Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Bra att regeringen haltar bildandet av storlän.

För mig som tycker att bildandet av storregioner går alldeles för fort fram och att regeringen försöker forcerar fram något som saknar folkligt stöd är nyheten om att regeringen dragit i handbromsen när det gäller bildandet av storlän en god nyhet. Förhoppningsvis innebär detta nödstopp att bildandet av storregioner läggs på is fram tills dess att medborgarna fått säga sitt via en folkomröstning i frågan.

Jag använder mig av samma skäl som tidigare – Nämligen att vi aldrig aldrig får göra något som är emot folkviljan.

Dessutom kvarstår jag vid åsikten att vi i grund och botten inte behöver några storregioner därför att det finns en bättre lösning för att effektivisera bland annat sjukvården och se till att pengarna går till sjukvård snarare än till administration.

Får jag ha ett ord med i laget vilket jag hoppas att jag får ska vi skrota både landsting, länsstyrelser och regioner där sådana finns och organisera all sjukvård, allt byggande och underhåll av infrastruktur och all regional kollektivtrafik direkt under staten i ett eget departement med en egen minister.

Därutöver ska vi överlåta resten av de uppgifter landsting, regioner och länsstyrelser utför idag till landets kommuner för att öka väljarnas närhet till beslut och beslutsfattare.

I samma veva ska vi dessutom bilda en speciell PBL domstol med domare av samma kaliber som i Högsta Förvaltningsdomstolen – En domstol som ska fungera som enda överklagandeinstans i alla byggärenden och vars beslut är slutgiltiga utan möjlighet att överklaga vidare. Dessutom ska bara sakägare kunna överklaga – Dvs. de som berörs av det som ska överklagas.

Gör vi på detta sätt kan vi utan problem behålla dagens länsindelningen utan att bygga om Sverige vad gäller länsindelning.

På detta sätt så sparar vi massor av pengar i och med att vi blir av med ett lager av förtroendevalda politiska församlingar och en hel massa onödig administration. Pengar som kan läggas på mer och bättre sjukvård, mer och bättre kollektivtrafik och mer och bättre infrastruktur i alla former.

Själva administrationen av de respektive statliga funktionerna kan med fördel ske ute i respektive region men då i mindre omfattning än idag.

Får jag vara med och bestämma är det detta vi ska folkomrösta om senast i samband med nästa riksdagsval. Två valalternativ bör finnas 1. Bildande av storregioner. 2. Mitt förslag med staten som huvudman för bland annat sjukvård och resten av funktionerna till landets kommuner.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

 

4 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Vad Anders Forss vill kan ni läsa här ovan. Jag vill inte påstå att Forss’ förslag är ännu sämre än bildandet av storregioner. Att bilda storregioner skulle ge samma nackdelar som Forss’ centralistiska modell plus några nackdelar till, utan att ge några som helst fördelar. Så fort storregionerna har bildats, kommer man att upptäcka det, och försöka lösa problemet genom ytterligare sammanslagningar. Region Norrland kommer att slås ihop med region Mälardalen till en enda Norregion, som styrs från Stockholm. Skåne och Blekingen kommer att återta sin gamla benämning före 1658, nämligen Östdanmark – som en föreberedelse för ett utträde ur Sverige.

    Storregion-förespråkarna kommer då att göra ett krampaktigt försök att bevara Sveriges enhet genom att helt skrota regionerna. Så varför inte göra detta från början, om nuvarande länsindelning ska skrotas? Jag har emellertid ett helt annan förslag, nämligen delningar i stället för sammanslagningar. Jag är överens med Forss och storregion-förespråkarna om att länsstyrelserna bär skrotas. De inrättades vid mitten av 1600-talet för att landshövdingen, i egenskap av kunglig befallningshavare (KB), skulle kunna ta snabba beslut att slå ner uppror runt om i landet utan att först invänta invänta order från kungen i Stockholm eller ännu längre bort.

    Sålunda föreslår jag att nuvarande indelning i 21 regioner / län och 290 kommuner ersätts med 30 län och 900 kommuner. Gotland behålls som eget län och förblir därmed rikets minsta till både yta och folkmängd län med 57.000 invånare. Största län sett ytan, men näst minsta län sett till folkmängd blir Lapplands län, med 93.000 invånare. Om även den del av landskapet Ångermanland, som nu ingår i Jämtlands län, tillförs Lapplands län, blir invånarantalet drygt 95.000. Jämtlands län, som idag är Sverige näst minsta län med knappt 127.000 invånare, kommer i så fall att ha 124.000 invånare.

    Läns- och regionstyrelsernas uppgifter kommer därmed att flyttas till till förvaltningsdomstolarna, (som bör finnas en i varje län), till de centrala statliga myndigheterna (beträffande sådana ärenden som kan centraliseras till en enda beslutsort för hela riket), till de statliga myndigheternas regionala enheter (beträffande sådana ärenden som lokalkännedom och kan kräva många tjänsteresor i samband med handläggning av de enskilda ärendena) samt till de folkvalda landstingen.

    I samband med att länsstyrelserna avskaffas, bör det geografiska område som ett landsting är verksamt inom, kallas län. Landstingsfullmäktige bör kallas landsting och landstingsstyrelserna bör kallas länsstyrelser. Landstingens huvuduppgifter bör vara sjukhusvård, gymnasieskola och regional kollektivtrafik (d.v.s. kollektivtrafik inom respektive län samt till närbelägna orter i angränsande län), räddningstjänst och länsövergripande planering.

    Ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner bör ske enligt subsidiaritetsprincipen, som är in viktig princip inom hela EU. Den säger att beslut ska tas på lägsta effektiva nivå. Så nära medborgarna som möjligt, utan att kompetens och effektivitet går förlorad. Denna ansvarsfördelning kan och bör vara olika för olika delar av landet, bl.a. beroende på kommunstorlek.

    Med 900 kommuner kommer genomsnittskommunen, om vi undantar de fyra största tätorterna, att ha 8.500 invånare. Vilket är betydligt mer än vad många småkommuner har idag. Jag föreslår ingen sammanslagning av kommuner, men däremot att de nya kommuner som uppstår genom delning av stora kommuner ska ha minst 5.000 invånare. Det ska göras kraftfulla insatser för att kommuner som idag har färre invånare än så, inte ska tappa ytterligare i folkmängd, utan tvärtom öka.

    Några kommunfakta: Stockholms kommun har idag 923.576 invånare, men tätortsbebyggelsen sträcker sig in i angränsande kommuner, vilket gör en sammanlagd folkmängd för hela tätorten på 1.472.565 inv. Stockholms kommun b

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag är fullt medveten om att vi är av olika uppfattning i denna fråga Lars men det betyder inte att jag backar från mitt förslag.

      • Lars Flemström

        Nej, det hade jag heller inte väntat. Jag ville dock framhålla att det finns flera alternativ till förslaget om sammanslagning av nuvarande län och landsting /regioner till sex storregioner. Jag önskar dock att vi alla – som av olika orsaker – är motståndare till förslaget om storregioner, och att vi kan enas om ett gemensamt NEJ till detta förslag i en folkomröstning.

        Tyvärr klipptes slutet av min kommentar bort, varför jag lägger ut slutet här:
        Några kommunfakta: Stockholms kommun har idag 923.576 invånare, men tätortsbebyggelsen sträcker sig in i angränsande kommuner, vilket gör en sammanlagd folkmängd för hela tätorten på 1.472.565 inv. Stockholms kommun bör kunna delas (främst längs vattendrag och vägreservat) i tre – fyra kommuner. Malmö tätort har 322.574 inv, varav 280.415 bor i angränsande kommuner.

        Av Uppsala kommuns 140.000 inv bor 2 /3-delar i tätorten, och 1 /3-del utanför tätorten, vilket gör att ingen annan svensk kommun har en så stor landsbygdsbefolkning. Umeå ligger dock inte långt efter, beträffande en stor andel landsbygdsbefolkning.

        Av Gotlands 57.000 invånare bor drygt 22.000 i öns enda större tätort, Visby, och c:a 35.000 på landsbygden. Det är lämpligt att Gotlands kommun blir ett ett landsting och fyra kommuner. Gotland har för närvarande en länsstyrelse, men saknar landsting.

        Regionfrågan bör underställas folkets avgörande genom en folkomröstning i hela riket. För att det inte ska råda något tvivel om vad folket har sagt ja eller nej till, bör ETT förslag ställas om ALLA andra förslag. Om det blir nej i folkomröstningen till sex storregioner, återremitteras frågan till riksdagen, som får bestämma mellan alternativen a) nuvarande länsindelning behålls, b) indelningen i län och landsting slopas helt, c) länsstyrelserna slopas, men riket indelas i 30 län, d) ev, övriga förslag.

        Folkomröstningen kan också ske enligt samma modell som franska presidentval. Om ingen kandidat får minst 50 % av rösterna, anordnas ett nytt val mellan det två kandidater som fick flest röster i det första valet.

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Precis – Vi bör enas om ett nej till storregioner och fram tills folkomröstningen hålls vill jag se konsekvensutredningar av att lägga all sjukvård direkt under staten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.