Det råder inga som helst tvivel om att ordföranden i Riksdagens trafikutskott Miljöpartiets Karin Svensson Smith favoriserar järnväg så till den milda grad att hon allt som oftast benämns som varande Järnvägstaliban.

Karin Svensson Smith är en stor påhejare av byggandet av ny järnväg och en stor supporter av det korta och fåtal kilometer långa spårvagnsspår som nu byggs i Lund – Ett spår som är kostnadsberäknat till närmare 800 miljoner vilket ger en kostnad på nästan 1.000 kronor per centimeter spårväg.

Det som är märkligt i sammanhanget är att MP och Karin Svensson Smith genom att trycka på och använda sig av de så kallade stadsmiljöavtalen sett till att projektet i Lund erhållit hela 298 miljoner i statligt stöd.

Ännu märkligare blir detta handlande om man jämför detta med statens stöd till el-buss premier för hela Sverige som är satt till 350 miljoner för en period som löper över 3,5 år.

Frågan vi ska ställa oss är hur Miljöpartiet och Karin Svensson Smith kan anse att några kilometer spårväg i Lund skulle vara bättre för miljön än en bred omställning till el-bussar i hela Sverige?

Hur Miljöpartiet och Karin Svensson Smith kan försvara ett sådant handlande övergår mitt förstånd och bevisar inget annat än att både hon och Miljöpartiet är de största miljöbovarna och det största hotet mot en omställning till eldriven och därmed hållbar stadstrafik/kollektivtrafik.

Ännu märkligare är Miljöpartiets och denne järnvägstalibans resonemang rörande energiskatt på den el som används av kollektiva transportmedel i form av el-bussar.

Alla spårbundna eldrivna kollektiva transportmedel är befriade från energiskatt – Således är persontrafik som sker med av el drivna tåg, tunnelbanetåg och spårvagnar befriade från energiskatt och därtill trådbussar som drivs av el som kommer från luftledningar trots att de körs på gummihjul och inte på spår.

Varför denna typ av kollektiv persontrafik ska vara befriad från energiskatt samtidigt som el-bussar och de som kör med dessa ska betala energiskatt är något jag vill få mig förklarat av endera Karin Svensson Smith eller av vår miljöminister Karolina Skoog som bägge är Miljöpartister.

Som ett vagt försök att försvara sig har man tidigare hänvisat till ett EU-direktiv från 2003 vilket är ett direktiv som tillkom före den tid när det fanns el-bussar att tillgå i större omfattning annat än som trådbussar.

Det argumentet får definitivt anses som överspelat då Frankrike och den franska regeringen fattat ett helt annat och enligt mig med flera riktigt beslut i frågan.

I Frankrike har regeringen beslutat att el-bussar precis som alla annan busstrafik ska befrias från el-skatt och energiskatt och den befrielsen är det som nu driver på en snabb övergång och omställning från fossildrivna bussar till el-bussar.

Jag har inget emot järnvägsivrare i sig då jag självfallet ställer mig bakom att vi ska bygga ny järnväg i vårt land där så är lämpligt och efter det att vi säkerställt att den befintliga järnvägsinfrastrukturen är renoverad, uppgraderad och fungerar som den ska.

Att en järnvägstaliban av principskäl och därför att man ogillar allt som inte är spårbundet ska få blockera en snabb och nödvändig omställning till el-driven kollektivtrafik i form av busstrafik är jag kraftig motståndare till.

Att ställa några få kilometer spårväg i Lund mot en snabb övergång till el-bussar i hela Sverige är ett miljöbrott enligt mitt sätt att se på saken.

Vore jag Stefan Löfven skulle jag köra över denna järnvägstaliban se till att regeringen snarast beslutar att energiskatten på el-bussar plockas bort med omedelbar verkan – Detta så att omställningen till elbussar kan ske så snabbt och så effektivt som möjligt.

Sverige borde vara ledande i Europa när det gäller att ställa om till förnyelsebara energikällor och i det arbetet är en omställning till el-bussar något som bör prioriteras – Att Frankrike ska vara bättre än Sverige på detta område borde få oss att skämmas.

Därför vill jag se att el-busspremien som nu finns för att kompensera för merkostnaderna vid inköp av el-bussar bibehålls så länge de bussar som byts ut byts innan det att deras ekonomiska livslängd uppnåtts – Därtill vill jag se att el-bussar blir befriade från energiskatt då det är i detta som man kan finna ekonomi för att ställa om till el-bussar.

Driftskostnaderna för ett fordon är helt avgörande när man ska bestämma vilken typ av fordon man ska använda sig av – Slopad energiskatt för el-bussar är det som saknas för att göra el-bussen till det bästa alternativet och den chansen till en snabb övergång till el-bussar måste vi bejaka om vi vill göra anspråk på att värna vår miljö.

Därför upprepar jag det jag sa ovan – Stefan frigör dig från tyckande och tänkande från järnvägstalibanerna i Miljöpartiet. En snabb övergång till el-driven kollektivtrafik är vägen framåt och det vi Socialdemokrater som varande ansvarstagande och värnande vår miljö måste göra till verklighet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”