Antalet utstationerade arbetare från andra länder som utför arbete i Sverige ökar stadigt vilket jag ser som mycket oroande då utstationering med dagens regelverk är den största anledningen till lönedumpning på den svenska arbetsmarknaden.

Under 2016 ökade antalet utstationerade arbetare med 12% till totalt 47.727 stycken med den övervägande andelen av dem i byggbranschen.

Inte nog med att utstationerad personal innebär lönedumpning – Fortsätter denna utveckling kommer utstationeringen på sikt att hota jobben för svensk arbetskraft.

Därför brinner det i knutarna i att se till att den förändring av lexLaval som regeringen vill genomföra genomförs snarast möjligt.

Det varken är, var eller kommer att vara EU:s mening att den fria rörligheten av arbetskraft ska innebära att löner dumpas/sänks och att arbetsvillkoren försämras varför EU:s nya utstationeringsdirektiv måste sättas i kraft snarast möjligt för att få lugn och ro i EU.

Ska man titta krasst på saken vad gäller britternas brexit så är den enskilt största anledningen till den utstationerad arbetskraft och dess påverkan på brittiska arbetstillfällen och brittiska löner och arbetsvillkor.

Från arbetsgivarhåll kommer man alltid att välja den arbetskraft som är billigast då detta ökar vinsterna och det är därför vi som politiker måste se till att utstatuinerad personal alltid har lön och arbetsvillkor som är lika med nationens inhemska arbetstagare enligt gällande kollektivavtal.

Slutsatsen är därför att ändra lagen på det sätt som regeringen vill för att upphäva lexLaval så att alla arbetstagare som arbetar i Sverige konkurrerar på lika villkor.

Därutöver tycker jag att vi ska ha en strikt tillämpning av huvudentreprenörsansvar för att säkerställa att de nya reglerna följs. Fuskas det med löner och arbetsvillkor ska huvudentreprenören betala skadestånd som är så stora att vinsten av att använda sig av utstationerad personal upphävs och blir till en merkostnad.

Straffet ska alltid bäras av huvudentreprenören därför att det är denne som gör vinst på att fuska och lönedumpa,

I den ideala av världar ska skadeståndet vara så stort att det blir förlust för huvudentreprenören förlorar på att fuska genom att använda sig av utstationerad personal och lönedumpning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Ibland fattar man rätt beslut och ibland blir det fel – Sådan är verkligheten oavsett hur väl man utreder en sak. Utfallet blir inte alltid som man tänkt sig vilket i allra högsta grad är sanningen avseende premiepensionerna. Därför tycker jag att det är helt rätt att vi Socialdemokrater överväger att skrota premiepensionen om vi inte får ordning på torpet.

Hela idén med premiepension var att löntagarna över tid skulle få bättre avkastning men detta har kommit helt på skam av många olika anledningar.

Till att börja med är antalet fonder alldeles för många vilket innebär att löntagarna endera själva måste vara experter på investeringar och investeringsstrategi eller söka hjälp. Är man inte det återstår alternativet att anlita en expert vilket kostar stora pengar och påverkar pensionsutfallet.

Därtill är fonderna alldeles för många (fler än 800) och avgiftssystemen för de olika fonderna en myriad av svårgenomträngliga avgiftsstrukturer skriven med liten text. Lägg därtill oseriösa fondbolag som sätter sin egen vinst före pensionsspararnas så blir ekvationen komplett.

Jag håller helt med Stefan Löfven när han säger att att han blir upprörd över att pensionstagarna berövats pensionspengar samtidigt som fondförvaltarna tjänat stora pengar.

Pensionen ska inte vara ett pyramidspel – Pensionssparande ska vara tryggt och förutsägbart.

Som varande gammal bank & försäkringsman är jag den förste att skriva under på detta och att en trygg och stabil avkastning alltid att föredra framför en spekulativ och osäker.

Jag var med på den tiden när århundradets pensionsreform och premiepensionen genomfördes och vet att bakgrunden till införandet sett ur politisk bevekelsegrund var att premiepensionen skulle kompensera för lägre pensioner framgent.

Den bevekelsegrunden har nu visat sig fel och därför ska vi ändra i systemet.

Jag håller helt med om att vi ska begränsa antalet fonder kraftigt och det antal – 12 fonder som nämnts verkar fullt rimligt.

I den bästa av världar pratar vi inte fonder utan investeringsalternativ och då med rekommendationer som baseras på hur lång investeringshorisont den pensionsberättigade har – Är investeringshorisonten mer än 10-år ska huvuddelen av investeringen ligga i aktier i så kallade ”blue-chip” företag på den marknad fonden investerar i.

Ju kortare investeringshorisont ju mer räntebärande instrument för att säkra kapitalet.

Det man ska kunna välja mellan förutom räntebärande instrument kontra aktier borde rimligtvis vara vart i världen fonden ska investera sina pengar – Dvs. om investeringen ska ske på en volatil tillväxtmarknad eller i en mogen ekonomi.

Därutöver tycker jag att allt pensionssparande ska ske i indexfonder med oerhört låga förvaltningsavgifter och i fonder som saknar avgifter på avkastningen då en sådan investering över tid alltid ger mer eller minst lika mycket som en aktivt förvaltad fond med höga och ogenomträngliga avgiftsstrukturer.

Jag ställer mig därför fullt ut bakom min partiledning och dess beslut att hoppa av pensionsöverenskommelsen om inte Allianspartierna går med på att förändra premiepensionssystemet.

Som jag sa inledningsvis så ska inte pensionssparande vara ett pyramidspel utan något som är förutsägbart.

Att premiepensionssystemet gått snett ser jag dessutom som ytterligare ett av alla bevis på att avreglering och konkurrensutsättning bara har en vinnare – Företag och företagsägare medan gemene man blir förlorare.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I en artikel i Affärsliv24 i VK går det att läsa att både Svenskt Näringsliv och LO är undrande inför varför kommunal och landstingsskatterna höjts. Förutom förundran är de starkt kritiska till fenomenet och ser det som ett hot.

Min fråga är rakt av varför de ställer sig undrande inför höjningarna?

En jämförelse visar att den genomsnittliga kommunalskatten höjts från 30,38 kronor per hundralapp i början av 2000-talet till 32,12 i nuläget och att största delen av höjningen beror på höjda landstingsskatter.

Därutöver har gapet mellan hög- och lågskattekommuner ökat vilket enligt Karl-Petter Thorwaldsson innebär att skillnaderna nu är för stora.

Jag håller helt med både Thorwaldsson och Svenskt Näringsliv om bägge sakerna – Ökningarna är för stora och stora skatteskillnader mellan olika kommuner är skadligt för landet och för jämlikheten.

Däremot delar jag inte deras förvåning då orsakerna till skattehöjningarna torde vara rätt uppenbara för alla som bemödar sig med att studera saken närmare.

Att landstingen tvingas höja skatten kan till sin helhet tillskrivas införandet av LOV (lagen om valfrihet) som skapar enorma fördyringar på olika sätt.

Till att börja med har konkurrensutsättningen inneburit dubbla kostnader i många fall därför att landstingen tvingas ha kvar sin infrastruktur därför att lagen säger så trots att privata alternativ tagit hand om de ”lönsamma” vårdtagarna.

Därutöver har LOV skapat en marknad för stafettläkare och stafettsjuksköterskor som inte fanns tidigare och som innebär gigantiska fördyringar för landstingen när de ska bemanna sjukhus och andra vårdinrättningar.

Att landsting och regioner i ett sådant läge tvingas höja skatten för att klara ökade utgifter är inte underligt att förstå.

Tittar vi sedan på landets kommuner så är deras anledning till höjda skatter förutom LOV som ger dyrare verksamheter inom både vård, skola och omsorg den gigantiska övervältring av statliga kostnader på kommunerna som Alliansregeringarna gjorde under sina 8 år vid makten för att kunna sänka skatter.

Lägg därtill sänkta skatteintäkter på grund av jobbskatteavdragen så blir det glasklart varför många kommuner tvingas höja skattesatsen för att klara sina kostnader.

Skattehöjningarna beror således inte på slöseri utan blott och allena på ökad kostnader på grund av Allianspolitik.

Vore LO och Svenskt Näringsliv objektiva borde de ifrågasätta ovanstående och inte de höjda skatterna tycker jag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”