EU-migranterna och frågan om hur dessa ska hanteras är så här långt en fråga som till stora delar hänger i luften. Som jag ser det ska det inte ligga på respektive kommuns ansvar att bestämma hur detta problem ska lösas – Därför måste regeringen utifrån EU:s regelverk komma med klargöranden om hur frågan rörande EU-migranterna ska behandlas.

Det som nu sker i Malmö och som tidigare skett i andra delar av Sverige är inte värdigt Sverige anno 2015. – varken för EU-migranterna eller för oss som nation. Därför behövs klara och tydliga regler och instruktioner för vad som ska gälla i en framtid.

Det finns många viktiga frågor att ta fasta på av vilka dessa är de med högst prioritet:

• Hur ska de EU-migranter som kommer och saknar medel för försörjning inkvarteras och försörjas?
• Ska EU-migranter och deras medföljare ha tillgång till det svenska välfärdssystemet? Om ja på vilket sätt?
• Ska barn till EU-migranter omfattas av skolplikten?

Dessa frågor är bara några av alla de frågor som behöver svar och som kräver beslut och klargöranden på nationell nivå i Riksdagen.

Sverige likväl som andra medlemsländer har när medlemskapet i EU ingicks skrivit under på och accepterat EU:s regelverk och konsekvenserna av att bryta mot densamma. Som jag uppfattar det bryter många av EU-migranternas hemländer mot detta avtal vilket måste få konsekvenser och leda till sanktioner.

Därför tycker jag att vi ska driva frågan om EU-migranter i EU så att frågan om hur och på vilket sätt EU-migranter ska hanteras om de vistas i ett annat EU-land utan egen försörjning får en slutgiltig lösning. Med detta sagt vill jag klargöra att jag då inte ensidigt pratar om romer utan om alla EU-migranter och om hur den fria rörligheten i EU ska fungera i en framtid.

Enligt mitt sätt att se på saken måste vi på EU nivå fatta beslut om vem som har ansvar för ett annat EU-lands medborgare under en vistelse i ett annat EU-land än hemlandet – Hemlandet eller värdlandet? Dessutom måste vi fastställa på vilket land det ekonomiska ansvaret för vistelse utanför sitt hemland vilar om EU-medborgaren saknar medel för egen försörjning.

Rimligen borde det vara så att barn ska gå i skolan oavsett vart de befinner sig – I vart fall om vistelsen utanför hemlandet sker under den del av året när barnen normalt borde gå i skolan. Ett rimligt beslut och ställningstagande centralt i EU borde därför vara att barnen ska gå i skola och att deras respektive hemländer ska betala den fulla kostnaden för skolgången oavsett vilket land barnet går i skola i.

EU och regeringen måste dessutom klargöra vad som gäller när det gäller tillgången till sjukvård, boende och övriga levnadsbetingelser och även där skapa klara och tydliga regler – Detta så att alla kommuner gör på samma sätt och inte skapar egna hemsnickrade regelverk och rutiner.

EU måste skapa ett klart och tydligt regelverk om vem som ska bära kostnaden för EU-migranterna. Som jag ser det är varje medlemsland ytterst ansvarig för sina egna medborgare och bör därför i rimlighetens och solidaritetens namn bära kostnaderna för dessa.

Därför vore det fullt rimligt att Sverige och Frankrike med flera länder i vilka stora delar av EU-medborgarna visats ser till att inkvartera och ge dessa drägliga levnadsvillkor under vistelsen samt skolgång till barnen – Notan för detta ska betalas av respektive hemland så länge som de vistas utanför densamma. EU bör dessutom göra det tvingande för hemlandet att betala och införa tvångsindrivning om det inte gör det.

Det andra alternativet till detta om EU och regeringen inte kan eller vill fatta beslut är att begränsa den fria rörligheten i EU och återinföra visumtvång vilket jag tror att de allra flesta av oss vill undvika.

Slutligen – Fram tills detta är ordentligt beslutat i EU måste Sveriges Regering och Riksdag fatta beslut i frågan – Detta för att skapa nationella regelverk och nationell samordning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”