Det är angenäm läsning att se att regeringens föreslagna förenklingar och skattelättnader runt solel börjar ge effekt. Solel är en mycket bra form av elproduktion och dessutom en elproduktion som är hållbar och bra för vår miljö.

I elbolaget Eon’s elnät har föranmälningarna om installation av solceller ökat med 108% för månaderna september – januari jämfört med samma tidsperiod förra året vilket visar att regeringens förslag om skattelättnader för användande av den solel man producerar själv ger omedelbar effekt på viljan att installera solceller.

Starkt jobbat regeringen!

Det regeringen nu föreslagit är en skattesänkning från 29,5 öre till 0,5 öre för solel producerade i anläggningar som har en sammanlagd produktion på 255 kilowatt eller mer och då för den el som producenten själv använder för eget bruk. Den överskottsel som säljs vidare ska precis som idag beskattas som tidigare.

Den föreslagna skattesänkningen har fått omedelbar effekt vad gäller viljan att installera nya solceller och för mig är det mycket bra företag, kommuner, organisationer, lantbruk och framför allt bostadsrättsföreningar börjar intressera sig för och installera solceller för att täcka det egna elbehovet.

Det är precis den sortens åtgärder vi behöver om vi ska klara de klimatmål vi satt upp i Sverige och att ha krångliga regler och höga skatter som bromsar övergången till förnyelsebar elproduktion är bara dumt och onödigt.

Regeringen kommer dessutom att lägga förslag på ytterligare förenklingar runt installationen av solceller i den nya nationella solstrategi som ska presenteras senare under året – En solstrategi där bland annat ROT-avdraget för att installera solceller höjs från 30 till 50% av installationskostnaden.

Över tid tittar regeringen på att helt skattebefria även dessa lite större solelsanläggningar som nu får sänkt energiskatt – Detta  så att även de blir skattefria på samma sätt som den solel som produceras i anläggningar mindre än 255 kilowatt.

Solceller och solel tillhör framtiden och att Sverige nu ansluter sig till den starka globala trend som innebär att solel står för en allt större del av världens elproduktion är bra för landet, bra för världen och bra för vår miljö.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Rubriken kan förvisso synas aningen hård, kall och känslolös men är likväl vad som måste till om svensken i gemen ska känna förtroende för vår migrationspolitik såsom den allmänna opinionen ser ut i dagens Sverige – Den som har ett i laga kraft vunnet utvisningsbeslut ska utvisas och då helst med omedelbar verkan.

I vissa fall kan detta medföra problem i och med att deras hemland inte vill kännas vid dem och därför inte vill ta emot de som fått avslag och för den sortens ärenden måste vi finna en EU-gemensam lösning som accepteras av alla inklusive medborgarna inom EU.

Jag har åtskilliga gånger påtalat att den största migrationspolitiska utmaningen handlar om att skilja de med genuina asylskäl från de som är att klassificera som ekonomiska migranter. Jag har skrivit i ämnet flera gånger och tycker att det bästa för framtiden är att vi kan skilja dessa åt redan innan de anländer till EU.

För de ekonomiska migranter som redan slunkit igenom nätet finns 2 val – Endera ger vi dem amnesti eller så utvisar vi alla som fått avslag. Mitt val är det sistnämnda och då därför att bara det sistnämnda innebär att Sveriges och EU:s medborgare fortsatt kommer att ha respekt och övertygelse om att den migrationspolitik vi för är rätt och riktig såsom gemene man resonerar i dagsläget.

För att säkerställa att alla som fått avslag verkligen utvisas är jag till skillnad från Anders Ygeman beredd att satsa massivt för att ge polisen och migrationsverket de resurser som behövs för att verkställa dessa utvisningar – Detta för att säkerställa att förtroendet för migrationspolitiken är intakt och högt bland medborgarna.

Det växande skuggsamhälle som Polisen varnar för ska inte tillåtas växa på det sätt Polisen befarar och i den bästa av världar så ska vi inte ha något skuggsamhälle överhuvudtaget. För att säkerställa att så inte blir fallet är jag beredd att ge Polisen befogenhet att aktivt spåra upp alla som fått avslag och gömmer sig med alla tillbuds stående metoder.

För mig är det A och O att alla är lika inför lagen och att lagar och regler gäller alla oavsett social status eller etniskt ursprung. Lika lite som vi ska ha en ordning som innebär att t.ex. människor över en viss inkomst ska kunna köra bil hur fort de vill oberoende av vad fartgränsen är ska vi ha ett läge där den som lyckas gömma sig undan utvisning undgår utvisning.

I grund och botten kan jag personligen tycka att det bästa vore att implementera den nya tillämpningen av lagen vid ett specifikt datum och ge de som hållit sig undan trots att de fått avslag före detta datum asyl och rätt att stanna i Sverige.

Att jag inte väljer att gå på den linjen beror på att jag tror att en sådan åtgärd kommer att undergräva förtroendet för migrationspolitiken.

Jag är dock inte sämre än att jag är villig att prova den saken i en rikstäckande folkomröstning i samband med det förestående kyrkovalet –  Bestämmer en majoritet av svenskarna att amnesti är det som gäller så är det detta som ska tillämpas, väljer de motsatsen dvs. utvisning ska detta gälla.

Att jag har den hållningen i denna fråga beror på att förtroendet för migrationspolitiken för mig är överordnat min personliga åsikt och värdering i frågan. I min värld gäller att vi som ägnar oss åt politik alltid måste lägga oss vinn om att ha väljarnas stöd i allt vi gör.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Gårdagens inlägg där jag refererade jan Guillou och hans inlägg om att SD:s riksdagsgrupp sticker ut i brottsstatistiken ordentligt har blivit fullkomligt överöst av kommentarer som påpekar att inlägget är löjligt och inte relevant – För mig är inlägget mycket relevant då det sätter fingret på SD:s Modus operandi vad gäller brottsstatistik.

I kommentarerna till detta inlägg påpekar SD:s anhängare att det är löjligt att jämföra en liten grupp på runt 50 personer med en stor grupp bestående av hundratusentals individer och dra slutsatser av det.

Detta säger dessa SD-anhängare samtidigt som det är just det de ägnar sig åt själva när de jämför en grupp med hundratusentals mot en grupp med miljontals och påstår att gruppen med hundratusentals sticker ut i brottsstatistiken och att en ökning av antalet människor den gruppen skulle vara katastrofal för Sverige därför att antalet brottslingar skulle öka med lika många procent som gruppen står för av det totala antalet brott.

Det SD måste lära sig är att se till att sopa rent framför egen dörr innan man pekar finger mot andra grupper!

SD måste lära sig att vi använder samma räknesätt för alla grupper vi ska jämföra om vi överhuvudtaget ska ägna oss åt jämförelser.

Ägnar vi oss åt procenträkning när det gäller vilka som är gärningsmän så är det säkert så att gruppen invandrare sticker ut och har en högre procentuell andel brottsdömda än den stora grupp som består av vita svenskfödda individer. Att det är så förändrar dock inte det faktum att merparten av antalet brottsdömda utgörs av vita svenskfödda om vi räknar antalet brottsdömda individer och gör beräkningen på individnivå.

Läxan vi kan lära utifrån Guillous inspel är således att man inte kan ägna sig åt procenträkning i det ena fallet och åt att räkna antalet individer i det andra fallet och sedan använda detta för att peka finger.

Vill man använda det sättet att operera på så är det klara och tydliga att den största procentuella ökningen av brottsdömda kommer att komma i samma takt som SD:s riksdagsgrupp ökar i antal individer i och med att gruppen riksdagsgruppen hos SD är den grupp som sticker ut mest i brottsstatistiken.

Det jag hoppas på är därför att Guillous inlägg får SD:s svans att hejda sig och tänka efter så att vi kan föra en saklig debatt om hur vi ska bekämpa brottsligheten i Sverige.

I stället för att peka finger mot vissa grupper så tycker jag att vi ska debattera hur vi löser de orsaker och levnadsbetingelser som skapar brottslighet – Kan vi debattera detta istället för att peka finger så kanske vi kan bekämpa brottsligheten och sänka den vilket vi inte kan om vi pekar finger.

Jag lovar dessutom att påminna alla från SD om det Guillou skrev om varje gång de ägnar sig åt att peka finger och smutskasta och vem vet över tid så kanske de besinnar sig och börjar ägna sig åt saklig debatt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jan Guillou har i dag skrivit om något mycket intressant i sin kolumn i Aftonbladet när han klart och tydligt i sitt inlägg påpekar att brottsligheten procentuellt är betydligt högre i SD:s riksdagsgrupp än hos den grupp invandrare som SD med förkärlek brukar utpeka som överrepresenterade i brottsstatistiken.

Det Guillou påpekar är att av 47 ledamöter så är 6 redan dömda för brott av olika allvarlighetsgrad medan ytterligare 2 kommer att få sina domar senare i år.

8 av 47 ger en brottslighet på ca 15% i gruppen riksdagsledamöter vilket är en betydligt kraftigare överrepresentation i brottsstatistiken än någonsin den som gäller för gruppen invandrare.

Hur SD ska förklara den överrepresentationen nu när de näppeligen kan använda sin standardförklaring om att det är invandrarna och invandringen som ligger bakom denna höga överrepresentation i brottsstatistiken ska bli spännande att lyssna till.

Enligt Guillou så är kanske SD:s husgud och favoritekonom Tino Sanandaji något på spåren när han beskriver och karaktäriserar SD och dess ledning som varande ”ett gäng skånskt trash med lågt IQ”.

Något annat viktigt som Guillou pekar ut i inlägget är att SD påstår att brottsligheten ökar lavinartat i Sverige som en effekt av invandringen och då trots att all tillgänglig statistik på området visar att den minskar. Även detta visar måhända att Sanandaji vars teorier och läror jag inte ger speciellt mycket för kan ha rätt angående SD.

SD är fakta resistenta och enligt Guillou så finns det någon med pseudonymen Stina Andersson som på allvar hävdar att muslimer och muslimska gäng begår mellan 5 -15 våldtäkter per dag i varje mindre ort i Sverige vilket skulle göra antalet våldtäkter begångna av muslimer till 10.000 per år i riket som helhet.

Detta är givetvis inte sant och Guillou pekar med rätta ut hur den riktiga statistiken ser ut. 2015 som är det största invandringsåret någonsin dömdes 176 personer för våldtäkt i Sverige – Viktigare och än mer fascinerande är att merparten av de dömda tvärt emot vad SD påstår till övervägande del bestod av vita svenskar.

Faktaresistens, alternativa fakta och spridande av falska uppgifter är sålunda en av SD:s paradgrenar och att det är så beror kanske på det Sanandaji påstår vara rätt tes för varför. Huruvida det är så ska jag inte ha någon åsikt om utan den analysen överlåter jag till Sanandaji och andra att debattera.

Därutöver ägnar sig SD åt att lägga ut dimridåer och åt att manipulera sociala medier för att få stödet för sin politik att verka väsentligt mycket större än det i själva verket är – Att det är så har jag bevisat på min blogg ett antal gånger.

Jan Guillous slutsats och slutreplik är mycket slående och dessutom helt sann – Det finns inget mer känt samband med brottslighet annat än att vara Sverigedemokrat.

För dig som vill läsa Guillous inlägg i sinn helhet hittar du det på följande länk: http://www.aftonbladet.se/a/zo6A1

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det råder inga som helst tvivel om att ordföranden i Riksdagens trafikutskott Miljöpartiets Karin Svensson Smith favoriserar järnväg så till den milda grad att hon allt som oftast benämns som varande Järnvägstaliban.

Karin Svensson Smith är en stor påhejare av byggandet av ny järnväg och en stor supporter av det korta och fåtal kilometer långa spårvagnsspår som nu byggs i Lund – Ett spår som är kostnadsberäknat till närmare 800 miljoner vilket ger en kostnad på nästan 1.000 kronor per centimeter spårväg.

Det som är märkligt i sammanhanget är att MP och Karin Svensson Smith genom att trycka på och använda sig av de så kallade stadsmiljöavtalen sett till att projektet i Lund erhållit hela 298 miljoner i statligt stöd.

Ännu märkligare blir detta handlande om man jämför detta med statens stöd till el-buss premier för hela Sverige som är satt till 350 miljoner för en period som löper över 3,5 år.

Frågan vi ska ställa oss är hur Miljöpartiet och Karin Svensson Smith kan anse att några kilometer spårväg i Lund skulle vara bättre för miljön än en bred omställning till el-bussar i hela Sverige?

Hur Miljöpartiet och Karin Svensson Smith kan försvara ett sådant handlande övergår mitt förstånd och bevisar inget annat än att både hon och Miljöpartiet är de största miljöbovarna och det största hotet mot en omställning till eldriven och därmed hållbar stadstrafik/kollektivtrafik.

Ännu märkligare är Miljöpartiets och denne järnvägstalibans resonemang rörande energiskatt på den el som används av kollektiva transportmedel i form av el-bussar.

Alla spårbundna eldrivna kollektiva transportmedel är befriade från energiskatt – Således är persontrafik som sker med av el drivna tåg, tunnelbanetåg och spårvagnar befriade från energiskatt och därtill trådbussar som drivs av el som kommer från luftledningar trots att de körs på gummihjul och inte på spår.

Varför denna typ av kollektiv persontrafik ska vara befriad från energiskatt samtidigt som el-bussar och de som kör med dessa ska betala energiskatt är något jag vill få mig förklarat av endera Karin Svensson Smith eller av vår miljöminister Karolina Skoog som bägge är Miljöpartister.

Som ett vagt försök att försvara sig har man tidigare hänvisat till ett EU-direktiv från 2003 vilket är ett direktiv som tillkom före den tid när det fanns el-bussar att tillgå i större omfattning annat än som trådbussar.

Det argumentet får definitivt anses som överspelat då Frankrike och den franska regeringen fattat ett helt annat och enligt mig med flera riktigt beslut i frågan.

I Frankrike har regeringen beslutat att el-bussar precis som alla annan busstrafik ska befrias från el-skatt och energiskatt och den befrielsen är det som nu driver på en snabb övergång och omställning från fossildrivna bussar till el-bussar.

Jag har inget emot järnvägsivrare i sig då jag självfallet ställer mig bakom att vi ska bygga ny järnväg i vårt land där så är lämpligt och efter det att vi säkerställt att den befintliga järnvägsinfrastrukturen är renoverad, uppgraderad och fungerar som den ska.

Att en järnvägstaliban av principskäl och därför att man ogillar allt som inte är spårbundet ska få blockera en snabb och nödvändig omställning till el-driven kollektivtrafik i form av busstrafik är jag kraftig motståndare till.

Att ställa några få kilometer spårväg i Lund mot en snabb övergång till el-bussar i hela Sverige är ett miljöbrott enligt mitt sätt att se på saken.

Vore jag Stefan Löfven skulle jag köra över denna järnvägstaliban se till att regeringen snarast beslutar att energiskatten på el-bussar plockas bort med omedelbar verkan – Detta så att omställningen till elbussar kan ske så snabbt och så effektivt som möjligt.

Sverige borde vara ledande i Europa när det gäller att ställa om till förnyelsebara energikällor och i det arbetet är en omställning till el-bussar något som bör prioriteras – Att Frankrike ska vara bättre än Sverige på detta område borde få oss att skämmas.

Därför vill jag se att el-busspremien som nu finns för att kompensera för merkostnaderna vid inköp av el-bussar bibehålls så länge de bussar som byts ut byts innan det att deras ekonomiska livslängd uppnåtts – Därtill vill jag se att el-bussar blir befriade från energiskatt då det är i detta som man kan finna ekonomi för att ställa om till el-bussar.

Driftskostnaderna för ett fordon är helt avgörande när man ska bestämma vilken typ av fordon man ska använda sig av – Slopad energiskatt för el-bussar är det som saknas för att göra el-bussen till det bästa alternativet och den chansen till en snabb övergång till el-bussar måste vi bejaka om vi vill göra anspråk på att värna vår miljö.

Därför upprepar jag det jag sa ovan – Stefan frigör dig från tyckande och tänkande från järnvägstalibanerna i Miljöpartiet. En snabb övergång till el-driven kollektivtrafik är vägen framåt och det vi Socialdemokrater som varande ansvarstagande och värnande vår miljö måste göra till verklighet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har länge med bestämdhet hävdat att det mesta av det vi Socialdemokrater stod för politiskt dog med Olof Palme och att det som fanns kvar dog med Anna Lindh.

Efter deras död förändrades den Socialdemokratiska politiken. Speciellt efter Palmes död så tror jag att många med mig saknat både styrkan och stabiliteten i den Socialdemokratiska politiken.

Socialdemokraterna under Olof Palme tvekade aldrig i att föra en ideologisk debatt snarare än en debatt fixerad runt detaljer i mindre frågor.

I ärlighetens namn ska dock sägas att även Ingvar Carlsson till viss del förde det arvet vidare – Ett arv som nu förslösats helt och hållet och som vi måste återta för att på nytt bli den politiska kraft som Socialdemokratin borde vara.

Palme kan kort beskrivas som debatten och retorikens mästare. Dessutom tvekade han aldrig om att tala om den Socialdemokratiska ideologins betydelse för att bygga en stark nation – En nation med välfärd och ekonomisk utveckling i centrum.

Om Sverige ska kunna komma tillbaka till vad det en gång var i en internationell jämförelse behövs ett starkt Socialdemokratiskt parti precis som under Palmes glansdagar.

Det är därför hög tid att man dammar av och återinför det som traditionellt är Socialdemokratisk politik. Det är ett måste – Nu mer än någonsin om vi ska lyckas vända skutan Sverige i rätt riktning och återställa ordning och reda och tilltro till våra välfärdssystem.

Jag saknar även det faktum att Socialdemokratiska partiet och Olof Palme under hans tid som partiledare var ett och samma och att journalister om de hade frågor om vart Socialdemokraterna stod i en viss fråga ställde den frågan till Palme och ingen annan.

Vad vi Socialdemokraterna behöver är en stark ledare – En ledare som vågar peka med hela handen, ge order till sina partikamrater och axla det ansvar det innebär att vara Socialdemokratins yttersta företrädare. Det är sådana karismatiska och starka ledare som får folket med sig.

Huruvida Löfven har de kvalitéerna tvistar säkert de lärde om men jag tycker dock att Lövfen ska göra ett försök att växa in i Palmes skor och använda sina ledaregenskaper på det sätt som Palme gjorde med sina.

Om jag likt Palme utan större yttre förändringar i livet annat än den insikt och visdom som medföljer åldrande och livserfarenhet gjort resan från högerkanten i partiet till att faktiskt inse att jag i själva verket är Socialdemokrat på vänsterkanten vad gäller värderingar och vad som är viktigt i Svensk politik – Ja då borde nog alla kunna göra så.

Ställ er själva frågan hur någon som Olof Palme – Född och uppvuxen i ett konservativt överklass hem på Östermalm, skolad i USA, och ämnad för topp positioner i företagsvärlden valde rakt motsatt politisk riktning än resten av sin familj? 

Utan att själv personligen ha haft chansen att fråga honom om anledningen tror jag mig ändock veta svaret.

Jag tror att Olof Palme precis som jag insåg att om vi vill leva i ett land som är stabilt och säkert så måste vi se till att alla människor i vårt land har den trygghet som är viktigt för att kunna slappna av och bidra till landets utveckling, 

Det är såvitt vad jag kunnat finna bara genom traditionella Socialdemokratiska värderingar som vi kan se till att alla invånare solidariskt får tillgång till denna trygghet och till alla de viktiga beståndsdelar som bygger tryggheten.

Det finns inga genvägar runt det faktum att de ingredienser som behövs för att för att bygga ett starkt, progressivt och välmående Sverige stavas välfärd – En välfärd värd namnet – En välfärd där alla i vårt land utan att ta hänsyn till inkomst och klasstillhörighet får tillgång till av samhället ägd och driven, skola, vård och omsorg på lika villkor.

För Palme var devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov” fundamentet i samhällsbygget och som jag ser saken så är den devisen och övertygelsen lika viktig i dag som under Palmes tid.

Att alla människor kan känna trygghet i att det finns fungerande sociala trygghetssystem oavsett vilken vändning livet tar och att man landar mjukt om man blir sjuk eller arbetslös förstod Palme och den förståelsen borde bära oss Socialdemokrater även i vår tid.

Förekomsten av fullt ut fungerande sociala trygghetssystem är bärande i ett stabilt och hållbart samhällsbygge – System där sjukförsäkringen och a-kassan har ersättningar och villkor värdiga namnet med ersättningsnivåer som möjliggör ett värdigt liv även om man har oturen att drabbas av sjukdom eller arbetslöshet.

Vi måste dessutom ha en politisk ledning som vågar att ända avregleringarnas tidevarv och ånyo återreglera en hel rad av de verksamheter som tidigare avreglerats för att precis som historiskt driva dem i offentlig regi utan privat inblandning.

Fram till idag finns det ingen politisk företrädare från något parti som kunnat ge mig en rimlig förklaring och/eller underlag för hur de räknar när de säger att det blir billigare för skattebetalarna att avreglera och konkurrens utsätta verksamheter jämfört med att driva dem i offentlig regi.

Förvisso kan avreglerings- och privatiseringsivrarna ha rätt i att t.ex sophämtningen inte blivit dyrare för kommunen i och med att en privat entreprenör driver verksamheten. Att det är så stämmer säkert om man tillämpar tunnelseende men ser man likt Palme saken i ett bredare perspektiv kommer den sanningen på skam.

Vad avreglerings- och privatiseringsivrare helt förbiser (medvetet eller omedvetet) och/eller glömmer att räkna in i ekvationen för avregleringarna är det faktum att det finns grupper med anställda i dessa verksamheter som blir arbetslösa om verksamheten avregleras och upphandlas.

I Palmes Sverige betydde devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov” att offentlig sektor tog ett stort samhällsansvar – Detta genom att ha människor som av en eller annan anledning inte kunde hitta jobb och försörjning i den privata sfären anställda i offentliga verksamheter för att inkludera dem i samhällsbygget på ett bra sätt – Människor som i ett Sverige utan Palmes politik i och med avregleringen blivit arbetslösa och i många fall beroende av socialbidrag.

Räknas även detta in i ekvationen är det lätt att inse att kommunen nu fått nästan fördubblade kostnader för att utföra samma service som tidigare. Till min stora förvåning finns det ingen inom det Socialdemokratiska partiet som öppet vågar tala om saken och belysa detta faktum och driva frågan för att försöka sätta stopp för vansinnet.

Därför vill jag se en återgång till Palmes sätt att räkna – Det räknesätt som alltid tog hänsyn till sista raden i det offentligas balans & resultaträkning och tittade på de totala effekterna av alla politiska beslut. Återgår vi till den ordningen är jag säker på att avreglering och konkurrensutsättning som fenomen kommer att komma på skam.

Jag säger det igen – Vad Sverige behöver för att komma på rätt köl och fortsätta sin framgångsrika färd är traditionell Socialdemokratiskt politik och ett Socialdemokratiskt parti med en stark karismatisk ledare som inte duckar för att prata ideologi och föra Socialdemokratisk politik.

Under Palmes regeringsår nådde Sverige läget som världens främsta välfärdsland och den tidpunkt när Sverige och svenskarna mådde som allra bäst och när Sverige var det mest jämlika landet på planeten jorden – Dit kan vi nå igen om vi förvaltar Palmes arv och återuppbygger Palmes Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

I takt med att skepsisen växt mot den republikanske presidentkandidaten Fillon så ser det mer än någonsin ut som det är bäddat för en rejäl vänsterseger genom vänsterkandidaten Macron.

Macron ligger stadigt runt 25% av sympatierna i den första valomgången med Le Penn strax bakom sig eller strax före sig beroende på vilket opinionsinstitut man tittar på. Det alla institut verkar vare helt eniga om är att Fillon kommer att åka ut redan i första omgången.

Den andra valomgången kommer sedan att stå mellan Macron och Le Penn om vi ska tro den franska expertisen och vad gäller utgången i det valet är de alla eniga om att det kommer att sluta med en jordskredsseger för Macron – Ska vi lita på opinionsinstitutens rapporter kommer Macron att besegra Le Penn med 62% mot 38% av rösterna.

För mig är detta goda nyheter och påvisar det jag sagt gång på gång i min blogg – Vänsterpolitik och Socialdemokratisk politik är på stark frammarsch.

Jag ser med spänning fram emot presidentvalet i Frankrike och det val till den tyska förbundsdagen som ska hållas inom kort. Dessa båda val kommer i hög grad att avgöra vilken sorts politik vi ska bedriva i Europa och mitt tips är att SDP dvs. de tyska Socialdemokraterna kommer att vinna det tyska valet och ta kanslerposten.

Med Socialdemokrater och vänstern i majoritet och i regeringsställning i dessa för Europa viktiga länder kommer Socialdemokratin och vänstern att gå en stark framtid tillmötes till gagn för Europas alla invånare som med vänsterpolitik kommer att få ett betydligt jämlikare Europa än i dag.

Utgången i Frankrike och en utebliven framgång för nationalisten Le Penn kommer dessutom säkert att påverka hur resten av Europas nationalistiska partier kommer att klara sig i sina respektive val – Min tro och självklart min önskan är att dessa partier kommer att förlora stort därför att Europas medborgare äntligen genomsynat vilken sorts samhälle de vill bygga.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Man ska väl i sig inte vara speciellt förvånad över att en Moderat politiker rasar mot sådant som innebär att skatterna inte kan sänkas och över att man solidariskt måste vara med och betala för att hela landet ska leva.

Irene Svenonius (M) som är landstingspolitiker i Stocholms läns landsting tycker att det är oanständigt att Stockholm som hon ser saken ska vara med och betala för att andra landsting går med förlust.

Att hon ens framför detta påvisar det jag hävdat från dag ett i mitt politiska engagemang – Politik och politiska beslut kan mätas på en skala som spänner mellan KÄELEK på ena sidan och GIRIGHET på den andra sidan och Svenonius utspel kan inte ses som något annat än ett uttryck för GIRIGHET.

Det kommunala skatteutjämningssystemet är förvisso inte helt perfekt men det finns där av en anledning. Tanken är att utjämningssystemet ska säkerställa att alla Sveriges kommuner och landsting har någorlunda likvärdiga förutsättningar oberoende av strukturella opåverkbara förhållanden.

Att landsting, regioner och kommuner kan driva sin verksamhet oberoende av regionala olikheter och att vi även framgent följer den solidariska ordningen som gällt länge i vårt land är viktigt. För att göra det krävs att de som är starka får ta större ansvar och hjälpa de som är svagare för att hela Sverige ska leva.

Därför tycker jag att Svenonius ska sluta gnälla och inse att Stockholm får mycket gratis från andra landsändar – T.ex. inflyttning av utbildad arbetskraft där den kommun som utbildat den tagit kostnaden för utbildningen medan Stockholm kan åtnjuta skatteintäkterna av det arbete utbildningen lett till.

Att man ska dela med sig av dessa skatteintäkter till den som tagit kostnaden är naturligt och i allra högsta grad en akt av kärlek till sina medmänniskor i andra landsändar. 

Ska vi hårdra saken så borde Stockholm börja betala mer för alla saker de får mer eller mindre gratis från andra landsändar – T.ex från naturresurserna i Norrland men eftersom vi lever i ett solidariskt land så ställer vi norrlänningar inte de kraven på Stockholmarna vilket är helt rätt.

Sedan tycker jag att solidariteten inom sjukvården är viktig och att sjukvård, kollektivtrafik och byggande och underhåll av infrastruktur borde vare ett statligt ansvar och inte ett som åvilar regioner, landsting och kommuner.

Att hela Sverige kan leva och att offentlig service är lika för alla i hela Sverige är ett statligt ansvar och något som alla som bor i Sverige ska betala för i solidarisk anda. Därför tycker jag att Svenonius ska besinna sig och be resten av Sverige om ursäkt för sitt uttalande.

Sedan är det hög tid att vi avskaffar landsting, regioner och länsstyrelser och ser till att sjukvård, kollektivtrafik och byggande och underhåll av infrastruktur sker i statlig regi och att resten av verksamheterna som sköts av detta i framtiden överlåts till landets kommuner.

Gör vi det så kan vi växla ner skatteutjämningssystemet och på kuppen få effektivare och mer sjukvård och effektivare och mer kollektivtrafik. Att Svenonius sedan förlorar sitt politiska uppdrag så att de ersättningar hon åtnjuter för det kan användas till sjukvård och kollektivtrafik är en bonus.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Bussbranchen är en tuff bransch som präglas av låg lönsamhet och busschaufförsyrket är ett yrke där arbetsvillkor och arbetstider konstant blivit sämre sedan busstrafiken började konkurrensutsättas och upphandlas.

Som politiker kan jag inte låta bli att reagera över detta och vädja till mina politiska kollegor runtom i landet om en förändring – En förändring vi enkelt kan åstadkomma bara vi ställer rätt krav i samband med att busstrafiken upphandlas.

Läget är självklart värst i våra stora städer där busstrafiken mer eller mindre rullar dygnet runt men runt om i landet ser det snarlikt ut vad gäller arbetstider och arbetsvillkor.

Busschaufförsyrket är ett yrke där man blandar friskt mellan start tidiga morgnar och sena kvällar och med matraster på olika tider i stort sett varje dag. Att detta inte är bra för mat & sovklockan och att detta är skadligt för hälsan finns det tonvis med utredningar som påvisar.

Trots att vi vet att det är hälsovådligt blir inte arbetssituationen för landets busschaufförer bättre utan snarare sämre – Därför måste vi politiker reagera och ta vårt ansvar.

I senaste numret av Kommunals tidning Kommunalarbetaren ges en insikt i hur bussbolaget Keolis behandlar sin personal när man går från en verklighet där chaufförerna delvis kunnat styra sina scheman när det gäller vilka arbetstider (morgon alternativt eftermiddag och kväll) man vill arbeta för att få ihop familjelivet till en situation där man inte kan styra överhuvudtaget.

Tidigare hade man dessutom scheman för hela året med undantag av den period då sommartidtabellen gäller vilket gjorde det rätt enkelt att planera sitt liv och sitt familjeliv. I Keolis nya upplägg gäller inte detta utan schemaperioderna är begränsade till 6 veckor och busschaufförerna måste söka schema inför varje ny 6 veckors period.

I Keolis nya giv för busschaufförerna blandas det friskt mellan morgon och kvällspass och delade turer vilket gör att chaufförer som har specifika önskemål om att arbeta vissa tider och gjort så i flera år nu kan få helt andra arbetstider än de haft tidigare.

Därutöver har Keolis kapat bort den sammanhängande ledighet som tidigare fanns som en morot och chans till återhämtning – Detta genom att sprida ut lediga dagar enligt lagar och avtal över hela schemaperioden efter eget godtycke vilket även det är en klar försämring.

Att bussbolagen måste ha chaufförer när flest passagerare önskar resa t.ex i rusningstid är inget nytt – Det som är nytt är att bussföretag som Keolis utnyttjar lagar och avtal maximalt till sin egen fördel utan att tänka på sina medarbetares hälsa på kort och lång sikt och det måste stoppas genom att vi som upphandlar trafiken reagerar på företeelsen.

En busschaufför kan ansvara för tusentals liv under ett arbetspass – Både sitt eget, passagerarnas och medtrafikanternas och att den som sitter bakom ratten mår bra och är harmonisk är viktigt för både hälsa och säkerhet – Därför måste vi som politiker vakna innan det är för sent.

Även busschaufförer har familjer och precis som alla andra arbetstagare i Sverige så vill även landets busschaufförer kunna lämna och hämta sina barn på dagis och skolor och kunna följa med dem på fritidsaktiviteter. Därutöver vill även en busschaufför kunna spendera tid med familjen när familjen är ledig.

Så var det tidigare men så är det inte längre och att det inte är så rår vi politiker och inte landets bussbolag för.

Våra politiska beslut att konkurrensutsätta och upphandla kollektivtrafiken och våra beslut om att vi vill ha mer eller lika mycket kollektivtrafik som tidigare till samma eller lägre pris har inneburit att landets busschaufförer får betala priset med sin hälsa vilket är helt orimligt.

Då förbättringar för landets busschaufförer är svårt att hitta lösningar på avtalsvägen mellan arbetsmarknadens parter är frågan är då om detta problem går att lösa på politisk väg?

Mitt svar på den frågan är ett rungande JA! Självklart kan vi politiker värna landets busschaufförer. Allt som behövs är att ställa rätt krav i samband med att vi upphandlar kollektivtrafiken.

Därför vill jag att vi som politiker tar vårt ansvar och inser att busschaufförer är människor med samma värde som alla andra människor och att även busschaufförer behöver en dräglig arbetssituation.

Det är dessutom oerhört bråttom att agera då samhället står inför gigantiska pensionsavgångar bland landets busschaufförer samtidigt som kollektivtrafiken växer i storlek.

Då arbetsvillkoren ser ut som de gör är det svårt att rekrytera yngre människor och sådana med barn och familj till yrket som busschaufför. Under de närmaste 3 åren är behovet av nya förare drygt 4.000 stycken och klarar vi inte av rekryteringen av nya busschaufförer står snart landets kollektivtrafik stilla.

Ska den rekryteringen lyckas så måste arbetsvillkoren bli bättre så enkelt är det.

Som ett led i att ta vårt politiska ansvar för landets busschaufförer som i egentlig mening jobbar för samhället anser jag att följande krav ska ställas i samband med upphandling av kollektivtrafik:

• Att alla tillsvidareanställda följer med till den nye entreprenören i samband med entreprenörsbyte.
• Att krav ställs på att vinnande entreprenör ska ha tillsvidareanställning på heltid som norm för alla anställda och att undantag från det bara kan göras i oerhört specifika fall eller om arbetstagaren själv önskar lägre tjänstgöringslag.
• Att all tid en anställd tillbringar på jobbet ska vara betald tid jämte 1 timmes avdrag för mat- och fikaraster.
• Att delade turer bara får tillämpas om arbetsmarknadens parter kommer överens om det i lokala förhandlingar för den berörda trafiken.

Kan vi politiskt ställa krav på dessa saker i samband med upphandlingar så blir vi av med de värsta avarterna och skapar förutsättningar för att även landets busschaufförer får en dräglig arbetsmiljö.

Att politiskt ställa dessa krav kommer självfallet att innebära att landets kollektivtrafik blir dyrare för samhället men det priset måste vi vara villiga att betala om vi vill ha en fungerande kollektivtrafik i framtiden.

Det är varken rimligt eller rätt att landets busschaufförer ska bära samhällets kostnader för kollektivtrafiken på sina skuldror på det sätt de idag gör för att få kollektivtrafiken att fungera – Det ansvaret åvilar inte bara busschaufförer – Det ansvaret åvilar hela samhället i solidarisk anda.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I tidningen Arbetet finns ett reportage om hur danskägda åkerier registrerade i Lettland och Polen rekryterar förare från Filippinerna för sin verksamhet – Förare som sedan kommer att köra olaglig cabotagetrafik i både Danmark och Sverige och därigenom lönedumpa och förstöra för de åkerier som är hederliga och bedriver konkurrens på sunda villkor.

En av de danska åkeriägarna Jorgen Steffensen säger att skälet att rekrytera förare från Filippinerna är att danska förare inte vill vara borta från familjen flera veckor åt gången. Han angav att detta är kutym för Filippinare men att sådana körningar möter stort motstånd bland danska och Europeiska förare som enligt honom vill hem till familjen varje kväll.

Tilläggas ska att danska åkeriägaren inte är ensamma om detta – Precis samma sak tillämpas av svenska åkeriägare som äger åkerier i samma länder – Åkerier vars bilar och chaufförer jag möter dagligen de dagar jag är ute och kör buss.

Danska facket 3F Transport och dess förhandlingssekreterare Flemming Overgaard kommenterar Steffensens utspel med att han borde tala om den riktiga anledningen som enligt honom har med lönen att göra.

I detta håller jag helt med Overgaard – Det riktiga skälet torde nog vara lönenivån. En av Filippinarna som intervjuats berättade att månadslönen totalt skulle bli 9.000 svenska kronor per månad inkluderande allt.

Att man utnyttjar arbetskraft på detta sätt och lönedumpar kallar jag utnyttjande och modernt slaveri. Utan tvekan går skam går på torra land bland dessa åkeriägare som har en enda sak för ögonen – Maximal vinst.

Därutöver är jakten på denna typ av arbetskraft som kan ligga ute veckovis i sträck klara och tydliga signaler på att den sorts körning man vill ha utförd är den olagliga cabotagetrafik vi med alla tillbuds stående medel måste stoppa.

EU:s regelverk tillåter EU-medborgare från andra EU länder att arbeta i hela unionen enligt de utstationeringsregler som finns men är man från Filippinerna är man inte EU-medborgare vilket för mig gör denna verksamhet olaglig i hela EU.

Finns det kryphål i lagstiftningen i andra EU-lånder som ger dessa Filippinare arbets- & uppehållstillstånd i Lettland och Polen så att de kan arbeta i andra EU-länder till slavlöner så ska dessa kryphål blockeras med omedelbar verkan.

Arbeten i EU ska i första hand gå till EU-medborgare och till flyktingar som kommit till EU-länder och inte till import av arbetskraft där lönedumpning och slavdrift är de enda bevekelsegrunderna.

Det finns tillräckligt med kvalificerad arbetskraft i Europa som kan och vill köra lastbil och i ett sådant läge ska jobben gå till dessa och inte till importerad låglönearbetskraft från Filippinerna.

EU:s nya utstationeringsdirektiv bör dessutom omfatta åkerinäringen och transportbranschen fullt ut så att lönedumpning förhindras på det sätt som nu sker.

Sedan bör vi alla fråga oss vilken utbildning dessa chaufförer från Filippinerna har?

• Klarar de av att ta ett EU-körkort med tillhörande teoriprov?
• Klarar de av och har de den utbildning som krävs för att få ett Europeiskt yrkeskompetensbevis (YKB)?
• Har de tillräckliga kunskaper för att köra och framföra ett tungt fordon på Nordiska vintervägar?
• Har de den kunskap som krävs om förankring av last mm.?

För mig som bott i Asien och jobbat i alla asiatiska länder och sett hur dessa chaufförer beter sig på hemmaplan så är svaret på ovanstående frågor rakt av NEJ.

Dock är det inte dessa saker vi ska använda som bevekelsegrund i första hand utan snarare att chaufförer från Filippinerna och andra låglöneländer som bara kommit för att arbeta inte ska omfattas av den fria rörligheten inom EU.

Stoppar vi den fria rörligheten för arbetskraft som kommit från länder utanför EU utan att ha kommit som flyktingar så kan vi stoppa denna moderna form av slavhandel.

Som jag ser saken så ska fackföreningarna i alla EU-länder ha vetorätt när arbetskraft rekryteras utanför EU – Detta genom att en arbetsmarknadsprövning görs innan ett eventuellt arbets- & uppehållstillstånd beviljas.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”