Jag har under en tid skrivit ett antal inlägg som ingår i en serie av inlägg om offentlig sektor och om de offentliga upphandlingar som kommer som ett resultat av Lagen om valfrihetssystem.

Bristerna är stora och de stora aktörerna inom välfärdstjänster ”skär guld med täljkniv” vilket gör att jag kvarstår vid min uppfattning om att privata företag inte ska finnas inom välfärdssektorn överhuvudtaget.

De ska inte finnas där av flera anledningar. Först och främst därför att de utnyttjar systemet och använder sig av sämre personaltäthet och osäkrare anställningsformer för att göra vinst och därför att de allt som oftast skatteplanerar på ett sätt som innebär att de inte betalar skatt i Sverige för vinster gjorda i Sverige.

I dagens inlägg ska vi gå ytterligare ett steg och se varför det förhåller sig på detta sätt och hur dagens situation kunnat uppstå.

Även här är min analys av läget lika enkel som den är klar och tydlig – Dagens situation har uppstått därför att framför allt politikerna som beställer upphandlingen men även upphandlarna själva saknar nödvändig erfarenhet av det privata näringslivets villkor och komplexitet.

Det är på inget sätt underligt att politiker som aldrig tillbringat en enda dag i det privata näringslivet (vilket gäller merparten av våra folkvalda) på ledande positioner ska förstå det privata näringslivets verklighet och komplexitet och det är när dessa sedan kombineras med upphandlare med samma bakgrund som problemen uppstår.

Den största enskilda anledningen till att det är möjligt att göra vinster inom välfärdssektorn är det offentligas okunskap om privat sektors villkor och verklighet. Det är därför privata aktörer kan utnyttja dåligt utformade upphandlingsunderlag för att lägga anbud som gör det möjligt att ”skära guld med täljkniv” på välfärdstjänster.

Enda sättet att rätta till detta om vi samtidigt vill behålla lagen om valfrihetssystem är att se till att politiken förändras på så sätt att morgondagens politiker måste ha gedigen kunskap om och gedigen erfarenhet av arbete inom privat sektor och då på ledande positioner.

Det andra sättet att rätta till problemet är att förbjuda privata aktörer inom välfärden och det är det alternativet jag förordar därför att det alternativet är mest demokratiskt.

Demokrati innebär att vem som helst oaktat utbildningsnivå och erfarenhet ska kunna väljas till ett politiskt ämbete – Ska den ordningen kunna bestå kan vi inte släppa in professionella affärsmän på politikens områden vilket är precis vad vi gör när vi konkurrensutsätter och upphandlar välfärdstjänster.

Ska vi fortsätta hylla den svenska demokratiska traditionen där alla som brinner för sin ideologiska övertygelse ska kunna ställa upp i demokratiska val ska privata aktörer sparkas ut från välfärden – Svårare än så är det inte att bringa ordning och redan på välfärdens område.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”