Jag har länge med bestämdhet hävdat att det mesta av det vi Socialdemokrater stod för politiskt dog med Olof Palme och att det som fanns kvar dog med Anna Lindh.

Efter deras död förändrades den Socialdemokratiska politiken. Speciellt efter Palmes död så tror jag att många med mig saknat både styrkan och stabiliteten i den Socialdemokratiska politiken.

Socialdemokraterna under Olof Palme tvekade aldrig i att föra en ideologisk debatt snarare än en debatt fixerad runt detaljer i mindre frågor.

I ärlighetens namn ska dock sägas att även Ingvar Carlsson till viss del förde det arvet vidare – Ett arv som nu förslösats helt och hållet och som vi måste återta för att på nytt bli den politiska kraft som Socialdemokratin borde vara.

Palme kan kort beskrivas som debatten och retorikens mästare. Dessutom tvekade han aldrig om att tala om den Socialdemokratiska ideologins betydelse för att bygga en stark nation – En nation med välfärd och ekonomisk utveckling i centrum.

Om Sverige ska kunna komma tillbaka till vad det en gång var i en internationell jämförelse behövs ett starkt Socialdemokratiskt parti precis som under Palmes glansdagar.

Det är därför hög tid att man dammar av och återinför det som traditionellt är Socialdemokratisk politik. Det är ett måste – Nu mer än någonsin om vi ska lyckas vända skutan Sverige i rätt riktning och återställa ordning och reda och tilltro till våra välfärdssystem.

Jag saknar även det faktum att Socialdemokratiska partiet och Olof Palme under hans tid som partiledare var ett och samma och att journalister om de hade frågor om vart Socialdemokraterna stod i en viss fråga ställde den frågan till Palme och ingen annan.

Vad vi Socialdemokraterna behöver är en stark ledare – En ledare som vågar peka med hela handen, ge order till sina partikamrater och axla det ansvar det innebär att vara Socialdemokratins yttersta företrädare. Det är sådana karismatiska och starka ledare som får folket med sig.

Huruvida Löfven har de kvalitéerna tvistar säkert de lärde om men jag tycker dock att Lövfen ska göra ett försök att växa in i Palmes skor och använda sina ledaregenskaper på det sätt som Palme gjorde med sina.

Om jag likt Palme utan större yttre förändringar i livet annat än den insikt och visdom som medföljer åldrande och livserfarenhet gjort resan från högerkanten i partiet till att faktiskt inse att jag i själva verket är Socialdemokrat på vänsterkanten vad gäller värderingar och vad som är viktigt i Svensk politik – Ja då borde nog alla kunna göra så.

Ställ er själva frågan hur någon som Olof Palme – Född och uppvuxen i ett konservativt överklass hem på Östermalm, skolad i USA, och ämnad för topp positioner i företagsvärlden valde rakt motsatt politisk riktning än resten av sin familj? 

Utan att själv personligen ha haft chansen att fråga honom om anledningen tror jag mig ändock veta svaret.

Jag tror att Olof Palme precis som jag insåg att om vi vill leva i ett land som är stabilt och säkert så måste vi se till att alla människor i vårt land har den trygghet som är viktigt för att kunna slappna av och bidra till landets utveckling, 

Det är såvitt vad jag kunnat finna bara genom traditionella Socialdemokratiska värderingar som vi kan se till att alla invånare solidariskt får tillgång till denna trygghet och till alla de viktiga beståndsdelar som bygger tryggheten.

Det finns inga genvägar runt det faktum att de ingredienser som behövs för att för att bygga ett starkt, progressivt och välmående Sverige stavas välfärd – En välfärd värd namnet – En välfärd där alla i vårt land utan att ta hänsyn till inkomst och klasstillhörighet får tillgång till av samhället ägd och driven, skola, vård och omsorg på lika villkor.

För Palme var devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov” fundamentet i samhällsbygget och som jag ser saken så är den devisen och övertygelsen lika viktig i dag som under Palmes tid.

Att alla människor kan känna trygghet i att det finns fungerande sociala trygghetssystem oavsett vilken vändning livet tar och att man landar mjukt om man blir sjuk eller arbetslös förstod Palme och den förståelsen borde bära oss Socialdemokrater även i vår tid.

Förekomsten av fullt ut fungerande sociala trygghetssystem är bärande i ett stabilt och hållbart samhällsbygge – System där sjukförsäkringen och a-kassan har ersättningar och villkor värdiga namnet med ersättningsnivåer som möjliggör ett värdigt liv även om man har oturen att drabbas av sjukdom eller arbetslöshet.

Vi måste dessutom ha en politisk ledning som vågar att ända avregleringarnas tidevarv och ånyo återreglera en hel rad av de verksamheter som tidigare avreglerats för att precis som historiskt driva dem i offentlig regi utan privat inblandning.

Fram till idag finns det ingen politisk företrädare från något parti som kunnat ge mig en rimlig förklaring och/eller underlag för hur de räknar när de säger att det blir billigare för skattebetalarna att avreglera och konkurrens utsätta verksamheter jämfört med att driva dem i offentlig regi.

Förvisso kan avreglerings- och privatiseringsivrarna ha rätt i att t.ex sophämtningen inte blivit dyrare för kommunen i och med att en privat entreprenör driver verksamheten. Att det är så stämmer säkert om man tillämpar tunnelseende men ser man likt Palme saken i ett bredare perspektiv kommer den sanningen på skam.

Vad avreglerings- och privatiseringsivrare helt förbiser (medvetet eller omedvetet) och/eller glömmer att räkna in i ekvationen för avregleringarna är det faktum att det finns grupper med anställda i dessa verksamheter som blir arbetslösa om verksamheten avregleras och upphandlas.

I Palmes Sverige betydde devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov” att offentlig sektor tog ett stort samhällsansvar – Detta genom att ha människor som av en eller annan anledning inte kunde hitta jobb och försörjning i den privata sfären anställda i offentliga verksamheter för att inkludera dem i samhällsbygget på ett bra sätt – Människor som i ett Sverige utan Palmes politik i och med avregleringen blivit arbetslösa och i många fall beroende av socialbidrag.

Räknas även detta in i ekvationen är det lätt att inse att kommunen nu fått nästan fördubblade kostnader för att utföra samma service som tidigare. Till min stora förvåning finns det ingen inom det Socialdemokratiska partiet som öppet vågar tala om saken och belysa detta faktum och driva frågan för att försöka sätta stopp för vansinnet.

Därför vill jag se en återgång till Palmes sätt att räkna – Det räknesätt som alltid tog hänsyn till sista raden i det offentligas balans & resultaträkning och tittade på de totala effekterna av alla politiska beslut. Återgår vi till den ordningen är jag säker på att avreglering och konkurrensutsättning som fenomen kommer att komma på skam.

Jag säger det igen – Vad Sverige behöver för att komma på rätt köl och fortsätta sin framgångsrika färd är traditionell Socialdemokratiskt politik och ett Socialdemokratiskt parti med en stark karismatisk ledare som inte duckar för att prata ideologi och föra Socialdemokratisk politik.

Under Palmes regeringsår nådde Sverige läget som världens främsta välfärdsland och den tidpunkt när Sverige och svenskarna mådde som allra bäst och när Sverige var det mest jämlika landet på planeten jorden – Dit kan vi nå igen om vi förvaltar Palmes arv och återuppbygger Palmes Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”