Är det värt priset att genomföra kommunala upphandlingar för förbrukningsartiklar?
Detta inlägg har i sak inget att göra med den debatt och process som pågått runt upphandling av tjänsterna för glas mm. – Detta därför att embryot till mina synpunkter byggts upp under lång tid i min tankevärld runt politik.
Som jag ser saken finns det stora brister i hur vi som kommun agerar efter det att en upphandling är slutförd och efter det att vinnaren i upphandlingen är utsedd – En brist i form av att kommunen även efter avgjord upphandling många gånger fortsätter i gamla hjulspår och fortsätter att handla av samma leverantör som innan upphandlingen trots att resultatet av upphandlingen säger att man numera ska handla hos den vinnande entreprenören.
I och med det så väcks i vart fall hos mig frågan varför vi gör upphandlingen överhuvudtaget då avsikten att följa dess resultat inte är direkt tvingande för den som ska göra inköpen?
I grunden är upphandlingar av förbrukningsartiklar ett bra sätt att hålla priserna nere för kommunen och dess medborgare genom att säkerställa att förbrukningsartiklar, varor och externa tjänster köps av den entreprenör som totalt sett lämnat det lägsta anbudet på det som ska upphandlas.
Det är när tjänstemän och andra befattningshavare med inköpsrätt som sedan praktiskt ska sköta uppgiften att göra inköpen felen begås och nyttan av upphandlingen går förlorad.
Att göra inköpen hos andra leverantörer än hos den som vunnit upphandlingen är enligt mitt sätt att se på saken fel – Har kommunen gett rätten att t.ex. leverera alla däck till kommunens fordon till en specifik leverantör så ska detta avtal hållas till punkt och pricka annat än i de undantagsfall som kan motiveras med akuta åtgärder för att undvika ett stillestånd.
Det är när de som gör inköpen använder sig av andra leverantörer än de som vunnit upphandlingen är som saken går fel!
Den slutsatsen baserar jag på många faktorer men mest av allt på slutsatsen att kommunen i slutändan torde får betala mer än smakligt för sina inköp när kostnaderna för inköp och kostnaderna för upphandlingen sammanräknas än vad som varit fallet om upphandlingen aldrig genomförts.
Därtill skapas indirekt en grogrund för osämja mellan näringsidkarna och kommun i och med att inköp kan göras utan att beakta upphandlingens resultat vilket jag ser som förödande för den framtida utvecklingen och för samarbetet mellan kommun och leverantörer.
Att en vinnande entreprenör lägger upp ett större internlager samt att samma leverantör baserar sin prissättning på andra parametrar därför att man vet att ordervolymen kommer att öka under avtalsperioden torde vara ett korrekt antagande om upphandlingens resultat beaktas vid inköp – När så icke sker blir det fel och orättvist.
I min värld ska resultatet av kommunala upphandlingar följs till punkt och pricka – Kan så icke ske bör vi skyndsamt som kommun sluta upp med att göra kommunala upphandlingar på löpande basis avseende förbrukningsmaterial, varor och tilläggstjänster och för att bevara vår goda relation med våra leverantörer. samt för att hushålla med våra skattepengar.
Min avslutande frågeställning blir därför om vi överhuvudtaget ska göra denna form av upphandlingar i framtiden och i sådana fall med striktare efterlevnad för framtida inköp eller inte?
Vad tycker du?
P.S. Att upphandling alltid ska användas som instrument vi större inköp såsom byggande mm. är en självklarhet.
”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”
Senaste kommentarerna