Krisen i Svenska Akademien visar att det börjar vara hög tid att göra samma sak som Palme alltid predikade – Vara oärlig vad gäller metoderna men ärlig gentemot idealen vilket i detta fall innebär att en hel del av det som praktiseras i akademien måste anpassas till den moral och etik som gäller i vår tid.

Att så är fallet bevisas av de tre dramatiska avhopp som skedde igår – Avhopp som redan nu innebär att akademiens framtida trovärdighet är nere på en nivå som är så nära noll det går att komma.

Akademiens viktigaste uppgift är att utse en värdig Nobelpristagare varje år och att se till att svenska språket inte förvanskas av en massa ord och uttryck som fördärvar vårt språk.

De uppgifterna tycker jag att akademien sköter mycket bra vad gäller ordboken/ordlistan och även Nobelpriset även om jag tycker att författare som skriver fiction och action romaner och böcker borde ges samma tyngd som de författare som skriver traditionell poesi och prosa.

I grund och botten borde Nobel priset i litteratur tillfalla den författare/artist som under lång tid och genom flera generationer och decennier roat och underhållit sina läsare med bra böcker och verk sålda i stora upplagor.

Med det sagt vill jag gå tillbaka till ursprunget – Till att börja med måste akademien förändra regelverket för den sorts uteslutningsärenden som ledde till att flera medlemmar valde att stiga av akademiens arbete.

Därutöver är det hög tid att se över alla de förmåner – Dolda likväl som det som redovisats och anpassa dessa till det tidevarv vi lever i idag.

Att akademiledamöter ska ha ersättning för de timmar de lägger ner på arbete i Svenska Akademien är en självklarhet men att de ska ha livslånga apanageliknade ersättningar som inte förekommer i vårt moderna samhälle i övrigt därför att de är otidsenliga är något som måste åtgärdas snarast för att akademien ska behålla sin aktning och vördnad hos svenska folket.

I vår moderna tid har vi anpassat det mesta och i företeelser där vissa grupper premierats på andras bekostnad har vi kommit en lång bit på vägen på de flesta andra områden – Svenska akademien och till viss del politiken undantagen. Det problemet bör vi rätta till snarast med start hos den Svenska Akademien som befinner sig i kris och riskerar att falla.

Görs inte det kommer inte Svenska Akademien att överleva med hela folkets odelade stöd och förtroende vilket jag ser som en stor förlust om det inträffar – Låt oss därför hoppas att de inblandade har självbevarelsedrift nog att genomföra dessa nödvändiga förändringar som anpassar akademien till vårt tidevarv.

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”