Bristen på buss- och lastbilsförare är alarmerande – Speciellt i storstäderna. Så säger Maria Sjölin Karlsson som är branschutvecklare på Transportföretagen i en artikel i Bussmagasinet.se.

Maria säger att behoven av nya förare är stor och att det som helhet kommer att behövas ca 10.000 nya förare varje år de närmaste åren. Bara i bussbranschen behövs 4.200 under nästa år samtidigt som det finns väldigt få nya förare att anställa.

Branschen skriker efter personal men trots det så ser jag ingen självinsikt hos branschen där de ställer sig frågan varför det inte finns några chaufförer att anställa?

Vore jag branschföreträdare skulle jag ställa just den frågan – Varför vill ingen köra buss och/eller lastbil?

Svaret på den frågan är mycket enkelt – Det är inte lönen det är fel på utan arbetsvillkoren i övrigt.

Verkligheten för en busschaufför ser för många ut så att man har långa obetalda raster där man bara har betalt 15 minuter av varje timme man har rast på annan ort än hemorten – Något som allt som oftast betyder att man kan vara borta hemifrån uppemot de maximala 13,5 timmarna i så kallad ramtid som avtalen föreskriver och ändå komma hem utan att ha betalt för 8 timmars arbetstid.

En liknande situation gäller för lastbilschaufförer. Lägg därtill den stress som är resultatet av att arbetsgivarna noga tidsstuderar och räknar på varje minut arbetstid för att inte betala för en enda minut i onödan och den lönepress som uppstått på framförallt lastbilssidan på grund av utländska chaufförer som arbetar till underpriser så är det inte svårt att förstå varför ingen vill bli buss- eller lastbilschaufför.

Man behöver inte vara professor för att räkna ut att ingen barnförälder vill arbeta obekväma tider till låg OB-ersättning, många helger och dessutom vara borta från t.ex. 07.00 på morgonen  till 20.30 på kvällen utan att få fullt betalt för detta.

Ska transportbranschen hitta medarbetare är det arbetsvillkoren som måste förbättras. När vi skriver 2016 borde det vara självklart att all tid man spenderar på jobbet (vilket inkluderar raster på bortaort) ska vara fullt betalda förutom den ordinarie timmens avdrag för lunch och fikaraster.

Detta vet transportbranschens arbetsgivarorganisationer mycket väl – Trots det vill Sveriges bussarbetsgivare försämra arbetsvillkoren ännu mer genom att införa ett system som innebär att man bara har betalt för den tid man sitter bakom ratten och när man lossar och lastar passagerare och/eller gods och att all tid därutöver ska vara helt obetald.

Hur man med en och samma mun kan säga att det saknas chaufförer att rekrytera för att fylla luckorna efter de som går i pension och samtidigt beklaga sig över att löner och arbetsvillkor är för generösa i branschen går stick i stäv mot varandra.

Vill Transportbranschen hitta chaufförer att anställa MÅSTE arbetsvillkoren förbättras. Inför högre OB och se till att all tid på jobbet är betald så löser ni problemet med arbetskraftsbrist.

Vissa saker ska transportbranschen betala själva och vissa saker ska vi driva politiskt – T.ex. frågan om all tid på jobbet betald samt personalövertaganden i samband med entreprenörsbyten.

Transporter både på lastbil och i bussar är precis som Maria säger i artikeln Sveriges blodomlopp – Fungerar inte transporterna fungerar inget annat.

Därför är det tid att tänka om och tänka rätt! Vill man skapa attraktiva jobb måste man ha attraktiv lönesättning och framför allt attraktiva och inbjudande arbetsvillkor. Rättar Transportbranschen till detta är jag övertygad om att bristen på anställningsbara chaufförer försvinner som genom ett trollslag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”