Behoven är inte oändliga utan individuella

Jag har fått en förkylning som tär på mina krafter. Eftersom jag tränar en hel del för att hålla borta ’bilringarna’ blir jag frustrerad när jag nu måste ligga lågt. Men så är ju livet… jag kommer igen.

Funderade över hur vi alla blir allt mer individualiserade. Behoven ser med andra ord väldigt olika ut. Alltifrån fritidsintressen till vad vi äter och hur vi klär oss. En del bor trångt, med låga hyreskostnader, för att kunna resa och njuta av livet på det sättet medan andra gör tvärtom osv osv.

Min poäng är att därför måste våra gemensamma samhällssystem (kommun, landsting och stat) vara anpassade att kunna möta den individuella människan och hans/hennes behov så lång det bara är möjligt. Varje kommunanställd, varje landstingsanställd och varje statligt anställd måste ha den enskilde människans perspektiv när det allmänna systemet ska in och hjälpa till. Politikerna som har makten att betsämma om en stor del av detta måste också inta den hållningen när beslut fattas.

Självklart behöver vi lagar och regler för att ha ordning och reda på saker och ting men de får aldrig vara viktigare än att hjälpa den enskilde individen. Jag tror att om vi som arbetar inom den offentliga sektorn månade mer om att lyssna in vad det egentliga behovet är och sedan möta det behovet så blir det billigare i längden. För att inte tala om vinsten för den enskilde. Behoven är inte oändliga utan individuella.