Den sista tidens diskussioner om ett ”brexit” och en bättre deal för Storbritanniens EU medlemsskap påvisar stora brister enligt mitt förmenande. Största felet är att Storbritannien försöker framställa sig som oerhört mycket mer betydelsefulla och viktiga för EU:s framtida utveckling än de i själva verket är.

Därför tycker jag att vi övriga ska säga till britterna att de endera får lov att acceptera kriterierna för nuvarande medlemskap alternativt lämna EU genom att göra en hård brexit – Ett brittiskt utträde skadar inte EU utan bara britterna själva.

Det är länge sedan Storbritannien utgjorde en industrination av rang eller ett reellt handelscentrum av oerhört stor betydelse.

Storbritannien av idag är näst intill ett u-land sett till industrins konkurrens kraft. Allt som återstår av Storbritannien är rollen som Europas finansiella centrum – En roll som både snabbt och effektivt kan flyttas till ett annat EU-land om Storbritannien skulle begära utträde.

Görs detta är det enda som återstår det faktum att Storbritannien har en stark och effektiv krigsmakt – Dock kommer Storbritannien även efter ett EU utträde att vara en del av Nato varför även detta saknar betydelse i sammanhanget.

Därför tycker jag att det är dags att vi sätter hårt mot hårt gentemot britterna och talar om för dem att valet är deras – Det blir ingen gräddfil eller några special villkor.

Ska Storbritannien vara med i EU ska detta ske på samma premisser som övriga medlemsländer utan undantag eller specialregler.

Ett brittiskt utträde gör varken från eller till för övriga EU-länder – De enda som lider skada vid ett utträde är britterna själva som genom utträdet förlorar sista delen av det som var signifikativt för det som en gång var ett stort herravälde – Nämligen rollen som ett av världens viktigaste finansiella centrum.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Till och med i det USA som jag ser som kapitalismens högborg inser man att robotiseringens vinster måste tillfalla alla och inte bara företagens ägare.

Den slutsatsen har Vita husets ekonomiska rådgivare slagit fast i en rapport som man kan läsa genom att klicka på följande länk: http://www.etc.se/ekonomi/pengarna-robotar-sparar-maste-delas-rattvist

Jag har under lång tid påtalat detta och samtidigt påstått att dagens system med arbetsgivaravgifter är helt förlegat – Detta därför att de bara utgår på produktion som sköts av mänsklig arbetskraft.

När robotar står för tillverkning och produktion blir samhället utan pengar därför att alla vinster från en automatisering i dagens system ensidigt tillfaller företagens ägare.

Ska man dra saker till sin spets kan man säga ett människan och roboten inte konkurrerar på samma villkor!

Det påståendet baserar jag på att mänsklig arbetskraft innebär arbetsgivaravgifter för staten medan maskinell tillverkning sker utan avgifter och/eller direkta eller indirekta skatter.

I stort kan man om man vill jämföra roboten med arbetskraften i ett låglöneland vs. ett höglöneland – Största vinsten för de företag som väljer låglönelandet ligger inte i själva lönekostnaden utan snarare i avsaknaden av arbetsgivaravgifter och anställningsskydd.

Det är detta förhållande vi ska ändra på genom att ersätta arbetsgivaravgifterna med en produktionsavgift som utgår oavsett av om produktionen sker med hjälp av mänsklig eller maskinell arbetskraft.

Innan jag fortsätter mitt resonemang ska jag återgå till några av de saker som skrevs i artikeln där rapportförfattarna konstaterar följande:

• Att de är viktigt att vinsterna från en produktionsökning delas brett.
• Att det är de lågavlönade (i USA de med lön under 20 USD/timme) som löper störst risk att bli av med jobbet på grund av robotisering.
• Att risken för denna grupp uppgår till 83%.

Rapportens rådgivare kommer därför med en rekommendation om att vinstökningarna som teknologin skapar ska delas brett.

Man varnar även för att nästa grupp som ligger i skottlinjen för automatisering är de arbeten som kräver mellanskicklighet – Något som direkt skulle drabba stora grupper tjänstemän vars arbeten skulle kunna automatiseras i framtiden.

Den enda grupp som klarar sig från robotiseringar och automatiseringar enligt rapporten är de riktigt högavlönade – Något som i regel sammanhänger med hög utbildning och avancerad kunskap.

Slutligen säger rapportens författare att robotiseringen därför bör ske i en rimlig takt så att arbetsmarknaden hinner anpassa sig till de nya villkoren – Dessutom föreslås massiva utbildningsinsatser för att utbilda de grupper vars arbeten blir automatiserade.

Så långt rapporten – Rapporten pratar mindre om en av anledningarna till varför automatisering sker vilket leder mig tillbaka till det jag skrev inledningsvis.

Konkurrensen människa maskin kan aldrig bli rättvis sett ur ett ekonomiskt perspektiv så länge mänsklig arbetskraft är förenad med en arbetsgivaravgift som saknas när en maskin står för tillverkning och produktion.

Därför upprepar jag mitt mantra – Arbetsgivaravgifterna ska ersättas av en produktionsavgift så att valet av maskin kontra människa blir neutralt sett ur skatte- och/eller avgiftssynpunkt.

Ska välfärdssamhället så som vi känner det med goda pensioner och starka sociala trygghetssystem bevaras måste vinsten av en övergång till automatiserad produktion delas rättvist mellan samhälle och företag.

Produktionsavgiften ska finansiera precis samma sak som dagens arbetsgivaravgifter med den enda skillnaden att intäkterna efter en övergång kommer att räcka till bättre och mera av allt det som dagens arbetsgivaravgifter finansierar.

För mig som socialdemokrat är detta en rättvisefråga och en fråga om solidaritet och kärlek.

Ett harmoniskt samhällsbygge bygger på en solidarisk fördelningspolitik – Något som i dagens moderna tidevarv kräver en växling från arbetsgivaravgifter till en produktionsavgift för att skapa en rättvis och solidarisk fördelning.

Jag är på inget sätt utvecklingsfientlig eller emot en övergång till automatiserade produktionsmetoder – Tvärt om tycker jag att en sådan övergång är både bra och motiverat för de arbeten som idag är farliga och innebär en dålig arbetsmiljö.

Däremot är det inte rätt att 100% av förtjänsterna från en sådan automatisering tillfaller företagen och dess ägare –  Vinsterna av automatiseringar ska precis som rapporten slår fast delas av en vidare krets än enbart företagens ägare – Något som bara är möjligt om vi ersätter arbetsgivaravgiften med en produktionsavgift.

Dessutom tror jag att en kostnadsneutralitet mellan människa och maskin kommer att innebära att automatiseringen sker i en långsammare takt vilket gör att samhället får den tid som behövs för att anpassa sig till de nya villkor som rapporten påtalar är nödvändigt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Det som nu sker i Sveriges Riksdag gör att ordningen i riksdagen skakas om ordentligt jämfört med den ordning som gällt sedan urminnes tider i den svenska politiken.

Att situationen är minst sagt skakig och att saker vi aldrig upplevt tidigare nu ser dagens ljus i Sverige tror jag att de allra flesta är överens om och det är i tider som dessa som styrkan i ledarskapet prövas i grunden.

Innan detta har vi under lång tid betraktat ett hårdnande samhällsklimat där maskerade lynchmobbar skändar svenska flaggan samtidigt som de skanderar rasistiska och nazistiska slagord medan de slår och misshandlar invandrare, homosexuella och andra människor som de inte gillar.

Att detta sker i öppen dager är inte värdigt välfärdslandet Sverige och min övertygelse är att det är den sortens beteende som gjort att även ordningen i riksdagen ifrågasätts och kringgås på det sätt som nu sker.

För mig är det uppenbart varför det sker – Det sker därför att Sverige slitits sönder av årtal av nyliberal politik som medvetet skapat social oro och större klassklyftor.

Därutöver sker det därför att det nuvarande ledarskapet i mitt eget parti och andra partier är oklart och otydligt och även därför att vi socialdemokrater kapitalt misslyckats med att kommunicera vilken sorts samhälle vi vill att Sverige ska bli som ett resultat av vår politik.

Att samhället och samhällsklimatet i Sverige utvecklats så att det vi ser hända idag händer går inte att mörklägga eller bortse ifrån – Snarare är det prövningar som måste mötas genom ett gott och stabilt ledarskap.

Som ledare måste vi våga stå högst upp och längts fram på barrikaderna och visa att vi har kontroll på läget. Dessutom måste vi flytta fram positionerna och våga berätta om vad som gått fel i Sverige och vad vi avser göra för att lösa problemen.

Vi måste våga berätta att skattesänkningar, försvagade sociala trygghetssystem, försämrad arbetsrätt, större klyftor och utanförskap alla är bevis på att nyliberal härskarpolitik sliter sönder vårt land och skapar kaos likt det vi upplever i idag.

Därefter ska vi berätta hur vi genom kraftfulla reformer ska lösa problemen.

Budskapet om varför privatiseringen av offentlig sektor är skadlig måste kommuniceras och motiveras på ett sätt som innebär att alla förstår att den utvecklingen är skadlig och måste stoppas omedelbart.

Därutöver måste vi öppet kommunicera ut vikten av att viktiga reformer genomförs så att vi kan nå målet om ett jämlikare samhälle med mindre inkomst- och förmögenhetsklyftor än dagens samhälle.

Till dessa viktiga reformer räknas ett slopande av dagens arbetsgivaravgifterna till förmån för en produktionsavgift för att säkra sjukförsäkring och pensionsnivåer, reformen om en basinkomst lika för alla som innebär att de flesta av dagens bidrag slopas till förmån för en basinkomst samt vår okuvliga vilja att stoppa storföretagens möjlighet att skatteplanera.

Att stoppa möjligheten att skatteplanera är viktigt för att kunna öka statens skatteintäkter så att skatten sedan i sin tur kan sänkas för de med de lägsta inkomsterna.

Vi måste tydliggöra att valalternativen är begränsade när det gäller samhällsbygget och att alternativen som står till buds endast är två till antalet – Endera det samhälle alliansen förespråkar som är byggt på girighet och egoism eller det samhälle vi socialdemokrater förespråkar som är byggt på kärlek och solidaritet. 

Men mest av allt måste vi påvisa ett stort och modigt ledarskap där vi gör verklighet av det vi säger att vi ska göra – Ett ledarskap som innebär att det råder balans mellan vårt snack och den verkstad som innebär att vi genomför det vi säger att vi ska genomföra.

Den förda politiken likväl som ledarskapet ska vara transparent och tydligt – Något vi uppnår genom att driva en politik som i allt den gör tar fasta på medborgarnas oro genom att åtgärda de problem som är orsakerna till att många svenskar idag upplever osäkerhet, rädsla och en känsla av att ständigt ignoreras av politikerna.

Rätten till ett arbete, rätten till en bostad, rätten till social trygghet, rätten till en god sjukvård, rätten till förutsägbara och schyssta arbetsvillkor och rätten till lika värde för alla människor är de grundbultar i samhällsbygget som måste omfatta alla och inte bara ett utvalt fåtal.

Med mod och dådkraft ska vi visa och staka ut vägen för hur dessa rättigheter ska infrias.

Rätten till ett arbete ska säkerställas genom en massiv satsning på skapandet av nya arbetstillfällen – Främst inom offentlig sektor men även genom kompetensutveckling av de vars kompetens behöver höjas för att möta arbetsmarknadens krav. Därutöver genom satsningar på entreprenörskap och småföretagande.

Rätten till en bostad ska vi säkerställa genom införandet av en Bostadsförsörjningslag – Dvs. den lag som stipulerar att alla landets kommuner måste förse alla med behov av en bostad med en bostad. Därutöver genom att införa amorteringskrav och genom att fasa ut räntesubventioner på bostadslån så att jämlikhet råder mellan de olika boendeformerna.

Rätten till socialtrygghet ska vi säkerställa genom att återställa nivåerna i sjukförsäkringen och a-kassan och genom att öka personaltätheten inom vården, skolan och omsorgen.

Rätten till sjukvård av god kvalitet ska vi säkerställa genom att skrota landstingen och förstatliga all sjukvård så att den fortsättningsvis drivs av staten utan privat inblandning. De besparingar vi gör på att skrota den politiska närvaron i landstingen och på att minska på sjukvårdens administrativa kostnader ska läggas på mer och bättre sjukvård.

Rätten till schyssta arbetsvillkor ska vi säkerställa genom att ge landets fackföreningar större inflytande och genom att kräva svenska avtal och villkor på svenska arbetsplatser oavsett vartifrån arbetstagarna kommer.

Rätten till alla människors lika värde ska vi säkerställa genom att bli bättre på integration av invandrare och de som står långt ifrån arbetsmarknaden samt genom att reformera skattesystemet så att tillräckligt mycket skatter betalas för att klara välfärden och pensionerna.

Gör vi allt detta vilket vi måste göra om vi på nytt vill se ett Sverige fyllt av harmoni, optimism och framtidstro – Ja då har vi återskapat det kärleksfulla Sverige som existerade fram till 1980-talets slut.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter ett moget övervägande av alla för- och nackdelar med ett resande i EU utan gränskontroller har jag kommit fram till att dessa är nödvändiga för att säkerställa många saker – Bland dem hur länge en EU-medborgare vistas i ett annat EU-land än i sitt eget då det är vistelsetiden i ett land som styr vart man ska betala skatt. 

Med dagens system utan gränskontroller inom EU annat än de som införts för att att hålla koll på invandringen och flyktingmottagandet har inget EU-land kontroll på vilka individer som vistas i landet och hur länge de vistas där.

Den granskning som skattemyndigheten för närvarande utför inom åkerinäringen visar att fusket med just skatter är utbrett bland de företag som använder sig av arbetskraft från andra EU-länder än det egna.

Detta fusk leder sedan till ett ordentligt åsidosättande av regelverket om konkurrens på lika villkor i och med att arbetstagarna i många fall undviker beskattning på sina inkomster samtidigt som staten går miste om arbetsgivaravgifter och momsintäkter.

EU skapades inte för att uppmuntra till skattefusk utan för att göra det lättare för EU-ländernas företag att konkurrera sinsemellan på en gemensam marknad – Ska detta fungera som avsett måste gränskontrollerna återinföras. 

Grundläget i dagens skattesystem är att man ska betala skatt i det land man stadigvarande bor i.

Dessa regler är sedan kompletterade med en lagstiftning som stipulerar att bosättning anses ha skett om man sammantaget vistats i ett land mer än 6 månader under en 12 månaders period – Överstiger man denna tidsgräns ska beskattning ske i vistelselandet och inte i hemlandet.

Av den anledningen är det viktigt för alla EU-länder att veta vem som vistats i landet och dessutom hur länge.

Dessutom är jag övertygad om att ett EU där medlemsländerna alltid vet vem som vistas i landet, varför de vistas där och framför allt hur länge de vistas där kommer att leda till bättre och sundare konkurrens för alla.

Har man som jag grundinställningen att det är respektive lands lönenivåer och arbetsvillkor som ska gälla för arbete i det landet och utgöra nedre gräns om man arbetar i ett annat EU-land än sitt eget blir det än viktigare med gränskontroller mellan EU-länderna.

Idag och då inte minst när det gäller lastbilstrafik och transporter samt inom byggsektorn skulle en sådan gränskontroll hjälpa till att bringa ordning och reda i branscher där fusket är mycket utbrett om man får tro det initiala resultatet av den granskning skatteverket nu genomför bland åkerier som använder sig av utländsk arbetskraft.

Att Skatteverket redan initialt hitta mer än 1.000 chaufförer som fuskar med sin skattehemvist talar sitt tydliga språk – Ett språk som med en mun skriker ut att vi måste få bättre kontroll på hur länge man vistas i ett land.

Således vill jag återinföra gränskontroller mellan alla EU-länder – Dock utan att införa krav på vistelselängd eller visumkrav.

Jag har även börjat komma till insikt om att dagens skatteregler bör förnyas då det gäller vart och hur skatt ska betalas.

Ska vi få detta att fungera fullt ut bör skatt alltid dras i intjänandelandet för att sedan betalas tillbaka när man som arbetstagare bevisat att man betalat skatt i sitt hemland på samma inkomst – Detta styrkt av ett intyg från hemlandets skattemyndighet.

EU ska inte bygga system som uppmuntrar till fusk – Om något ska EU stå för system som skapar ordning och reda, konkurrens på lika villkor och god kontroll på hur resandemönstret inom unionen ser ut.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

För mig råder det inga tvivel om att personalförtätning är enda botemedlet mot arbetsrelaterad stress – I vart fall om vi ska bota problemet på lång sikt.

Denna min slutsats är baserad på en närmare studie av de många rapporter och artiklar som skrivits i ämnet – Artiklar och rapporter i vilka alla experter med en mun anger samma orsak genom att anföra att den största orsaken till arbetsrelaterad stress är hög arbetsbelastning som i sin tur beror på underbemanning.

I min och förhoppningsvis även i socialdemokratins och mina partikamraters värld ska ingen någonsin behöva riskera sin hälsa på arbete utifrån redan kända faror vilket innebär att stort fokus måste läggas på att säkerställa personalförtätning inom många yrkeskategorier – Inte minst inom offentlig sektor.

Förutom underbemanning är högt ställda förväntningar, litet personalinflytande och brist på ledarskap sådant som framkallar stress och sjukskrivning med psykosociala skäl som orsak till sjukskrivningen.

Fackförbundet Vision har gjort en undersökning som påvisar att socialsekreterare, kuratorer och psykologer toppar listorna för denna typ av sjukskrivningar tätt följda av präster, förskolelärare och fritidspedagoger.

Undersökningen visar även att kvinnor i kvinnodominerade yrken är värst utsatta även om män i kvinnodominerade yrken drabbas av samma sak i högre utsträckning än män i mansdominerade yrken – Något som även gör frågan till en jämlikhetsfråga.

Även den traditionella privata sektorn är utsatt och även där sticker kvinnor ut mer än män i statistiken – Svetsare, gjutare och plåtslagare vilket många gånger är yrken med ackordlön ligger i topp i privat sektor.

Därutöver påvisas tydligt att kontaktyrken dvs. sådana yrken där man på olika sätt arbetar med att hjälpa eller serva människor är överrepresenterade när det gäller utvecklingen av arbetsrelaterade stressymptom.

Idag när vi skriver 2018 ska arbetsrelaterad stress inte förekomma i arbetslivet över huvud taget.

Vi måste lära av forskningen och sluta se enbart på ekonomi och pengar i det korta perspektivet. Sjukskrivningar kostar stora pengar på lång sikt – Dessutom stort personligt lidande.

När vi socialdemokrater nu lanserat den svenska samhällsmodellen bör vi göra vikten av personalförtätning och tillräcklig personaltäthet till ett av de stora numren i vårt framtida samhällsbygge mot ett mer jämlikt samhälle.

Därutöver påvisar undersökningen att vi socialdemokrater varit helt rätt ute hela tiden när vi påstår att det är inom den offentliga sektorn den största delen av framtidens arbetstillfällen kommer att skapas – I vart fall initialt då det är där de största personalförtätningar kommer att krävas för att komma tillrätta med problemen med underbemanning.

Därför ska vi inte ducka för att ta till alla tillbuds stående medel för att åstadkomma den personalförtätning som behövs för att få bukt med de ökade sjuktalen med stress och psykosociala orsaker som sjukskrivningsorsak.

I åtgärderna för att komma till bukt med problemen bör vi heller inte ducka för att höja skatterna om så anses nödvändigt för att lösa problemen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Samhällsutvecklingen där fackligt inflytande över arbetets utformning och villkor ständigt luckras upp måste stoppas samtidigt som utvecklingen vänds så att fackets inflytande över arbetets utformning stärks.

Därför tycker jag att vi ska lagstifta om att alla företag som har egna anställda alternativt inhyrd personal ska tvingas teckna kollektivavtal med de fackföreningar som organiserar anställda i deras bransch.

Kravet på kollektivavtal ska omfatta alla anställda – Både arbetare och tjänstemän där enda undantaget ska utgöras av företagets ägare och dennes direkta familjemedlemmar.

Den svenska modellen innebär att det är arbetsmarknadens parter som förhandlar och kommer överens om villkoren på svensk arbetsmarknad – Med en sådan ordning är kravet på obligatorisk anslutning till ett kollektivavtal extra viktigt i och med att vi i Sverige saknar en statlig lagstiftning om minimilöner och andra arbetsvillkor.

Många företag och företagare kommer att skrika i högan sky om de genom lagstiftning blir tvingade att teckna kollektivavtal – Det skrikandet är jag villig att ta därför att jag benhårt står fas vid min uppfattning om att alla företag som har anställda ska ha ett kollektivavtal på plats för sina anställda.

Min fasta övertygelse är att företag som vägrar att teckna kollektivavtal gör så därför att de vill komma undan avtalens krav och därför att de vill ge sina anställda sämre villkor än arbetsmarknaden i övrigt.

Konkurrens ska ske på lika villkor för alla företag vilket kräver en lag som innebär att kollektivavtal är obligatoriskt för alla företag verksamma på den svenska marknaden.

Mot denna bakgrund hyllar jag regeringens förslag i utkastet till en lagrådsremiss där man kräver att alla företag som lämnar anbud i offentliga upphandlingar ska ha kollektivavtal eller kunna bevisa att man på alla sätt uppfyller minimikraven i svenska kollektivavtal för alla som arbetar i företaget.

Dessa regler är tänkta att omfatta alla företag som lämnar anbud i Sverige – Svenska likväl som utländska.

Rätten till schyssta arbetsvillkor och en schysst lön ska omfatta alla på lika villkor – Den enda garanten för detta är en lagbunden skyldighet att teckna kollektivavtal för alla företag verksamma i Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Jag har i ett antal blogginlägg anfört att vänsterpartiet i Umeå inte är att lita på i politiska sammanhang eftersom de alltid vänder kappan efter vinden och därför att de aldrig står fast vid ingångna avtal och gjorda överenskommelser. 

Därför är jag inte förvånad över det Jan Hägglund avslöjar i dagens blogginlägg avseende vänsterpartiets beteende då det han avslöjar bara befäster det jag anfört om vänsterpartiet i Umeå under lång tid.

Vill du läsa Jannes blogginlägg kan du göra det på följande länk för att lättare hänga med i debatten: https://blogg.stage.vk.se/janhagglund/2018/09/22/vansterpartiledarens-forsok-att-att-sabotera-forhandlingar-och-smutskasta-mig/?_ga=2.214919959.1668121908.1533541303-534459877.1487067273

Det som klart och tydligt framgår i Janne’s inlägg är hur vänsterpartiet (i vad jag vill påstå vara vanlig ordning) försöker sig på att spela ett politiskt dubbelspel – Detta genom att i samma fråga sluta två överenskommelser med helt olika parter inblandade samtidigt.

Att det tillvägagångssättet redan på förhand är dömt att misslyckas och att det tillvägagångssättet förstör all heder och tillit gentemot vänsterpartiet i Umeå tror jag att alla kan förstå.

Dessutom tror jag att de allra flesta efter att ha läst Jan Hägglunds blogg förstår varför jag och Lennart Holmlund och fler med oss så kategoriskt avvisat allt samarbete med vänsterpartiet i Umeå.

Den stora frågan för alla som försöker sig på ett samarbete med vänsterpartiet i Umeå är inte om en gjord överenskommelse med vänsterpartiet ska brytas eller inte.

Den stora frågan är snarare när överenskommelsen kommer att brytas och hur vänsterpartiet kommer att bete sig efter det att överenskommelsen brutits i sin iver att lägga den skuld som vilar på dem på motparten. 

Därtill vill jag trots att vi för det mesta är oense om vilken politik som ska föras tillägga att det är hedersamt och rakryggat av Jan Hägglund och AP att stå upp för en gjord överenskommelse och för det handslag om den överenskommelsen som är gjort.

Den sortens beteende stärker tilliten för ett parti som AP inför nästa förhandling med dem inom politiken då det nu inträffade visar att man till skillnad från vänsterpartiet kan lita på att AP står för de överenskommelser man gjort inom politiken.

Avslutningsvis vill jag därför på nytt anföra det jag redan sagt under lång tid – Vill man som väljare lägga sin röst på ett parti som står upp för det man lovat ska man inte rösta på vänsterpartiet i Umeå.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

En modern stad inte ska anpassas och byggas så att den i alla lägen primärt tillgodoser biltrafikens behov – En modernt tänkande politiker ska istället ge stadsarkitekterna och trafikplanerarna i uppgift att bygga för att tillgodose stadens behov.

Ett bygge för att tillgodose stadens behov innebär att vi bygger för att gynna kollektivtrafik, cyklister och gående samtidigt som vi anpassar biltrafiken till dessa genom att dosera biltrafiken och uppmuntra bilister till att lämna bilen hemma och åka kollektivt alternativt cykla eller gå.

Dessa tankar har jag framfört i ett flertal inlägg och det finns dessutom stöd för detta i den klimatrapport som medföljde Trafikverkets rapport till regeringen avseende långsiktig infrastrukturplanering för åren 2018 – 2029.

I rapporten konstateras att bilismen måste minska drastiskt medan kollektivtrafik samt cykel och gångtrafik bör öka i snabb takt. Rapporten underkänner vår befintliga transport- och stadsplaneringspolitik och varnar för att vi inte får fortsätta med att bygga in oss i ett fortsatt bilberoende.

I rapporten talas om hur storstädernas biltrafik måste minska med så mycket som 30% för att klara de klimatmål som ska vara uppnådda senast 2030 – Detta därför att den tekniska utvecklingen och övergången till fossilfria drivmedel och fordon är långsam och otillräcklig.

I Umeå har vi kommit en bit på vägen genom att vi gjort det möjligt för hyresvärdar att göra gröna friköp vilket innebär att man vid ny och ombyggnation av fastigheter i stället för bilparkeringar vid fastigheten erbjuder t.ex subventionerade kollektiva resor.

Det initiativet från Umeå Kommun är bra men inte nog om vi vill att Umeå ska bli en modern och hållbar stad – Ska det till måste vi precis som jag anfört ovan stadsplanera på ett nytt sätt baserat på ett nytt sätt att tänka.

Umeå är en stad med ambitioner att växa till 200.000 invånare – Något som kommer att göra oss till en storstad. Med sådana ambitioner blir det än viktigare att planera och göra rätt redan från början.

Därför gör jag här och nu ett inspel som jag passar vidare till Hans Lindberg och övriga politiker inom kommunpolitiken med uppmaningen att göra Umeå till ledstjärnan i Sverige vad gäller innovativ och klimatsmart stads- och infrastrukturplanering.

I nästa steg bör vi göra som jag tidigare föreslagit och plocka bort många av de parkeringsmöjligheter som finns i centrumkärnan och istället ersätta dessa med gratis infartsparkeringar och mer och bättre och billigare kollektivtrafik samt möjlighet att låna cyklar som kan framföras på attraktiva cykel och promenadstråk.

Jag vill därför än en gång slå fast att städer inte ska anpassas efter biltrafikens nuvarande och/eller framtida behov – Istället ska biltrafiken anpassas efter stadens behov vilket innebär en väsentlig skillnad.

I genomförandet av detta får vi förutom bättre luftmiljö även en attraktivare stad där fler kan njuta av uteserveringar och parker utan att störas av trafikens buller och avgaser.

I hela denna omdaning är det viktigt att vi inte glömmer bort ekonomiskt svaga grupper i genomförande processen utan att tillse att dessa får kompensation för att lämna bilen hemma när de ska åka till stan med familjen – Något som lämpligast sker genom att göra kollektivtrafiken gratis för alla barn & ungdomar och pensionärer.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Jag är på inget sätt förvånad över att många av Sveriges näringslivstoppar med Antonia Ax.son Johnson i första ledet kliver fram och mer eller mindre kräver att alliansen ska göra upp med SD och bilda regering.

Enligt Antonia och det övriga är det viktigaste att alliansen inte sjabblar bort möjligheten att ta regeringsmakten nu när chansen till det finns – Enligt henne bör alliansen därför bete sig pragmatiskt genom att inleda regeringsförhandlingar med SD.

Hur Antonia som för övrigt har ett förflutet i liberalerna kan ha blivit så förblindad av pengar och rikedom att hon trots sitt partis motstånd vill sälja sig till SD förvånar mig storligen men jag antar att hennes svängning beror på att hon precis som andra ägare av stora företag hellre ser till sitt eget bästa än till folkflertalets och till sina anställdas bästa.

I vilket fall är Antonias och övriga näringslivstoppars uttalande för mig det slutliga beviset på att Antonia och andra i hennes ställning inte bryr sig alls vad gäller sina anställdas och samhällets väl och ve – Allt de bryr sig om är sitt eget väl och ve och det faktum att deras förmögenheter måste växa till varje pris.

Den inställning dessa näringslivstoppar visar upp är skrämmande och det vi aldrig får glömma är att vi tillsammans som konsumenter kan påverka – Gillar man inte Antonias uppmaning finns det andra affärer än Willys och Hemköp att handla i och den möjligheten bör vi utnyttja för att lära dem att man måste bry sig om alla i samhället.

Med allt detta sagt hoppas jag att centerpartiet och liberalerna står fast vid sitt löfte om att aldrig ingå i en regering som har aktivt eller passivt stöd av SD – Gör partierna inte det så kommer de att straffas hårt av väljarna och i det avseendet kommer jag och fler än mig att vara aktiv i att påminna väljarna om hur de blivit svikna och av vem de blivit svikna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Idag har jag fått lära mig att länets kommuner och Länstrafiken i Västerbotten diskriminerar de barn som har erhållit skolkort för att ta sig till och från skolan.

Påståendet att kommunerna diskriminerar baserar jag på att barn med rätt till fria resor till och från skolan inte längre kan uppgradera sina skolkort mot betalning så att dessa precis som tidigare gäller för ett obegränsat antal resor alla dagar i veckan.

Att det blivit på detta sätt har undgått mina ögon trots att jag som busschaufför får betydligt mer information om resekort och biljettyper än den vanlige samhällsmedborgaren.

Låt mig därför förklara vad jag menar med det jag anför ovan:

Skolkorten har under lång tid omfattat 2 fria resor per skoldag vissa lov undantagna vilket är helt okay. Tidigare var det möjligt att uppgradera dessa skolkort mot betalning så att kortet precis som ett vanligt månadskort i lokaltrafiken/länstrafiken gällde för ett obegränsat antal resor under en månad alla dagar på året.

Denna uppgradering gjordes med prisavdrag för de 2 resor per skoldag som kommunen redan betalat för vilket innebar att föräldrar till barn med skolkort kunde uppgradera till ett månadskort med viss rabatt gentemot det ordinarie priset därför att kommunen enligt lag är tvungen att bekosta resan till och från skolan.

I dag är det inte längre möjligt att uppgradera skolkorten på detta sätt vilket innebär att man som förälder måste köpa ett ordinarie månadskort till sitt barn om man önskar att barnet ska kunna resa obegränsat – Något som i sin tur innebär att skolkortet blir värdelöst då ett ordinarie månadskort även omfattar resor till och från skolan och det är däri diskrimineringen ligger enligt mitt förmenande.

Varför är det viktigt att möjligheten att uppgradera skolkorten finns kvar?

Barn med rätt till fria resor till och från skolan har precis som sina vänner som bor i stan och nära skolan samma behov av att stanna kvar på stan efter skolan för att göra läxor och grupparbeten eller för att idrotta eller helt enkelt bara ”hänga” med sina kompisar och umgås.

I ett vanligt scenarion där skolan ligger utanför centrumkärnan åker eleverna i regel buss från skolan in till centrum och stannar man då 1 timme eller mera för aktiviteter i stan har man förbrukat sin fria resa och får därmed betala för den vidare resan hem till bostaden då den så kallade övergångstiden för att byta buss är maximalt 1 timme.

I och med detta och ställt mot det faktum att skolkorten inte längre går att uppgradera är min syn att kommunen diskriminerar de barn som har rätt till fria reor till och från skolan genom att smita undan från sitt betalningsansvar för dessa fria resor.

Det är lika känt för kommunerna att skolbarnen beter sig på det sätt jag angivit ovan och att skolkorten därför blir värdelösa i och med att eleverna måste ha ett ordinarie månadskort som komplement till skolkortet som komplement.

Med detta förfarande från kommunerna och Länstrafiken i Västerbotten blir skolkortet som för övrigt är personligt helt värdelöst i och med att det ordinarie månadskortet gäller även för resorna till och från skolan och det är i detta diskrimineringen ligger.

Hur löser vi detta problem?

I den bästa av världar inför vi som kommun helt fria bussresor för alla barn & ungdomar för att lära dem att det är smart att resa kollektivt i syfte att de ska fortsätta att resa på det sättet även sedan de blivit vuxna. Gratis resor ska för övrigt även omfatta alla pensionärer.

Fram tills dess ett sådant beslut är taget är den enda lösningen att vi återgår till den gamla ordningen där skolkorten kan uppgraderas till ett månadskort till ett rabatterat pris – Detta så att föräldrar till barn med rätt till fria resor till och från skolan slipper betala dubbelt för att barnen ska kunna gå i skola.

Enligt mitt förmenande är detta ett rättvisekrav och ett sätt att binda ihop stad och omland.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”