På ledarplats i Aftonbladet finns en ledare skriven i fredags som lyfter en fråga som jag lyft länge – En fråga som därtill berör en tredjedel eller mer av befolkningen. Du hittar artikeln på följande länk: https://www.aftonbladet.se/ledare/a/1k3gqK/inget-parti-vill-ha-pensionarer

I artikeln går det att läsa att det pågår en åldersdiskriminering som saknar motstycke i historien i alla politiska partier i Sverige i skrivande stund – Därtill att mitt eget parti utmärker sig mest tack vare att socialdemokraterna har den lägsta genomsnittsåldern på kandidaterna på riksdagslistorna av alla partier på de listor till årets val som är inskickade till Valmyndigheten.

Enligt Valmyndigheten innebär dessa listor att medelåldern för alla riksdagskandidater är 48 år med S som ståtar med den lägsta medelåldern och KD med den högsta medelåldern på sina kandidater.

Alla partier säger sig värna de äldre – Alldeles speciellt så ett valår och trots att gruppen 65-plussare utgör 27,5% av det totala antalet väljare i landet i årets val kommer det bara att finnas knappt 3% som är 65 år eller äldre i riksdagen efter nästa val – Sannolikt än färre när valet är över, personkryssen räknats och partierna fått som de vill.

I min värld kallas detta åldersdiskriminering och inget annat – Därtill ett enormt slöseri med kunskap och erfarenhet som behövs i politiken och som grund för politiska beslut.

I mitt eget parti påstår vi att vi försöker spegla hur samhället ser ut i verkligheten på våra listor – Med tillägget att det finns ett kongressbeslut på och genomförande av densamma om att 25% av kandidaterna på valbar plats ska vara 35 år eller yngre.

Att våra listor i S inte speglar verkligheten och åldersfördelningen i samhället oroar mig storligen då den påvisar för mig att politik blivit ett karriärval snarare än det kall det borde vara – Kritik som jag för all del ska rikta mot övriga partier med för att vara rättvis.

Med en medelålder på blott 48 år i riksdagen är min fråga enkel – Vart är den representativa del som ska tillvarata intressena för gruppen 65-pluss och även gruppen 50-pluss som även de bör representera sin storlek av det totala antalet väljare?

Det ser lika ut i alla partier och detta måste ändras på – Riksdagen ska om något spegla väljarkåren åldersmässigt för att säkerställa att alla grupper i samhället kan göra sina röster hörda. Därtill ska politiken alltid vara ett kall och aldrig ett karriärval.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Precis som jag nämnde i föregående inlägg tillhör jag den skara i vårt parti som allt sedan valet drivit på partiledningen i syfte att skapa en effektiv migrations- och integrationspolitik i Sverige – Därtill en med brett folkligt och parlamentariskt stöd. 

Detta inlägg jag nu repriserar skrev jag den 22 augusti 2015 – Då efter moget övervägande och efter att ha följt debattläget mellan S och M i frågan under lång tid.

Hade detta skett redan då eller i början av 2016 hade problemet varit löst för länge sedan – Men som jag sagt tidigare ”Bättre sent än aldrig” och jag förutsätter att S och M löser detta innan valet precis som jag skrev i förra inlägget.

Därtill erkänner jag öppet att jag trodde förmer om både C, MP och V när det handlar om att lösa ett problem som människorna i Sverige vill se en permanent lösning på – Det är dock smällar man får ta och talesättet ”Även solen har fläckar” är kanske ett önsketänkande från min sida men fullt ut tillämpligt i detta fall.

Här följer inlägget från 20150822 – Håll till godo.

När jag tittade på debatten i Aktuellt på torsdag kväll mellan Tomas Eneroth och Ulf Kristersson öppnades för ett samarbete om migrations- och integrationspolitiken. Denna öppning ska vi ta vara på och smida medan järnet är varmt.

Nuläget där invandrarfrågan och migrationspolitiken dominerar debatten så kraftigt i alla medier skapar en handlingsförlamning vad gäller alla andra frågor – Därför måste denna fråga lösas så att vi kan gå vidare och fokusera på alla de utmaningar som ligger framför oss i byggandet av ett bättre och mer JÄMLIKT Sverige.

LO:s förslag om samarbete mellan S och M i frågan kan därför ses som ett bra förslag. Dock vill jag gå ännu ett steg och se till att skapa en migrations- och integrationspolitik med så brett parlamentariskt stöd som möjligt.

Att skapa ett brett parlamentariskt stöd i frågan innebär att vi kan sjösätta en politik som kommer att verka för lång tid framåt – Dessutom innebär en bred överenskommelse att vi kan lägga frågan bakom oss.

Med detta gjort kommer debatten att dö ut och när SD:s huvudfråga försvinner från agendan innebär det att de måste börja driva politik på riktigt och debattera andra frågor och hur de tänkt lösa dessa utan att hela tiden hänvisa finansieringen till minskad invandring.

Jag tror att en överenskommelsen med lätthet kan slutas mellan S,M,C,FP och KD – Sannolikt kan vi få MP med oss på tåget.

Hur Vänsterpartiet ställer sig i frågan är svårare att uttala sig om. Min förhoppning att de rätar in sig i ledet och skriver under överenskommelsen. Om SD vill ansluta sig till överenskommelsen ser jag inga problem med detta – Om så blir fallet har vi en överenskommelse som delas av alla partier.

Huvudsyftet med överenskommelsen är trots allt att nr 1: Lösa problemet med migrationspolitiken och skapa en hållbar migrations- och integrationspolitik samt att en gång för alla tysta den ovärdiga debatt som för närvarande pågår.

I överläggningarna måste alla ha ett öppet hjärta och sinne och vara beredda att ge och ta. I just denna fråga måste vi vara oerhört pragmatiska och sätta en lösning av frågan framför partipolitik och traditionellt käbbel som bara roar oss politiker.

Som diskussionsunderlag för ett framtida förslag tycker jag därför att vi Socialdemokrater kan använda de förslag jag presenterat på området och därifrån starta förhandlingarna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har under lång tid – Allt sedan 2014 med jämna mellanrum och flera gånger per år anfört att det är avgörande för Sveriges framtid och för medborgarnas förtroende för politiken att Sverige får en effektiv och fullt ut fungerande integrations och migrationspolitik – Därför tycker jag att S nya migrationspolitik är helt rätt även om beskedet kommer i elfte timmen.

Jag ställer upp på alla de saker den socialdemokratiska partiledningen aviserat att de vill genomföra och gillar skarpt beskedet att denna migrationspolitik kommer att gälla fram tills dess EU har en gemensam migrations- och integrationspolitik på plats som fungerar på samma sätt i alla medlemsländer.

Att vi får leva med att SD-anhängare påstår att vi kopierat deras politik har jag inga problem med väl medveten om att det påståendet är ren och skär lögn – Det som skiljer politiska partier åt är den ideologiska plattform på vilken politiken vilar och så vitt jag vet ser vår ideologiska plattform likadan ut efter beslutet som det gjorde före och inte som SD:s

Sedan vet jag att samtalen redan startat mellan S och M och min tro byggd på den info jag sitter på är att detta kan röstas igenom Riksdagen innan semestern och att beslutet därtill implementeras innan valet vilket gör migrations-frågan löst en gång för alla med bred parlamentarisk enighet.

Avslutningsvis – Att detta sker beror på att vi som regeringsbärare lyssnat in vad alla människor vi dagligdags möter på arbetsplatser och övriga platser säger åt oss – Tycker människorna att det är viktigt att ha en väl fungerande och effektiv migrations- och integrationspolitik är det en sådan en ansvarsfull regerings ska ge dem vilket vi nu gjort.

Tack Stefan och övriga i partiledningen – Jag vet att beslutet satt långt inne men tvivlade aldrig på att det skulle komma även om jag personligen helst sett att vi tagit tag i detta långt tidigare.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Rubriken säger allt – Horace Engdahl verkar så besatt av sin egen storhet att han tror att han ensam är större än både fosterlandet, Svenska Akademien och Nobelpriset i litteratur sammantaget.

Det uttalandet baserar jag på ett mer eller unisont uttalande från vår omvärld som undrar hur detta kan utspela sig i rättsstaten och föregångslandet Sverige.

Jag har tillbringat en stor del av dagen med att läsa internationella nyheter från många länder och därtill både erhållit och gjort telefonsamtal för att ta reda på reaktionerna om att årets Nobelpris i litteratur inte kommer att delas ut detta år och resultatet av detta arbete förfärar.

Det många svenskar kanske har svårt att förstå är hur stort Nobelpriset faktiskt är runt om i vår värld där spänningen runt vem som ska få motta detta världens mest prestigefulla pris i litteratur och för all del andra områden utgör en institution vars förtroende fram tills nu varit obrutet.

Den omedelbara reaktion är hur detta kan ske i Sverige – Ett land som resten av världen hyser stor respekt för när det kommer till att följa regler och alltid göra rätt.

Nästa direkta fråga både i utländska media och från några av de jag haft kontakt med är hur Horace Engdahl kan få bete sig som han gör utan att bli avsatt och avpoleterad under förödmjukande former.

Med det sagt tycker jag att det är hög tid att Horace Engdahl står upp som en man – Tar på sig skulden och lämnar Svenska Akademien med omedelbar verkan.

Sveriges, Svenska Akademiens och Nobelpriset i litteratur är alla var för sig betydligt mer värda än Horace Engdahl och att offra denne man för att rädda förtroendet och påvisa handlingskraft är ett måste.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det är oerhört lätt att förstå att moderaterna tänker fortsätta på inslagen väg och slå på de som redan ligger  – Dvs. på de som har oturen att bli sjukskrivna och/eller arbetslösa. På annat sätt kan i vart fall inte jag tolka den skuggbudget moderaterna lade på måndagen och som lovar hårdare tag mot sjukskrivna och arbetslösa.

För moderater finns ingen gräns för vad man kan tänka sig att genomföra för att sänka skatten för den del av befolkningen som redan har det bra.

Till både Ulf Kristersson Och Elisabeth Svantesson vill jag därför säga att sjuka inte blir friskare av lägre ersättning och att arbetslösa inte kommer i arbete därför att man minskar deras ersättning.

Finns den sortens forskning tillgänglig vill jag i sådana fall att Kristersson och Svantesson presenterar den – I annat fall kommer jag även fortsättningsvis att hävda att moderaternas politik är både girig och egoistisk och så långt från en kärleksfull människosyn det går att komma.

Sedan tycker jag att vi ska lyssna på vad professor Lars Calmfors med flera ledande ekonomer och på vad OECD säger när det kommer till hur skadligt det är för samhällsutvecklingen med de ökande inkomst- och förmögenhetsskillnader moderaterna vill skapa med sin ekonomiska politik.

I en debattartikel på DN:s ledarsida varnar Lars Calmfors för att det inte exakt går att fastslå vart gränsen går för när klyftorna når en sådan nivå att den sociala och politiska stabiliteten och därmed vår demokrati hotas från grunden.

Sedan gläder det mig som socialdemokrat att Lars Calmfors förespråkar offentligt finansierad välfärd, bidrag som följer löneutvecklingen och ett återinförande av en progressiv fastighetsskatt.

Avslutningsvis kan jag därför konstatera att moderaterna står helt ensamma runt sin uppfattning att inkomstskillnaderna är för små och uppfattningen att det finns ett motsatsförhållande mellan välfärd och bidrag.

På andra sidan den som tycker rakt emot står övriga partier och landets ekonomiska experter.

Denna chans ska självfallet inte försittas utan förvaltas – Därför ska vi socialdemokrater göra välfärden till den stora vattenledaren mellan S och M och skillnaden mellan ett kärleksfullt och ett girigt samhällsbygge.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Som mina trogna följare säkert observerat har jag varit helt frånvarande på bloggen under de sista dagarna – Något som i sin tur beror på en oerhört svår magsjuka som gjort mig både inlagd på sjukhus och helt utslagen under några dagar/dygn.

Att tänka att man vill läsa eller göra något – T.ex. gå in på bloggen men inte ens förmå sig att lyfta armen än mindre förflytta sig bevisar för mig att sjukdom klubbar även den starkaste oavsett hur starka vi tror vi är.

För egen del sitter min magsjuka ihop med den behandling jag genomgår sedan en tid – En behandling jag måste igenom och en behandling som kommer att göra mig helt frisk och återställd i slutet av året.

Med dessa ord hoppas jag att kunna vara tillbaka på bloggen från och med nu med ett första politiskt inlägg redan kommande eftermiddag.

Avslutningsvis – Det är händelser som dessa som gör att man känner sig både ödmjuk och tacksam för livet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I vårt grannland Danmark har man bestämt sig för att slå ihop de fackliga organisationer som i Sverige utgör LO och TCO – Allt för att skapa större kraft för de fackliga kraven och min fundering är om det inte är dags att vi gör precis samma sak i Sverige.

Att LO för arbetare och TCO för tjänstemän historiskt varit olika organisationer är helt naturligt då det vid den tidpunkten var stora skillnader mellan en arbetare och en tjänsteman både vad gäller arbetsuppgifter och klasstillhörighet.

I dag har dessa gränser mer eller mindre suddats ut vad gäller de stora löneskillnaderna och till dagens arbetarklass räknar de allra flesta förutom LO-kollektivets arbetstagare numera även TCO:s medlemmar och även småföretagare som driver enmans eller fåmansföretag.

Därtill har gränsen för vad som är ett arbetare- och ett tjänstemannayrke suddats ut rätt mycket – Tidigare programmerades t.ex många av de maskiner som i dag programmeras av arbetarna själva av de som betecknades som tjänstemän – Med teknologins utveckling har den ordningen försvunnit.

Historiskt så var skillnaden mellan en tjänsteman och en arbetare utbildning – I dag när den skillnaden mer eller mindre är borta därför att alla arbeten kräver utbildning är det tid att förnya och stärka den fackliga organisationen så att vi blir än starkare gentemot arbetsgivarsidan och högern som har som enda mål att splittra och slå sönder svensk arbetarrörelse.

Därför inför arbetarklassens viktigaste dag 1:a maj kommer jag med mitt inspel – Låt oss göra som i Danmark och slå samman LO och TCO för arbetarnas bästa.

Nya tider kräver nya sätt att tänka och mot högerns frontalangrepp på Sveriges arbetstagares löner, arbetsvillkor och anställningstrygghet ska vi aldrig kapitulera – Snarare omgruppera och attackera.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Beskedet om att Nord- och Sydkorea kommer att jobba för fred och nedrustning av alla kärnvapen på Koreahalvön och en ersättning av stilleståndsavtalet länderna emellan från 1953 med ett riktigt fredsavtal är mycket lovande och hedervärt.

Att det precis som Kim säger kommer att komma bakslag, prövningar och frustration längst vägen och att en seger inte kan uppnås utan smärta är ett ärligt och uppriktigt uttalande som jag hoppas att alla kan förstå och ha respekt för när de saker han talar om inträffar.

Detta möte som jag ser Kina som en stor upphovsmakare till är viktigt och signalerar precis som Kinas ledare uttalat att det är dags för fred för den Asiatiska kontinenten så att alla dess länder och dess invånare kan nå sin fulla potential i alla livets skeenden.

Trots sin ungdom så skvallrar rapporterna om att Kim fört et mycket vuxet resonemang och poängterat att det är bättre att lyfta frågor av intresse som länderna lätt kan tala och komma överens om istället för att redan från början lyfta gamla surdegar som behöver dyrkas upp sakta men säkert – En bra idé och ett moget förslag.

Överenskommelsen att hålla täta kontakter ledarna och länderna emellan och samfällt på bägge sidor jobba för att den för många människor känslomässiga frågan om familjeåterförening löses snarast möjligt är viktig och den starkaste signalen många önskar se för att ta uppgörelsen om permanent fred mellan Nord- och Sydkorea på allvar.

Hursomhelst – Beskedet från Kim Jong-Un och Moon Jae-In om att det kommer att bli permanent fred är goda nyheter så låt oss hålla alla tummar vi kan för att processen blir  helt genomförd snabbast möjligt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Ryktet går i pressen att Regeringen har gett Försäkringskassans Generaldirektör Ann-Marie Begler sparken – Ett beslut som är högst förståeligt efter alla skandaler som förekommit i Försäkringskassan under ganska lång tid.

Att högsta chefen i myndigheten får lov att ta ansvaret är därför fullt naturligt och jag väntar med spänning på presskonferensen där skälen samt förhoppningsvis en tillförordnad GD alternativt en ny ordinarie GD ska presenteras.

Förvisso har regeringen lagt mycket hårda mål på Försäkringskassan vad gäller antalet sjukskrivna och genomsnittligt antal sjukdagar – Trots det är det av yttersta vikt att Försäkringskassans ledning ser till att jobba mot målen på ett sätt som inte drabbar de sjukskrivna i form av avslag eller förkortas sjukpenning om så icke är möjligt.

Försäkringskassan ska signallera till regeringen om målen är för tufft ställda så att regeringen kan ta till sig informationen och ställa om målbilden mot en som det finns möjlighet att möta – Att ha en målbild som är omöjlig att möta och mål som är omöjliga att nå gynnar ingen – Varken personal eller sjuka.

Jag hoppas dessutom att den som blir tillsatt som GD blir så med nyskrivna direktiv från regeringen – Direktiv som manar fram en organisation och en ordning där Försäkringskassans chefer begränsas vad gäller rätten att fatta beslut såsom att antalet avslagna sjukskrivningsärenden ska påverka löneutvecklingen.

Det behövs ordning och reda i Försäkringskassan och min förhoppning är att bytet av Generaldirektör kommer att leda till att så blir fallet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Regeringen vill se att dagens kursbetyg i gymnasiet ersätts med ett ämnesbetyg i slutet och har därför tillsatt en utredning om hur detta ska kunna ske.

För egen del tycker jag att det är helt rätt med ett återinförande av ämnesbetyg då kursbetygen och underkänt i ett kursbetyg säger lite och inget om hur stor kunskap en elev har i hela det ämnesområde som kursbetyget tillhör.

Underkänt på ett kursbetyg kan därtill förstöra hela det tänkta yrkeslivet för en elev och min övertygelse är att ämnesbetyget är vida överlägset dagens system med kursbetyg.

Att det sedan måste finnas klara riktlinjer för hur underkänt i ett visst delmoment påverkar slutbetyget i ämnet ser jag som självklart.

I den bästa av världar borde det även finnas möjlighet för elever som fått underkänt i ett delmoment att göra en eller flera omtentor i de moment där man är underkänd under hela tiden fram tills dess slutbetyget sätts om eleven så önskar.

Slutligen så hoppas jag att reformen med ämnesbetyg går igenom så fort den är genomförbar och att den därtill innehåller system som gör att både elever och föräldrar kontinuerligt under studietiden får indikationer på vad slutbetyget blir om nuvarande studieresultat fortsätter resten av studietiden.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”