Rubriken kan förvisso synas aningen hård, kall och känslolös men är likväl vad som måste till om svensken i gemen ska känna förtroende för vår migrationspolitik såsom den allmänna opinionen ser ut i dagens Sverige – Den som har ett i laga kraft vunnet utvisningsbeslut ska utvisas och då helst med omedelbar verkan.

I vissa fall kan detta medföra problem i och med att deras hemland inte vill kännas vid dem och därför inte vill ta emot de som fått avslag och för den sortens ärenden måste vi finna en EU-gemensam lösning som accepteras av alla inklusive medborgarna inom EU.

Jag har åtskilliga gånger påtalat att den största migrationspolitiska utmaningen handlar om att skilja de med genuina asylskäl från de som är att klassificera som ekonomiska migranter. Jag har skrivit i ämnet flera gånger och tycker att det bästa för framtiden är att vi kan skilja dessa åt redan innan de anländer till EU.

För de ekonomiska migranter som redan slunkit igenom nätet finns 2 val – Endera ger vi dem amnesti eller så utvisar vi alla som fått avslag. Mitt val är det sistnämnda och då därför att bara det sistnämnda innebär att Sveriges och EU:s medborgare fortsatt kommer att ha respekt och övertygelse om att den migrationspolitik vi för är rätt och riktig såsom gemene man resonerar i dagsläget.

För att säkerställa att alla som fått avslag verkligen utvisas är jag till skillnad från Anders Ygeman beredd att satsa massivt för att ge polisen och migrationsverket de resurser som behövs för att verkställa dessa utvisningar – Detta för att säkerställa att förtroendet för migrationspolitiken är intakt och högt bland medborgarna.

Det växande skuggsamhälle som Polisen varnar för ska inte tillåtas växa på det sätt Polisen befarar och i den bästa av världar så ska vi inte ha något skuggsamhälle överhuvudtaget. För att säkerställa att så inte blir fallet är jag beredd att ge Polisen befogenhet att aktivt spåra upp alla som fått avslag och gömmer sig med alla tillbuds stående metoder.

För mig är det A och O att alla är lika inför lagen och att lagar och regler gäller alla oavsett social status eller etniskt ursprung. Lika lite som vi ska ha en ordning som innebär att t.ex. människor över en viss inkomst ska kunna köra bil hur fort de vill oberoende av vad fartgränsen är ska vi ha ett läge där den som lyckas gömma sig undan utvisning undgår utvisning.

I grund och botten kan jag personligen tycka att det bästa vore att implementera den nya tillämpningen av lagen vid ett specifikt datum och ge de som hållit sig undan trots att de fått avslag före detta datum asyl och rätt att stanna i Sverige.

Att jag inte väljer att gå på den linjen beror på att jag tror att en sådan åtgärd kommer att undergräva förtroendet för migrationspolitiken.

Jag är dock inte sämre än att jag är villig att prova den saken i en rikstäckande folkomröstning i samband med det förestående kyrkovalet –  Bestämmer en majoritet av svenskarna att amnesti är det som gäller så är det detta som ska tillämpas, väljer de motsatsen dvs. utvisning ska detta gälla.

Att jag har den hållningen i denna fråga beror på att förtroendet för migrationspolitiken för mig är överordnat min personliga åsikt och värdering i frågan. I min värld gäller att vi som ägnar oss åt politik alltid måste lägga oss vinn om att ha väljarnas stöd i allt vi gör.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”