I en debattartikel publicerad i VF vilken du hittar på följande länk: https://www.folkbladet.nu/2201024/byt-ut-lekmannen-i-de-kommunala-bolagen ondgör sig signaturen Oberoende Observatör över ordningen i Umeås kommunala bolag.

Oberoende Observatör som med jämna mellanrum gör inspel i den politiska debatten i Umeå ondgör sig över det faktum att det enligt denne sitter alldeles för många lekmän i styrelserna för de kommunala bolagen i Umeå och att detta skulle vara skadligt för både bolagen och för kommunen och dess medborgare.

Låt mig därför upplysa Oberoende Observatör om att den åsikten är felaktig så länge den grundas på de orsaker som anges i debattartikeln.

Tvärtemot Oberoende Observatörs påstående så är sanningen den att lekmannastyrelserna i Umeå kommunföretags sfär gör ett mycket bra jobb – En arbetsinsats som borde berömmas snarare än kritiseras.

Låt mig dessutom göra följande klarläggande för att tydliggöra viken roll ett bolags styrelse har:

En styrelse i ett bolag sitter där tillsatta av bolagets ägare – I detta fall Umeå kommun med uppgiften att säkerställa att ägarens direktiv till bolaget följs till punkt och pricka av bolagets ledning samt att aktiebolagen och andra för verksamheten inblandade lagar följs till punkt och pricka.

Därutöver har styrelsen i uppgift att tillsammans med bolagets revisorer tillse att balans- och resultaträkningen i bolaget stämmer överens med bolagets bokföring och att bolagets ledning handhar bolagets ekonomi på ett sätt som är bra för bolagets ägare.

Slutligen har styrelsen i uppgift att utse bolagets verkställande ledning i enlighet med den ordning som bolagets ägare har fastställt i förväg.

För att utföra detta uppdrag behövs inga specifika kvalifikationer utöver de styrelseledamöterna besitter vilket Oberoende Observatör ser ut att helt ha missuppfattat då bolaget leds av bolagsledningen och inte av bolagets styrelse.

För bolagsledningen gäller självfallet att den ska ha adekvat utbildning för att klara sitt uppdrag.

Så vitt jag vet har Umeå kommun och kommunens företag så här långt varit väldigt duktiga på att hitta personer med rätt profil och rätt utbildning för att leda kommunens företag vilket jag tar som ett bevis på att de som sitter i bolagens styrelser har gjort ett mycket bra jobb.

I kommunala bolag är det viktigt att de kommunala bolagen har en styrelse som speglar hur sammansättningen ser ut politiskt i kommunen av den anledningen att de kommunala bolagen styrs av kommunala beslut och kommunala ägardirektiv.

Med det sagt så anser jag det bevisat att den Oberoende Observatören har helt fel när denne kräver att politiskt tillsatta styrelseledamöter ska bytas ut mot styrelseproffs som saknar politisk förankring.

Görs detta på det sätt som Oberoende Observatör vill går demokratin och de demokratiska spelreglerna förlorade i de kommunala bolagen i Umeå – Att demokratin går förlorad tjänar ingen på då full demokratin är viktigare än allt annat i allt som har med politik och offentligt ägande och beslutsfattande att göra.

Därför ska styrelsen i de kommunala bolagen i Umeå även fortsättningsvis utses på samma sätt som idag Oberoende Observatör – Vill du Umeåbornas bästa inser även du att ditt inspel blev fel och rättar därför ditt felaktiga antagande i inlägget så snart det blir möjligt att göra så.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Med jämna mellanrum är den svenska skolan och min oro över att resultaten i skolan ständigt sjunker i ett internationellt perspektiv när mätningar görs av kunskapsnivån hos elever i olika länder ämnet för mitt bloggande

För mig är det oerhört viktigt att den svenska skolan och det svenska skolsystemet tillhör de ledande i världen vad gäller elevernas kunskapsnivå.

Lika viktigt är det att skolan är fri och öppen för alla att få ta del av utan att den egna och/eller föräldrarnas storlek på plånboken spelar in i möjligheten att få gå i en skola av hög kvalitet.

Den svenska skolan är en viktig del av den svenska samhällsmodellen och ett måste om vi ska lyckas med föresatsen att bygga ett mer jämlikt och kärleksfullt samhälle där alla människor har lika värde.

Min strävan är och har alltid varit att de som idag går i skolan tillsammans med de framtida generationer som börjar i skolan ska få samma chans som jag fått att få en fullödig utbildning som kunskapsmässigt tillåter dem att göra karriär och hävda sig i ett internationellt perspektiv om de så önskar.

Synen på svensken som välutbildad och kunnig bland medborgarna i andra länder befinner sig i ständig devalvering vilket påverkar svenska ungdomars möjlighet att göra internationell karriär negativt.

Där jag tidigare hade en fördel av att vara svensk därför att jag kunskapsmässigt ansågs ligga före många andra är situationen idag omvänd – Den svenska skolans kunskapsmässiga kräftgång innebär att de som gått skolan i många andra länder numera har ett kunskapsövertag gentemot de som passerat genom det svenska skolsystemet.

Därför kan en omdaning av det svenska skolsystemet inte vänta.

Omdaningen måste ske här och nu om inte Sverige, svenska företag och svenska ungdomar ska förlora i konkurrenskraft internationellt. Ska konkurrenskraften återställas kan vi inte låsa fast oss vid partilinjer eller annat när det gäller att rädda den svenska skolan och Sveriges framtida konkurrenskraft som nation.

Vad som behövs är en bred parlamentarisk uppgörelse om skolan med ett enda fokus – Ökad kunskap och fler som går ut gymnasiet med godkända betyg.

Ska det bli verklighet måste saken tas på allvar vilket innebär att det är hög tid att den svenska skolan sluta dalta med eleverna och i stället för krav om ökat elevinflytande ställer klara och tydliga krav på ökad kunskap hos eleverna i den svenska skolan.

Barn likväl som övriga människor mår bra av att i förväg veta vilka krav som ställs på dem för att leva upp till ett visst betyg. Att ställa krav på våra barn är varken fult eller kärlekslöst utan snarare ett kärleksfullt sätt att förbereda dem för ett liv i en hård och kall värld med hög konkurrens på alla nivåer.

Barn blir inte bättre individer som vuxna därför att vi låter bli att betygsätta kunskap och därför utformar skolan som en skyddad verkstad med vaga regelverk och stora mått av individuell frihet utan koppling till kunskapsinlärning.

Fortsätter vi på inslagen linje kommer kunskapsnivåerna att fortsätta sjunka samtidigt som steget in i vuxenvärlden blir ett ännu större berg att bestiga både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv.

Lika självklart som det är att ställa strikta kunskapskrav på våra barn lika självklart är det att alla som behöver extra stöd ska få det för att kunna tillgodogöra sig kunskapen på lika villkor som övriga elever.

Dessutom tycker jag det är hög tid att helt släppa tankarna om att alla elever ska genomgå en teoretisk utbildning på gymnasiet. Teoretisk utbildning passar inte alla och för de som inte passar för en teoretisk utbildning är en yrkesinriktad utbildning som leder till arbete ett mycket bättre alternativ.

Praktiska program med yrkesinriktning mot vård, omsorg och byggbranchen etc. är minst lika viktiga utbildningsvägar som teoretiska program så länge de är strukturerade på ett sätt som leder till ett arbete och egen försörjning.

Många av de arbeten som utförs av de som genomgått en yrkesinriktad utbildning kommer därtill att existera under lång tid framöver och därför är det hög tid att vi släpper statustänkandet och uppgraderar betydelsen och nyttan av att utföra ett praktiskt arbete.

Löneutveckling inom dessa yrkeskategorier bör utvecklas på samma sätt som inom mer teoretiska yrken då dessa yrken är minst lika viktiga för ett välmående Sverige som någonsin de mer teoretiska jobben.

Som socialdemokrat är min åsikt att en av vägarna till ett jämlikt samhälle är att se till att vi ställer tillräckligt höga krav på våra barn för att leda dem mot minskade klassklyftor och större chanser att komma in på arbetsmarknaden.

Att ställa krav på ökad kunskapsinlärning i skolan är en bärande del i kampen för ett jämlikt samhälle.

Låt oss sluta att betrakta skolan som en experimentverkstad för politiska ideologier till förmån för den ordning som säkerställer att svenska barn & ungdomar även fortsättningsvis kan förvärva den kunskap de behöver för att stå sig väl i den internationella konkurrensen om morgondagens arbetstillfällen redan i skolan.

Skolan är en investering i våra barn och i Sveriges framtida konkurrenskraft – Inte en experimentverkstad för politiska ideologier.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Bostadsbristen är ett problem som medvetet skapats av nyliberaler för att öka vinsterna för de redan rika och välbemedlade i samhället och precis som många andra är jag oroad för de konsekvenser som blir följden den dag bostadslånebubblan spricker vilket den kommer att göra förr eller senare.

Att bostadspriserna stiger som de gör är en effekt av nyliberal politik och som om det inte vore nog med kraftigt stigande bostadspriser skapas därtill den bostadsbrist som jag rakt av påstår är en effekt av nyliberalismens felaktiga politik.

Varför då frågar säkert många i tron att Anders ute på svag is som vågar påstå något sådant?

Till alla dessa svarar jag att jag på inget ätt är ute på svag is utan att jag snarare står på fast kärnis när jag påstår så.

Nyliberalismens grundläggande doktrin handlar om att tjäna pengar och i grund och botten är bostadsbrist ett sätt att tjäna pengar på människors utsatthet och desperation över att hitta en bostad.

Så länge bristen kan upprätthållas så att antalet tillgängliga bostäder är mindre än efterfrågan på bostäder finns stora möjligheter att tjäna grova pengar på bostadsmarknaden genom spekulation eller genom att hyresnivåerna bibehålls på en hög nivå.

Jag vill med fog påstå att det är just därför borgerligheten i omgångar avskaffat bostadsförsörjningslagstiftningen – Den lagstiftning som i mångt och mycket låg bakom byggandet av miljonprogrammen och skapade balans mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden.

Detta tillsammans med kraftiga räntesubventioner och förmånliga bostadslån gör att människor idag får betala betydligt mer än de borde och egentligen har råd att göra när de köper en bostad.

På samma sått gör bristen på hyreslägenheter att landets privata hyresvärdar kan hyra ut till väsentligt högre hyror än de kunnat ta ut om tillgången på lägenheter varit aningen större än efterfrågan samtidigt som byggbolagen kan ta ut skyhöga priser för att bygga åt både allmännyttan och de privata hyresvärdarna.

Rätten till en bostad är en fundamental rättighet som bör omfatta alla och envar i ett jämlikt och solidariskt samhälle – Dessutom är det fel och i högsta grad odemokratiskt att den fattige som tvingas bo i hyresrätt ska finansiera boendet för de som är bättre bemedlade och därför har råd att köpa och äga sin bostad.

Därför vill jag snarast möjligt göra tre viktiga saker för att få ordning på bostadsmarknaden:

• Införa ett strikt amorteringskrav på alla bolån.
• Över tid (läs max 5 år) fasa ut räntebidragen helt och hållet.
• Återinföra en strikt bostadsförsörjningslag som tvingar landets kommuner att genom allmännyttan förse alla som har behov av en bostad med bostad utan fördröjning.

Som socialdemokrat fast förankrad vid våra ideologiska kärnvärden kärlek – solidaritet och alla människors lika värde ser jag ingen möjlighet att fortsätta på dagens inslagna väg med konstant bostadsbrist om jag även fortsättningsvis vill hävda att jag är socialdemokrat och trogen vår ideologi.

Därför kommer jag även fortsättningsvis att stå kvar på barrikaderna och kräva att Bostadsförsörjningslagen återinförs skyndsamt så att vi kan skapa ett läge där tillgången på bostäder är aningen högre än efterfrågan.

Med en återinförd bostadsförsörjningslag och ett utfasat räntebidrag kommer bostadspriserna att sjunka och med dem riskerna för en bristande bostadslånebubbla och som en extra bonus av genomförda åtgärder är min övertygelse att vi även kommer att få se kraftigt sänkta produktionspriser för de bostäder som byggs i framtiden.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jan Hägglund och Åsa Eriksson från Arbetarpartiet påstår i en debattartikel i VK att det pågår en utrensning inom Umeå kommun därför att den nya ledarskapskultur som vuxit fram efter sammanslagningen av 10 förvaltningar till en gemensam förvaltning utgör ett hot mot socialdemokraterna och moderaterna samt alliansen.

Jag vill med bestämdhet hävda att detta är konspirationsteorier av högsta rang som saknar verklighetsanknytning.

Jan och Åsa påstår i debattartikeln att det vi nu ser är en återgång till den ledarstil Lennart Holmlund tillämpade och som debattörerna titulerat ”holmlunderiet”.

Det debattörerna påstår är att Lennart Holmlund under sin tid ledde kommunen med metoder som innebär att han hade kontoret på fickan.

Den ordningen innebär enligt debattörerna att Lennart därför fattade kortsiktiga beslut på bristande underlag med minimal insyn påhejad av Anders Ågren (M) som man påstår anpassat sig fullt ut till ”holmlunderiet”.

Det påståendet är mycket underligt då vi så vitt jag kan minnas hade samma beslutsordning som idag inom kommunen även under Lennart Holmlunds år som kommunalråd – Dvs. en ordning med nämnder, kommunstyrelse och ett kommunfullmäktige som tillsammans fattar beslut i demokratisk anda.

För mig är detta rätt grova anklagelser både mot Lennart Holmlund, Anders Ågren och den politiska ledning som nu styr kommunen då man påstår att den och alliansen med Ågren i spetsen vill göra en utrensning i kommunen därför att de känner sig hotade.

Förvisso har kommunledningen och oppositionen stannat upp och granskar vissa saker som sker i tjänstemannaorganisationen och därtill avskedat två höga tjänstemän som valt att inte följa det regelverk politikerna beslutat om men att ta det som ett tecken på en pågående utrensning är en utopi.

Att kommunledningen och alliansen gjort så beror inte på att de känner sig hotade utan blott och allena på att de vill säkerställa att tjänstemännen i kommunen och då speciellt de ledande tjänstemännen alltid handlar på det sätt politiken bestämt.

Att vi socialdemokrater tillsammans med oppositionen tittar över om en lösning på problemet är en återgång till skilda förvaltningar ska inte ses som något tecken på att vi känner oss hotade utan blott och allena som ett tecken på att både vi och alliansen är måna om att skapa en ordning som innebär att tjänstemännen alltid gör såsom politikerna bestämt.

Oavsett av om politiken bestämmer sig för att bibehålla ordningen med en gemensam förvaltning eller väljer en återgång till skilda förvaltningar görs det valet av en enda orsak – Den att säkerställa att tjänstemannaorganisationen alltid verkställer de beslut politiken fattat på det sätt politiken bestämt att det ska verkställas.

Det är politiken som genom gällande delagationsordning bestämmer vilken sorts ledarskapskultur som ska råda i organisationen – Har vi inte den ordningen kan vi avveckla politiken helt och hållet och överlåta till anställda tjänstemän att bestämma hur kommunen och dess funktioner och arbete ska utföras.

Den ordningen tror jag inte ens Arbetarpartiet och Jan Hägglund och Åsa Eriksson eftersträvar och därför har jag svårt att se deras debattartikel och de beskyllningar som görs där som något annat än ren populism och ett sätt att försöka vinna röster i det kommande valet med hjälp av ”fake news”

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag läser dagligen många tidningar och tidskrifter, således även ETC och är därtill inte rädd att kvotera det som skrivs där trots att många av mina kritiker anser att ETC är en oerhört vänstervriden och extrem publikation. 

Att jag läser ETC beror på att de allt som oftast skriver om vår miljö och om klimathotet och då ofta ur vinklingar som andra media inte förmår lyfta upp.

Ett av deras reportage som publicerades för över 2 år sedan handlar om sambandet mellan jämlikhet och ett klimatsmart leverne och slutsatser dragna av 2 brittiska forskare – Rickard Wilkinson och Kate Pickett och deras teori om att ökad ojämlikhet förvärrar klimatkrisen.

För egen del har jag utan forskning för länge sedan kommit fram till precis samma sak och samma slutsats om än ur ett helt annorlunda perspektiv.

Min teori är att så länge människor kan tjäna enormt stora pengar på att exploatera och sälja fossiler – Så länge kommer industrin att fortsätta förstöra vårt klimat.

Min slutsats – Vilken jag anser bevisas av fossillobbyns massiva sponsring av forskare som påvisar att människans användande fossiler inte påverkar miljön och klimatet samt att fossiler är framtiden innebär i förlängningen att mat och andra produkter som är dåliga för vår miljö säljs billigt till de grupper som befinner sig längst ner på samhällsstegen.

I och med detta har ett klimatsmart leverne blivit en plånboksfråga och det är därför kampen för ett jämlikare samhälle även omfattar kampen för ett bättre kilmat och en mer hållbar livsföring.

De grupper som tjänar stora pengar på brytning och försäljning av kol, olja och andra fossiler och på att förse marknaden med mat som är dålig för vår miljö saknar helt intresse för huruvida detta är bra eller dåligt för miljön – Allt som räknas för dem är att berika sig själva oavsett konsekvenserna.

Richard och Kate har kommit fram till ungefär samma sak om än ur ett än djupare och mer vetenskapligt perspektiv då de har kommit till slutsatsen att de inkomst- och förmögenhetsskillnader och den ojämlikhet som finns i samhället är skadliga för arbetet mot ett mer hållbart sätt att leva.

Deras forskning påvisar att ojämlika levnadsvillkor skapar statusjakt – En statusjakt som är skadlig för miljön.

Undersökningen visar även att det finns starka samband mellan jämlikhet och hållbar konsumtion – Detta därför att samhörigheten och samhällsgemenskapen är starkare ju mer jämlikt ett samhälle är.

För egen del tycker jag att resultatet av deras forskning är intressant – Måhända därför att jag är socialdemokrat och därför att mitt mål är ett mer jämlikt samhälle med betydligt mindre inkomst- och förmögenhetsskillnader än dagens samhälle.

Deras slutsats ger mig ny styrka och mer bränsle i kampen för ett mer jämlikt samhälle. Förutom miljön och klimatet måste världens tillgångar fördelas mer jämlikt om vi ska undvika ett framtida 3:e världskrig – Så ser min övertygelse ut.

Människor kan acceptera mycket men när man trots hårt arbete förtrycks ekonomiskt av de som äger samhällets resurser kommer reaktionen förr eller senare – Den reaktion som leder till folklig resning och attacker på de som tillskansat sig oproportionerligt mycket av samhällets tillgångar.

Därför är kampen för ett mer jämlikt Sverige och en mer jämlik värld förutom en kamp för miljön även en kamp för fortsatt fred på jorden.

Som socialdemokrater står vi upp för detta i vår ideologiska grundsyn. Kärlek – Solidaritet och alla människors lika värde och kampen för ett jämlikt samhälle är fundamentalt viktigt och den enda vägen mot ett hållbart levnadssätt och fred på jorden.

Låt mig därför avsluta detta inlägg med några kloka ord som finns nedtecknade i en sång av Bob Marley – ”You can fool some people some times but you can not fool all the people all the time”

Tar vi de orden på allvar blir budskapet jag anfört i inlägget en självklarhet för alla som läser inlägget.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I går rapporterade Svt nyheter än en gång om den pågående åldersdiskrimineringen inom politiken och påvisade klart och tydligt att antalet kandidater på partiernas valsedlar till riksdagen som är 65 år eller äldre är betydligt färre procentuellt än de är som väljargrupp totalt sett.

I kommun och landstingsvalen ser situationen för de äldre aningen bättre ut vad gäller representationen på listorna men dessvärre finns det en gemensam väljare på alla listor och det är att de flesta äldre hamnar utanför ordinarie valbar plats på listorna.

I reportaget nämndes att de flesta som är äldre sällan och aldrig kommer ifråga som nämndsordföranden och andra för politiken viktiga positioner vilket påvisar att konsekvenserna av åldersdiskrimineringen i själva verket är betydligt mer djupgående än den ser ut att vara vid en första anblick.

Den åldersdiskriminering som nu pågår i politiken saknar motstycke i historien i alla politiska partier i Sverige i skrivande stund och att mitt eget parti socialdemokraterna stoltserar med den klara bottennoteringen av alla partier med blott 7% av riksdagskandidaterna över 65 år får mig att skämmas.

Som jämförelse kan sägas att vänsterpartiet kan stoltsera med att 17% av deras kandidater är över 65 år medan L och KD ligger på en nivå 24 respektive 25% på sina riksdagslistor.

För mig är det mycket underligt att det är på detta sätt då alla partier, speciellt vi socialdemokrater säger oss värna de äldre. Värnar vi de äldre är det en självklarhet att listorna procentuellt ska innehålla lika många äldre som storleken på väljargruppen i sig.

Gruppen 65-plussare utgör 27,5% av det totala antalet väljare i landet i årets val – Trots det kommer det bara att finnas knappt 3% som är 65 år eller äldre i riksdagen efter nästa val – Sannolikt än färre när valet är över, personkryssen räknade och partierna fått som de vill.

Hur få äldre som kommer att sitta på ledande positioner efter valet vågar jag inte ens sia om men sannolikheten är mycket stor att svaret på frågan blir ingen om man ska utgå från partiernas riksdagslistor.

I min värld kallas detta brutal åldersdiskriminering och inget annat – Därtill ett enormt slöseri med den kunskap och erfarenhet som behövs i politiken som grund för väl genomtänkta och väl förankrade politiska beslut.

I mitt eget parti påstår vi att vi försöker spegla hur samhället ser ut i verkligheten på våra listor trots att det finns ett kongressbeslut på och genomförande av densamma om att 25% av kandidaterna på valbar plats på listorna ska vara 35 år eller yngre.

Att våra listor i S inte speglar verkligheten och åldersfördelningen i samhället oroar mig storligen då den påvisar för mig att politik blivit ett karriärval snarare än det kall det borde vara – Kritik som jag för all del ska rikta mot övriga partier med för att vara rättvis.

Dessutom är jag övertygad att vi socialdemokrater tappar en massa röster bland de äldre väljarna som är en viktig grupp för oss därför att de känner sig diskriminerade, minimerade och överkörda av ungdomar utan den livserfarenhet som de själva besitter.

Med en medelålder på 48 år i riksdagen och värre än så med endast 7% av kandidaterna på mitt eget partis riksdagslista över 65 år är min fråga enkel:

• Vart är den representativa del som ska tillvarata intressena för gruppen 65-pluss och gruppen 55-pluss som även den bör ha det antal kandidater på listorna som speglar dess andel av det totala antalet väljare?

Det ser likartat ut i alla partier och detta måste ändras på – Riksdagen ska om något spegla väljarkåren åldersmässigt för att säkerställa att alla grupper i samhället kan göra sina röster hörda. Därtill ska politiken alltid vara ett kall och aldrig ett karriärval och/eller yrkesval.

Slutligen går åldersdiskrimineringen helt stick i stäv med det besked som både regering och opposition ger när de säger att alla i samhället måste arbeta och vara aktiva längre än idag och historiskt om vi ska klara framtidens pensioner mm.

Borde inte samma sak som politikerna påstår ska gälla i arbetslivet även gälla inom politiken?

Förklaringen och svaret på den frågan ska det bli intressant att få ta del av och då helst före det förstående valet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Kampen för ökad jämlikhet är en kamp som är ständigt aktuell – Därtill en kamp som aldrig dör även om den pågår i olika skepnader vid olika tidpunkter.

Kampen för ökad jämlikhet och minskade klyftor är den enda kamp som långsiktigt leder till framgång och ökade väljarsympatier.

Historiskt var jämlikhetskampen en del av reformismen och det som utmärkte socialdemokratisk politik i Sverige och ett flertal andra länder.

Nu när kampen för jämlikhet införlivats i feminismen har den plötsligt blivit ett hot för alla nyliberaler och nyfascister – Detta därför att man nu inte behöver dela med sig till enbart män utan till hela befolkningen.

Hotet anses till och med så stort att det måste förgöras med alla till buds stående medel.

Samtidigt är kampen för jämlikhet den enda kamp som leder till framgång – Ett konstaterande jag baserar jag på det faktum att både Bernie Sanders i USA och Jeremy Corbyn i England vunnit stora framgångar på att envist stå fast vid just kampen för ett jämlikare samhälle.

I Sverige är feminismen och uttalanden om att vi vill bygga ett mer feministiskt samhälle det som för tillfället symboliserar kampen för jämlikhet – Dock har feminismen till viss del spårat ut och gjort kampen för ökad jämlikhet till en kamp mellan könen vilket ivrigt påhejas av storkapitalets ägare.

Denna förändring är som jag ser det av ondo då många män lever i villfarelsen att feminism är en kamp mot män och allt som anses manligt.

Feminism är och borde inte vara en uttalad könskamp – Snarare borde den vara en kamp för ökad jämlikhet och en kamp för allas lika rätt till de tillgångar som idag kontrolleras av den oerhört lilla grupp män som kontrollerar och äger majoriteten av jordens samlade tillgångar.

Denna grupp är inte alls intresserade av att kvinnor ska jämställas med män och befrias från den inskränkthet som hittills präglat vårt samhälle – Det enda de är intresserade av är att bevara och helst öka på både makt och förmögenheter ännu mer.

På samma sätt är de inte intresserade av att minoriteter och andra svaga grupper ska få inflytande över och del av den samlade kakan. Därför kan feminismen sägas utgöra ett större hot för detta fåtal rika män än någonsin den klassiska reformpolitik som tidigare präglat Europa och världen.

Den feministiska kampen bör därför föras i samklang med kampen för ökad jämlikhet för alla grupper och inkludera både kvinnor och män. Kampen blir tydligare och sannolikt mer segerrik om vi förtydligar oss och istället för feminism säger att kampen handlar om jämlikhet för alla och inget annat.

Nyliberaler och nyfascister har fram till nu varit duktiga på att vända människornas blickar bort från det faktum att kollektivet är starkt. Det är därför nyliberaler har som mål och politisk idé att slå sönder fackföreningsrörelsen och allt som stärker kollektivets påverkan och makt då en sådan utveckling hotar deras makt och inflytande över hur världens tillgångar ska fördelas.

I detta arbete har man lyckats mycket väl i och med att facken försvagats så mycket att de inte längre fullt ut orkar stå upp för och försvara höjda reallöner.

Det är i det ljuset nyliberalernas skattesänkningar ser ut att framstå som god och sund arbetarpolitik trots att skattesänkningarna i slutändan kommer att straffa de svaga i samhället i form av sämre sociala trygghetssystem.

Dessutom har man gjort allt man kan för att sälja ut och försvaga offentlig sektor då en stark sådan utgör ett hot mot nyliberalismens doktriner i och med att offentlig sektor står för ökad jämlikhet.

Som arbetarrörelse ska vi därför ta tillbaka initiativet genom att döpa om den feministiska kampen till en kamp för ett jämlikare samhälle.

I min värld är alla människor lika mycket värda och därför ska vi förklara för alla och envar att kampen för jämlikhet inkluderar alla kvinnor och män oberoende av etnicitet, religiös tillhörighet och/eller sexuell läggning.

Det är den kampen vi ska ta då det är den kampen som hjälper oss att vinna hela kriget.

Genom att ta den kampen här och nu samlar vi socialdemokrater alla trupper – Även de män som idag känner sig utanför tack vare feminismen och riktar uppmärksamheten mot de egentliga fienderna som utgörs av storkapitalets ägare, nyliberaler och landets nyfascister.

Det är den kampen som vinner hela kriget och skapar fred. Seger i alla andra kamper skapar inte fred utan bara nya slag att utkämpa.

Låt oss därför göra just det och sluta upp med att lyssna på de som vill föra oss in på villospår likt feminism, racism och främlingsfientlighet.

Fram tills den dag vi har byggt det alltigenom jämlika samhället är slaget inte vunnet.

Att slaget för jämlikhet är relevant och viktigt bevisas av det faktum att de nutida politiker som varit mest idoga med att försvara jämlikhetens förträfflighet och nödvändighet nu vinner stöd i konservativa högborgar som USA och England.

Deras svenska jämlikar återfinns hos oss socialdemokrater – Framför allt hos de av oss som står för en mer traditionell och socialistisk socialdemokratisk politik som följer våra ideologiska kärnvärden till punkt och pricka,.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag vet inte om det är fler än jag som har sett ett kraftigt förändrat beteende hos Donald Trump efter mötet med Putin?

För mig är det helt klart och tydligt att den Trump vi upplevde före mötet och den Trump vi upplever idag är två helt olika personer.

Innan mötet uttalade sig Trump om allt och alla både via twitter och i intervjuer och varje gång han filmades gående så rörde han sig med stort självförtroende och med en mun som ständigt talade till de som kantade hans väg under promenaden.

Kort kan man säga att Trump såg ut att trivas oerhört bra med sin roll som president och framför allt av att alltid stå i centrum för all uppmärksamhet.

Efter mötet med Putin är det beteendet som bortblåst och varje gång Trump filmas ser han trumpen, ledsen och plågad ut och där han tidigare utstrålade glädje över att vara i centrum utstrålar han nu motsatsen.

Kort sagt uppvisar Trump efter mötet med Putin ett miserabelt kroppsspråk som påvisar att han är tillbakahållen på ett eller annat sätt och att han inte är nöjd med situationen.

Senast igår på TV såg Trump oerhört plågad ut när han promenerade från sin helikopter och där Trump tidigare utstrålade gott självförtroende och en naturlig känsla av att vara i full kontroll uppvisade han nu osäkerhet, vantrivsel och en oerhört plågad uppsyn.

Att twittrandet minskat efter mötet med Putin tycker jag mig märka även om jag saknar tillgång till säker statistik på området. En sak syns dock tydligt och det är att Trump till skillnad mot tidigare inte längre pratar rakt ut till allt och alla när han rör sig i olika sammanhang.

Min självklara fråga blir därför vad som har hänt?

Har Putin talat allvar med Trump och talat om för honom att han kommer att släppa dålig information om honom om han fortsätter på inslagen väg eller beror förändringen på andra orsaker?

Den frågan vill jag gärna att vi debatterar och samtidigt undrar jag om det är fler än jag som observerat ett kraftigt förändrat beteende hos Donald Trump efter mötet med Putin?

Skulle det till äventyrs vara så att främmande makt har kontroll över USA:s president så är det allvarligt och något som måste åtgärdas för att återställa ordningen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Allt eftersom tiden går börjar det sakta men säkert växa fram en global medvetenhet om att robotiseringens och automatiseringens vinster måste tillfalla alla och inte bara företagens ägare.

Den slutsatsen har stora företagsägare/investerare i USA kommit fram till sedan länge. Uppfattningen delas av de ekonomiska rådgivare som verkade i Vita husets under Obamas tid som president och finns presenterade i en rapport som du kan hitta på följande länk: http://www.etc.se/ekonomi/pengarna-robotar-sparar-maste-delas-rattvist

För egen del har jag under lång tid påtalat detta och samtidigt påstått att dagens system med arbetsgivaravgifter därför är förlegat och måste göras om.

Att bygga sjukpenning och pensioner på ett avgiftssystem som bygger på mänsklig arbetskraft i en tid när människan i snabb takt ersätts av robotar och maskiner är dömt att misslyckas – När robotar står för tillverkning och produktion blir samhället utan pengar då alla vinster från en automatisering i dagens system tillfaller företagens ägare och inte samhället.

Ska man dra saker till sin spets kan man säga ett människan och roboten inte konkurrerar på samma villkor!

Mänsklig arbetskraft är en förutsättning för att samhället ska kunna debitera arbetsgivaravgifter medan maskinell tillverkning kan ske utan avgifter och/eller direkta skatter.

I stort kan man om man vill jämföra roboten i västvärlden med arbetskraften i ett låglöneland. Största vinsten för de företag som väljer låglönelandet ligger inte i själva lönekostnaden utan snarare i avsaknaden av arbetsgivaravgifter och anställningsskydd.

Det är detta förhållande vi ska ändra på genom att ersätta arbetsgivaravgifterna med en produktionsavgift som utgår oavsett av om produktionen sker med hjälp av mänsklig eller maskinell arbetskraft.

Innan jag fortsätter mitt resonemang vill jag återgå till några av de saker som skrevs i artikeln där rapportförfattarna konstaterar följande:

• Att de är viktigt att vinsterna från en produktionsökning delas brett.
• Att det är de lågavlönade (i USA de med lön under 20 USD/timme) som löper störst risk att bli av med jobbet på grund av robotisering.
• Att risken för denna grupp uppgår till 83%.

Rapportens rådgivare kommer därför med en rekommendation om att vinstökningarna som teknologin skapar ska delas brett.

Man varnar även för att nästa grupp som ligger i skottlinjen för automatisering är de arbeten som kräver mellanskicklighet vilket direkt skulle drabba de stora grupper av tjänstemän vars arbeten står näst på tur att automatiseras i framtiden.

Den enda grupp som klarar sig från robotiseringar och automatiseringar enligt rapporten är de riktigt högavlönade – Något som i regel sammanhänger med en mycket hög utbildning och avancerad kunskap som väldigt få i samhället har en förmåga att skaffa sig.

Därför upprepar jag mitt mantra – Arbetsgivaravgiften ska ersättas av en produktionsavgift så att valet av maskin kontra människa blir neutralt sett ur skatte- och/eller avgiftssynpunkt.

Ska välfärdssamhället så som vi känner det med goda pensioner och starka sociala trygghetssystem bevaras måste vinsten av en övergång till automatiserad produktion delas rättvist mellan samhälle och företag.

Produktionsavgiften ska finansiera precis samma sak som dagens arbetsgivaravgifter med den enda skillnaden att intäkterna efter en övergång kommer att räcka till bättre och mera av allt det som dagens arbetsgivaravgifter finansierar.

Storleken på produktionsavgiften bör ligga på en nivå som innebär att företagen procentuellt betalar lika mycket idag som de procentuellt gjorde när nästan allt arbete utfördes av människor.

För mig som socialdemokrat är detta en rättvisefråga och en fråga om solidaritet och kärlek.

Ett harmoniskt samhällsbygge bygger på en solidarisk fördelningspolitik – Något som i dagens moderna tidevarv kräver en växling från arbetsgivaravgift till en produktionsavgift för att skapa en rättvis och solidarisk fördelning.

En kostnadsneutralitet mellan människa och maskin kommer att innebära att automatiseringen sker i en långsammare takt vilket gör att samhället får den tid som behövs för att anpassa sig till de nya villkor som rapporten påtalar är nödvändigt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Vi befinner oss mitt i den rapportflod där börsföretagens kvartalsrapporter presenterats i en strid ström i Sverige och i andra länder med tillhörande börsoro som följeslagare till rapportfloden.

Den sak som är lika slående som oroande är att många företags aktiekurs får mycket stryk på världens börser och pressas nedåt trots att företagen ifråga ökat både vinster, omsättning och aktieutdelningen jämfört med samma kvartal föregående år.

Att aktiekurserna pressas nedåt för sunda ovh vinstgivande företag trots att företagen i realiteten gjort ett mycket bra resultat är skadligt för världsekonomin.

Att det är till skada beror på att det inte är ovanligt att både pensionsfonder och småsparare följer analytikernas köp- och säljråd och därför är de stora förlorarna när aktiekurserna pressas nedåt på grund av analytikernas felaktiga analyser.

Att som nu bygga aktiekurser på spekulationer är inte rätt och riktigt och att göra så utgör ingen säker väg framåt då de enda som i egentlig mening tjänar på fluktuerande aktiekurser är banker och finansinstitut.

I den bästa av världar borde ett företag värderas efter sitt substansvärde – Dvs. efter en formel där skulderna dras från företagets tillgångar för att visa företagets reella värde för stunden.

Dessutom är det hög tid att vi slutar titta på dopade aktiekurser när vi köper, säljer och förvaltar aktier – I den bästa av världar är det företagets långsiktiga utdelning tillsammans med den långsiktiga reella värdeökningen enligt substansmetoden som bör styra huruvida en aktie är köpvärd eller inte och huruvida det är dags att sälja av en aktie eller inte.

Exakt hur vi ska lösa problemet och klara av att reglera marknaden har jag inget fullständigt svar på ännu. En väg kan vara att göra bankerna/finansinstituten och analytikerna direkt ansvariga för felaktiga analyser – En annan annan att återreglera bank- och finansmarknaden och återföra dem till det regelverk som gällde innan avregleringen.

Med det sagt så önskar jag debatt i ämnet då det är för att skapa en sådan jag författat och publicerat inlägget.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”