Jag har sagt det förut och jag säger det igen – Det är inte ensidigt arbetsgivarsidans fel att arbetsvillkor och löner blir sämre i samband med att offentligt verksamhet konkurrensutsätts och upphandlas.

Som jag ser saken ligger skulden till detta hos de politiker som beslutar om upphandlingar och de skallkrav som ska gälla för dessa därför att de underlåter att ställa krav på heltid tillsvidare som norm tillsammans med krav om att all tid en anställd vistas på sin arbetsplats ska vara betald.

Jag påstår rakt av att det är den ensidiga jakt på lägsta pris i samband med offentliga upphandlingar initierad av politiker som lett fram till en situation där de anställda i upphandlad offentlig verksamhet i stället för heltidstjänster erbjuds deltidstjänster och istället för tillsvidareanställning erbjuds visstidsanställning.

Därtill till att anställda hamnar i situationer där man tvingas jobba delade turer och ha påtvingade raster som inte är fullt ut betalda trots att arbetstagaren inte själv kan bestämma vart rasten ska tillbringas.

Inom vården är delade turer vanliga vilket innebär att man som arbetstagare jobbar på morgonen och på kvällen och är ledig utan lön mitt på dagen när de flesta andra arbetar kombinerat med helgtjänstgöring så ofta som varannan helg.

I vården finns även ett otyg som kallas sovande natt vilket innebär att man befinner sig på jobbet om än sovande utan att få betalt för all den tid man tillbringar på sin arbetsplats.

Inom bussbranschen är det mycket vanligt att en busschaufför i regiontrafik har sin rast på bortaort – Något som innebär att man som buschaufför kan drabbas av helt obetalda raster trots att man är på arbetet därför att de politiker som är ansvariga för att upphandla trafiken avstått från att kräva att all tid på jobbet ska vara betald tid.

Dessa politiska tillkortakommanden innebär att en busschaufför ofta vistas de maximala 13.5 timmar per dag som lagen medger på sin arbetsplats och trots det inte har betalt för de 8 timmar som krävs för att få ihop till en heltidstjänst.

Samma sak gäller andra yrkeskategorier där arbetstagarna upplever ständiga försämringar av sin arbetsmiljö och den tid man måste tillbringa på jobbet för att i bästa fall få ihop till en heltidslön.

Detta måste vi som politiker ändra på genom att sätta arbetstagarna och deras arbetsvillkor och arbetssituation före allt annat i samband med upphandlingar.

2018 ska vi inte ha en situation på arbetsmarknaden som innebär att människor måste tillbringa mer tid på jobbet än någonsin tidigare för att få ihop till en heltidslön – Om något borde arbetstagarnas situation på arbetsmarknaden ha utvecklats i motsatt riktning vilket rimligen borde innebära att man vistas mindre tid på jobbet med bibehållen lön.

Därför vill jag att vi socialdemokrater ska tänka oss för nästa gång vi beslutar om upphandlingskriterier och skallkrav i de offentliga tjänster vi ska upphandla på samhällets bekostnad.

Det finns ingen lagstiftning som hindrar oss från att politiskt ställa krav på att anbuden som lämnas in baseras på heltidsarbete och att all den tid man vistas på sin arbetsplats ska vare betald tid jämte gängse mat och fika raster – Detta så länge som dessa krav är klara tydliga för alla de företag som önskar lämna anbud på det som ska upphandlas.

Förvisso kommer priserna på de tjänster som upphandlas att öka något men i min värld är denna prisökning fullt rimlig därför att den innebär att de arbetstagare vi säger oss värna får en bättre och mänskligare arbetssituation.

Skulle detta innebära att skatter och avgifter måste höjas ska denna höjning genomföras i solidarisk anda då schyssta arbetsvillkor och en stark anställningstrygghet ska omfatta alla på lika villkor – Även de som arbetar i sektorer som upphandlas med jämna mellanrum.

Sist men absolut inte minst – Mitt huvudskäl är att människor inte är en handelsvara på det sätt de var under slaveriets tidevarv – Något som gäller även om människorna i fråga arbetar i offentliga verksamheter som upphandlas med jämna mellanrum.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Vi socialdemokrater har alltid brytt oss och ställt oss på arbetstagarnas sida i kampen för en bra arbetsmiljö och går därför vidare med nästa steg som handlar om lagändringar som stärker den psykosociala arbetsmiljön på våra svenska arbetsplatser.

Dessa förändringar du kan läsa om på följande länk: https://affarsliv24.vk.se/2466191/s-forslag-mot-stress-och-press-pa-jobbet?_ga=2.153503416.1668121908.1533541303-534459877.1487067273

Personligen känns det mycket bra att vi nu via arbetsmarknadsminister Ylva Johansson signalerar att vi ska genomföra en rad åtgärder under nästa mandatperiod för att komma tillrätta med den psykosociala arbetsmiljön – En arbetsmiljö som enligt mig är minst lika viktig som den fysiska arbetsmiljön för Sveriges arbetstagare och deras välbefinnande.

Stress och press på arbetsmarknaden är förödande och utgör ett jättelikt arbetsmiljöproblem som i regel leder till långa sjukskrivningar med psykiska och psykosomatiska sjukdomsorsaker som sjukskrivningsgrund – Att detta därtill drabbar kvinnor gör saken än allvarligare.

Att permanenta framtida skador som beror på dessa sjukskrivningsorsaker därtill är svårare att få klassade som arbetsskada innebär för mig att de förändringar regeringen nu flaggar för att göra är viktiga och helt nödvändiga i vår tid där stress och press leder till fler sjukskrivningar och arbetsskador än fysiska skador.

Med det sagt har regeringen och Ylva mitt fulla stöd för de åtgärder som nu flaggas upp – Att detta innebär att vi socialdemokrater ställer oss ännu närmare arbetstagarna och tar deras parti gentemot arbetsgivarna torde vara tydligt för alla.

Bra gjort S och starkt jobbat Ylva Johansson.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Då jag många gånger skriver om skatteplanering som renodlad företeelse och vad som kan göras för att stoppa den ska detta inlägg struktureras annorlunda och fokusera på att reda ut problemet med vad som driver skatteplaneringen.

Jag vill hävda att problemen i alla Europeiska länder och även i USA beror på en enda sak  – Ett systemfel i den nyliberala politiken.

Systemfelet består av många olika komponenter men framförallt på en överdriven tro på att den fria marknadsekonomin är självreglerande och klarar av att lösa alla problem den ställs inför vilket den inte förmår göra.

Att nyliberalismen bejakat denna lögn är det största felet med nyliberal politik.

Nästa fel är att man i sin iver att bejaka den fria marknadsekonomin faller till föga för kapitalisternas påtryckningar om att skattetrycket/skattekvoten är för stort och att det måste finnas fri rörlighet för pengar och möjlighet att bestämma i vilket land skatten ska betalas.

Det är det sistnämnda som gör skatteplaneringen möjlig och det är därför ekonomin i många länder i västvärlden krisar.

Pengarna och vinsterna har inte blivit mindre eller lägre – Vad som inträffat är att de beskattas lägre eller inte alls med fallande skatteintäkter som resultat för världens länder.

Sedan 1985 fram till våra dagar har Sveriges och Europas rikaste 3% ökat sina förmögenheter stort genom att gå från att äga och kontrollera en femtedel av de samlade tillgångarna till att nu äga en tredjedel av samma tillgångar genom att skatteuttaget på deras enorma förmögenheter och vinster endera är obefintlig eller mycket lågt.

Det största systemfelet i den nyliberala politiken är dock det vi nu ser hända i Finland och som sedan tidigare inträffat i länder såsom Irland, Portugal och Grekland – Nämligen att det är den vanliga medborgaren som ska betala för nyliberalismens tillkortakommanden.

En självklar fråga borde därför rimligen vara varför det ska vara så enligt nyliberalismens doktrin?

Varför ser vi inte istället till att beskatta de som beskattas bör för att säkerställa ekonomin och välfärden?

Tittar vi på en sammanfattning av läget i Finland går det att se följande:

• En växande arbetslöshet i en i princip obefintlig tillväxt parad med deflation och galopperande skuldsättning.
• En statsskuld som ökar med 1 miljon euro i timmen och att detta pågått sedan 2008 i ökande omfattning.
• En regering som inte vågar stå upp och göra de enda rätta genom att beskatta kapitalägarna och storföretagarna.

Att Finlands låg- och medelklass genom sänkta sjukersättningar, färre semesterdagar och sänkt OB-ersättning vid arbete på söndagar ska betala för den nyliberala politikens tillkortakommanden är både fel och orättvist.

Vem har bestämt att oskyldiga ska betala notan för de som är oskyldiga?

Låt mig därför ytterligare en gång förtydliga att Europas ekonomiska problem inte beror på att den vanlige medborgaren levt över sina tillgångar – De ekonomiska problemen i Europa kan till fullo tillskrivas de systemfel som finns i den nyliberala politik som präglat Europa under allt för lång tid.

Att folkets tålamod börjar ta slut ser vi genom framväxten av främlingsfientliga partier och ökad nationalism och att den utvecklingen måste stoppas medan tid är hoppas jag att de allra flesta håller med om. 

Som jag skrev så räcker de pengar som gömts undan från beskattning av världens rika till att betala av hela 18 grekiska statsskulder – Därför är det hög tid att ta tag i problemen och se till att även denna grupp tar sitt solidariska ansvar genom att betala den skatt de borde och ska betala.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

För mig är det självklart att alla barnäktenskap oavsett vart och när de ingåtts ska vara olagliga i Sverige. Det tycker även mina partikamrater i regeringen vilket du kan läsa om på följande länk: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7025196

Trots lagrådets protester lägger därför regeringen fram förslaget och avser göra detta till svensk lag vilket för mig är att visa omvärlden att vi lever som vi lär i Sverige och att vi i Sverige tillämpar svensk lag och svenska regler.

Att runda dagens förbud genom att se till att barnäktenskapen ingås utanför landets gränser kommer med denna ändring att bli omöjligt och i ett sekulariserat land som Sverige där religion aldrig tillåts styra över lagen är den utveckling vi nu väljer självklar därför att den en gång för alla visar att alla är lika inför lagen.

Sedan har jag rent moraliskt problem med barnäktenskap då min inställning till äktenskap är att äktenskap bara ska ingås av kärlek och fri vilja och i en miljö där parterna själva fritt bestämmer vem de ska gifta sig med.

Som barn har man inte den mognad som krävs för att fatta beslutet att gifta sig och tillbringa resten av livet med den personen och för mig är det skäl nog att förbjuda barnäktenskap.

Med det sagt så upprepar jag det jag säger i rubriken – Regeringen gör helt rätt som inför ett förbud mot barnäktenskap.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

På en blogg som ständigt växer och får mer och mer uppmärksamhet är det ibland på sin plats att uppdatera läsarna på vilken ideologi och vilka ideologiska värden som driver mig som person.

Av den anledningen ska jag i detta inlägg uppdatera er alla om varför jag påstår att kärleken och girigheten är varandras motpoler i politiken och i livet.

Kärlek och girighet kan beskrivs på många sätt och oavsett vad som skrivits om dessa i skrifter såsom Bibeln, Koranen eller andra religiösa skrifter som berör hur vi som människor bör leva våra liv ser budskapet likadant ut i alla – I slutet kvarstår de tre – Tron – Hoppet och Kärleken och störst av dem är kärleken.

Därför tror jag inte att någon protesterar när jag vill hävda att kärlekens raka motpol är girigheten.

Ur kärlek föds många goda egenskaper – Egenskaper såsom medkänsla, empati, hjälpsamhet, solidaritet och ödmjukhet. Kärleken och en kärleksfull inställning till andra människor och till sin omgivning innebär att man sätter andras behov före sina egna.

Sålunda är det lätt att fastslå att det som kännetecknar en kärleksfull politik är att man ser till de svaga först och sätter kollektivets bästa före det som är bäst för den egna individen genom att driva en politik som fullt ut bejakar alla människors lika värde.

Girighet i sin tur föder mindre goda egenskaper – Egenskaper såsom avund, egoism, hat, svartsjuka, rivalitet och hämndlystnad.

De som kännetecknar en girig politik är en politik full av människor som valt att följa girighetens och egoismens väg där de alltid sätter sig själva och sina egna behov främst och struntar i hur detta påverkar kollektivet.

Representanter för den giriga och egoistiska politiken tvekar heller aldrig att armbåga sig fram och ta för sig oavsett hur deras beteende sedan drabbar andra medmänniskor.

Med det sagt vill jag därför mena att samma förhållningssätt som gäller för livet i stort även gäller i politiken.

Just därför att dessa våra mest basala känsloyttringar är kända för alla och envar fungerar de alldeles utmärkt för att gradera hur olika partiers politik och ideologi verkar i praktiken.

En sådan gradering ger vid handen att alla politiska partier och ideologier som inte följer kärlekens väg fullt ut och bejakar och praktiserar en politik som följer kärleken och dess budskap ligger närmare girigheten – Svårare än så behöver det inte vara.

Det är för mig ofattbart hur man som politiskt parti och som politiker kan kalla sig själv kärleksfull och bra för Sverige utan att till fullo följa kärlekens budskap och driva en politik som ser till alla människors bästa?

Trots att det inte finns något parti som helt och fullt driver en politik som villkorslöst lever upp till kärlekens budskap och därför praktiserar de egenskaper den förpliktigar till blir det lättare att värdera politik och politiska partier om man använder den referensram jag anser att man bör använda.

Resultatet av en sådan gradering blir att det bara finns ett politiskt parti som nått nästintill hela vägen till att fullt ut praktisera kärleksfull politik – Det partiet heter socialdemokraterna.

Det politiska manifestet om den demokratiska socialismen vilar på stadig ideologisk och kärleksfull grund då kärlek, solidaritet och alla människors lika värde i kampen för ett mer jämlikt samhälle symboliserar precis det som den demokratiska socialismen står för.

Att ta kampen för de svaga grupperna i samhället och se till att de starka grupperna solidariskt får bidra för att alla ska ha det bra i ett samhälle är kärleksfull politik.

Tittar vi på övriga partier i Sveriges Riksdag vill jag med fog påstå att moderaterna, kristdemokraterna och SD är de partier som främst symboliserar girighetens väg inom svensk politik – I samtliga frågor ligger dessa tre partier närmare girigheten än de övriga.

Den ohotade ettan på girighetstoppen i svensk politik är SD av den enkla anledningen att de förutom påvisat girig politik står för en politik som gör stor skillnad på människa och människa.

Det enda man behöver göra för att komma till denna min insikt är att okritiskt granska den politik de för och förespråkar för att därefter placera in den i en skala med kärlek och girigheter som yttre referens punkter på var sin sida.

Grundvalen till en kärleksfull politik är att man har inställningen att alla människor har samma värde, att alla människor räknas och att de som har det sämre än mig räknas allra mest.

För att med fog kunna hävda att man har ett kärleksfullt tänkande och en kärleksfull politik krävs att man sätter de svagas behov framför sina egna och att man tillser att alla andras behov är tillgodosedda innan man börjar tänka på sina egna behov.

Min fråga till alla och envar är därför mycket enkel – Vilken väg väljer du?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Nätverket Strike Back är ett förbund bestående av många socialdemokrater och LO-företrädare som kämpar emot den försämring arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vill genomföra genom att begränsa fackföreningarnas rätt att strejka – Ett förslag som nu får ordentligt motstånd.

En artikel om vem de är, hur de arbetar och vad de står för kan du läsa om på följande länk: https://arbetet.se/2018/08/21/lo-forbund-talar-pa-strejkdemonstration/

Att många S-företrädare och många förtroendevalda inom LO-kollektivet engagerat sig i nätverket tycke jag är bra därför att vi i arbetarrörelsen aldrig får ge efter för arbetsgivarsidan genom att släppa det enda reella vapnet vi har för att bekämpa landets arbetsgivare om de vill göra försämringar på arbetsmarknadens område.

Rätten för oss arbetstagare att organisera oss i fackföreningar och rätten att sluta kollektivavtal och därtill strejka för att försvara dessa rättigheter kostade mycket blod och tårar i arbetarrörelsens barndom – Att fortsatt stå upp för dessa rättigheter för att slippa blodspillan i framtiden är en självklarhet för mig som varande socialdemokrat och fackligt aktiv i Kommunal.

Att som vår egen S-märkta arbetsmarknadsminister Ylva Johansson begränsa hela fackföreningsrörelsen på grund av en enskild händelse i Göteborgs hamn är FEL och i min värld ett skamgrepp mot allt det svensk arbetarrörelse kollektivt står för i svensk politik.

Arbetarrörelsen är huvudmannen och Socialdemokratiska Arbetarepartiet dess politiska gren – Utan arbetarrörelsen hade S aldrig bildats och det måste Ylva acceptera och bejaka i allt hon gör.

Därför ger jag Strike Back mitt fulla stöd och hoppas att resten av mitt parti gör detsamma fullt ut inom kort.

Socialdemokratiska Arbetarepartiet är och bör förbli en del av svensk arbetarrörelse och därför bör S idag och framledes driva den politik arbetarrörelsen och dess medlemmar vill att partiet ska driva – Dvs. den traditionella socialdemokratiska politik som gynnar folkflertalet och den politik som ställer sig på den svages sida i kampen för ett jämlikare samhälle.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Tidningen Arbetets chefsredaktör Martin Klepke lyfter i denna artikel: https://arbetet.se/2018/08/21/s-gor-ratt-i-att-krava-bra-arbetsvillkor-inom-aldreomsorgen/ frågan om varför anställda undersköterskor i privat äldrevård i genomsnitt har en lön som är 2,300 kr/månad lägre än de undersköterskor som arbetar inom offentlig sektor.

Därtill lyfter han frågan om att fackförbundet Kommunals undersökning påvisar att skillnaderna ökar år från år och frågar med all rätt VARFÖR?

Därtill hyllar han med full rätt socialdemokraternas förslag till ett aktivt handlingsprogram för att komma tillrätta med dessa orättvisa och ojämlika skillnader vilket jag tycker är bra då jag ser de åtgärderna som nödvändiga i alla verksamheter som verkar inom offentlig sektors ansvarsområde.

Det S föreslår är att privata företag verksamma inom äldreomsorg från och med nu ska tvingas garantera sina arbetstagare kollektivavtalsliknande villkor samt att ha tillsvidareanställning på heltid som norm för sin verksamhet för att få kommunens tillstånd att driva privat äldrevårdsverksamhet.

Det förslaget är klockrent och ska självfallet genomföras snarast möjligt även om de privata vårdgivarnas organisation Vårdföretagarna gör sitt bästa för att hävda att förslaget är både fel och därtill olagligt.

Kan en regering ställa den sortens krav på ett privat företag utan att bryta mot några regler och föreskrifter?

Precis som för Martin Klepke är mitt svar på den frågan JA – Självklart kan staten och kommunen göra det!

Hade det varit så att företagen och de pengar vi ställer krav på varit företagarnas egna satsade pengar i verksamheten hade kravet inte kunnat ställas men när det handlar om skattebetalarnas/samhällets gemensamma pengar kan sådana krav ställas rakt av utan risk för regelbrott eller olagligheter från samhällets sida.

Därför ställer jag mig tillfullo bakom detta förslag från mitt parti och min regering och hoppas på att det kommande valet ger oss tillräckligt mycket röster för att göra förslaget till verklighet.

Att rösta är viktigt – Att rösta rätt är ännu viktigare och i just detta fall 2,300kr/månad viktigare för alla som jobbar inom privat äldrevård.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det är på inget sätt underligt att de partier – KD och M som står för den girigaste och mest egoistiska politiken i Sverige även huserar de riksdagsledamöter som påvisar störst personlig girighet genom att överlåta till skattebetalarna att betala deras privata kostnader.

Att man förr eller senare går över gränsen när man drivs av girighet är ett mänskligt fenomen som alltid funnits och alltid kommer att finnas – Det är bland annat därför jag valt att verka för en politik som är solidarisk och kärleksfull snarare än för en som är girig och egoistisk.

Att som välbetald riksdagsledamot sätta i system att debitera privata levnadsomkostnader på skattebetalarnas konto är skamligt och visar i grund och botten att man som riksdagsledamot och politiker gör skillnad på människa och människa.

Att Aftonbladet gräver i detta tycker jag är bra och mitt råd är att tidningen går vidare och vänder på varje sten och granskar varje riksdagsledamots reseräkningar under den mandatperiod som nu råder för att avslöja eventuellt fusk likt det som nu uppdagats.

Riksdagsledamöter förväntas leva och verka som goda exempel för resten av människorna och att de som välbetalda föredömen följer uppsatta regler ser jag som en självklarhet. Blir man ertappad ska man kritiseras och därtill oavsett partitillhörighet avsätta om brottet är flagrant, planerat och återkommande.

Slutligen vill jag sälja följande – Att KD väljer att sparka ut den riksdagsledamot som gått emot partiledningen och samtidigt behålla och försvara den som inte gjort det trots att brottet är densamma säger allt om KD som parti – Som partiet som verkligen gör skillnad på människa och människa.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I gårdagens partiledarutfrågning i SVT blev Stefan Löfven oerhört ansatt av programledarna när han sa att det är omöjligt att sänka skatterna samtidigt som man som ansvarsfull regeringsbärare satsar hårt på kostnadskrävande reformer såsom fler poliser och fler sjuksköterskor.

Det påstående får han nu starkt stöd och belägg för hos två av Sveriges tyngsta professorer i internationell ekonomi Harry Flam och Lars Calmfors vars uttalande i frågan ni kan läsa om genom att klicka på följande länk: https://www.di.se/nyheter/tunga-ekonomer-sagar-skattesankarlinjen/

Att Flam som är ordförande i Finanspolitiska rådet och Calmfors som är forskare vid Institutet för Näringslivsstudier tycker att skattekvoten och därmed skatterna behöver höjas snarare än sänkas i framtiden för att klara vårt samhällskontrakt gentemot medborgarna säger en hel del om saken tycker jag.

Calmfors menar dessutom att det svenska skattetrycket ligger rätt lågt och att det därför inte är någon fara i att justera detta aningen uppåt för att klara av att fullfölja samhällskontraktet gentemot medborgarna.

Bägge dessa herrar samt övriga tungviktare i ekonomi pekar på demografin och påpekar att det krävs fler anställda och därtill höjda löner för att jobben inom vården, skolan, omsorgen och polisen ska attrahera sökanden att söka sig till dessa yrken – Ökningar som enligt dem kostar skattepengar och kräver ökade skatter.

Avslutningsvis säger Flam och Calmfors att de med säkerhet vet att den svenska ekonomin kan fungera bra även med lite högre skattekvot.

Det räcker mer än väl för mig när det handlar om att fastslå att vi socialdemokrater har rätt och alliansen fel i påståendet om att årets val handlar om valet mellan mer och bättre välfärd för alla eller sänkta skatter för ett fåtal utvalda.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

För mig är det viktig väljarinformation att ett personkryss i det kommande valet sätter den person man kryssar först på listan för det parti man röstar på – Den demokratiska rättigheten har vi som väljare kämpat länge för och att utnyttja den tycker jag är viktigt.

Därtill är val via personliga kryss ett säkert sätt att skapa aktiva och hårt arbetande politiker då personkryss kräver aktiva politiker på ett helt annat sätt än det gör för de politiker som står med på partiernas listor av andra anledningar än hårt och idogt politiskt arbete vad gäller att driva profilfrågor och söka väljarnas stöd för sin politik.

Med fler personkryss och större genomslag för denna röstform får vi fler aktiva politiker och färre politiska broilers vilket i slutändan minskar politikerföraktet och därmed skapar ett mer dynamiskt samhälle där väljarna på allvar upplever att demokratin flyttat närmare folket.

Med det sagt så har personkryssen ännu inte slagit igenom fullt ut i valprocesserna – Alldeles speciellt så om man tittar på valet till riksdagen där en kandidat i större politiska partier måste erhålla enormt många personkryss för att påverka ordningen på listan fastställd av partiet.

I landstings/regionvalet och framför allt i kommunalvalet är det lättare för väljarna att justera den ordning ett partis kandidater har på partiets lista genom att kryssa den kandidat man vill ska representera mig som väljare i det parti vars ideologi man stödjer mest.

I kommunvalet växer antalet personliga kryss för varje val och min tro är att detta val kommer att bli det val där personkryssen för första gången på allvar förändrar ordningsföljden på de listor partierna lagt fram inför valet vad gäller större partier såsom S och M.

Hur andra gör när de röstar i de olika valen kan bara de svara på men för mig gäller att jag alltid röstar på den kandidat jag tycker bäst företräder och driver mina hjärtefrågor givet att kandidaten tillhör det politiska parti vars ideologi jag delar och känner mig komfortabel med att stå upp för i alla lägen.

Med det sagt tycker jag att alla väljare ska ta chansen att tänka över saken och på allvar påverka i kommunal- och landstings/regionvalet genom att utnyttja sin rätt att personrösta.

Att ta chansen att på allvar påverka genom att prata med de olika kandidaterna och stämma av vilka frågor de vill driva kommunalt har betydelse för kommunens framtida utveckling.

Att det har betydelse att personrösta beror på att ett partis olika kandidater för det mesta har helt olika inställning i många av de frågor som ska forma den kommunala politiken – Att genom personkryss ge den kandidat man stödjer sitt fulla stöd att driva sin syn stärker kandidaten och ger denne mer kraft att driva frågan snarare än ge upp för någon partilinje.

Ordspråket säger att man blir vad man äter och samma sak gäller inom politiken – Man får den politik man röstar på och därför är valet av rätt kandidat viktig.

Därför är min avslutande rekommendation till alla som ska rösta i det kommande valet att göra så med hjärta och omsorg vilket innebär att man i kommunal- och landstings/regionval bör utnyttja rätten att rösta via personkryss för den kandidat man föredrar givet att den kandidaten tillhör det politiska parti vars ideologi man står bakom.

I riksdagsvalet är rösten på parti och ideologi viktigare än personkryss på en kandidat men även här gäller att ett personkryss är en röst på det parti man stödjer så länge kandidaten man kryssar står på det partiets lista och med det sagt kan vi lika väl vänja oss vid att utnyttja rätten att välja via personliga kryss även i riksdagsvalet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”