Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Åldersdiskriminering pågår i alla politiska partier – Därtill mest i mitt eget parti.

På ledarplats i Aftonbladet finns en ledare skriven i fredags som lyfter en fråga som jag lyft länge – En fråga som därtill berör en tredjedel eller mer av befolkningen. Du hittar artikeln på följande länk: https://www.aftonbladet.se/ledare/a/1k3gqK/inget-parti-vill-ha-pensionarer

I artikeln går det att läsa att det pågår en åldersdiskriminering som saknar motstycke i historien i alla politiska partier i Sverige i skrivande stund – Därtill att mitt eget parti utmärker sig mest tack vare att socialdemokraterna har den lägsta genomsnittsåldern på kandidaterna på riksdagslistorna av alla partier på de listor till årets val som är inskickade till Valmyndigheten.

Enligt Valmyndigheten innebär dessa listor att medelåldern för alla riksdagskandidater är 48 år med S som ståtar med den lägsta medelåldern och KD med den högsta medelåldern på sina kandidater.

Alla partier säger sig värna de äldre – Alldeles speciellt så ett valår och trots att gruppen 65-plussare utgör 27,5% av det totala antalet väljare i landet i årets val kommer det bara att finnas knappt 3% som är 65 år eller äldre i riksdagen efter nästa val – Sannolikt än färre när valet är över, personkryssen räknats och partierna fått som de vill.

I min värld kallas detta åldersdiskriminering och inget annat – Därtill ett enormt slöseri med kunskap och erfarenhet som behövs i politiken och som grund för politiska beslut.

I mitt eget parti påstår vi att vi försöker spegla hur samhället ser ut i verkligheten på våra listor – Med tillägget att det finns ett kongressbeslut på och genomförande av densamma om att 25% av kandidaterna på valbar plats ska vara 35 år eller yngre.

Att våra listor i S inte speglar verkligheten och åldersfördelningen i samhället oroar mig storligen då den påvisar för mig att politik blivit ett karriärval snarare än det kall det borde vara – Kritik som jag för all del ska rikta mot övriga partier med för att vara rättvis.

Med en medelålder på blott 48 år i riksdagen är min fråga enkel – Vart är den representativa del som ska tillvarata intressena för gruppen 65-pluss och även gruppen 50-pluss som även de bör representera sin storlek av det totala antalet väljare?

Det ser lika ut i alla partier och detta måste ändras på – Riksdagen ska om något spegla väljarkåren åldersmässigt för att säkerställa att alla grupper i samhället kan göra sina röster hörda. Därtill ska politiken alltid vara ett kall och aldrig ett karriärval.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

45 kommentarer

  1. Jonny Disenfeldt

    Som jag redan visat så utmärker sig inte Sverige, det är så här det ser ut runtom i olika länder.
    Medelålder i olika parlament :

    http://blog.svd.se/trehundratolv/files/2014/03/tabell-ett.png

    Valda till riksdagen efter ålder jämfört med röstberättigade 2014*
    Ålder Röstberättigade Valda till riksdagen
    18-29 år 19,0 % 10,6 %
    30-49 år 31,4 % 49,0 %
    50-64 år 23,4 % 37,8 %
    65+ år 26,3 % 2,6 %

    Dvs din åldersgrupp är kraftigt överrepresenterade. Vid 65 är man pensionär och det kanske även skall gälla i politiken …

    • andersforss (inläggsförfattare)

      På inget sätt – Min syn är att representationen i riksdagen ska vara samma som i väljarkåren Jonny.

  2. Kent

    Kan det att göra med att många ser politik som ett karriärs jobb och inte att försöka göra en insats för samhället. Jag tycker att politiker ska vara representanter för sina väljare och inte bara vara politiker för pengarna och makten. Klart att åldersfördelningen ska återspeglas i politiken. Vi ska inte styras av gödkycklingar
    .

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Väl skrivet Kent – Precis så måste det vara för att alla ska känna att politik berör och gör skillnad.

  3. Bertil

    Ser man på de politiska debatter som sker i våra Nyliberala tv-apparater så har politik blivit som
    TV-programmet Farmen , Robinson . Idol o.s.v en massa trams där man ska förnedra och komma med klämmiga klyschor om sin förträfflighet. Jag skyller allt detta på nyliberalismens intåg som tränger sig in överallt i våra liv. Vi ska tävla förnedras i allting. Är det inte hockey där man ser våldsamma tacklingar så är det tävlingar mellan barn i matlagning i tv.
    Nä annat var det på 60-talet när TV kom till min by.
    Svordomar var tabu, det var ett folkligare sätt. I dag svärs det och man hånar öppet i tv.
    Man kan mobba öppet i tv . Gränserna är sedan länge helt borta.

    Politik i tv borde handla om att sitta vid ett bord diskutera olika förslag komma fram till för och nackdelar. För hur det än är så vid varje reform förslag som genomförs så sker en konsekvens.
    Det finns vinnare förlorare.

    Man kunde ex. göra så här. i det runda borde de sitter bredvid och där allt visas på tv.

    Kristersson får ordet presenterar sitt förslag ex.

    -Detta är vad vi har som förslag komma med . Vi vill föreslå sänkta trösklar. bidragstak. vad säger ni vad finns för, för och nackdelar. Sen får man säga vad man ser för fördelar och vad man ser för nackdelar bland de övriga partierna-
    Inga påhopp inga undanflykter utan vad man tror eller har fakta på kommer ske.
    kort sagt en kamratlig diskussion om vad som kan ske. Likt man sett program tidigare som snillen spekulerar.

    Att se politiska program idag är att se när dårar kapitaliserar och hur konsekvenserna blir sen.

    När en skyskrapa byggs,. Inte går det för en civilingenjör. Säga vi ska ha trapp ända upp
    för folk behöver motion. Detta kan samtalas om kring ett bord försöka hitta lösningar och trappen den kommer man fram till många nackdelar med. EX att gamla Olga skulle aldrig orka gå ändå upp till den kilometerhöga skyskrapan. Eller den med dåligt hjärta eller 4-åringen som har för korta ben för trappstegen. Nä en hiss måste finnas. Är man då som Kristersson ja då säger man : Vi har aldrig föreslagit en trapp , Vi har bara föreslagit ett rep att klättra sig upp till översta våningen.
    Vi tycker arbetslinjen ska gälla . Självklart ska det finnas en hiss för oss övriga .
    Ja så skulle Kristersson säga.

    Idag borde man fråga sig vilka är förlorare idag på den ekonomiska politik som förs.
    Det skulle vara ganska lätt därmed komma fram till att alla de med små ekonomiska medel är förlorare och då bör dessa kort sagt få mer.

    Att rika högavlönade de med stora kapital ska få mer är ju sinnessjukt.
    Det är de som faktiskt ska betala till de som har mindre. om skatter höjs för de rika vad är fel med det.
    Idag har kapitalavkastning knappt nån skatt. men det ämnet berörs inte om hur galet fel det är.

    Löns inte komma med floskler Klassklyftorna minskar inte genom sänkta trösklar bidragstak och mer i avdrag, skattesänknigar för rika.
    Att tro det är sinnessjukt.

    man behöver inte ha särsklit stor hjärna för att begripa klassklyftor som ökar sänkta trösklar och sämre bidrag är fel politik. Den borde sätta folket i strejk och stanna Sverige .

    Samma med trumps skattesänkarpolitik i USA. Nordkorea borde sätta en atombomb mellan ögonen på Trump enbart för den sortens politik.

    Vi behöver helt klart mer Castro idag ja massor sådana.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Publicerar som ett både läs- och tänkvärt inlägg med intressanta jämförelser av förr och nu – Tack Bertil.

    • Petter

      Förstår mig inte på dig Bertil, du kastar din skit åt alla håll.
      Du är för utrensningar av oliktänkande ,du är för atomvapen som ska kastas på USA från Nordkorea . Du vill ha Castrokopior både här och där.
      Det handlar om politik där starkaste laget vinner ,alltså laget med flest väljare.
      Detta Bertil kallas demokrati ,tyvärr förespråkar du en diktatorisk stat.
      Varför emigrerar du inte till Cuba ,ditt himmelrike på jorden??

      • Brorson

        Petter. Dessbättre ställer Bertil inte upp i något val, tror inte att något parti skulle våga ha honom på sin valsedel, men jag tror att han ger uttryck för den ilska som man kan känna, om man själv har drabbats mycket negativt av politiska beslut. I Bertils fall handlar det tydligen om negativa konsekvenser av alliansregeringens politik. Jag har flera gånger mött samma ilska hos borgerliga väljare, som har drabbats negativt av socialdemokratisk politik.

        Tyvärr förekommer det också. Alla mynt har som bekant en baksida och även de negativa besluten måste tas, om inte verkligheten ska slå tillbaka med ännu värre konsekvenser. Som exempel var beslutet om utvisning av Akilov negativt för honom. Men konsekvenserna av att det inte hann verkställas i tid, blev mycket värre. Det torde vara ett ganska vanligt nybörjarmisstag hos politiker att vilja alla så väl, så att man tvekar att ta de nödvändiga besluten eller överlåter detta till ”pamparna” i sitt eget parti – eller till de politiska motståndarna, vilket dock förutsätter att beslutet kan skjutas över ett val, som de förväntas vinna.

        Det stora problemet i vår tid är det växande avståndet mellan väljare och valda. Det vore väldigt bra om Ulf Kristersson finge sitta ner med Bertil och lyssna på honom under några timmar. Under 1960-talet hade det varit möjligt, men i dagens läge skulle Kristerssons livvakter från Säpo, som inte kan veta om Bertil menar allvar med allt som ha säger, inte tillåta ett sådant möte. Synd, På så sätt förloras värdefull information, som politikerna behöver och inte kan ersättas med opinionsundersökningar.

        Jag tror inte att Bertil vill ha diktatur. Hade han kunnat gå an, som han gör mot ledande politiker i en diktatur? Att Bertil kan resonera förnuftigt och förstår att man inte kan lova allt åt alla, tycker jag att jag fått bevis för, när Bertil stödde mitt förslag till reformerad sjukförsäkring, när jag skrev att FK-kassan ska betala ut ersättning från och med första sjukdagen efter karensdagarna och fortsätta med det till den sjuke har återgått i arbete eller befviljats sjuk- eller förtidspension.

        Någonstans ifrån måste pengarna till de långtidssjuka tas, om de ska slippa stupstockar och utförsäkringar. I den efterföljande debatten skrev jag att Kristersson inte är en ondskefull människa som vill andra illa, och det besvarade Bertil med ungefär Inte vet jag, hur han tänker. Jag anser att Kristersson tänker rätt, när han tänker att vi har ett problem med sjukförsäkringen, att den är underfinansierad och tidvis har varit (och kanske fortfarande är) överutnyttjad, men att han tänker fel, när han föreslår lösningar, som skulle drabba enskilda mycket hårt.

      • Brorson

        Jag har härmed inte förnekat att det finns ideologiska skillnader, som gör att Bertil (och för den delen även jag själv) aldrig kan bli helt överens med Kristersson. hur mycket vi än anstränger oss på båda sidor. Och negativa konsekvenser för den ena eller för den andra av en viss politisk inriktning kan aldrig helt undvikas. Men det måste finnas gränser för HUR negativa konsekvenser som kan accepteras, ÄVEN om väljarna har röstat för ”högerpolitik”

        Och även om väljarna har röstat för vänsterpolitik. För visst möter man ibland hos vissa S- och V-politiker en monumental okunnighet om hur speciellt småföretagare kan drabbas av mindre väl genomtänkta delar av deras politik. Men samma typ av reaktioner hos drabbade som från Bertil. Nu råkade Bertil byta spår, efter att ha skrivit halva kommentaren. Första delen var vederhäftig kritik mot programformen för partiledardebatter, medan andra delen var ett påhopp på Kristersson, som inte riktigt hängde ihop med första delen.

        Vad jag uppfattat att Bertil försökte säga är att partiledardebatterna har för mycket karakträren av underhållnigsprobram, som går ut på att utkora vinnare och förlorare. Vinnarna gör vidare till final medan förlorarna får lämna tävlingen I stället borde den partiledare, vars förslag ska debatteras, få lägga fram sitt förslag, varefter övriga partiledare skulle analysera förslagets för- och nackdelar och vad det kan komma att leda till, inklusive diverse oönskade konsekvenser. Utan tjuvnyp och personpåhopp.

        Kristersson och alliansen, säger att de aldrig har föreslagit att några löner ska sänkas, utan tvrtom att grupper, som nu står utanför arbetsmarknaden ska få höjda inkomster. S och V (och jag själv) tror att detta kan leda till en lönekonkurrens, som på sikt kan leda till sänkta löner inom berörda yrken. Har vi rätt eller fel? Det gav debatten inte ens skymten av svar på och därmed ingen vägledning för tveksamma väljare hur de ska rösta. Därför måste programformen kritiseras.

        Det borde alla partierna vara överens om. Hur landet ska styras borde inte vara e TV-såpa. Den här gången utkorades Kristersson till ”vinnare”. Nästa gång är han kanske ”förlorare”..

      • Bertil

        Bra kommenterat Petter
        Reaktioner är bra.

        Demokrati vad är det för nåt fina ju alla varianter.
        Den demokrati jag vill se handlar om att stå upp för utsatta och svaga.
        Detta fast man vinner Demokratiska val

        Man behöver inte ta allt för att man får 50.01 % i röstvärde.

        Set är väl självklart jag kastar skit överallt åt den politik som förs idag.
        Var finns rättvisan?

        Ideer om att vissa ska ha allt ich andra utförsäkras är en grotesk politik

        Stod man upp för sin åsikt skulle man säga du är inte värd leva för du tär.

        För det är precis den politik som göra idag .
        Stöld från utsatta är legalt men du
        Fängslas utnyttjas om du tar från den rike.

        Det är en mesighet hos folket som är upprörande.

        Vilken idiot som helst ser väl som vi lever
        Globalt är detta ohållbart.
        Det kanske går 100 år men knappast 1000 år människan tål inte det senariot.

  4. Alexander

    Anders

    ”Min syn är att representationen i riksdagen ska vara samma som i välkarkåren”

    Och det innebär att de i din ålder bör flytta på sig. Ni är överrepresenterade.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Med den låga medelålder som kommer att gälla efter valet är min åldersgrupp snarast underrepresenterad Alexander så om något borde vi vara fler.

  5. Fredrik

    Detta inlägg lyfter frågor som behöver svar och jag hoppas att allt kommer med, annars skriver jag ett andra inlägg. Först, nuvarande politiker tar med andra ord inte ansvar för att den politik de för fram som parti eller enskilda politiker är en politik som är bra för äldre? Jag menar, OM den politik som förs fram av t ex S är en bra politik för äldre – ja, var är då diskrimineringen? Är det diskriminerande att besluten som är bra för människor över 65 tas av personer under 65? För det andra. Diskriminering i Sverige är olagligt och kan ge både böter och/eller fängelse. Är de politiska partierna i Sverige anmälda för detta hos polis/åklagare? Pågår det utredningar om de politiska partierna begår brott? Min gissning är att det inte finns några sådana anmälningar och/eller utredningar hos polis/åklagare – lite längre ner ska jag berätta varför. Tre. Finns det någon regel hos de idag åtta partierna i Sveriges Riksdag som förbjuder personer över 65 år att delta, anmäla intresse att delta och/eller söka valbar plats till partiernas listor?

    Min analys av ditt inlägg Anders blir missnöje. Kort och koncist. Du är missnöjd över fördelningen, åldersmässigt, av de valbara kandidaterna i både ditt eget och andras partier men det utgör inte automatiskt diskriminering. Det finns idag, mig veterligen, inga stora antal anmälningar/utredningar om åldersdiskriminering hos polis/åklagare som riktar sig mot de åtta partierna i Sveriges Riksdag. Enbart detta borde vara tydligt nog att det inte förekommer åldersdiskriminering utan snarare ett åldersmissnöje – hos dem som är äldre. Bra beslut, oavsett ålder på den som fattar besluten, måste väl ändå vara att föredra eller har jag fel? T ex kan föräldrar inte förvänta sig att barn/ungdomar fattar bra beslut utan att föräldrar ”kliver in” och ”trumfar” barnet/ungdomen med beslut som är bra – detta är inte åldersdiskriminering Anders.

    Sedan kan jag tycka att sent ska syndaren vakna passar alldeles utmärkt här, I S och de övriga partierna har det under lång, lång tid sett ut på detta sätt. Gruppen över 65, eller den ålder som människorna gick i pension, har alltid haft mindre representanter. Således inget nytt och inget som de senaste 50 åren varken ditt parti Anders eller andra partier i Sveriges Riksdag gjort något åt. Och man kan undra över varför? Missnöje har genom den politiska delen av samhället alltid gjort sig hörd, på många olika sätt, och ett sådant sätt har varit att ta detta missnöje och bilda ett eget parti. Jag menar, är inte S ett sådant parti? Grundat ur missnöjet om hur man tyckte att den tidens politiker INTE tog till vara på arbetarklassen? Mp och Fi är två andra partiet sprunget ur missnöje, ett som sitter i Sveriges Riksdag och ett som tror sig (hoppas innerligt att de inte gör det) komma dit. Och vet du vad Anders, det finns sådana partier som har detta med ålder (bland annat) som sin hjärtefråga. SPI Välfärden är ett sådant parti, finns representerat med 15 mandat i 10 kommuner. De kandiderar också till Sveriges Riksdag.

    Jag kan gissa redan vad du kommer att säga om detta det sista jag skrev. Att äldre också vill finnas representerat i ”klassiska” partier som ditt eget S eller något av de andra partierna som redan finns i Sveriges Riksdag. Och så klart, de har också den möjligheten. Inget parti, av de åtta, har regler som förbjuder människor över 65 att delta, bli medlemmar, kandidera på valbar plats e.t.c. så då kan det inte bli en fråga om diskriminering Anders. Men, bara för att på sätt och vis skjuta detta skepp i sank ordentligt så vill jag poängtera att ditt eget parti, och de andra sju i Sveriges Riksdag, är MEDLEMSBASERADE. En ”förening” skulle man kunna säga och dessa ingår INTE i de områden som är skyddade från diskriminering. Arbetsmarknad, Utbildningsväsende, Arbetsmarknadspolitisk verksamhet, Medlemskap i arbetstagarorganisation, arbetsgivarorganisation eller yrkesorganisation, Tillhandahå

  6. Fredrik

    Ett citat Anders från dig till Jonny – ”Min syn är att representationen i riksdagen ska vara samma som i väljarkåren Jonny.” lyfter frågan om HUR åldersgrupperingarna ska se ut? Vad är ditt förslag Anders?

    Kan en som är 40 år gammal verkligen ”veta” hur det är att vara 18 år idag? Jag personligen kan tycka att det är omöjligt även om den som är 40 år en gång i tiden varit 18 år själv, så har samhället förändrats sedan dess – oftast i så stora delar att det inte är detsamma att vara 18 år idag 2018 som det är att vara 18 år 1996. Jag skulle möjligen kunna acceptera att en som är 28 år idag kan fortfarande ”komma ihåg” hur det var att vara 18 år, men samtidigt kan den som är 28 år inte veta hur det är att vara 29 eller äldre – så då måste vi lägga till ytterligare grupper. Så, 18-28. 29 till 39? 40 till 50? 51 till 61? 62 till vad? Det är här som ett problem uppstår i ditt inlägg gällande grupperingarna av ålder. Du säger 65-plus och även 50-plus som om den som är 80 år gammal vet hur det är att vara 50 år gammal idag. Och på samma sätt som en 40-åring inte vet hur det är vara 18 år idag så vet inte en 80-åring om hur det är vara 50 år idag. Så, det innebär att åldersgrupperingarna slutar inte utan fortgår med 62 till 72, 73 till 83, 84 till 94 och så kanske slutligen 95-plus.

    Jag ska vara ärlig och säga att jag vet inte exakt hur många mandat 95-plus borde få av Sveriges Riksdags 349 men gissningsvis är det 1. Och, eftersom vi då vet att 95-plus får ett mandat – ja då kan vi också räkna ut på förhand hur många mandat alla grupper får. Och då uppstår nästa problem Anders. Hur ska folket kunna välja dessa representanter? Ska jag, som är 47 år, enbart få rösta på dem som är mellan 40 och 50 eftersom det är dessa som ska representera mig? Eller får jag rösta på vem som helst? För, om jag som är 47 år får rösta på vem jag vill så måste alla andra få göra det också och då kan det uppstå att det inte finns några representanter i åldersgrupperna 18-29, 62-72, 73-83, 84-94 och 95-plus och vad gör vi då? Ska vi EFTER ett val korrigera så att dem som sitter i Sveriges Riksdag är några som INGEN röstat fram? Ska vi förlita oss på att partierna gör detta? Partier som INTE tillåter insyn från utomstående?

    Då återstår enbart ett alternativ Anders, som jag ser det. Bort med partiröster och inför personröster där väljarna, efter ålder, får en lista med kandidater som de kan rösta på. Denna lista kommer alltså att se olika ut beroende på vilken ålder jag som väljare har. Då, och enbart då, kan du få en representation som speglar samhället utifrån demokratiska värderingar.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag vill hävda att kunskaperna växer tillsammans med ökad ålder och ökad livserfarenhet och en sak är helt klar – Den som idag är 40 år har mycket lättare att identifiera sig i 18-åringens livssituation än det 18-åringen har att någonsin förstå hur det är att vara 40 år gammal.

      Representationen åldersmässig i Riksdagen bör i största utsträckning spegla den hos befolkningen som helhet även om matematisk exakthet aldrig kan uppnås.

      Underlaget bör vara befolknigsstatistiken och inget annat när partier inför valet sätter ihop sina listor.

      • Fredrik

        Jag har aldrig hävdat att en 18-åring känner till hur det är att vara 40 bättre än en 40-åring känner till hur det är att vara 18. En sak är absolut söker, en 18-åring vet bäst hur det är att vara 18, mycket bättre än en 40-åring.

        Och Anders, du fattar inte detta. Helt klart. Du menar att befolkningsunderlaget ska vara det partierna utgår ifrån när de sätter ihop sina listor, men HUR ser du till att de valda kandidaterna har rätt ålder? På S:s lista kanske en 57-åring är etta, på KD:s en 27-åring. På MP:s lista är också en 27-åring etta, vad händer om det bara finns en plats kvar för 27-åringar. Vem ska få platsen? KD eller MP?

        Således spelar det ingen roll hur man sätter ihop listorna, om man har val som idag.

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Min lösning är enkel – Varje parti ser till att ha kandidater enligt rätt fördelning på sina listor utan att rangordna dem för så att väljarna sedan genom att kryssa sin kandidat kan göra valet – Görs så är det väljarna och inte partierna som bestämmer åldersfördelningen i politiska församlingar och väljarnas vilja kan aldrig vara fel då den speglar vad väljarna tycker i samband med varje val.

      • Brorson

        Precis som du skriver har en 40-åring lättare att förstå en 18-årings situation än en 18-åring att förstå en 40-årings situation. Men detta är också ett urstarkt argument för att åldersfördelningen i riksdagen inte ska spegla åldersfördelningen hos befolkningen. Eller menar du att n Eller någon som föds på valdagen (kanske ett kommunalrådsbarn) ska skickas direkt till riksdagen och delta i voteringen om exempelvis barnbidragens storlek? Riksdagskvinnor, som ammar sina barn i kammaren, har man ju hört talas om. Så varför inte också riksdagsledamöter som ammas av sina mammor i kammaren? Eller av sina pappor med nappflaska?

        Eller vill du att åldersgruppen 20 – 30 år ska vara tre gånger nämnda ål¨lders så stor i riksdagen, som i befolkningen som helhet, eftersom nämna åldersgrupp följer direkt efter dem, som inte har rösträtt, givet att du inte vill sänka valbarhetsåldern till noll år. Vi har samma problem i toppen av ålderspyramiden. Ska åldersgruppen 70 – 80 år i riksdagen vara dubbelt så stor som i befolkningen som helhet, eftersom 70 -plussarna också ska representera dem som är för gamla för ett riksdagsuppdrag?

        Eller ska ålderssammansättningen i de politiska församlingarna spegla den politiska kompetens och politiska erfarenhet som finns hos den politiskt intresserade delen av allmänheten? Och eftersom politisk kompetens och erfarenhet torde växa med både levnadsår (om man har följt med vad som sker i politiken) OCH antalet år, som man har haft politiska uppdrag, kommer vi oundvikligen att få en ”snedrekrytering” speciellt till de tunga politiska uppdragen, som tillsätts med äldre, medan de lägre nivåerna tillsätts med yngre och mindre erfarna.

        Jag ser gärna en åldersgräns, som är minst fyra år högre för yrkespolitiker. såsom kommualräd än för fritidspolitiker på den kommunala nivån. Härigenom uppnås ju det. som många efterlyser, nämligen yrkeserfarenhet utanför politiken innan man blir yrkespoiltiker. Även politiker bör växa med uppgiften genom att gå från lättare till svårare uppdrag, från ansvar för delen (en kommun eller en kommunal nämnd) till ansvar för helheten (hela riket).

        Man kan lagstifta om åldersgränser för tillträde till politiska uppdrag Men i ett demokratiskt samhälle, där medborgarna fritt får bilda politisk partier, kan man inte lagstifta om åldersfördelningen på enskilda partiers valsedlar, Man måste då också förbjuda personval,så att inte väljarnas stuvar om bland kandidaterna, vilket jag dock inte har någon emot.

        Ta bort möjligheten att kryssa kandidater, eftersom det gynnar rika personer, som kan finansiera påkostade personvalskampanjer ur egen ficka.Men det är dock en annan fråga, änden vi diskuterar nu.

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Jag menar inte att det ska finnas någon matematisk exakthet i detta Brorson vilket jag heller aldrig skrivit i originalinlägget – Däremot tycker jag att det kan vara på sin plats att se till att vi har en någorlunda representativ åldersfördelning i riksdagen – I vart fall upp till en ålder uppemot 75 till 80-års ålder.

          Politik och att sitta i riksdagen är inte ett jobb utan ett förtroende uppdrag – Ersättningen är inte lön utan ersättning i egentlig mening undantaget ministrar och sittande regering som kan anses ha det som ett yrke med en generös tolkning.

          Sedan vad gäller personkryss så är min uppfattning snarare att vi ska övergå till en modell där det är precis det man alltid gör i ett val – Kryssar den kandidat på ett partis lista man föredrar och vad gäller kampanjande så går formerna för sådant att reglera i lag för att stävja det du frukrar ska hända.

  7. Olle

    Inför också krav att politiker varit ute i arbetslivet minst 10 år ,alltså i verkligheten. Här sitter 19 åriga politiker och tycker om hur det är ute på arbetsplatserna???

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Precis – Den saken och många andra goda argument i ämnet har jag framfört i ett flertal blogginlägg.

  8. Jan

    Jag tycker mig ana ett förtäckt egenintresse här. Har du hamnat för långt ner på nomineringslistan? Jag förstår att riksdagsplatsen lockar. 70 000 kronor i månaden och generösa förmåner skulle nog många vilja ha. Dessvärre lär det bli svårt. På grund av identitetspolitik så går unga, kvinnor och rasifierade före. Oavsett meriter.

    Riksdagen kryllar av unga kvinnor med oavslutade högskolestudier (och utan en dag i arbetslivet…). 70 000 kronor i månaden är alltid bättre än studielån…

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag har inte skrivit inlägget i egen sak Jan och vad gäller pengar så är det inget som lockar mig i den fas av livet jag nu befinner mig i.

      Inlägget är skrivet därför att jag tycker at det som sker är fel och gravt osolidariskt mot väljarkåren och människorna som lever i Sverige.

  9. Krister

    Övrigt:
    https://www.flashback.org/t2940040
    AB har undersökt vilka som ligger bakom gruppvåldtäkter.
    ”Gärningsmännen är ofta utlandsfödda
    Andelen utlandsfödda dömda gärningsmän är mycket hög i vår granskning – 82 av 112 är födda i ett land utanför Europa.
    Ingen vi talat med – kriminologer, jurister, psykologer, forskare – är förvånad över uppgiften:
    Christian Diesen, professor i straffrätt som forskat om våldtäktsdomar:
    – Tröskeln till övergrepp kan vara lägre för en utlandsfödd, ett kvinnoförakt man bär med sig och som stöttas upp i ett kompisgäng som tolkar kvinnor som sexuellt tillgängliga när de rör sig ute.

  10. Alexander

    Underlaget bör vara befolkningsstatistiken och inget annat när partierna tar fram sina listor”

    Absolut. Kompetens och lämplighet är naturligtvis oväsentligt…

    • andersforss (inläggsförfattare)

      På inget sätt Alexander men i vanlig ordning kan man fråga vart dessa egenskaper finns hos dig när du ställer frågor som dessa.

  11. Brorson

    Konrad Adenauer var 73 år, när han tillträdde som (Väst-) Tysklands första förbundskansler efter kriget. Han stannade på posten tills han fyllt 87. Adenauer är ett lysande exempel på att hög ålder och ”livserfarenhet” inte är nog för att bevisa politisk duglighet. Han hade en lång politisk karriär på toppnivå bakom sig, när han 1933 arresterades för vägran att skaka hand med en nazist. Till hans meriter hörde också att han stannade i Tyskland under hela nazitiden, trots att han därigenom utsatte sig för absolut livsfara.

    Han fängslades flera gånger och rymde slutligen från ett koncentrationsläger och lyckades hålla sig gömd i Tyskland under drygt ett halvår. Han hade skaffat sig en ”livserfarenhet”, som var vida överlägsen, den som de tyska politiker som flytt till utlandet hade skaffat sig utomlands. Om vi jämför med den nuvarande flyktingsituationen i Sverige, är det givetvis inte fel, om personer som sätter sig i säkerhet som flyktingar i andra länder, där skaffar sig utbildningen och praktik som de kommer att ha nytta av efter återkomsten till hemlandet.

    Många tyska politiker, bl.a. några av Adenauers efterträdare är exempel på det. Men det var han som ledde återgången till demokrati efter nazismens fall. Såvitt jag vet, var det inget snack om att de tyska flyktingarna i Sverige skulle återvända hem efter kriget. Det var inget snack om att Sverige behövde flyktingarna för att rädda vården, etc – som är ett av de mest skamliga argumenten i den nuvarande svenska flyktingdebatten.

    Den svenska folkstammen, som inte har decimerats med flera hundra tusen människor p.g.a. krig under de två senaste århundradena borde väl ändå ha kraft nog att ta hand om sina egna? Eller kommer Sverige att ha ett större behov av byggnadsarbetare och läkare efter kriget än Syrien efter kriget? Nägon höjning av pensionsåldern för att klara arbetskraftbehovet, behövs sannerligen inte med dagens stora arbetslöshet – om vi även räknar in den dola arbetslösheten, d.v.s antalet ”sysselsatta” i diverse pseudoåtgärder.

    Men de yngre ålderspensionärerna (65 +) utgör dock en mycket stor arbetskraftreserv, som KAN rycka in, om så behövs. Och helt uppenbart behövs de yngre ålderspensionärerna som politiska beslutsfattare för att göra slut på ”barnkammarregementet” i rskspolitiken, som håller på att gå helt felunder ledning av omogna individer som Jimmie Åkesson (som dessbättre inte har så mycket att säga till om utanför sitt eget parti, vilket dock är illa nog), Gustav Frdolin och Annie Lööf. De saknar alla ett tillräckligt långt perspektiv bakåt för att styra ett land.

    Jag föreslår härmed en höjning av rösträttsåldern till 21 år och av valbarhetsåldern för val till
    – kommunfullmäktige 25 år.( – )
    – landstingsfullmäktige 29 år (85 år)
    – riksdagen 33 år (81 år)
    – regeringen 39 år, (77 år)
    – statsminister 43 år (73 år)

    Siffrorna inom parentes avser högsta ålder första gången man kan väljas till resp. uppdrag. I övrigt bestämmer förstås partierna själva över sina nomineringar, men en allmän rekommendation är att ingen bör nomineras till offentliga politiska uppdrag, utan att dessförinnan ha deltagit aktivt i internt partiarbete under minst fyra år.

  12. Fredrik

    Nu handlar inlägget om att du påstår att det finns en åldersdiskriminering i svensk politik, men det är inte riktigt sant. Alla medlemmar i S (t ex) har samma möjligheter att söka valbara platser, oavsett ålder. Alltså existerar ingen åldersdiskriminering. Att du är missnöjd över hur fördelningen av de valbara platserna i Sveriges Riksdag (utifrån ålder) är en sak, men ditt missnöje betyder inte diskriminering. Du har också, som medlem i S, din fulla rätt att föreslå att era listor till valbara platser ska vara enligt befolkningsunderlaget. Om då S-kongressen bestämmer detta, ja då har du vunnit en seger.

    Att jag tillsammans med mina likasinnade har rätt att samlas enligt vårt eget upplägg, vår egen ideologi etc. är en hörnsten i varje demokrati, även vår svenska. Det du här anför är det motsatta för, partier som inte använder befolkningsunderlaget som grund till sina listor kommer därmed att förlora möjligheten till att komma in i Sveriges Riksdag. Och då är det inte längre mötesfrihet, därmed inte heller en demokrati.

    Det är faktiskt lite skrämmande att du talar på det sätt som du gör. En sorts utgångspunkt att i framtiden så finns ett parti i Sverige, en fackförening, ett folk. Det skapar inte mångfald, tvärtom.

    Jag har inget emot att du anser att ålder är viktigt, så viktigt att enbart på ålder så är en person bättre lämpad än en annan men jag tycker annorlunda. Rätt person på rätt plats är min filosofi. Det finns många 30-åringar som är bättre utbildade för detta samhälle än det finns 65-åringar som är det. Bara för att man levt länge innebär inte den erfarenheten att den gynnar landet Sverige.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag har inget emot att människor har samma möjligheter att söka valbara platser Fredrik – Så sker i många partier där man på listorna listar alla kandidater utan inbördes ordning och överlåter åt väljarna att kryssa den kandidat de föredrar – Det är att ge väljarna makten vilket jag ser som riktig demokrati.

      Görs det så är min tro att den åldersdiskriminering som idag sker i många partier kommer att försvinna Fredrik.

      Sedan har jag skrivit åtskilliga inlägg i ämnet under lång tid och huvudanledningen är att jag inte ser den utveckling som innebär att politik blivit ett karriärval och ett yrke istället för ett kall som god utan snarare ond och något som skapar politiska brolier’s utan förankring i vanliga människors problem och vardag.

      Det är därför jag sedan länge driver att man som heltidsarvoderad politiker oavsett av hur man blandar församlingar där man är heltidsarvoderad ska få göra maximalt 3 sådana och maximalt 2 sammanhängande mandatperioder under ett politiskt liv.

      Med en sådan ordning återgår politiken till att vara det den ska vara – Ett kall och en utmaning man antar för att man brinner för samhällsbygget och de förändringar som krävs i det bygget.

      • Fredrik

        Åter igen, åldersdiskriminering är olagligt. Och eftersom inga partier är under utredning hos polis/åklagare så stämmer inte ditt påstående att åldersdiskriminering pågår i alla partier. Så du kanske borde sluta kalla det för diskriminering när detta inte stämmer? Kalla det för vad det är, missnöje.

        Du hävdar rätt ofta att flertalet ska ha makten över fåtalet och inte tvärtom som du menar detta nyliberala samhälle ha fostrat sedan Olof Palmes död, och den tid då Sverige var bäst i världen. Men, flertalet i S har bestämt att listan över valbara kandidater ser ut som den gör, så varför accepterar du inte detta Anders? Det är ju ditt eget mantra som nu får ”regera” och lika förbaskat är du inte nöjd?

        Om du nu faktiskt menar att folket ska ha rätt underlag att få rösta på den de vill, varför ska då partierna bestämma vilka kandidater som ska finnas tillgängliga? Då borde alla medlemmar i t ex S i Västerbotten få möjlighet att finnas på en sådan lista, eller hur? Och om folket MÅSTE kryssa, ja då har vi personval i Sverige och helt plötsligt så får de valda representanterna helt andra skyldigheter. Att bli kryssad in i personval innebär att du som representant MÅSTE lyssna på dem som kryssat in dig, du kan inte följa partipiskan. Om du kandidera till valet genom att lova mer pengar till vägar i Västerbottens inland, så kan du inte rösta EMOT ett sådant förslag i Sveriges Riksdag. Då har du ljugit folket i ansiktet.

        Så, ungefär som i Storbritannien och USA då. Ja, det köper jag. Men det betyder ju också att du ska bli vald där du bor, vilket betyder för de 349 som idag sitter i Sveriges Riksdag kommer att snabbt flytta från Stockholm…

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Jag kan kalla det för sitt rätta namn utan problem och att det inte pågår någon utredning eller finns några domar betyder på inget sätt att det inte är sant.

          Vad gäller listorna i mitt parti har jag aldrig påstått att jag inte accepterar dem och det är därför jag säger att det är upp till väljarna att kryssa den kandidat de vill genom att använda sig av den möjligheten då listorna alltid medger det Fredrik.

          Det är väljarna och inte partiet som bestämmer hur kandidaterna på listan ska rangordnas.

          Sedan har du en viss poäng i att man inte kan rösta emot förslag som man själv är emot i riksdagen – Alldeles speciellt så om man drivit frågan stenhårt och använt den som ett vallöfte som inte bryter mot partiets ideologi och/eller stadgar. I det fallet anmäler man avvikande uppfattning och är läget riktigt allvarligt ersätts man av en ersättare vid röstningstillfället givet at man till sina väljare kan påvisa att man blivit nedröstad i sin egen partigrupp.

          • Fredrik

            Den fege mannens val. Om en kandidat går till val med löften om mer pengar till inlandets vägar och sedan kliver åt sidan när det kommer till omröstning är att ljuga folket i ansiktet. Det är den typ av politiker som du vill ha i Sverige. Tack för förklaringen.

            Hela ditt inlägg handlar om att du anser att tillsättningen av kandidater på listor hos partier är fel, men dessa listor har tagits fram utifrån partiernas egna interna omröstningar där majoritetens val är det som också blir listorna. Flertalet har alltså talat Anders. Men du håller inte tyst och arbetar för det som flertalet bestämt utan du agiterar för minoritetens sida. Den sida du prompt hävdar är den sida som ska rätta sig i ledet. Men tydligen gäller detta inte dig Anders.

            S, och alla de andra sju partierna, har samma typ av tillsättning av kandidater och du vill ändå att minoriteten ska trumfa majoriteten? Som vanligt vill du inte börja i ditt eget parti utan kräver istället att dina krav ska genomföras nationellt.

            Hur vet du att folket vill detta? Kan du inte prova i ditt eget parti och se om detta är ett populärt förslag där? Om så, gå vidare. Det är så normala människor gör.

          • andersforss (inläggsförfattare)

            Så länge man driver sina frågor och har bevis för att så sker ljuger man aldrig eller spottar någon i ansiktet Fredrik – Att lova att jobba för specifika frågor betyder just det och att det kan ta tid att få en majoritet med sig är naturligt Fredrik.

            Det viktiga är att man enträget fortsätter att jobba för det man lovat sina väljare även i motvind – Den sortens politiker kan alltid rakryggat möta alla väljare vilket jag tycker är viktiga egenskaper hos den som ägnar sig åt politik.

            Listor i ett parti tas fram av en valberedning som trots att det finns kandidater förutom att rangordna dem utelämnar många trots att de är nominerade – I den bästa av världar listar man alla och låter den viktigaste majoriteten välja kandidat – Den majoritet som utgör Sveriges samlade väljarkår.

            I vissa partier görs på detta sätt – I andra bland dem S så är det en liten klick i partiet som bestämmer över majoriteten i fråga om vem som ska stå med på listorna.

            Den linje jag anför gillas av många partikamrater Fredrik och därtill av ännu fler väljare så jag är helt klar över att detta är rätt väg att gå – I vart fall i kommunvalen och sannolikt även på landstings/regionnivå. För riksdagen nästa val om inte detta där vi ska betrakta utfallet av personkryssen för att se dess effekt på den rangordning partierna satt upp på listorna.

  13. Alexander

    ”Jag vill påstå att den är underrepresenterad”

    50-64 år: 23,4% röstberättigade, 37,8% valda till riksdagen. Svart på vitt.

    ”kan man fråga vart dessa egenskaper finns hos dig när du ställer frågor som dessa”

    En fråga följs av ett frågetecken, nog vet du väl det?

    ”Underlaget bör vara befolkningsstatistiken och INGET annat”

    Det är dina egna ord….

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Precis och med en medelålder på 48 år i riksdagen efter valet eller till och med lägre om kryss ger resultat faller ditt resonemang Alexander.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.