I dagens ETC med flera tidningar går det att läsa att frihandelsavtalet TTIP som är tänkt att tecknas mellan EU och USA är uppskjutet på obestämd framtid efter att JA sidan förlorat en omröstning med 2 rösters marginal. Personligen hoppas jag att på obestämd framtid är liktydigt med ALDRIG.

Det är framför allt i gruppen S & D (Socialister och Demokrater) som motståndarna finns. Den stora vattenledaren för JA och NEJ handlar om ISDS vilket är den klausul som gör att företag kan stämma demokratiska länder om deras lagstiftande församlingar ändrar lagstiftningen så att investerarna/företagsägarna kan anses lida ekonomisk skada.

ISDS gör detta möjligt även om lagstiftningen ändras som en effekt av demokratiska beslut fattade av demokratiskt valda församlingar.

Jag har varnat för just detta i ett par av mina tidigare inlägg och är fortfarande helt och fast övertygad om att TTIP både i originalupplaga och i sin förändrade skrivning är helt fel. FEL blir det därför att det i förlängningen innebär att vi lämnar över makten från politiskt valda församlingar till företag och dess advokater.

Cecilia Malmström har i det reviderade förslaget till avtal föreslagit att EU’s medlemsländer ska nominera ett antal ”pålitliga” skiljedomare till de domstolar som ska avgöra tvister mellan stater och företag.

Detta innebär att det inte längre är ländernas regeringar som har makten över besluten – Beslutsrätten är flyttad från demokratiskt valda församlingar som verkar i offentlighetens ljus till en domstol med särskilt utvalda domare som verkar bakom slutna dörrar utan krav att redovisa och/eller förklara skälen till de domslut de fattar.

HALLÅ! – Tänk efter lite längre än näsan räcker!

Är det någon mer än jag som inser vansinnet i detta?

Redan tanken på att företag ska kunna överklaga politiska beslut fattade på demokratiska grunder av folkvalda regeringar är lika naivt som att i vuxen ålder tro på tomten.

Att som Cecilia Malmström tro att en skrivning som säger att företag inte kan driva parallella processer i skiljedomstolar och nationella domstolar därför att de inte ska kunna hindra regeringar rätt att driva igenom politiska mål visar bara att hon är okunnig och naiv när det gäller vad företag gör och kan göra för att kunna sko sig på skattebetalarnas bekostnad.

Därför hävdar jag alltjämt med en DÅRES envishet att ett sådant avtal är början till slutet för demokratin.

Nedan kan ni finna några av de fakta jag bygger min övertygelse på:

• Införs det tänkta frihandelsavtalet mellan EU och USA med de förändringar som Cecilia Malmström förordar kommer det ändå att innebära att företag i både Europa och USA får vetorätt över politiska beslut fattade av demokratiskt valda regeringar
• Att företagens genom klausuler ges rätten att stämma motparten om det i framtiden genom politiska och/eller andra beslut lider ekonomisk skada.
• Att ett sådant avtal därför är som en tickande bomb som bara väntar på att explodera.

Låt mig dessutom genom nedanstående exempel förklara vad effekten av ett sådant avtal kommer att leda till:

• Ett Amerikanskt företag tillverkar och marknadsför i Sverige och Europa en produkt som innehåller kemikalien X.
• 2 år efter det att produkten börjat säljas i Sverige så kommer forskarna unisont fram till att beståndsdelen X är farlig för hälsan.
• Sverige som varande ett föregångsland på områdena miljö och säkerhet förbjuder därför genom ett politiskt beslut användande av kemikalien X. Beslutet gäller produktion likväl som försäljning av alla produkter som innehåller kemikalien X.

Konsekvensen av den Svenska Regeringens beslut kan då bli på följande:

• Sverige som land får en stämning på halsen från det amerikanska bolaget som tillverkar och marknadsför produkten i Sverige.
• Stämningen har sin grund i att Sverige genom ett politiskt beslut skadat det amerikanska företaget, och förhindrat det från att i framtiden tjäna pengar på sin produkt.
• Således har det amerikanska företaget såsom klausulen är tänkt att fungera lidit ekonomisk skada, och har därför enligt klausulen rätt till  full ekonomisk kompensation för detta.
• Vad värre är, beslutet om det amerikanska företaget har rätt till skadestånd eller inte ligger inte hos politiskt valda församlingar. Beslutet ska istället även efter föreslagna förändringar fattas av ett antal delegater som sitter i en sluten församling helt utan demokratisk insyn. Dessutom behöver det beslutande organet inte motivera sitt beslut för att göra det gällande.

Vän av ordning vet att en sådan konstruktion både direkt och indirekt innebär att demokratin sätts ur spel och att pengarna kommer att styra.

På ett raffinerat sätt blir suveräna staters regeringar – och i förlängningen även deras medborgare genom ett införande av handelsavtalet av med sin rätt att fatta politiska beslut som på ett eller annat sätt kan påverka de områden som omfattas av frihandelsavtalet.

Detta gäller både tillverkning, handel och försäljning av varor och tjänster.

Den direkta beslutsrätten är i stället genom klausulerna i avtalet flyttad till företagen. Klausulerna ger företagen en suverän rätt att välja om de vill följa eller gå emot demokratiska beslut. Som ”lök på laxen” kan företagen dessutom inte straffas för sitt handlande om de väljer att stämma ett land.

Om detta blir verklighet har nyliberalismen en gång för alla sett till att ”Fåtalet PERMANENT har makten över flertalet”!

Frihandelsavtal kan förvisso vara bra och kan rätt skrivna förenkla handeln mellan avtalsparterna. Dock får det ALDRIG vara så att vi genom avtal flyttar den beslutande rätten från länders regeringar till företag och näringsliv.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”