Så här inför ett stundande val tycker jag att det är dags att slå hål på den myt allinsen och SD gör sitt bästa för att etsa fast i svenskens medvetande när de allt som oftast påstår att de svenska skatterna på arbete är högst i världen.

Att påstå det är en ren och skär lögn och något som kommit ordentligt på skam om man studerar OECD:s siffror på området.

Sanningen är att Sverige inte alls har de högsta skatterna på arbete oavsett vilken av de två gängse mätmetoder som används.

Skattetryck och beskattning kan mätas på två sätt – Endera enligt den s.k. skattekilen vilket innebär skillnaden mellan en arbetsgivares bruttokostnader för lönen och den nettolön som löntagaren får utbetald. Det andra sättet att mäta skatt är genom att titta på marginalskatten vilket innebär att man tittar hur hög skatten är på den sist intjänade kronan.

Om man räknar efter metoden med skattekilen ligger Sverige för medelinkomsttagare på 10 plats bland OECD-länderna. Använder vi metoden med marginalskatter så ligger Sverige långt under medel om man tittar på låg- och medelinkomsttagare och deras beskattning.

Mätt på detta sätt ligger länder som USA och Storbritannien betydligt högre än oss trots att många lever i villfarelsen att USA är ett lågskatteland.

Det enda segmentet där vi sticker ut och ligger i topp med endast Belgien före oss är när vi tittar på skatten för riktiga höginkomsttagare vilket är helt i sin ordning då man inte kan beräkna skattetrycket ensidigt utifrån denna grupp.

Dessutom är svenska kapitalskatter relativt låga i en jämförelse då både arvs- och gåvoskatten, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten avskaffats i Sverige sedan länge.

Tittar vi därtill på företagsbeskattningen och skatten för bolagens ägare är Sverige det bästa landet i världen att driva företag i enligt OECD.

Därför tycker jag att det är hög tid att sanningen om de låga svensk skatterna blir kända för alla medborgare samtidigt som alla som pratar om att Sverige har världens högsta skattetryck dämpar sig och börjar tala sanning.

Vill man hävda att svenska skatter är högst i världen bör man i sådant fall vara ärliga och säga att detta bara stämmer om vi tittar på de riktiga höginkomsttagarna.

Skattedebatten bör således sansas och fakta rättas till så att alla förstår vilka grupper vi pratar om i påståendet om att vi har världens högsta skattetryck.

För de stora massorna spelar det ingen roll om höginkomsttagare betalar höga skatter – Det som är riktigt viktigt är hur skattetrycket ser ut för de låg- och medelinkomsttagare som utgör majoriteten av Sveriges befolkning.

Således fastslår jag här och nu att majoriteten av alla svenskar har en relativt låg skatt!

Låt oss starta debatten om hur vi kan införa högre kapitalskatter för de med höga inkomster och stora förmögenheter så att skattesystemet blir ännu mer rättvist än idag.

För mig innebär ett rättvist och väl fungerande skattesystem att skatten på arbete alltid måste vara lägre än skatten på passiva kapitalinkomster.

För egen del tycker jag dessutom att fastighetsskatt ska införas på dyrare bostäder.

Slutligen – För den som är intresserad av att kolla mina uppgifter närmare är källan OECD och deras officiella statistik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

För egen del är det inte svårt att inse att vi socialdemokrater gav MP allt för mycket inflytande över utformningen av det nya fordonsskattesystemet kallat ”bonus malus”.

Hela grundtanken med systemet var att det skulle drabbat bilägaren direkt och göra det dyrt att köra omkring med stora bilar som är dåliga för vår miljö och som därtill körs fossila drivmedel.

Av detta tänk blev ingenting kvar sedan MP varit inblandade då det system som nu introducerats på inget sätt tar hänsyn till årlig körsträcka och till vilken sorts drivmedel bilägaren tankar sin bil med med.

En annan stor brist i systemet är att ingen skattemässig åtskillnad görs mellan privatägda bilar och tjänstebilar så att den som väljer en stor miljöbov som tjänstebil straffas för detta val som privatperson.

Därför tar jag mig friheten att komma med min input i ärendet och lämna min syn på hur avgiftssystemet bör se ut och fungera.

Till att börja med vill jag att systemet ska omfatta alla fordon som är registrerade och därför tvingas ha registreringsskylt – Dvs. även snöskotrar, motorcyklar, 4-hjulingar m.fl. Undantag ska dock göras för de fordon som idag är skattebefriade därför att de uppfyller veteranfordons kriterierna.

En annan viktig aspekt är att avgifterna i systemet alltid ska träffa brukaren av en tjänstebil istället för företaget. Enda undantaget avser tjänstebilar som bara används i arbetet och vid all annan tid är parkerade på företaget – För dessa ska avgiften betalas av företaget.

För att systemet med avgift efter miljöbelastning ska bli rättvist måste vi skapa ett system som följer körsträckan enligt principen ju längre körsträcka ju högre miljövagift/fordonsskatt. Systemet ska självfallet även gälla för tunga fordon såsom lastbilar och bussar.

I den ideala av världar tas skatten därför ut direkt vid tankningen och tar dessutom hänsyn till vilken sorts drivmedel man tankar. Väljer den som kör en dieselbil att i stället för diesel tanka HVO eller RME ska skatten vara lägre än om man väljer att tanka diesel då syftet med skatten alltid bör vara att beskatta utsläpp och inte motortyp.

Skulle det till äventyrs inte gå att ta ut skatten direkt vid bränslepumpen kan jag tänka mig en att en transponder eller ”go-box” som den ibland kallas monteras i alla fordon som omfattas av regelverket.

Denna ska sedan registrera hur långt fordonet körts under mätperioden och per automatik skicka informationen till ett centraliserat debiteringssystem som sedan likt dagens system för trängselavgifter per automatik skickar räkningen till ägaren/brukaren av fordonet periodiskt – Förslagsvis kvartalsvis.

Att sedan skatta efter val av typ av drivmedel får man i detta fall lösa genom att ålägga bilägaren att via kvitto påvisa att man tankat annat än diesel i en dieselbil om man önskar nedsättning av skatten.

Själva transpondern bör vara gratis medan installationskostnaden bärs av fordonsägaren för fordon som redan är i bruk och av tillverkaren för de fordon som säljs nya.

Ett brett införande där avgiften träffar alla fordon utom veteranfordon är viktig om vi vill snabba på övergången till ett modernare och betydligt miljövänligare fordonsbestånd i Sverige.

Dessutom är det en rättvisefråga att vi betalar för faktisk körsträcka och drivmedelsval och inte som idag efter en schablon som inte tar hänsyn till körsträckan och valet av drivmedel.

Jag vill dessutom att skatteavdragen för resor till och från arbetet för de som bor så till att kollektiva transportmedel inte kan nyttjas ska förstärkas så att miljöavgiften för dessa resor blir helt avdragsgill.

För nya bilar ska systemet slå till maximalt redan från början med dryga avgifter för alla bilar som släpper ut mer än det gränsvärde vi bestämt oss för. För bilar däremellan ska systemet innehålla en trappa med avgiftsrabatt som gör det dyrare ju nyare bilen är.

Slutligen bör detta system ersätta både dagens fordonsskatter och de miljöpremier som finns undantaget den skattebefrielse som utlovades under de första 5 åren för de som köpte en bil med låga utsläpp. För dessa ska systemet införas först när de passerar 5-års gränsen.

I kombination med detta system så bör vi framledes premiera de som köper en elbil eller vätgasbil – Detta genom att göra elbilar och vätgasbilar helt skattebefriade under hela sin livstid

Slutligen ska en schabloniserad fordonsskatt som är relativt hög utgå om bilen exporteras ut ur Sverige under bilens första 10 levnadsår och då träffa den som exporterar bilen ut ur landet – Är exportören ett företag ska fordonsskatten vid export inte vara avdragsgill i företagets bokföring utan betalas rakt av med skattade pengar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den slutsatsen kan man dra när man tar del av hur SD förbrukar de kvinnor som av olika anledningar valt att ansluta sig till partiet. I en kartläggning utförd av tidningen Expo framgår det att hela 36% av SD:s kvinnliga företrädare i kommun, landsting och riksdag lämnat partiet under innestående mandatperiod.

Detta är uppseendeväckande på många sätt och påvisar det som många kvinnor som lämnat SD anför när de säger att det  enda sättet att överleva som kvinna i SD är att ha en manlig beskyddare – Om man saknar en sådan är man ett lovligt byte enligt bland annat avhopparen och den numera politiska vilden Hanna Wigh.

Många frågar sig hur länge SD:s mest framträdande kvinna Paula Bieler ska orka härda ut i partiets tjänst trots att hon internt i partiet går under namnet judehoran. Att hon kallas så av manliga partikollegor finns inspelat så det råder inga tvivel om sanningshalten i det påståendet.

Den politik SD vill föra och som berör kvinnor visar även den att kvinnor ses som en förbrukningsvara av den dominanta manliga partiledningen.

Att som parti sparka mot kvinnor genom att vilja begränsa den fria aborträtten till 12:e graviditetsveckan och därtill fritt förespråka en förändring som innebär att barnmorskor själva ska få avgöra om de vill ge abortvård eller inte är att gå emot kvinnor och deras rätt att som kvinna själv bestämma över sin kropp.

Den rätten kämpade Sveriges kvinnor hårt och länge för att uppnå – Att slutresultatet av den kampen över en natt ska kunna upphävas av en samling män skrämmer.

Att kvinnor som ansluter till SD lämnar partiet rätt fort när den inser detta förvånar inte mig och med det sagt så vill jag avsluta med att säga att SD i grund och botten är ett kvinnofientligt parti som prioriterar män och deras behov oerhört mycket högre än kvinnors mänskliga fri- och rättigheter.

Den sanningen borde dessutom få människor att tänka än längre och fråga sig vilken sorts samhällsbygge som blir fallet om SD:s politik till äventyrs skulle få inflytande i framtida regeringar?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Nyhetsflödet har länge präglats av hur hyrorna i de lägenheter som byggdes inom ramen för miljonprogrammet kan stiga med så mycket som 60% efter att de renoverats enligt plan.

Hyreshöjningarna blir riktigt påtagliga i det lägenhetsbestånd som allmännyttan sålt till privata fastighetsägare där hyreshöjningar på 40% ser ut att vara norm för fastigheter i attraktiva lägen – T.ex. i Stockholm city, dess närområde och andra liknande områden.

Tidigare gjorda utredningar av bland annat Hyresgästföreningen påvisar hyreshöjningarna på ca 20% i de delar som fortfarande ägs och förvaltas av allmännyttan och på  en nivå mellan 20-60% i de fastigheter som tillhör privata bostadsbolag.

Som grund för hyreshöjningarna anges de standardhöjningar som köksbyten och stambyten sägs medföra samt för den upprustning i övrigt som sker för att skapa en modern standard i lägenheterna.

I min värld är dessa hyreshöjningar ett sätt att smygvägen föröka införa marknadshyror. Hyreshöjningar på grund av renovering är fel och blott och allena ett sätt att driva bort svaga grupper och skapa större hyresintäkter.

Rätt skött ska hyresvärdarna fondera pengar för dessa renoveringar fortlöpande så att lägenheterna kan genomgå en planenlig renovering utan stora medföljande hyreshöjningar – Något som inte skett därför att man istället för att fondera för framtida renoveringar använt pengarna för att öka vinsterna och dela ut dessa till aktieägarna.

Att hyresgästerna får acceptera en liten hyreshöjning i samband med renovering har jag inget emot så länge den hyreshöjningen inte överstiger 5%.

I min värd ska lägenheter renoveras fortlöpande så att de i alla lägen håller en acceptabel och modern normalstandard.

Det är mot den bakgrunden jag anser att det är fel att hyrorna ska skilja mellan nyproduktion och gammalt bestånd. I en solidarisk värd ska hyran per kvadratmeter vara lika för alla lägenheter med undantag av lyxlägenheter där lyxen utöver normalstandard till fullo ska belasta den specifika lyxlägenheten och dess hyresgäst.

När det gäller lyxlägenheter ska det dessutom finnas en spärr som innebär att hyresvärden inte ensidigt kan bestämma att uppgradera befintligt bestånd till lyxlägenheter utan att först inhämta nuvarande hyresgästers medgivande för den förändringen om den medför en hyreshöjning för hyresgästen.

Att landets hyresvärdar – Allmännyttiga likväl som privata ska tvingas fondera medel för att underhålla och renovera så att hyreshöjningar på grund av renovering och underhåll aldrig blir verklighet utgör således en rättvisefråga och en fråga vi socialdemokrater bör agera i med bestämdhet.

För egen del vill jag helst låta marknaden sköta detta på frivillig väg – Fungerar inte detta är jag beredd att lagstifta i frågan och tvinga fastighetsägarna att fondera för framtida renoveringar.

Rätten till en bostad tillhör en av samhällets grundläggande rättigheter – Som sådan måste denna rättighet skyddas från missbruk.

Därför är det ohållbart att fortsätta på samma sätt som idag. Det faller på sin egen orimlighet att människor som har ett hyreskontrakt ska tvingas avsäga sig detta och flytta därför att hyrorna höjs till en nivå man inte förmår betala som en följd av en renovering som fastighetsägaren kände till skulle komma redan när fastigheten byggdes.

Låt oss därför solidariskt stå upp för denna grundläggande rättighet och göra det enda rätta genom att stoppa hyreshöjningar med renoveringar, stambyten och lyxsaneringar som skäl för hyreshöjningen.

Sverige ska ha en blandad befolkning i hyresbestånden – En befolkning som inte hotas av att delas in i ett A- och ett B-lag på grund av oskäliga hyreshöjningar som följd av renoveringar.

Detta är ett viktigt ställningstagande då en fortsättning på nuvarande sätt i förlängningen innebär att bara bättre bemedlade har möjlighet att hyra och bo i attraktiva stadsdelar och i attraktiva bostadsområden samtidigt som de mindre bemedlade hänvisas till områden utanför stan.

Sätter vi inte stopp för detta nu kommer segregationen att öka än mer vilket vore förödande för samhället och samhällsbygget – Tänk på det när du röstar den 9 september 2018.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Bemanningsbranschens branschorganisation slår sig ständigt för bröstet och påstår sig ha skapat många nya jobb. T.ex påstår de sig ha skapat 200.000 nya jobb under 2015 – Vad de glömde bort att säga i hastigheten var att drygt 150.000 av dem bara varade i en dag och att antalet årsanställda uppgår till knappa 75.000 människor.

För mig är bemanningsföretagens ökade utbredning och stora volymökningar ett tecken på att samhället blivit girigt och egoistiskt därför att bemanningsföretagen i grunden skapades för att kunna runda LAS och andra för landets arbetstagare viktiga regelverk vars syfte är att skapa en god arbetsmiljö och trygghet på arbetsmarknaden.

Vi får aldrig glömma att bemanningsbranschen innebär att man som anställd går miste om alla de fördelar lagen om anställningsskydd ger landets arbetstagare.

Att arbeta inom och/eller genom ett bemanningsföretag innebär att man kan bytas ut från en dag till nästa om det företag man är uthyrd till upplever att man som arbetstagare är jobbig därför att man ställer krav på arbetsmiljö mm.

Kort sagt kan man säga att bemanningsbranschen innebär att arbetstagarna behandlas som handelsvaror snarare än som betydelsefulla medarbetare – Handelsvaror som kan bytas ut om de blir utslitna eller inte presterar i nivå med vad arbetsgivarna kräver.

Denna situation ska vi inte ha i Sverige anno 2018 – Därför ska bemanningsbranschen regleras och regleras strikt.

Jag har inget mot bemanningsbranschen som sådan när den fungerar som det var avsett från början viket var att hjälpa företag som hade kortvariga behov av tillfällig arbetskraft för att klara av en produktionstopp av tillfällig karaktär.

Idag fungerar inte bemanningsbranschen på avsett sätt – I stället har användandet av bemanningsföretag blivit ett sätt att gå på sidan av lagen om anställningsskydd med flera lagar och ett sätt att kunna göra sig av med övertalig personal på mer eller mindre daglig basis för att maximera vinsterna.

Bemanningsbranschen har därmed skapat en situation som innebär att reguljära företag har betydligt färre anställda än de hade innan bemanningsbranschens intåg för att därefter hyra in på veckobasis i exakt det antal de anser sig behöva just för stunden.

För mig innebär den utvecklingen att arbetstagare/människor blivit en handelsvara på ett sätt som lagstiftaren aldrig avsett vilket innebär att vi måste göra något för att lösa problemet och återställa ordningen på arbetsmarknaden.

Därför vill jag förstärka lagstiftningen på området och skapa samma anställningsskydd för de som är anställda inom bemanningsbranschen som de som är anställda i reguljära företag.

Detta innebär att jag i en framtid genom lagstiftning vill tvinga bemanningsföretagen att tillsvidareanställda sina medarbetare på samma sätt och enligt samma regelverk som övriga företag.

Därutöver vill jag införa begränsningar för hur länge ett företag kan hyra in personal utan att tvingas anställa dem i det egna företaget. För mig framstår det fullt rimligt att personalen ska vara anställd i det egna företaget om behovet av extrapersonal varar 6 månader eller längre.

Jag vill dessutom ha ett regelverk som innebär att företag inte kan runda reglerna genom att byta bemanningsföretag. Reglerna ska kompletteras med ett tak för hur stor procentuell andel av den totala arbetsstyrkan som får hyras in för att tillse att företagen anställer i egen regi i större utsträckning än idag.

2018 ska arbetstagare inte vara handelsvaror – Arbetstagare ska vare en resurs som företagen värnar om och behandlar med största respekt.

Som socialdemokrater har vi alltid tagit arbetstagarnas parti och kämpat för schyssta löner och schyssta arbetsvillkor – En företeelse vi ska fortsätta med genom att lagstifta så att bemanningsföretagens rovdrift och härjningar på svensk arbetsmarknad begränsas till ett minimum.

Sveriges arbetstagare ska inte ha tillfälliga anställningar och visstidsanställningar – I Sverige ska arbetstagarna ha tillsvidareanställningar med heltid som norm.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag påstår med rätta att det är jämlikhet och kampen för ett jämlikt samhälle som är kärnan i det vi svenskar ser som den svenska samhällsmodellen och det svenska sättet att organisera samhället och att det jämlika samhället är folkflertalets outtalade mål.

Jag påstår också att denna kamp till stora delar avstannat därför att vi under allt för många år ägnat oss åt en nyliberal politik som springer den fria marknadsekonomins ärenden. Resultatet av den politiken är klar och tydlig i och med att Sverige är ett av de länder där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökat allra snabbast.

Hur och varför detta skett kan man ha olika teorier om!

För egen del är jag övertygad om att största orsaken är att politiken och politikerna lyssnat allt för mycket på marknaden och marknadens lobbyister i stället för att lyssna på väljarna och därför slutat förstå att det är politiken som ska styra marknaden snarare än dagens ordning där det är marknaden som styr politiken.

Att marknaden styr politiken bygger jag på många företeelser. Det största beviset står att finna i att Sveriges rikaste 3% gått från att 1986 äga och kontrollera 1/5-del av de totala tillgångarna till att 2014 äga och kontrollera 1/3-del av de totala tillgångarna.

Att klyftorna kunnat öka på detta sätt går bara förklara med att politiken sprungit marknadens ärenden snarare än väljarnas ärenden – Hade ett omvänt förhållande rått skulle inkomst- och förmögenhetsklyftorna aldrig ökat så som de gjort.

Att de rikaste 3% kunnat öka sina inkomster och förmögenheter på det sätt de gjort kan till sin helhet tillskrivas det faktum att vi frångått en väl fungerande blandekonomin och en offentligt ägd och driven offentlig sektor till ett system som tillåter avregleringar, privatiseringar och privata vinstdrivande företag inom offentlig sektor.

Den ekonomiska jämvikt som våra politiska förfäder jobbade mycket hårt för att uppnå drivna av politisk glöd och därför att de insett och hade kunskap om att ekonomisk jämvikt är viktig om man vill bygga ett jämlikt samhälle är helt bortblåst i vår tid.

Dessutom verkar det som om kunskapen om varför jämvikt och en balans mellan offentlig- och privatsektor är viktig blivit sopad under mattan och ersatt av en i många stycken falsk stämsång som sjunger den fria marknadsekonomins lov.

Missförstå mig rätt – Jag är ingen motståndare till marknadsekonomi så länge den tillämpas på de områden (läs privat sektor) där den hör hemma – Däremot är jag motståndare till att offentlig sektor och nyttjandet av våra gemensamma skattepengar ska utsättas för marknadsekonomins mekanismer då marknadsekonomi inte hör hemma inom offentlig sektor.

En fungerande blandekonomi där offentlig sektor och privat sektor går hand i hand utan att inkräkta på varandras område är nyckeln till bygget av ett jämlikt samhälle.

Den kunskapen ska vi ta vara på och använda i arbetet med att värna och bygga morgondagens samhälle – Det samhälle som bygger på den svenska samhällsmodellens principer.

År av en politik som springer den fria marknadsekonomins ärenden har inneburit att statliga och offentliga företag och verksamheter har sålts ut för en spottstyver för att strax därefter i privata händer värderas betydligt högre än det värde de hade när de såldes ut.

Det är därför Sveriges rikaste 3% kunnat öka sina förmögenheter på det sätt jag beskrivit ovan och det är därför vi nu ska sätta stopp för detta och se till att den framtida utvecklingen när det gäller förmögenhetsspridningen går i omvänd riktning.

Hela iden om att offentlig verksamhet ska konkurrensutsättas och drivas av privata vinstintressen är förfelad då allt den gör är att öka klyftorna i samhället.

Avregleringar och privatiseringar skapar dessutom ett annat dilemma för politikerna – Nämligen att de arbetstagare som finns i verksamheterna som privatiserats i regel drabbas av sämre löneutveckling och sämre anställningstrygghet och arbetsvillkor än när de var anställda av det offentliga.

I korthet vill jag påstå att allt detta lett till stora magnetfält som stör den ideologiska kompassen i sådan omfattning att till och med socialdemokratiska politiker och vänsterpolitiker gått helt vilse.

Politik och politiska beslut har under allt för lång tid spelat på den fria marknadens villkor utan att någon ifrågasatt och/eller reagerat i egentlig mening. Det är detta vi ska ändra på nu när den svenska samhällsmodellen ska användas som referensram för vilken typ av samhälle vi ska bygga.

Vi ska ändra på det därför att politik i grund och botten handlar om en enda sak – Om vilken typ av samhälle vi ska bygga och om för vem samhället ska byggas.

Inom socialdemokratin vill jag därför se en utveckling som gör att vi tar fasta på vår ideologi och förverkligar det samhälle den säger att vi ska bygga.

Socialdemokratisk ideologi strävar och har alltid strävat efter att bygga ett jämlikt samhälle med små inkomst- och förmögenhetsskillnader där alla människor har lika värde – Något som måste bli klart och tydligt när vi nu ska förverkliga det som i ord och mening är den svenska samhällsmodellen.

I praktisk handling innebär det att alla socialdemokratiska politiker ska leva som de lär och i alla lägen följa den väg den ideologiska planen anbefaller.

För mig innebär det att alla politiska beslut ska förankras bland partiets kärnväljare och följa ideologin. När vi socialdemokrater fattar beslut som påverkar arbetstagare och deras situation ska besluten ta fasta på hur de påverkar arbetstagarna snarare än på vad som är bäst för den fria marknadsekonomins krafter.

Blandekonomin ska återställas vilket innebär att offentlig sektor och dess verksamheter framgent ska drivas i offentlig regi medan privata företag och företagare ska driva företag i den privata sektorn.

Precis som jag gav uttryck för i tidigare inlägg ska vi som politiker i allmänhet och som socialdemokratiska politiker i synnerhet sätta arbetstagarna och deras väl och ve främst när vi utformar upphandlingskriterier och så kallade skallkrav i samband med offentliga upphandlingar.

En rättvisare fördelning av vinsterna av allas arbete ska vara rättesnöre i det socialdemokratiska samhällsbygget.

Därför uppmanar jag alla partikamrater som inte redan gör så att rätta in sig i ledet och börja leva och andas politik och socialdemokratisk ideologi 100% av tiden.

Att vara politiker är inget vanligt arbete som sker på kontorstid. Politik är eller borde i vart fall vara ett kall som 100% av tiden styr viljan att förändra och bygga ett bättre samhälle.

Den svenska samhällsmodellen är värd att värna därför att det är i det begreppet vi hittar formeln för hur vi ska bygga det jämlika samhälle som utgör grunden för ett välmående Sverige och en positiv samhällsutveckling.

Låt oss därför visa detta för väljarna i allt vi gör och i allt vi beslutar från och med nu.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den vackra och glättiga fasad som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg med Littorin som arkitekt byggde upp runt moderaterna krackelerade snabbt under Anna Kinberg Batras ledning.

När Ulf Kristersson tog över stafettpinnen efter AKB såg det för ett kort tag ut som om krackeleringen stoppats men när hans smekmånad nu är över kan vi konstatera att den fortsatt att krackelera i accelererande takt för att numera vara helt raserad.

Trots att moderaterna hela tiden varit ett renodlat högerparti lyckades den förra partieldningen lura svenska folket att moderaterna nu blivit ”Nya Moderaterna, Sveriges nya arbetarparti”.

Med reformer som arbetslinjen som bara är ett annat ord för sämre trygghet i de sociala trygghetssystemen och jobbskatteavdrag som är ett annat namn för kraftiga skattesänkningar för de redan välbemedlade lyckades man under lång tid lura svenska folket att tro att man ändrat sin politik och nu står på den svages sida.

När man läser motioner till och beslut tagna av moderata partistämmor står det allt klarare att moderaterna nu lämnar den väg och inriktning de haft under Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för att gå tillbaka till varande det högerparti man egentligen alltid varit.

Det syns det klart och tydligt – Inte minst i opinionsmätningarna att den vackra fasaden krackelerar snabbt och att svenska folket nu tydligt kan se vad jag alltid hävdat – Nämligen att moderaterna är samma gamla högerparti som det alltid varit.

Att kalla partiet för nya moderaterna och Sveriges nya arbetarparti har precis som jag många gånger sagt bara varit en täckmantel för att i det fördolda kunna genomföra traditionell moderat högerpolitik.

Den enda kredit jag ska ge går till ungdomarna i MUF som genom sina förslag tydligt påvisar moderaternas rätta ansikte som varande ett parti för de redan rika och välbärgade.

Försämringar i LAS – Flexibel (läs fri) hyressättning – Sänkta skatter – Sänkta ingångslöner och osäkra anställningsförhållanden fyller ett enda syfte – Att berika de rika och samtidigt göra de fattigare ännu fattigare.

Jag vill hävda att Kristersson och den övriga partiledningen liksom KD kommer att gå en dyster framtid till mötes – Frågan är bara till vilket parti väljarna flyr? Om jag får gissa går det stora flertalet till C och SD och några få till L och S.

Med denna nygamla inriktning kommer partiet att krympa och även om det inte ännu är bevisat så tror jag att Annie Lööf mer och mer framstår som ledaren av det som återstår av det som en gång var Alliansen.

Skulle moderaterna göra verklighet av att bryta Reinfeldts och Borgs löfte om att aldrig göra sig beroende av SD och därigenom skapa oreda i Sverige kommer väljarnas dom inte att bli nådig mot Kristersson & Co.

Det enda riktigt bra som kommit ur detta är att den traditionella blockpolitiken är död vilket gör det lättare att forma regeringar över blockgränserna i en framtid – Ett sådant klimat i den svenska politiken ger oss sannolikt ett Sverige som blir lättare att regera än vad som varit fallet de senaste 20 åren.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Vår socialdemokratiska politik ska alltid vara klar och tydlig och drivas i överensstämmelse med vår ideologi och de ideal ideologin förespråkar.

Kärlek – Solidaritet och alla människors lika värde måste finnas som en naturlig del i allt vi beslutar och som en självklar ingrediens i alla våra politiska förslag och reformer.

Allt sedan vi tog över regeringsmakten har varit det varit tufft och svårt år för oss socialdemokrater att påvisa att vår politik bygger på ovanstående ideologiska fundament – Detta därför att vi under vårt första regeringsår tvingats regera på en budget som inte var vår egen.

Resten av mandatperioden har dominerats av en enda fråga – Flyktingmottagandet och asylpolitiken vilket gjort att alla andra frågor har drunknat i nyhetsflödet trots att vi faktiskt genomfört de flesta av våra vallöften till dags dato.

Ovanpå det har vi gått kräftgång i opinionsmätningarna beroende på att vi varit otydliga med vad vi vill och därför att vi ena stunden säger en sak för att i nästa stund göra tvärt emot vad vi sagt.

Det är förvisso naturligt att man kan behöva ändra sig i vissa frågor – Speciellt när förutsättningarna och verkligheten förändras på det sätt som skett med anstormningen av asylsökande – Dock måste ett förändrat ställningstagande alltid förklaras och skäl påvisas för varför den ändrade inställningen är nödvändig vilket vi oftast misslyckats med att göra.

Det är därför påstår jag att socialdemokratisk politik alltid måste vara ska klar, tydlig och rakryggad då det är den enda vägen framåt om vi vill återvinna väljarnas och arbetarklassens fulla förtroende för att vår politik är den politik som tillvaratar deras intressen bäst.

Alla frågor vi driver ska precis som jag sa inledningsvis ha en direkt koppling till vår ideologi. Just kopplingen mellan den faktiskt förda politiken och det ideologiska fundamentet är A och O om väljarna ska känna igen sig och kunna kontrollera att vi lever som vi lär – Detta därför att det är ideologin som styr vilket samhälle vi vill bygga.

Med detta blogginlägg vill jag sålunda lägga fundamentet för vad jag tycker är viktiga framtidsfrågor – Dessutom med ett löfte om att jag ihärdigt fram tills sista blodsdroppen kommer att slåss för det jag tycker är viktigt. Denna kamp som med all säkerhet blir både extern och intern är viktig om vi vill stärka väljarstödet inför nästa val.

Den politiska linje jag kommer att driva och jobba för att förverkliga innebär en återgång till den traditionella socialdemokratiska politik som genomsyrat partiet historiskt – Framför allt under regeringarna Erlander och Palme. Den politik som lyfte arbetarklassen ut ur fattigdom och den politik som skapade ett jämlikare Sverige med genuin välfärd och en stark framtidstro.

För att nå dithän kommer jag att förespråka en väg där Sverige under de kommande 5 till 6 åren lånar för att investera i åtgärder som skapar tillväxt och starkare välfärd. De nyliberala idéerna om en budget i balans, budgettak och en finansiering av reformer krona för krona kommer sålunda att överges till förmån för en expansiv tillväxtpolitik där vi till viss del lånefinansierar de reformer som är nödvändiga för att nå målen.

Utan att i detta läge gå in på djupet av de frågor jag kommer att driva är följande reformer och områden de som jag prioriterar och ser som mest viktiga utan inbördes rangordning:

• Ett införande av en produktionsavgift som ersättning för arbetsgivaravgifter för att säkra finansieringen av de sociala trygghetssystemen och framtidens pensioner.
• Införande av nya dubbelbeskattningsavtal som ersättning för de nuvarande – Detta så att skatteplaneringen upphör och så att alla företag betalar de skatter de rimligen borde betala.
• En fullt ut förnyad integrations- och migrationspolitik som blir effektiv och framgångsrik och sätter människor i arbete.
• Ett förstatligande av skolan.
• En reform som avskaffar landstingen och ersätter dessa med 6 – 8 sjukvårdsregioner som sorterar direkt under staten – dessutom innehållande ett slopande av det fria vårdvalet.
• Stora investeringar i jobbskapande åtgärder inom offentlig sektor med målsättningen att offentlig sektor ska skapa 50.000 – 75.000 nya jobb varje år.
• Ett återinförande av målsättningen att uppnå full sysselsättning med arbetslöshetstal på max 2%.
• Ett återinförande av Bostadsförsörjningslagen för att bygga bort bostadsbristen.
• Genomföra en övergång till ett helt fossilfritt samhälle senast 2040 – Bland annat genom att stimulera en övergång till cirkulär ekonomi.
• Reformer för att stärka arbetsrätten, garantera anställningstryggheten och stärka fackföreningarnas inflytande över arbetslivet.
• Skapa ett jämlikare samhälle för alla – Ett samhälle där inkomst- och förmögenhetsklyftorna minskar i stället för att öka.
• Återställa nivåerna och och funktionerna i de sociala trygghetssystemen till sin forna glans.
• Återställa pensionsnivåerna till en nivå på 70% av lönen AFP, ATP och avtalspension sammantagen.
• Tillsätta en utredning för att se över möjligheter och konsekvenser för ett införande av en basinkomst lika för alla ovan 18-års ålder som ersättning för de flesta av dagens bidrag.

Exakt hur varje punkt ska genomföras kommer jag att återkomma till efter valet. Vissa av de saker jag vill genomföra behöver vi givetvis räkna på för att hitta rätt nivåer – T.ex. produktionsavgiften och basinkomsten – Dock lovar jag att detta inte ska bli några långbänkar då införandet av det jag föreslår brådskar och helst skulle ha varit infört redan igår.

En sak jag är på det klara med är att vi måste återgå till en ordning där det är vi politiker som fattar besluten och tjänstemännen som administrerar genomförandet av de beslut vi fattat. Dagens ordning där tjänstemän har allt för stort inflytande ska upphöra.

Budskapet och tågordningen ska vara klar och tydlig – Politiken beslutar, tjänstemän administrerar och människor och företag efterlever det som beslutats.

Måhända kommer en del att påstå att detta leder till politikerstyre därför att regeringen kommer att följa upp att besluten administreras i enlighet med besluten – Skulle så bli fallet är jag fullt komfortabel med den situationen av den enkla anledningen att det är de politiker som folket valt som fattar besluten.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter att ha fått den stora migrations överenskommelsen på plats för länge sedan är det hög tid att vi slutar slira och snarast påbörjar det stora arbetet med att effektivisera och möjliggöra den integration av invandrare och arbetslösa långt från arbetsmarknaden som skulle ha gjorts för åtskilliga år sedan.

Som jag ser det är en av de största anledningarna till att migrationsfrågan vuxit i betydelse hos väljarna och att främlingsfientlighet och rasism vuxit fram i vårt land just avsaknaden av en väl fungerande och effektiv integrationspolitik.

Det behövs stora satsningar för att bryta både segregation och utanförskap och för att skapa en stark vi känsla bland alla som bor i vårt land. Samtidigt får vi i detta arbete inte glömma bort alla långtidsarbetslösa som även de måste integreras för att komma i arbete – Om än på ett något annorlunda sätt.

Att detta innebär stora utmaningar för samhället ska vi aldrig ducka för – Inte minst hos landets kommuner som kommer att ställas inför stora utmaningar.

Vi kommer att behöva fler av allt – Fler lärare och förskolelärare, fler SFI lärare, fler bostäder och fler skolor och förskolor mm. Ovan på detta fler socialsekreterare och andra personalkategorier som måste finnas för att integrationsarbetet ska bli framgångsrikt.

Rätt strukturerat kan delar av de som behöver anställas hämtas bland dem som ska integreras vilket öppnar nya möjligheter att integrera de som ska integreras och sätta dem i arbete och egen försörjning.

Den stora frågan många ställer sig är – Klarar vi av detta?

Självklart klarar vi det säger jag men inte utan umbäranden och hårt arbete parat med god planering och framsynta politiska beslut.

Landets kommuner måste redan nu i högre grad än tidigare planera för tillväxt – Dvs. för att kommunens invånarantal kommer att öka snarare än sjunka.

Inte minst i inlands och glesbygdskommunerna som under lång tid haft en minskande befolkning som verklighet öppnar detta möjligheter att vända trenden och på nytt skapa befolkningstillväxt om integrationen sker på rätt sätt.

Jag är oerhört glad över att överenskommelsen kunde träffas av en så bred majoritet av riksdagens partier – En majoritet som representerar 80% av de samlade väljarsympatierna.

Att uppgörelsen blev bred bör därför innebära att vi använder detta som ett sätt att stärka landets kommuner när vi nu ska bygga ut och satsa på tillväxt. På precis samma sätt som partierna centralt fått göra avkall på vissa områden för att nå en uppgörelse måste vi arbeta i kommunerna för att skapa hållbara och breda lösningar för framtiden.

Det är ute i landets kommuner det arbete måste ske som sedan ska ligga till grund för de kompletterande överenskommelser som måste till för att få alla bitar i grundöverenskommelsen på plats.

Kommunerna måste komma med äskanden och förslag på vad just de behöver och på vilka beslut som är viktiga för att de framgångsrikt ska kunna klara den utmaning de nu ställs inför.

När detta är känt måste vi sätta oss ner och titta på hur vi bäst finansierar den grundinvestering som föregår alla utökningar varesig det gäller företag eller kommuner – Investeringar som sedan ger avkastning i form av ökade skatteintäkter som en effekt av att fler har inkomst och betalar skatt och därför att fler konsumerar mer av det företagen producerar.

Bostadsbyggandet måste starta omedelbart – Bäst sker detta genom en återinförd Bostadsförsörjningslag.

Vi måste titta på hur vi effektivast kan utbilda de lärare, förskolelärare, socialsekreterare och andra personalkategorier som behövs i ett växande samhälle samt hur vi på effektivaste sätt använder de som ska integreras och/eller är arbetslösa i det arbetet.

Att vi växer och måste anställa fler kommer dessutom att minska arbetslösheten om vi gör på rätt sätt.

Att gå från avveckling till utveckling kostar pengar – Så har det alltid varit. En omställning från avvecklingsfas till tillväxtfas är därför nödvändig.

Därför ska vi titta på hur vi historisk klarat av sådan samhällsutveckling och hur den finansierats. Den som gör så kommer att se att det är möjligt med utveckling så länge som alla solidariskt bidrar med sin tid, sin kunskap och sina skattepengar.

I en utvecklingsfas är det inte fel att låna till investeringen då en investering är just en investering och något som kommer att ge avkastning i en framtid. Så gör företag när de investerar i ny teknik eller utökad produktion och så har alla samhällen gjort historiskt när de befunnit sig i en utvecklingsfas.

Vi bör även inse att ett Sverige som växer skapar grogrund för ännu mer tillväxt – Dessutom attraherar det ytterligare tillväxtkapital i form av företag som önskar etablera sig på en växande marknad.

Jag när en förhoppning om att den överenskommelse som gjorts medför att den blockpolitik som länge präglat Sverige kan överges och att vi nu kan gå in i en era av breda överenskommelser på alla områden som gör att samhället utvecklas till det bättre.

Då därför att alla tjänar på detta  – Om inte på kort sikt så åtminstone på lång sikt.

Avslutningsvis vill jag upplysa alla om att de pengar som är undangömda i skatteparadis och därför inte beskattas i dagsläget skulle kunna finansiera det som nu måste göras och detta flera gånger om. Om alla solidariskt hjälper till så fixar vi detta utan problem.

Därför bör skatteavtalen skrivas om så att skatteplanering blir mer eller mindre omöjlig att utföra i en framtid – Detta för att staten ska får in skattepengar nog att använda till tillväxt och samhällsutveckling.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I dagarna har vi som bor på Ersboda fått motta material från arbetarpartiet där de säger att det är hög tid att politikerna börjar lyssna till de boende på Ersboda för att se till att de får de faciliteter och förbättringar de önskar för att göra området ännu mer levande och för att de ska trivas ännu bättre.

Låt mig därför upplysa arbetarpartiet om att ni är ordentligt akterseglade och frånåkta på det området då vi socialdemokrater redan för dryga 3 år sedan startade det arbetet med mig som motor i projektet.

Jag startade personligen upp politiska caféer på Ersboda Folkets Hus där jag tillsammans med min förening Ersboda S-förening bjöd in politiker från olika nämnder till debatt mellan varandra och framför allt med publiken – Allt enligt konceptet med en socialdemokrat och en från alliansen och med debatten med publiken som det viktiga.

Detta resulterade i att vi fick en fullständig bild av vad Ersbodaborna önskade se utvecklas på området. Resultatet av det som framkom börjar nu skönjas då jag gillar mycket verkstad och lite snack snarare än det omvända och därför att jag tack vare god kontakt med duktiga partikamrater i ledande ställning fått saker att hända på Ersboda.

Av det som framkom är bland annat följande saker på gång i området, allt i enlighet med de boendes önskemål:

• En flytt av fritidsgården från Sporthushallen på Västra Ersboda till Folkets Hus på Östra Ersboda Centrum där ungdomarna vill att den ska vara.
• Ombyggnad av utemiljön runt Folkets Hus och Coop med tillskapande av spontana mötesplatser i olika storlekar där de boende på området kan träffas och umgås.
• Byggande av så kallad ”kulananläggning” vid Östra Ersbodaskolan för basket, innebandy och fotboll på liten plan med tillhörande avdelning för att sitta och umgås.
• Utglesning av skogen mellan Östra Ersbodaskolan och Äventyrslekparken så att de som idag är rädda vågar gå dit även om det skymmer.
• Upprensning och utglesning av skog och sly runt elljusspåret så att fler vågar använda det utan att ha känslan att riskera att bli överfallen när man motionerar.
• Tillkomsten av en 11-manna konstgräsplan för fotboll på grusplanen vid Östra Ersbodaskolan.
• Via samarbete med PRO hittat entreprenör villig att bygga ett trygghetboende där de äldre vill ha det placerat.
• Upprensning av slyet runt cykel- och gångbanor på området inklusive pumpmöjligheter för cyklar och bättre belysning mm.

Detta är bara början och vi socialdemokrater kommer självklart att fortsätta vårt arbete för att göra Ersboda ännu mer levande och ännu mer attraktivt – Bland annat genom att förtäta och genom att över tid bygga ut med fler affärslokaler på Östra Ersboda centrum.

Socialdemokratisk politik gör skillnad!

Låt mig dessutom upplysa Arbetarpartiet om att handelsområdet numera heter Stora Birk och består av både Ersbodas och Mariedals forna handels- och industriområden.

I Föreningen Stora Birk som drivs av handlarna och företagarna har jag som ordförande tillsammans med styrelsen och vår duktiga centrumledare lyckats mycket bra med att få gehör för våra önskemål hos kommunen.

Bland det som kan nämnas är att namnet Stora Birk nu används även av kommunen och att vi lyckats få med även den existerande delen av området i den stora infrastrukturutredning som ska göras inför utvidgningen av Stora Birk som ska ske på Sandbäcken.

Det innebär att hela trafiksituationen mm. ska ses över och byggas om för att klara framtidens behov – Något som är en stor seger för det handelsområde som med råge är störst i Umeå och även i Norrland om man ser till omsättning och därtill det handelsområde som sysselsätter flest medarbetare.

Med allt detta sagt så tycker jag att det är att ta sig vatten över huvudet när man som AP nu strax innan valet kommer och påstår att man ska lägga sin röst på dem om man vill se förändringar till det bättre på Ersboda.

Ni är långt efter er tid AP – Tåget har redan gått långt innan ni ens klev upp på perrongen. 

Sedan kan man fråga sig varför detta utspel kommer just nu och inte i början av mandatperioden vilket var tidpunkten för när vi socialdemokrater började arbeta med saken på allvar.

Politik handlar om att vilja och om att påvisa mer verkstad och mindre snack – Något vi socialdemokrater klart och tydligt påvisat att vi tar på fullaste allvar med Ersboda som ett gott exempel.

Vill man ha action och handling är det på socialdemokraterna man ska lägga sin röst – Vill man i stället snacka och bli kvar på perrongen kan man rösta på AP eller något av övriga partier som aldrig visat intresse för Ersboda.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”