6,8% för första kvartalet i år vilket är samma tillväxt som föregående år – Detta trots spänningar i handeln mellan Kina och USA.

Därtill ser vi att de privata företagen i Kina växer bra och expanderar samtidigt som nya företag kommer till och människor kontinuerligt får det bättre och bättre vilket i min värld innebär att vi i resten av världen som allt som oftast kallar Kina för diktatur bör stanna upp och tänka över om det uttrycket verkligen är korrekt vad gäller Kina?

Kan det månne vara så att det finns två snarare än ett finansiellt/politiskt system som innebär att företag, handel och människor kan utvecklas och öka sin livskvalitet?

Kan det därtill vara så att det kinesiska systemet som garanterar välfärd till alla utan hänsyn till den egna plånbokens storlek i form av sjukvård och skolor mm. i alla lägen överglänser det marknadsekonomiska med råge därför att människor som lever i en fullt utvecklad marknadsekonomi tvingas finansiera sjukvård och skolor ur egen plånbok?

Hur kan det komma sig att den ekonomiska utvecklingen i Kina går som tåget trots att de har ett politiskt system som resten av världen kallar diktatur?

Dessa frågor tarvar svar och för egen del har jag på inget sätt tagit ställning för endera parten – Däremot tycker jag att det är hög tid att vi slutar förolämpa varandras politiska system för att istället övergå till att bygga broar av fredliga och vänskapliga förbindelser länder emellan.

Så länge merparten av befolkningen är nöjda med utvecklingen och situationen i sitt land har andra länder varken rätt eller ens skäl att kritisera och lägga sig i ett lands utveckling.

Med allt detta sagt vill jag avslutningsvis säga att det inte nödvändigtvis behöver vara så att en sak är fel och en sak rätt i alla sammanhang – I bland kan det vara som i fallet Kina kontra fri marknadsekonomi – Bägge systemen är rätt och fungerar lika bra.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”