Med risk att bli tjatig måste jag ändå följa mitt hjärta och fortsätta förklara varför kärlek är ett viktigt begrepp inom politiken, och varför kärleken är själva fundamentet på vilken demokrati och solidaritet vilar.

Till att börja med bygger mitt resonemang på ett ställningstagande och en teori där jag delar in både människor och skeenden i en schematisk modell.

Min enkla modell ser ut som nedan:

KÄRLEK—————————————————————————————–GIRIGHET

Jag påstår inte att min schematiska modell är vare sig allenarådande, och/eller den enda rätta modellen. Dock tycker jag att den klart och tydligt hjälper till med det den är avsedd att hjälpa mig med, nämligen att klassificera politik, politiska beslut och människors handlande i det dagliga livet.

Min teori bygger på en grundsyn där kärlek är det största och bästa, och att alla goda egenskaper föds ur kärlek. Ur kärlek kommer egenskaper och känsloyttringar såsom hjälpsamhet, solidaritet, ömhet, medkänsla med flera goda egenskaper.

Girighet är kärlekens raka motsats och ur girighet föds vad jag betraktar som mindre goda egenskaper. Dessa är egenskaper och känsloyttringar såsom hat, egoism, avund, självgodhet med flera dåliga egenskaper.

Betraktar man sedan livet, och allt som inträffar däri som någonting som befinner sig någonstans mellan dessa ytterligheter, blir det med ens mycket lättare att placera in både människor och händelser i skalan och skapa sig en uppfattning av om de är kärleksfulla eller giriga.

Överför man sedan denna min teori till politiken, och sätter in de politiska partierna, den politik de för, och den ideologi de bygger sin politik på, blir det med ens mycket lättare att se vilken politik som är kärleksfull respektive girig.

Använder man sig av min modell är det lättare att fullt ut förstå och komma till insikt om varför alla politiska beslut, som på ett eller annat sätt bara strävar till att bejaka och föda det egna egot ligger närmare girigheten än kärleken på min skala. Detta genom att de i alla lägen uppmanar till själviskt tänkande, och till att i sitt personliga ställningstagande bara tänka på sig själv och sin egen situation, och helt bortse från kollektivets bästa .

Således är det ganska självklart att Socialdemokraterna och deras politik hamnar närmast kärleken, följda av Miljöpartiet och Vänsterpartiet som i sin grundsyn även de är betydligt närmare kärleken än girigheten.

Underligt nog hamnar Kristdemokraterna som ser sig själva som ett parti med kristen grundsyn närmast girigheten, detta trots att den Gud som beskrivs i Bibeln är kärleken personifierad. Slutsatsen runt KD är därför att de trots namnet inte har något alls gemensamt med Gud överhuvudtaget.

Tätt efter KD kommer så Moderaterna, följda av SD och Centerpartiet, partier som alla i sin politik likväl som i sin ideologi ligger betydligt närmare girigheten än kärleken.

Kvar är Folkpartiet som enligt min uppfattning befinner sig precis på mitten av skalan och ständigt pendlar mellan en kärleksfull och en girig politisk inriktning.

Anledningen till att jag anser att Socialdemokraterna står närmast kärleken är att S ideologi bygger på kollektivet, och de beslut som bäst gynnar flertalet, framför fåtalet. Solidaritet är ett ledande ord inom socialdemokratin, och just det faktum att vi alltid strävar mot ett samhälle där alla ska ha det bra, detta oberoende av ursprung, samhällsklass mm gör att Socialdemokraternas ideologi är kärleksfull och omtänksam.

Alla starka och framgångsrika samhällsstrukturer bygger på att det stora flertalet har det bra, även om detta sker på bekostnad av att de som tjänar mest måste bidra mera till flertalets framgång är i ett samhälle som har girigheten som ledstjärna.

Kära medborgare, ta detta till er och tänk sedan noga efter vilken väg du helst vill följa. Vill du vandra tillsammans med andra på kärlekens stig? Eller reser du helst i stort sett ensam längst girighetens öde motorväg?

Ha en eftertänksam dag allihopa!