Det måste bli ett slut på överklagandehysterin i Umeå.
Jag har full förståelse för att människor vill känna sig involverade i byggprocesser och andra beslut som berör dem direkt eller indirekt men det behöver definitivt städas upp ordentligt vad gäller möjligheterna att överklaga planärenden och byggbeslut och därigenom dra byggandet av viktiga samhällsfunktioner i långbänk.
I gårdagens lokala tidningar och rapporter i andra medier går det att läsa och höra om hur bygget av 2 tillfälliga förskolor överklagas – På Sandbacka överklagar boende den tillfälliga förskolan som ska användas medan den ordinarie renoveras för att den blir 85 centimeter högre än vad detaljplanen medger för närvarande och anger att skymd utsikt medför olägenheter.
På Berghem försöker föräldrar stoppa byggandet av en annan tillfällig förskola därför att den ska byggas på en grusplan som helt plötsligt anses som mycket viktig trots att kommunen lovat att anlägga en ny grusplan i anslutning till skolan som ersättning för den som nu bebyggs.
Hela samhället genomsyras av en mentalitet att det självfallet ska byggas bara det inte sker i mitt grannskap eller nära min gård. Den inställningen är i min värld helt galen då samhällsnyttan för folkflertalet i ärenden som dessa måste anses vara överordnade egenintresset hos folkfåtalet.
En annan oerhört viktig fråga att ställa sig i samband med detta är varför det i dagens samhälle överklagas i plan & byggärenden på ett sätt som var helt otänkbart för föregående generationer?
Min tro är att det beror på den samhällsutveckling där vi gått från att en värld fylld av kärlek och respekt för kollektivets bästa till dagens situation där många mer eller mindre struntar i kollektivet och egoistiskt bara ser till sitt eget bästa.
En sak är helt klar – Den samhällsutvecklingen måste brytas därför att den är skadlig för samhällsbygget.
Därför vill jag se en ny ordning – En ordning där permanenta ändringar i detaljplanen har en enda överklagandeinstans – En speciellt PBL-domstol bemannad av domare med samma kompetens som de domare som sitter i högsta förvaltningsdomstolen och vars utslag inte kan överklagas vidare.
Vad gäller byggande av tillfälliga byggnader avsedda att stå på sin plats kortare tider än 5 år ska beslut om byggnad och placering inte kunna överklagas överhuvudtaget. I dessa fall ska landets kommuner ha suverän beslutanderätt och ogillar en majoritet av väljarna de beslut som tas får de i nästa val avsätta de politiker de anser har gjort fel.
Anledningen till detta mitt ställningstagande som av många säkert upplevs som hårt och diktatoriskt är att vi inte kan ha en ordning där allt byggande av viktiga samhällsfunktioner fördröjs i åratal därför att ett fåtal individer i byggets närhet känner sig förfördelade.
I ett demokratiskt samhälle måste samhällsnyttan sättas framför allt annat i alla ärenden som handlar om byggande av för samhället viktig infrastruktur i form av skolor, förskolor, äldreboenden och andra viktiga byggnationer som är nödvändiga för att leva upp till de lagbundna krav samhället ställer på landets kommuner.
Att skolor och förskolor måste finnas där människor och barn finns är en självklarhet – Att det där människor finns alltid finns någon som blir lidande i större eller mindre omfattning på grund av byggnation är lika självklart och i sådana ärenden måste samhällsnyttan alltid sättas framför egennyttan.
”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”
Senaste kommentarerna