Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Sveriges försvarspolitik är både välgrundad och väl genomtänkt.

I går kväll hade jag det stora nöjet att lyssna till och få chansen att samtala och tillsammans med andra ställa frågor till vår Försvarsminister Peter Hultqvist – Slutsatsen är att Sverige har mycket bra koll på försvarsläget och att vår försvarspolitik är både väl förankrad och väl genomtänkt.

Försvarsministern började kvällen med en sammanfattning av hela regeringens politik fram till nu innan han vek in på sitt eget område försvarspolitiken.

Väl där så fick vi veta mer om hur försvaret agerar och hur försvaret är uppbyggt när det gäller samarbeten av olika slag.

Ett budskap som var oerhört klart och tydligt är att Sverige under nuvarande regering inte kommer att gå med i NATO och att det inte finns några som helst avtal som innebär att kärnvapen ska hamna på svensk mark utan att regeringen först godkänt det genom beslut i riksdagen.

Vidare fick vi en bra genomgång av civilförsvaret och Sveriges deltagande i internationella uppdrag inom ramen för FN samt det allt mer viktiga försvaret mot cyberattacker och så kallade alternativa fakta och nyheter som sprids via sociala medier och hur försvaret mot dessa fenomen byggs upp.

Den frågestund som följde och där alla som ville fick ställa sina frågor var mycket bra och att alla får komma till tals och prata direkt med ansvarig minister är för mig demokratins främsta kännetecken – För mig är det att som minister leva som man lär.

Sammanfattningsvis vill jag påstå att vi har en oerhört kompetent försvarsminister och ännu viktigare en försvarsminister som brinner för sina frågor och driver på både nationellt och internationellt.

Därför känner jag mig trygg med den svenska försvarspolitiken och trygg i att Sverige även framledes kommer att värna sin neutralitet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

12 kommentarer

  1. Jonny Disenfeldt

    Sverige har ingen försvarsförmåga militärt sett.

    Den enda anledningen att vi klarat oss undan ockupation sedan 2:a världskrigets slut har varit att vi legat nära skuggan av paraplyet från NATO.

    Vi är för övrigt ett på tok för stort land geografiskt och för litet ekonomiskt sett för att kunna bygga upp en försvarsstruktur som skulle kunna avvärja en motståndare (läs ryssland).

    Det enda sättet att förbättra vår situation är genom allianssamarbete inom EU och gentemot NATO.

    Ryssland har ånyo börjat visa björntassarna, nu senast i Ukraina och det är inte långsökt att man i en nära framtid har ambitioner att ytterligare utöka sin makt och kontroll både där och vidare i t.ex de före detta baltiska staterna. Den för ryssland extremt viktiga gaslinjen genom Östersjön är av stor strategisk betydelse , precis som östersjöhamnar och kontroll över utloppet mot Atlanten, Sverige ligger därför som alltid i riskzonen, speciellt nu med ett USA som vänder sig inåt och bort från Europa.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Sverige har ett försvar som är väl anpassat till den funktion det ska ha och tillräckligt stort för att avskräcka ett direkt anfall då ett sådant kräver rätt stora resurser.

      • Jonny Disenfeldt

        Anpassat till vilken funktion ? Vi har bara i realiteten en funktion att kunna erbjuda mindre resurser internationellt sett vid insatser.

        Givetvis krävs det stora resurser att ockupera Sverige i sin helhet men det svenska ytförsvaret har ingen som helst avskräckande roll i detta. Att tro det är naivt. När jag var aktiv (reservofficer) hade vi ett otroligt mycket större ytförsvar i form av dels mekaniserade brigader och äldre brigader, detta är i princip borta nu och inte ens då hade vi kunnat ge motståndaren någon större match, vi hade kanske en uthållighet på veckor då, nu är det inte ens dagar.

        Det enda som hållit Sverige från att bli ockuperat är just balansen mellan öst och väst och NATO.

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Vårt försvar är avvägt för just den balans du beskriver i sista meningen och då på ett sådant sätt att priset att anfalla Sverige blir mycket högt.

          • Jonny Disenfeldt

            Svar nej, läs vad jag skrev :
            Givetvis krävs det stora resurser att ockupera Sverige i sin helhet men det svenska ytförsvaret har ingen som helst avskräckande roll i detta.

            Det enda landet som har resurserna är ryssland för vilket detta skulle vara enkelt, ryssarna har resurser får mycket mycket mer än så.

            Ett välavvägt ryskt anfall skulle leda till svensk kapitulation inom ett par dygn och vara relativt oblodigt.

          • andersforss (inläggsförfattare)

            Priset för att anfalla Sverige är mycket högt – Till och med så högt att även Ryssland skulle tänka både en och två gånger innan de försöker.

  2. Lars Flemström

    Den 17 augusti 1811 var en mycket speciell dag i Sveriges historia. Det var den sista dagen i det sista kriget på svensk mark. Så dåligt kan väl inte Sveriges försvar ha varit sedan den dagen, när vi nu under 205 år har sluppit utländska krigsaktioner riktade mot Sverige. Detta innebär dock inte att vi helt har sluppit utländsk trupp, som inte har varit inbjudna, på svensk mark. Om jag minns rätt, finns ett märkligt monument på Umeå kyrkogård till minne av de döda i slaget utanför Umeå den 17 augusti.

    Kyrkoherden i Umeå hade bestämt att de döda ryssarna skulle begravas på den svenska kyrkogården, vilket kan vara den enda gången i världshistorien som något sådant har skett. Vårt bästa försvar är att tydligt visa vår vilja att hålla fred med våra forna fiender. Och det bör naturligtvis i synnerhet gälla just Ryssland.

    Precis som på slagfälten på marken ska vi flera både materiella och immateriella försvarslinjer, däribland både fredsvilja och försvarsvilja, diplomatin och underrättelsetjänsten (för earlyg waring), den militära beredskapen och till slut – men inte slutligen – det reguljära kriget. Och slutligen det irreguljära kriget; det civila och väpnade motståndet under ockupation Det ska en eventuella fiende ha klart för sig: att det är inte slut med en seger över den svenska krigsmakten.

    Därför måste det sägas att den svenska Nato-lobbyn och politiker, som försöker slå mynt partipolitiskt av vår dåliga militära beredskap, redan har rivit ner den första försvarslinjen, vår vilja till fred med Ryssland. Det rent löjeväckande bråket om gasledningen i Östersjön har – om det överhuvud taget finns någon risk för krig med Ryssland – snarare ökat än minskat denna risk. Det är att leka med elden, och regeringen är inte helt oskyldig till detta. Om vi ska summera vår försvarsförmåga, där varje kanon är ett plus, så är nära nog varje politikeruttalande ett minus.

    Alltså plus minus noll för vår försvarsförmåga.Varje extra miljon i ökade försvarsanslag är därmed kastade i sjön. Någon måste – precis som Tage Erlander gjorde under 1950-talet, våga säga ifrån om dessa ”äventyrligheter”. Det var hans benämning på den dåtida Nato-propagandan. Att värt militära försvar skulle vara väl avvägt och balanserat och skulle klara sina uppgifter i händelse av krig, är tyvärr en kraftig skönmålning av vad som återstår efter den moderata försvarsministern Sven Tolgfors’ sabotageaktioner, är en kraftig skönmålning av ett försvar i spillror.

    Tolgfors, som tidigare hade varit vapenvägrare, (en ”samvetsöm” som inte vill döda?) och nu arbetar som lobbyist åt krigsmaterielindustrin, så det svenska försvaret enbart som ett skyltfönster för industrin. Han efterträdde Mikael Odenberg, m, sedan denne avgått i protest mot den moderata partiledningen (Fredrik Reinfeldt och Anders Borg), som hade drivit igenom att ”spara” på försvaret för att finansiera skattesänkningarna. Samtliga alliansledare, inklusive majoren Jan Björklund, stod bakom den linjen, varför hans relativt nypåkomna krigsretorik mot Ryssland inte bara är farlig, utan dessutom en rent falskspel.

    Tollgfors var så pressad så att han ljög (under försvarskonferensen i Sälen strax före hans egen avgång) om den tidigare (innan han blev partiledare) socialdemokratiska försvars- och säkerhetspolitikern Håkan Juholt. Vilken, som bekant även fick knivar i ryggen från sitt eget parti, som faktiskt är ganska så splittrat i försvarsfrågan. Nu kan väl sägas, att försvarsminister Peter Hultqvist, s, som är en mycket duktig politiker, i stort sett fullföljer Juholts linje i försvarsfrågan. Det bör nog också sägas att det tillhör jobbet som försvarsminister att säga ”Vår beredskap är god”, ingjuta mod hos sina egna och om möjligt även skrämma fienden.

    Hultqvist låter mycket övertygande, och jag tror också att den återuppbyggnad av försvaret, som han har satt igång, är ”väl balanserad

  3. Lars Flemström

    Min slutsats är alltså att Tolgfors har gjort om det svenska försvaret till ett skyltfönster för krigsmaterielindustrin, där idealet tydligen har varit att visa upp en produkt av varje slag, i stället för fullt utrustade stridsförband.

    Ta bara helikopteraffären som exempel, där man har skrotat de gamla och fullt fungerande helikoptrarna, som kunnat användas för många militära och civila transportuppdrag, sex år före beräknad leverans av de nya helikoptrarna. Och dessutom hade kommit till nytta under de återigen populära ubåtsjakterna… Den sista helikoptern, som var utrustad för den uppgiften, lär nu stå på museum. Enligt min mening använder Sverige fel strategi i ubåtsjakterna , då man har som mål att nationalitetsbestämma de förmodade ubåtarna. Enligt min mening borde målet i stället vara att bevisa ubåtarnas existens, utan att hänvisa till den militära sekretessen. En annan typ av bevis, som inte skulle dra löje över Sverige och den svenska försvarsmakten.

    Om vi sedan tittar på de militära hoten mot Ryssland, längs landets långa gräns, lyssnar på krigsretoriken från ”äventyrliga” politiker som Björklund och Widman, som är ökänd för sitt sätt att överdriva) och ser på vissa Nato-länders och EU:s och till och med Sveriges inblandning (under humanitär täckmantel) i det ukrainska inbördeskriget, så finns fog för den ryska upprustningen, utan att densamma måste motiveras med några anfallsplaner mot Sverige, eller ens mot de baltiska staterna.

    Vad som däremot oroar är att Ryssland numera har en anfallspotential, som räcker för att krossa det svenska försvaret inom ett par veckor. Den tiden räcker inte för att ställa om det svenska samhället för motstånd under ockupation. Frågan är ju inte bara vilka avsikter Ryssland har med sitt försvar, utan även vad det KAN användas till. Vem kommer efter Putin, om han faller? Sverige deltar i ett handelskrig mot Ryssland, och stödjer dessutom den ukrainska regeringens krig mot sina egna undersåtar i östra delar av landet. Vilket kan ge Putin problem med växande missnöje på andra sidan gränsen, i Sydryssland: ”Varför låter vår president detta ske, år efter år? Är han så feg, bör han kanske bytas ut.”

    Det är farligt att vi har oppositionspolitiker, som försöker dölja sitt egen ansvar för förstörelsen av det svenska försvaret, genom att motivera den nödvändiga upprustningen av försvaret med uppdiktade militära hot. Håller man på så, och driver man dessutom ett handelskrig som är avsett att skapa social oro i Ryssland, kan de uppdiktade hoten komma att ersättas av verkliga hot, Ryssland förlorade 20 mijoner invånare under andra värlskriget, och kommer aldrig att tillåta att ett nytt krig förs på rysk mark. Alltså blir det på någon annans mark.

    Jag tror inte på en snabbare materielanskaffning till det svenska försvaret än vad som ryms i det försvarsanslag, som har överenskommits mellan regeringen och tre av de fyra allianspartierna (ej L). Vi måste ju också kunna motivera den neddragning på civila verksamheter som måste till för en snabbare upprustning av försvaret, för väljarna. Det är inte samma beredskapsstämning, försvaret först, hos svenska folket idag som under Andra världskriget. Trots den närmast hysteriska krigsretoriken.

    Vi får leva med en dålig försvarsförmåga under troligen flera år framåt. Det känns inte bra. Vad vi skulle kunna göra på kort sikt, är att återinföra värnplikten. Det skulle inte kosta särskilt mycket, med dagens höga ungdomsarbetslöshet. Det är ju inte gratis att ha så många ungdomar arbetslösa. Och det är från de värnpliktiga, som framtidens yrkesmilitärer ska rekryteras. Börja nu!

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Publicerar som ett inlägg i debatten med tillägget att regeringen avser lämna ett förslag om återinförd värnplikt enligt de besked som vår försvarsminister lämnade i går vid mötet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.