Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Ett återuppväckande av AMS och AMU har framtiden för sig.

I avregleringens och privatiseringens tidevarv och i samklang med LO:s utspel om att låta de som gör arbetspraktik för att erhålla rätt kompetens ska göra så med lägre lön för att komma i arbete tycker jag det är dags att vi Socialdemokrater tar ett helhetsgrepp om situationen.

Når vi tar detta helhetsgrepp bör vi även väga in att vissa av de YA-utbildningar som finns i nuläget fungerar mycket bra vad gäller att utbilda arbetslösa till rätt kompetens och göra dem anställningsbara i yrken där det råder brist på arbetskraft.

Det faktum att många arbetslösa fått jobb denna väg gör att det är dags att vi bygger ut dessa YA-utbildningar radikalt i samarbete med landets företag samtidigt som samhället tar en större samhällskontroll över YA-utbildningarna.

Vis av livserfarenhet vet jag dessutom att man kan lära från historien och använda den kunskap man får av den till att spå in i framtiden med rätt stor träffsäkerhet. Historien upprepar sin nästan alltid om än i en något annorlunda form. Dock kan man genom att ha bra koll på sin historia förutse hur framtiden kommer att utvecklas.

Min uppfattning är därför att det nu är rätt läge att damma av gamla AMS och AMU och samordna dem i en organisation sammanlänkad med Arbetsförmedlingen och göra den organisationen till huvudman och utförare av alla framtida YA-utbildningar.

Genom att skapa en statligt ägd och kontrollerad specialistorganisation för detta får vi 1 huvudman för hela ledet vad gäller kompetenshöjning via arbetsmarknadsutbildningar/YA-utbildningar och arbetsskapande åtgärder – Detta samtidigt som vi sätter människor i meningsfull sysselsättning och arbete.

Får jag bestämma ska denna huvudman med hjälp av egen anställd personal hantera hela linjen från arbetslöshet till arbete med tillhörande kompetenshöjande utbildning för att bli anställningsbar där så krävs.

Detta ska ske med hjälp av medarbetare som via god förankring i näringslivet kan utreda företagens och organisationernas framtida behov av arbetskraft tillsammans med den kompetens som behövs för att klara av arbetsuppgifterna.

När detta är utrett och klart ska organisationen se till att skräddarsy utbildningar som svarar mot de framtida behoven och placera arbetslösa i dessa utbildningar för att säkerställa svensk industris framtida behov av kompetens och arbetskraft.

Alla utbildningar ska sedan i egen regi drivas och utformas av denna nya huvudman hand i hand med näringslivet som tillhandahåller nödvändiga praktikplatser mot att de behöver betala lägre lön under utbildningstiden i enlighet med LO:s förslag.

Tittar vi på Sveriges historia så kan vi finna att Sverige som land varit mest framgångsrikt i ett Internationellt perspektiv under de tider när staten och näringslivet jobbat hand i hand utan inbördes konkurrens.

Man kan kort och gott säga att det som behövs för en framgångsrik morgondag för Sverige stämmer överens med texten i sången av Ebba Grön som säger att ”Staten och kapitalet sitter i samma båt” – Kan vi acceptera ordningen att staten tillhandahåller utbildningen och företagen praktikplatserna har vi en vinnare.

För att tillse att detta inträffar vill jag väcka liv i AMU som ska stå för utbildningen och i AMS som ska stå för för praktiksamordningen och inkludera Arbetsförmedlingen i samarbetet.

För mig är det uppenbart att AMU och AMS behövs mer än någonsin och att saker fungerar bäst när staten/samhället och näringslivet jobbar hand i hand utan inbördes konkurrens.

Svenskt näringsliv behöver och kommer att uppskatta en stark offentlig sektor som klarar av att förse dem med framtida arbetstagare med rätt kompetensprofil. Detta systemet tillämpade vi historiskt med stor framgång och spår vi in i framtiden kommer så att bli fallet om vi tillämpar det igen i vår tid.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

8 kommentarer

  1. Eva

    AMS och AMU var jo bra ordningar. Många av mina studiekompisar hade ju utbildningen genom AMS. (Var lite ”avundsjuk” för dom hade mera pengar än jag som gick på studielån!)Många arbedslediga fick jobb genom AMS och AMU så varför inte återinföra detta system som hjälp till jobb. Hemligheten och ge folk frihet är och ge dom kunnskap tycker jag passar utmärkt i detta sammanhäng. Så klart få det på banan igen! Bra forslag

  2. Lars Flemström

    Du har skrivit att ”Historien upprepar sin nästan alltid om än i en något annorlunda form.” Det håller jag med om, under förutsättning att särskilt betonar orden ”nästan” och ”annorlunda form”.

    Vi bör därför inte gå tillbaka till exakt samma form, som något har haft under ett passerat historiskt skede. Vi måste vara öppna för att det till och med kan behövas radikalt nya former för att i en föränderlig värd uppnå samma syften, som man hade med de gamla formerna.

    Under 1990-talet framstod samhällets institutioner för de arbetsmarkadspolitiska målen (och då främst ”full sysselsättning”) som alltmer föråldrade och problematiska, med en ökad tonvikt på kontroll och direkt förnedring av de arbetslösa. Ledande socialdemokrater har totalt tappat kontakten med verkligheten.

    Man verkar inte ens ha känt till att de statliga arbetsförmedlingarna hade satt tvångssjukpensioneringar i system, utan avfärdade detta som borgerlig propaganda. Alliansregeringens försök att lösa problemen, gjorde problemen ännu värre. Därför kan en återgång till 1990-talet och tidigare te sig frestande. Men lösningen är ”gör om och gör rätt” i stället för ”gå tillbaka”.

    Jag håller med om att samhället bör tillhandahålla de grundläggande teoretiska och yrkesinriktade utbildningarna. Men de specialiserade bransch- och företagsanpassade utbildningarna bör näringslivet och de offentliga arbetsgivarna själva stå för.

    En sammanhållen arbetsmarknadspolitik och ett helhetsgrepp om situationen, kräver inte att det finns en enda statlig huvudman för all verksamhet inom området. Det handlar inte bara om utbildning, så att arbetslösa får rätt kompetens för de lediga jobben, utan också om ”matchning” så att arbetsgivare och arbetssökande, som redan har behövlig kompetens, finner varandra.

    Det handlar också om att hjälpa personer, som redan har jobb, att byta jobb så att de kan utvecklas i sitt yrke hos en annan arbetsgivare.

    Därför anser jag att vi måste skilja arbetsförmedlingens praktiska verksamhet (”matchningen”) från myndighetsutövningen (att besluta om bidrag av olika slag) och dessutom avskaffa det statliga monopolet på arbetsförmedlingstjänster. Det måste finnas både kommunala och privata arbetsförmedlingar, som har till uppgift att ”matcha” arbetsgivare och arbetssökande.

    För kommunerna ska det vara en lagstadgad skyldighet att ha egna arbetsförmedlingar, som dock kan lyda under samma kommunala förvaltning som näringslivskontoret. Om kommunerna hjälper företagen inom kommunen med allting annat, varför ska de inte också kunna hjälpa företagen med personalrekryteringen?

    Förutom att ha den övergripande ledningen av all verksamhet inom arbetsförmedlingens område, ska den statliga nivån (AMS) tillhandahålla vissa specialfunktioner.

    En sak som kraftigt måste förstärkas är arbetssökandes, som saknar formella meriter, möjligheter att få sina kunskaper och färdigheter validerade och dokumenterade.

  3. Lars Flemström

    Den sammanslagning av statliga myndigheter och förvaltningar, som du föreslår, genomfördes av alliansregeringen 2008. Resultatet blev ännu sämre för de arbetslösa. Så här står det i ett faktablad från 2014 från den sammanslagna myndigheten Arbetsförmedlingen:

    ”Din arbetsförmedlare bedömer först vilka förutsättningar du har att få ett arbete. Arbetsförmedlaren utgår från dina erfarenheter och det yrkesområde du söker arbete inom, men tar även hänsyn till den konjunktur som råder. ”

    Det torde då varit slut på oskicket att kalla till ”trepartssamtal” med Försäkringskassan i syfte att stänga av den arbetssökande från Arbetsförmedlingen och tvlnga honom / henne att acceptera FK:s erbjudande om sjukpension, som framtvingades av AF:s cyniska agerande ”Han är inte vårt bord. Om inte ni tar över, ställer ni honom utan försörjning”. Detta fick FK-representantens goda hjärta att smälta.

    Alliansregeringen visste att snälla läkare hade sjukskrivit personer, som inte var särskilt sjuka utan bara var offer för Arbetsförmedlingens metoder att dölja arbetslösheten. Men Ingen utom de sjukskrivna själva eller de snälla läkarna visste vilka dessa sjukskrivna var. Med ”stupstocken” i sjukförsäkringen ville alliansregeringen tvinga dessa till AF. Med följd att även svårt sjuka ställdes utan försörjning.

    Både alliansregeringen och den nuvarande regeringen tror att arbetslösheten beror på att arbetslösa inte kan eller vill ta de jobb, som de tror växer på träd. När den egna politiken misslyckas, vill man inte erkänna att det är fel på politiken och samhället, utan på individen. Utom när invandrare och andra utlänningar begår brott i Sverige, för då är det ju alltid fel på samhället, och inte på individen.

    Håkan Juholt begrep bättre, när han hade tillträtt som socialdemokratisk partiordförande. Han insåg att utbudet av jobb var lägre än efterfrågan. För att i någon mån lösa problemet på kort sikt, innan mer långsiktiga åtgärder hunnit sjösättas, lanserade han begreppet ”missmatchningen”, som syftade på att det i vissa fall saknades kompetenta sökande (enligt arbetsgivarnas bedömning) till en del av de få lediga jobb som fanns.

    Begreppet antyder att det fanns kompetenta personer där ute, kanske bland de arbetslösa, kanske på någon annan arbetsplats, men att de av någon anledning inte sökte de lediga jobben. Eller att de av någon anledning (kanske fördomar?) ratades av arbetsgivarna med de lediga jobben. För Juholt handlade det i första hand och på kort sikt om bättre ”matchning” mellan dem, som söker arbetskraft och dem som söker jobb.

    Juholt fick tyvärr aldrig chansen att bilda regering och tillsätta en arbetsmarknadsminister, som har samma problemförståelse som han själv. I stället har vi en arbetsmarknadsminister, som har sagt att ”det behövs fler arbetade timmar”, som om vi fortfarande levde under 1600-talet, då just det var enda sättet att producera mera.

    Något bra har väl ändå skett, och det är i så fall att man tydligen har avskaffat kravet att man måste vara arbetslös för att söka en bristyrkesutbildning. Om alla tar ett steg uppåt på karriärstegen, måste ju ny personal fyllas på underifrån. Det är lättare att utbilda en lågutbildad arbetslös person till städare på sjukhus än till specialistläkare.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Den sammanslagning och de åtgärder jag vill genomföra kommer att fungera mycket bra Lars då jag avser använda det som fungerat historiskt och anpassa det till vår tid vilket är tvärt emot vad Alliansen gjort i sin iver att avreglera och privatisera.

  4. Lars Flemström

    Ett antal ledande socialdemokrater i Västerbottens län har nyligen gått ut i en gemensam debattartikel i VK och förklarat varför de anser att Regionen Västerbotten behövs och vilka uppgifter regionen ska ha. Jag kan inte bedöma så här på avstånd om man har funnit den mest optimala organisationen (man har valt olika modeller i olika delar av landet) för regionens verksamhet och hur beslut om densamma tas.

    Men jag är väldigt överens om socialdemokraterna i Västerbottens län om att ”mellannivån” (mellan staten och kommunerna) behövs och ha ungefär de uppgifter som Region Västerbotten har. Om ”mellannivån” helt försvinner kom verksamheten att bli både dyrare och mindre effektiv och mindre demokratisk.

    S-politikerna trycker starkt på regionens (d.v.s. mellannivåns) oerhört stora betydelse för utveckling oc hnäringsliv i länet. Jag håller med. Det gör man, om man har en gnutta kunskap om hur Sverige fungerar – men även hur andra demokratiska länder fungerar. Exempelvis har Tyskland inte bara en ”mellannivå”, utan två eller tre, där den ena är överordnad den andra.

    I en sådan organisationsmodell ter det sig naturligt att landstinget /regionen tar över betydande delar av den statliga myndigheten Arbetsförmedlingens verksamhet, i synnerhet bristyrkesutbildningen (AMU), men även en del myndighetsfunktioner. Särskilt sådana, som bör samordnas med den utvecklingsstrategi, som man har för näringslivet i länet.

    Myndighetsutövningen gentemot enskilda arbetssökande får inte blandas ihop med servicefunktionen (d.v.s. ”matchningen” mellan dem, som söker arbetskraft och dem, som söker jobb, så att de finner varandra. Därför vidhåller jag att denna verksamhet (förmedlingen av jobb till arbetssökande och förmedlingen av arbetskraft till dem, som söker sådan) måste kommunaliseras.

    De kommunala arbetsförmedlingarna ska var en länk mellan arbetsgivarna inom kommunen och de arbetssökande som finns inom kommunen. Men de ska också ha täta kontakter med arbetsförmedlingarna inom andra kommuner i hela Sverige, men i synnerhet med kommuner i det egna länet, vilka ligger på pendlingsavstånd från den egna kommunen.

    Arbetsförmedlarna, som själva ska ha en gedigen yrkeserfarenhet helst från olika branscher ska göra regelbundna arbetsplatsbesök för att i detalj sätta sig in i hur arbetet går till och vad som krävs av de anställda. De ska besök de större arbetsplatserna minst en gång per vecka och dessutom delta i de månadsträffar för ortens företagare, som hålls i en del kommuner.

    De ska däremot inte besluta om bidrag av olika slag, såsom löne- eller utbildningsbidrag, eftersom det är myndighetsutövning. De ska däremot intyga behovet till beslutande myndighet, som kan vara en länsarbetsnämnd inom landstinget / regionen. De tidigare länsarbetsnämnderna, som var en del av staten, bör däremot inte åter inrättas. Regionen har den bästa överblicken om vilka bristyrkesutbildningar och /eller rehabiliteringsinsatser, som behövs inom dess område.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag är inte lika övertygad som dig om att mellannivån behövs vilket jag skrivit om i många inlägg där jag vill lägga ner både landsting/regioner och länsstyrelser till förmån för statligt och kommunalt inflytande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.